frodis

I lördags blev det återigen en utflykt till hemmahooden. Denna gång för att kolla in matmarknaden. Förra året ösregnade det ju så det var lagom festlig. I år hade vi mer tur med vädret. Jag hade inget särskilt ärende men Ebba hade suktat efter en särskild ost i typ ett år så hon gjorde rent hus, till ostsäljarnas förvåning och glädje. Vi började med att reka vad som fanns, och givetvis provsmaka där man fick göra det. Jag spanade givetvis in fudgetältet. Sen blev det lunch, det var bäst så. Det kan bli en förfärligt dyr historia annars, att köpa fudge på fastande mage liksom. Det fick bli gyros till lunch och min superinfrahörsel (well..) uppfattade ljuva toner från dj-killen som stod och spelade "Personal Jesus", så vi gick dit och satte oss med vår mat. Det var en blåorkester på torget som tutade loss allt dom förmådde, men hallå. Reach out and touch faith går genom alla andra ljud och rätt in i mina öron oavsett. Sen handlade vi. Att köpa fudge var en ganska plågsam historia. 

 

Jag visste att det var Springpride i E-tuna den här helgen och att paraden skullle vara igår, men eftersom vädret varit lite hejkon bejkon och inte särskilt trevligt så tänkte jag inte så mycket på det. Men sen såg jag på Instagram att Majsan lagt upp bilder från "Ecce Homo"-utställningen i Klosters kyrka. Den har jag velat se i flera år och Majsan sa att den bara skulle hänga där den här helgen, så då frågade jag Ebba om hon ville följa med på en hastigt påkommen roadtrip och det ville hon (quelle surprice!). Vädret såg dessutom ut att kunna bli riktigt bra så då bestämde vi att vi även skulle kolla på paraden. Vi började dock i kyrkan, där jag inte varit sedan jag var på adventsgudstjänst i gymnasiet och det var ju ett tag sedan. Det var jättefint i kyrkan! Massor med tända ljus, en kör stod längst fram och sjöng och när vi gick in möttes vi av en präst som förklarade vilken rutt vi skulle ta för att se fotona i den ordning konstnären tänkt. Alltså, utställningen var helt fantastisk!

 

Eurovisionfinal igår med världens roligaste kompisar var en utmärkt avslutning på en braig vecka. I tisdags var jag ju på en jätterolig roadtrip till Globen, och jag hann knappt komma tillbaka till jobbet på onsdagen så blev jag närmast korsförhörd om hur det hade varit. På eftermiddagen hade vi öppet hus för våra kunder och det var ett trevligt avbräck. Dessutom fick jag en komplimang från oväntat håll. "Du är så rolig Sara, man märker det efter ett tag". Här skulle jag ju kunnat skojfnysa indignerat och tycka vaddå efter ett tag, men det ligger nog något i det. Jag är ju reserverad av mig och vill inte ta för mycket plats i nya sammanhang så det kan säkert ta lite tid innan jag kan vara mig själv och man lär känna mig. Det var kul att höra i alla fall! Som om det inte var nog med det så fick jag höra nästan samma sak dagen efter från annat håll. Då satt jag i receptionen på jobbet och det var kul. Kul att göra lite annat och nu kom det dessutom några tolkar som jag kunde prata med och hjälpa med lite olika saker. En av tolkarna är en av de mest lättroade människor jag träffat, han är alltid glad och har oerhört lätt till skratt. Vi slängde lite käft, som jag ju har svart bälte i, och han skrattade så han kiknade. När han skulle gå så torkade han skrattårar ur ögonen och sa "Du är suverän Sara". Ingen märkvärdig kommentar, men den kom från hjärtat och så oväntat att jag blev superglad. 

 

I fredags fixade och trixade jag så både kunder och tolkar blev jätteglada, så jag fick inhösta lite glada tillrop där med. Jag har säkert sagt det förut men jag är lite förvånad faktiskt över att jag är så service minded som jag är. Jag är ju en fixarsork som tycker om att få saker gjorda, men innan jag började med det här jobbet visste jag inte att jag, hahaha, kunde vara så trevlig :) 

 

Svisch så var jobbveckan slut och då hände nästa roliga sak. Jag såg att Pet Shop Boys börjat lägga ut datum för turné i höst/vinter så jag uppmärksammade Jenny på det. Vi har sett dom tidigare även om det var väldigt längesedan, och hon är ju alltid på när det vankas konsert. Nu skulle de tydligen inte spela i Sverige, men både Köpenhamn och Berlin fanns på listan. Jag har ju varit sugen på att åka till Berlin i flera år så jag funderade lite på hur jag skulle föra fram det som bästa alternativet. Well, nu krävdes det ingen större övertalning... Vi har aldrig varit i Berlin (inte tillsammans på konsert i alla fall, och min kaos-skolresa dit 1990 är väl preskriberad vid det här laget) och Köpenhamn har vi varit två gånger, så nu tyckte vi det var dags att vidga vyerna lite. Jenny är ju dessutom värsta ölfantasten så jag frestade med att det ju finns massor med nya ölsorter att prova i Tyskland. So far so good, då var vi överens på den punkten. Då ska man bara få tag på biljetter också. Tssss, som om det skulle vara något problem för bästa biljettköperskan! Jag fixade innerplan! PÅ TYSKA!! Det är helt sant, jag lyckades boka och betala och välja leveranssätt och hela tjottaballongen utan ett enda ord på engelska. Ja alltså, jag bokade ju på nätet så jag behövde inte prata något men fortfarande var hela sajten och all text på tyska. Jag är mäkta stolt. Har kollat bekräftelsen och faktiskt tror jag att jag dessutom lyckats köpa till rätt evenemang också :) Wiiii, vi ska till Berlin! Visserligen i december så vädret för att turista kan ju vara precis hur som helst, men skitsamma. Åh så kul det ska bli! 

 

Ja sen var det lördag och final och snacks och snack. Hann som hastigast dryfta förra helgens bravader med Ebba. Inget som ska ventileras här, men jag sa i alla fall åt Ebba att nästa gång jag får feeling på krogen och blir våryster så ska hon sätta mig i en taxi hem för så här kan vi inte ha det.. 

 

En ovanligt bra vecka! Som den borne skeptiker jag är räknar jag med kaos och kalabalik och sura miner hela nästa vecka. 

 

 

Får man inga biljetter till ESC-finalen i Globen får man kolla hemma med bästa soffjuryn, och det är faktiskt ett fullgott alternativ! Kristoffer, Elisabeth och Ebba kom förbi och käkade chips och godis (K och jag festade även till det med lite likör). Inför-programmet pratade jag och K sönder, men det gick ju i repris för den som ville höra vad dom sa :) Som vanligt satte vi poäng på låtarna och diskuterade deltagarnas liggbarhet. Det var knapert på den fronten i år, men i övrigt var det en av de bästa Eurovision-finalerna på bra länge! Ovanligt många bra låtar, inga tramsiga skämtbidrag och ganska få katastroflåtar. Och sen de bästa programledarna sedan, tja sedan Petra Mede ledde finalen själv 2013. Vilka proffs! Och mellanakten "Love love peace peace" var ju asbra. Se och lär, Österrike, som bjöd på ett evighetslångt jävla glockenspielnummer som mellanakt förra året.

 

Jag hade helt missat att det var nya poängregler i år, att det skulle vara precis som i svenska Mellon. Jag tyckte det var bra! Kanske att det blev lite väl många poäng som stod på spel men själva systemet tycker jag absolut ska vara kvar, omröstningen blev jättespännande och helt oförutsägbar. Jag hade tyckt annorlunda om Polen hade seglat upp och vunnit... Alltså, VAD hände där?? Från 7 ynka poäng och jumboplats till värsta topplaceringen? Helt obegripligt. I övrigt är jag helt tillfreds med resultatet! Jag tippade ju Ryssland eller Australien och hade Ukraina som en personlig favorit. Det var ett jävla gnäll på sociala medier att det var politik inblandat. Jaha? Gnällers gonna gnäll oavsett liksom. Jag tyckte låten var bland de bästa i startfältet, bättre än både Ryssland och Australien, oavsett textinnehåll och eventuellt politiskt budskap. Australien hade bästa rösten och Ryssland bästa framförandet, men den låten i sig är inget särskilt utan alla effekter. Galet otippat att den skrivits av John Ballard, som jag höll på i svenska melodifestivalen 1984 när Herreys vann! Jag fick t o m hans skiva i födelsedagspresent *asg*  En av mina favoriter inför kvällen var Lettland, men det sabbades totalt när Kristoffer drog några paralleller med Don Johnssons hit "Heartbeat". Gaah! 

 

Omdömen om de direktkvalificerade:

 

Italien - jag älskar ju italienska och tycker italienarna är coola som konsekvent vägrar sjunga på engelska. Den här låten tog sig inte alls tyckte jag, inte förrän jag kollade på reprisen men de var ju så dags då. Lite konstigt framförande och halvsvajig sång.

Sverige - ja jag tyckte ju att rätt låt vann, och jag gillar enkelheten och det avskalade. Det måste inte alltid vara bombastiskt och skrikig. Frans får klart godkänt och en femteplacering var långt bätre än jag vågat hoppas på! 

Tyskland - zzzzzz..... Astrist "Uncover"-ripoff och jättekonstig outfit.

Frankrike - jomen den var poppig och svängig och Amir var ju jättegullig, om än lite för glad.

Spanien - coolaste bruden i kväll och låten är väl den bästa Spanien skickat på många år

Storbritannien - menlös skvalradiomusik framfört av en junior med pottfrilla och en annan junior med stirrig blick. Gud så trist. Roligast är reaktionerna på en del sociala medier där jag såg ett gäng engelsmän som när resultatet var klart och gossarna fått en bottenplacering indignerat deklarerade att de nu minsann skulle rösta för ett utträde ur EU eftersom resten av Europa tydligen hatade Storbritannien! *asg* Nejdå, lugna och fina nu, vi hatar er inte, vi gillar inte den här astråkiga låten bara. 

 

Soffjuryns resultat: 1. Australien 2. Ryssland 3. Litauen och Spanien 4. Spanien 5. Frankrike

 

Och så den minst lika viktiga liggalistan: 1. Frankrike 2. Litauen 3. Serbiens dansare

 

Mjaha, då var Eurovision-cirkusen slut för i år. Ukraina har en del att leva upp till, för de här tävlingarna har verkligen varit något i hästväg. Dom kan ju hyra in Edward af Sillén som manusförfattare till att börja med. 

 

 

Den här semin var ju väldigt mycket bättre än ettan måste jag säga. Flera riktigt bra låtar och med något undantag var det inga störrre katastrofbidrag som gick vidare. Bäst var som vanligt Mums-Mums och Petra. Dom är helt awesome! Även den här gången skrattade jag jättemycket, främst åt att mr Lordi dök upp och höll på att skrämma slag på ett par äldre herrar i guldkostym. *asg* Men hur gulliga var inte dom då, som sparade pengar varje månad för att kunna åka på finalen varenda år. Nördar liksom, gotta love them!

 

Lettland - vilken rivstart! Värsta coola synthljuden! Sången var lite för brölig för mig och gossen såg ju helt gråtfärdig ut, men jag gillade verkligen låten.

Polen - mjahaja... Conchita Wurst och Dave Grohls lovechild kom direkt från sitt jobb som cirkusdirektör och hann inte byta om.. Låten var väl inget vidare och jag tyckte det var lite oväntat att den gick vidare. Kvällens största skräll var det ändå inte.

Schweiz - men el snarko så trist. Jajaja, det rök om tuttarna. Helfestligt. Verkligen.

Israel - den här påminde om "Molitva" som vann för Serbien när det nu var. Bra sång och bra framförande. Kul att min efter-en-halvtimmes-promenad-i-regn-frisyr verkar blivit populär.. Bland killar..

Vitryssland - vitryss-Legolas sjöng inget vidare. Bakgrunden var inte heller så kul, det lev lite väl mycket vargar och drömfångare och indianfjäder-stuk som jag avskyr. Låten däremot var det inget fel alls på och jag tog för givet att den skulle gå vidare.

Serbien - ,skrikigt och skränigt och buckliga läderkorsetter. Hu.

Irland - my God så trist! Oväntat svag sånginsats och en hejdlöst intetsägande låt. Irland har verkligen totalt tappat stinget i Eurovision, dom får nog snart ta och skicka Johnny Logan igen.

Makedonien - DonnaDonnaDonnaDonnaDonna!! Vafan liksom... Helt enkelt förfärligt, alltihop.

Litauen - Balt-Danny var ju jättesöt! Det är så långt jag kan sträcka mig gällande att kommentera hans utseende just nu, måste googla och se hur gammal han är innan jag säger något mer :) Nej men jag tyckte det var en bra låt och bra ljuseffekter.

Australien - favorittippad och jag tror den kommer åtminstone topp 3 även om jag själv inte blir lika såld som många andra verkar vara. Men det är helt klart en bra låt i sammanhanget och hon sjunger skitbra.

Slovenien - nu blev det såhär konstigt igen. Poppigt och country och sprutande eld och en klänning gjord av en "Ex on the beach"-bikinin och ett lakan, och så en stavhoppare som fastnat i vinkelvolten. Spretigt, to say the least. Och dåligt.

Bulgarien - men vilken bisarr klädsel med den där hudfärgade byxorna med reflexband på. Hon fick ju helt absurda ben! Låten var helt okej och framträdandet bjöd på kvällens helt klart coolaste örhängen.

Danmark - hade jag inte haft en gay FB-vän med danskt påbrå som gillade allt som skrivits om de här gossarna så hade jag nog knappt märkt att de öht var med. Tråkigt reklamradioskval med högt utslag på floskometern.

Ukraina - den här noterade jag redan i inför-programmet. Asschysst beat, bra sång, lagom mycket etnoinslag och ett snyggt framförande.

Norge - förvirrande tempoväxling och lite för mycket nosande på "Euphoria".

Georgien - *asg* Men det här var väl kvällens högoddsare ändå? Indierock med Noel Gallagher-look-alike och en totalvimsig låt där det inte är helt självklart vad som är vers och vad som är refräng. Men jag älskar basslingan!

Albanien - vilket sömnpiller. En sån där låt som skulle kunna vara med 1983 som 1997 som 2002 liksom. Den hade någon vag Bond-fläkt över sig men sångerskan var ju urtrist. 

Belgien - mjao.. Lite poppig sådär, men sångerskan var lite för mycket Amy Diamond och hade klen utstrålning. Men jag tyckte den var ett skönt avbräck, den stack ut lite. 

 

Mina favoriter inför finalen (förutom Frans såklart, och big five som jag hört för lite av) är Lettland, Ukraina, Litauen och Armenien tror jag. Däremot tror jag segern kommer stå mellan Ryssland och Australien. 

 

I morgon blir det chips och likör med bästa soffjuryn at casa de Frodis!

Igår var jag, Marion och Elisabeth på Eurovision och det var jättekul! Största abret var var sjutton vi skulle parkera. Jag har hela tiden förespråkat en bit från Globen och sedan ta tunnelbanan eftersom det lär vara trafikkaos vid själva arenan. Vi kollade upp t-banestationer i närheten, och inte så jättenära med för den delen, och efter en väldans velande hit och dit bestämde vi oss för en.

 

 

Det är inte så att jag inte vet vad den heter men vi lyckades hitta en så bra parkering att vi bestämde att inte outa det på nätet utan det ska förbli en hemlis :) Vi var vid Globenområdet i god tid och nästa punkt på agendan var att hitta någonstans att äta. När vi var på Madonna var det knökat med folk inne på Globen shoppings matställen. Nu var det jättelugnt! Vi började fundera på om vi tagit fel på dag eller nåt, det här verkade ju för bra för att vara sant. Vi valde första bästa restaurang och fick vår mat snabbt. Den var god. Inte den bästa måltiden i mitt liv men helt okej och hundra gånger bättre än det vi käkade på Madonna.

 

Efter maten köpte vi glass och satte oss utanför Globen shopping och spanade på alla Eurovision-fantaster som strömmade till. Bästa fans-outfiten bars av ett gäng herrar från Australien som klätt ut sig till de där ryska gummorna som var med för några år sedan (2012?) och sjöng "Party for everybody". Själv smyghäppade jag Expressen-getingen!

 

Holy crap Batman vilket väder! Helt sanslöst, det var ju bara en vecka sedan det kom snöblandat regn och nu är det sommar! Jag är då inte den som klagar.

 

I lördags var Ebba och jag på lokal. Jag är ju faktiskt ledig på lördagarna numera och solen sken så det kändes som ett absolut måste att gå ut bland folk. Vi började med några drinkar i Ebbas trädgård och sen åkte vi in till stan. Provade det som förr var Ivy men som från i år tydligen heter Sorella eller nåt sånt. Knökat med folk på uteserveringen så efter ett tag gick vi in. Där var det lugnare men rörigare personal. Vet inte hur dom trasslade till det med öl som tog slut och päroncider som var äppelcider och allt vad det var. Vi satt mest och kollade in skomodet för herrar. Det är Ebbas fel alltihop. Jag brukar väldigt sällan notera vad folk har på fötterna, men nu när Ebba påpekade att det tydligen var poppis med loafers och seglarskor och mockasiner och allsköns elände så kunde jag inte sluta kolla. Har aldrig sett så många fula skor i hela mitt liv tror jag.

 

Sen gick vi till Makeriets uteservering och fortsatte kolla på folks skor. Snackade med lite folk, bland annat en kille som menade på att med hans årsinkomst så kunde man köpa snyggare skor, att en hög årsinkomst på något vis per automatik garanterade snygga skor eftersom dyrare skor per automatik är snyggare. Där var jag tvungen att hejda honom och påpeka att money can't buy you class. Det var ett himla tjat om den där årsinkomsten, det var rent pinsamt hur han tjatade om det fastän vi betonade att årsinkomsten är fullständigt irrelevant för hur intressant en kille är. Och en kille som skrävlar om sin inkomst är ju liksom aldrig intressant oavsett... Förutom den jobbiga människan var det en trevlig kväll, utan en massa kaos för en gångs skull.

 

Igår var jag en sväng till Stadsparken och lyckades givetvis bränna mig i solen. Bättrade på bonnabrännan lite på lunchen idag. Men men, det gäller att passa på!

 

Och i morgon åker jag, Elisabeth och Marion till Stockholm på Eurovision! Jag har inte fått någon feeling riktigt, det var så mycket bestyr med resan till Oslo som störde uppladdningen. De där inför-programmen har jag bara kollat lite grann på. Panelen var så himla dålig att jag inte orkat titta. Elena Paparizou var okej, hon hade lite synpunkter med lite substans i alla fall. Men Oscar Zia och Wiktoria bara flamsade och avbröt och fånade sig tyckte jag. Så i år är jag ganska oförberedd faktiskt. Förutom när det gäller attiraljer! Jag köpte ju både glowsticks och självlysande armband på Cyberdog när jag var i London i december. Återstår att se om de funkar.

 

 

Ja jag är sjukt nöjd med den rubriken, jag kom på den för typ en månad sedan :) 

 

Norgeresan blev en blöt och rörig historia kan man säga. Erika kunde tyvärr inte följa med, vilket givetvis var jättetrist men det är sånt som händer. Jag åkte upp till Jenny och Niklas i fredags för att i vanlig ordning sova över. Dom har ett gäng katter och jag är ju allergisk så jag har fullt sjå att ha koll så jag inte stänger in någon katt med mig när jag ska gå och lägga mig. Har aldrig varit några problem, men den här gången envisades Max med att vilja smita in hela tiden. "Okej, du får vara här medan jag går på toa och borstar tänderna" sa jag med min barskaste lejontämjarröst. När jag kom tillbaka höll han på att greja med något vid en kartong och jag böjde mig för att lyfta ut honom ur rummet - då ser jag att det sitter en mus på golvet! *skräck* Jag gav upp ett flickaktigt tjut och sprang och hämtade Jenny, som fick med sig storjägaren Sixten. Sixten och Max snosade runt efter musen men den var puts väck. Den var verkligen liten, så efter ett tag gav vi upp, jag sa att jag kan leva med att dela rum med den. Katterna blev dock portade. Jag vill inte bli väckt av någon musjakt och få ett muslik nerstoppat i min resväska. Hörde inte ett pip på hela natten så det gick bra. 

 

Väderprognosen lovade regn, men när vi åkte till Arlanda på lördagmorgonen så var det fint väder så man hyste ju någon liten förhoppning om att prognosen skulle vara fel. Jorå.. Sedvanlig dyr-frulle på Arlanda, där jag ovetande om vad som komma skulle klagade över 34 spänn för en halvliters Pepsi. När vi flög in över Oslo var det så grått att man inte såg marken och vi fick veta att vädret var +1 och regn.. *dåndimpar* 

 

Jag hade ju bokat om hotell tre gånger och hade inte full koll på vart vi skulle på, så vi vimsade runt på Oslo station och letade efter en turistbyrå som kunde förse oss med en karta. Efter att Jenny köpt ett paraply kunde vi även bege oss ut på stan för att försöka hitta hotellet. Herregud vilken omväg vi gick! Såhär i efterhand kan man ju undra varför vi inte tog en taxi, men vi trodde inte det skulle ta sån tid och heller inte att det skulle regna så infernaliskt. Jag hade mailat hotellet för att försäkra mig om att de inte riskerade att gå ut i strejk dom med, men det skulle dom inte. Dom var inte helt otippat fullbokade så vi kunde inte få vårat rum tidigare än incheckningstiden, men vi kunde i alla fall dumpa väskorna så länge. Sen gick vi till Mathallen mitt emot för lite mat och en mycket välbehövlig lunchöl. Dyrt som satan var det. 

 

Sen promenerade vi i regnet ner på stan igen och strosade lite i affärer. Vi shoppade ingenting. Ingenting! Men alltså, man blir inte så sugen när det bara regnar och är grått. Vi fick i alla fall se operahuset i ösregn. Sen tog vi en asdyr fika innan klockan skenat iväg och det var dags att gå till hotellet och checka in. Som sagt, hotellutbudet var något begränsat p g a strejken så det här hotellet var en ren chansning. Men vilken chansning sen! Checka in vårat rum! Våningssäng och leopardsängkläder.

 

Osloresan skulle ju bli vårens begivenhet och jag har ju planerat som en dåre och t o m hittat både A-ha-förfest och A-ha-efterfest. Nu verkar det inte bara bli vårens begivenhet utan även vårens stressmoment. Igår uppmärksammade Erika mig på att det är hotell-och restaurangstrejk i Oslo.. Jag höll på att svimma och surfade in på hotellets hemsida. Jodå, dom hade stängt p g a strejk. Gaaaah!!! Sladdade snabbt som ögat in på Booking och bokade ett nytt hotell. Det var full panik på den sajten kan jag säga, rummen gick åt som smör. Idag hann jag inte mer än komma hem så hade jag fått mail från det nya hotellet att DOM OCKSÅ HAR STÄNGT!! Men jag blir väl tamejfan tokig! In på Booking igen och boka nytt boende och meddela medresenärerna. Jenny började smida någon desperat plan om att åka husbil i stället, medan Erika ville att vi skulle ha is i magen eftersom vi ju faktiskt har husrum. Tja, vad fan ska vi göra? Jag kollar mailen en gång i kvarten och ber en stilla bön att inte det här stället också ska dras med i strejken. Problemet är att strejken kan komma att utvidgas från klockan 8 på lördag morgon - då sitter vi på Arlanda. Håhåjaja. Vi tar oss ju dit och hem, men har eventuellt ingenstans att bo. Det blir till att slagga på en bänk i Gardemoens avgångshall m a o. *stön* Jag är för gammal för sånt här, att lägga sig och sova på en parkbänk efter en vild natt tillhör det förgångna kan man lugnt påstå. Den här tanten vill sova i en säng och äta hotellfrukost. Får väl ragga upp några heta norrmän på efterfesten som kan tänka sig att härbärgera tre hemlösa groupies. 

 

Snälla norrmän. sluta strejka! Please please, pretty please. 

Men herregud vad tiden går! Veckorna bara susar iväg och jag bara jobbar. Jo jag vet, det blir väldigt mycket jobbprat men det är ju allt jag gör nuförtiden. Snart är det i alla fall slut med att jobba 6 dagar i veckan och då kommer jag förhoppningsvis hinna göra lite annat också. Träffa mina vänner t ex. Dom har blivit minst sagt försummade på sistone. Men jag har verkligen inte ORKAT träffa folk. Jag sitter i telefon 8-17 måndag-fredag och babblar med diverse människor, och sen på lördagarna sitter jag i syntolkstudion och babblar för mig själv. Jag behöver vara lite tyst och få ha det lite tyst så därför har jag velat vara lite själv också. Men nu ska det snart bli ändring på det. Jag funderade lite häromdagen och insåg att jag inte träffat Ebba sedan i påskas, inte träffat Elisabeth sedan i påskas, inte träffat Marion sedan februari etc. Den enda jag träffat är Kristoffer och det beror enbart på att vi jobbar på samma ställe. Nu i veckan hade vi lunch samtidigt och passade på att ta en promenad både onsdag och torsdag. "Här kommer Piff och Puff" sa Karin när vi kom tillbaka efter promenaden i torsdags. Hahaha! Pax för att vara Piff i så fall. Sötare, smartare och argare än Puff :) 

 

I måndags var det i alla fall dags för lite roligheter! Det var dags för morsans kombinerade julklapp/födelsedagspresent - att se John Cleese. Som hon hade sett fram emot det! Hon har tjatat i flera månader som en unge så jag var lite orolig att hon skulle ha för höga förväntningar och bli besviken. Vi började med att äta på Al Forno, där jag faktiskt aldrig ätit tidigare. Det var kanon! Totalt proppmätta blev vi. Sen knatade vi till Conventum. John Cleese var bra! Lite ojämn kvalitet ibland men överlag kul. Det var jätteroligt att höra en massa anekdoter kring Monty Python och Fawlty Towers, som både mamma och jag älskar. Och som precis som showen heter - sista chansen att se honom innan han dör. 

 

Nu i helgen är det dags för vårens stora begivenhet. Dags att åka till Oslo och se A-ha! Gud så kul det ska bli alltihop. Jag har som vanligt gått all Charles-Ingvar Jönsson och planerat in i minsta detalj. Det blir inte just någon shopping utan mest kultur och mat är tanken. Jag är dock inte den som inte kan revidera planen om mina medresenärer så önskar. 

 

Förhoppningsvis blir det någon mer resa i sommar, då mot en smula sydligare breddgrader. Jag har fått förlängt på jobbet och blivit beordrad av chefen att ta lite semester. På planeringsstadiet ligger nu en trip till Barcelona med Elisabeth. Hoppas det blir av för efter dagens promenad i ömsom sol, ömsom hagel behöver jag verkligen lite sol att se fram emot. 

. 

Det där med långledigt och påsklov är so very last year för mig. Nä men jag fick vara lite ledig faktiskt. På skärtordagen jobbade jag och hade medarbetarsamtal med chefen. Det var en liten sak som tyngde mig, ingen stor grej men jag ville ändå föra fram det, och jag fick bra feedback på det. Jag är ju egentligen en rätt stark person och har alltid varit väldigt trygg i mitt jobb men året som arbetslös och att sedan vara ny på jobbet har rubbat självförtroendet och gjort mig osäker och rädd att göra fel (främst för att det ställer till det för andra människor och inte bara mig själv). Hursom, jag fick bra respons och, haha, dessutom lite löneförhöjning! 

 

På långfredagen cashade jag in min största pensionärsjackpot hittills tror jag. Jag vaknade klockan 6 och kunde inte somna om. Det som stod på agendan var att åka till Willys och storhandla (glitter och glamour!) men dom skulle ju inte öppna än på ett par timmar så det var bara att vänta. På kvällen stack jag hem till Ebba för soffhäng, godis och skitsnack. Skönt att bara ta det lugnt och bladdra lite. På påskaftonen vankades lite utgång på lokal, med betoning på lite. Jag skulle syntolka på söndagen så jag tog det verkligen lugnt. Jag och Maria stack till Elisabeth där vi tog lite öl/cider och snackade. Elisabeth och jag var lite vemodiga över det här med att Kent ska lägga av och funderade på hur sista konserten blir. Kommer dom att spela "Mannen i den vita hatten"? Kommer vi att gråta? På a svarar vi förhoppningsvis och på b förmodligen. Maria tyckte vi var "gulliga" när vi satt och ältade, haha. Vi gick till Pitchers där jag drack cola (!) och tog bussen hem vid ett. Jag ville vara pigg och rask när jag skulle jobba dagen efter och det var tur det, för det blev teknikstrul innan jag ens hann börja. Inte mitt fel! Men lik förbannat trist att behöva ringa ljudteknikern på påskdagsmorgonen. Sen fick jag ringa honom en gång till när jag lyckades klanta mig och fippla på nån inställning.... Aja, jag hoppas mina yrkesskills och fantastiska personlighet (*host*) väger upp min totala inkompetens när det gäller teknik... 

 

Tja, sen var det bara en ledig dag kvar. Även om det blev lite hackig ledighet var det ändå grymt skönt. Hann både städa och läsa bok och bara vila.

 

Två konserter har jag lyckads planera in i sommar också! Marit Bergman och Weeping Willows. Båda spelar på Stadsträdgården i Örebro. Det ska bli skoj, jag har inte sett vare sig Marit eller WW och inte heller har jag varit på Stadsträdgården vad jag kan minnas så det blir idel nyheter. Inte var det särskilt dyrt heller. Kul!

 

 

Jag överlevde oxveckan! Det var med nöd och näppe dock. I onsdags eftermiddag var det invigning av våra nya lokaler med öppet hus och mingel för de tolkar som hade lust och möjlighet att komma förbi. Det kom en hel del folk och jag som är ny och inte träffar tolkarna särskilt ofta hade fullt sjå att hålla reda på vilka alla var. Några namn snappade jag upp och det var kul att få ett ansikte till dom där rösterna man pratat i telefon med. I torsdags var jag helt hysteriskt trött när jag vaknade och hade huvudvärk som höll i sig halva dagen. Lite nervös och stressad var jag också eftersom jag för första gången skulle vara den administrativa stationen på jobbet. Det kändes lite läskigt, att ha koll och ansvar och planera och sånt. Halva dagen kändes det som jag inte fick ett dugg gjort, men så var det det naturligtvis inte. Totalt slut blev jag i alla fall av allt tänkande. Under fredagen kände jag mig faktiskt lite sliten och det var skönt att det blev en relativt lugn dag. 

 

Någon vidare sovmorgon blev det inte på min lediga lördag. Jag vaknade halv åtta men kunde unna mig att ligga och läsa en stund. Sen skulle fin-Opeln på inspektion! Jojo minsann, vissa vet då hur man roar sig kungligt en lördag... Det gick i alla fall alla tiders vilket var skönt, inte bara för att det är skön att slippa fler reparationskostnader och sånt skit, utan också för att jag var ute i sista sekunden och inte skulle hinna med någon reparation och ombesiktning innan tiden gick ut och det blev körförbud. Pust! Hem och på med datorn för att passa biljettsläpp. Elisabeth och jag tänkte bättra på oddsen så vi försökte båda två att få biljetter till Kents spelning i Örebro. Jenny skulle försöka få biljett till spelningen till Tele2 så jag bad henne köpa till mig med om hon kunde. Som vanligt blev det kaos och folk blev galna. Jag hamnade bara i kö och verkade fastna där på något vis, men E lyckades ordna biljetter. YEY! So far so good, bara att vänta på besked från biljettpushern i den kungliga huvudstaden och se om det gick lika bra för henne. Hon hamnade också i kö, och sen meddelade hon att det var slutsålt. Fan då, det var trist. Men jag hade ju biljett till Conventum så jag var nöjd med det. Nu är det ju som det är med de där biljettställena, det verkar vara lite hejkon bejkon med turordning och tillgång, för huxflux hade Jenny köpt två biljetter! Och sen två till! Hahaha, vilken röra. Niklas bestämde sig för att hänga på, och Jenny ba "vet du någon som vill köpa den fjärde biljetten?". OM jag visste.. Tant E's svar på frågan om hon ville hänga på även till Tele2 för Kents absolut sista konsert var "JA!!!!!!!". Otippat, verkligen :) Så från noll blev det plötsligt flera biljetter. Det är ju givetvis trist att det är avskedsturnén men shit vad kul att vi ska få vara med på den allra sista konserten.

 

Tja, idag var det jobb igen. Och i morgon börjar vi om igen. Ingen rast, ingen ro.

 

  

 

 

Nu börjar det kännas lite slitigt. Jag har ju för tusan inte ens kommenterat Mello-finalen som var för flera dagar sedan! Rätt låt vann! Det blev ju ingen promenadseger precis och det var alldeles för jämnt där ett tag så jag var tvungen att rösta. Uppenbarligen var jag inte ensam om den tanken för först gick det inte att komma fram. Det är ju tur att jag är både trött, gammal och vid tillfället även nykter, annars hade jag väl fått ett utbrott. Någon schlagerbaluns var bara att glömma. På dagen var jag på verksamhetsplanering med jobbet och kombon tänka och brunch gjorde mig helt utmattad. Sov lite middag och vaknade helt yrvaken kvart över sex på kvällen. Jag orkade inte umgås med en enda människa till kände jag, utan det fick bli chips och ensam-Mello. Jag älskar Gina Dirawi och hon hade gott och väl kunnat hålla i finalen själv i stället för med den hopplösa sidekicken hon hade nu. Hu så tafflig han var.

 

I söndags var jag i syntolkstudion hela dagen. Såhär i efterhand är jag inte nöjd med min insats, men föhoppningsvis går det bättre nu på söndag. 

 

Majahaja, och i måndags bestämde sig Kent för att berätta att de lägger ner. Det var ju trist som fan. Ännu tristare att de inte kommer till hemmahooden på avskedsturnén. Först blev jag irriterad men sen insåg jag att det ju inte finns någon vettig lokal där. Dom gånger jag sett Kent i E-tuna har varit på sommaren, i Parken Zoo och Sundbyholms slott, och där har man ju inte någon lust att vara på senhösten/vintern. Lokomotivet är inte tillräckligt stort för bygdens söner, det hade blivit fullkomligt kaos. Well, jag har ju sett Kent i Crazys källare också men den är ju verk-li-gen i minsta laget :) Om den ens finns kvar. Hursom, det får bli Conventum då. Om vi får biljetter. Risken finns att det blir biljettkaos á lá Håkan. Så på min efterlängtade lediga dag kommer jag först åka till bilprovningen och sen sitta och glo på Ticnet och bli förbannad. Klackarna i taket, det är glitter och glamour in abundance just nu! 

 

 

Det blir inget Elephant Run för mig och Ebba i sommar. Det känns jättetrist, men vi kommer helt enkelt inte hinna träna tillräckligt. Prestationen är visserligen sekundär i det här fallet, men man vill ju ändå känna att man har en chans att genomföra loppet. Sen ska det ju vara kul, det är det viktigaste, och om man bara känner stress inför hela grejen så är det lika bra att strunta i det. Stress är verkligen det sista både Ebba och jag behöver just nu, så vi tar det nästa år i stället. Tråkigt som fan, men så får det bli. En annan plan som också verkar gå i stöpet är min och Elisabeths resa till Frankrike och fotbolls-EM. Man kan väl säga som så att vi gärna vill ha fasta jobb där man får ha betald semester och inte förväntas jobba när alla andra är lediga... Vikariat suger fett! 

 

 

Ebba och jag funderar på att ta en chartervecka senare i september. Sol och bad och avkoppling - det kan vi behöva! Jag ska försöka överleva de närmsta två veckorna först bara. Jobbar 12 dagar i rad och sedan 6 dagar i veckan fram till Valborg. Nu gäller det att inte bli sjuk... Det blir en utmaning men som jag konstaterat hundra gånger tidigare är det bara att roffa åt sig alla jobb som erbjuds.

 

Måste nog boka den där resan så jag har något att se fram emot nu när sommaren inte alls blev som jag hoppats.

 

(bilden är lånad från resebyrån vi tänkt åka med)

 

Andra Chansen kändes ungefär lika neutral som hela Mellon varit hittills. Jag tyckte inte riktigt att rätt låtar gick till final men blev samtidigt inte upprörd heller. Förutom jönsarna Samir och Viktor var det inga katastrofer. Inga Ravioli-gubbstruttar, ingen larvig Sean Banan och ingen Linda Bengtzing. I sammanhanget får man ändå vara nöjd med det! 

 

Bäst av alla på hela kvällen var dock gulle-Ola Salo! Jo jag vet, tillsammans med Peter Jöback, men det är Ooooola som jag gillar bäst. Kunde inte den låten fått gå vidare som en joker? Oh well..

 

Min favorit i finalen är nog ändå Frans. Vill minnas att jag tyckte Robin Bengtsson var helt okej också. Jag tror dock att Molly Sandén kommer vinna. 

Jag har varit jättenyfiken på Oscarsgalan i år då det har varit en hel del filmer jag varit intresserad av. The Danish Girl är givetvis en av dom, dels för att jag tycker den verkar intressant och sen för att man ju trots allt blir lite patriot när en svensk skådis för första gången på 40 år blir Oscarsnominerad. Jag trodde verkligen inte att Alicia Vikander skulle vinna, så jag blev rätt ställd när jag vaknade och såg att hon gjort det. Jeeez så jäääkla coolt!! Hur i hela fritidsgården hon orkar jobba så mycket fattar jag inte, tror hon gjorde typ 7-8 filmer förra året. Såg i en intervju för några dagar sedan att hon ba "nu ska jag vara lite ledig" - och det handlade om 4-5 dagar! Men hårt arbete lönar sig ibland och det är bara att bocka och buga i vördnad och respekt.

 

Stor spridning på guldgubbarna i år och ska jag hålla fast vid min princip att se alla som vunnit de stora priserna blir det faktiskt 5 filmer jag måste se. Helt okej, jag tror de flesta redan stod på min lista.

 

I lördags blev det baluns! Jag och Ebba drog hem till Pernilla och jag fixade drinkar till Mellon. Det gick ju alla tiders! Både drinkandet och Mellomyset... Återigen blev resultatet som jag önskade (med undantag givetvis för att Dolly Style gick till Andra chansen, men det var tyvärr bara vad jag räknat med och de är ju rätt harmlösa om än ack så usla). Tantjuryn höll på Frans och faktiskt så röstade jag. Jag blev eld och lågor för man fick en hälsning av Frans när man röstade! Eller tja, vissa av oss fick det :) Ebba ville också ha en hälsning, så hon ringde också och röstade - enbart för att få besked om att hennes röst registrerats. Inget mer. Hon blev skitsur, haha. Storbråk i tantjuryn! Frans och Molly var bäst och gick helt logiskt och rättvist till final. Linda Bengtzing körde som vanligt en epatraktorlåt och kom helt logiskt och rättvist sist. Gaaaah, så dåååååligt!! Martin Stenmarks låt var så tråkig att vi höll på att somna.

 

Sen tog vi bussen ner på stan och jag var huligantant och smugglade med mig cider i jackärmen. Precis som jag snattade glass på Vivo i Torshälla en eller två gånger på 80-talet. *harkel* Vi gick till Harrys och lönehelg plus det faktum att Pernilla var med ut borgade för kaos. Oh well... Det blev en dårkväll precis som vanligt. Jag ska inte gå in på detaljer men det mest bisarra var ändå snubben som bjöd upp Ebba och när hon inte ville dansa helt sonika drog med sig stolen hon satt på, med Ebba på stolen, ut på dansgolvet! Där satt hon och folk liksom klappade henne på huvudet och var askonstiga. Vi dog nästan. 

 

Igår firade jag sabbaten med besked. Vaknade, gick ut med hunden, somnade om. Vaknade, gick ut med hunden, somnade om. Totalt klipp slut var jag. 

 

Nu dröjer det ett tag innan tant rullar hatt igen. *gäsp* 

 

 

Ja det kommer ju givetvis inte hålla i sig med flytet men jag får glädjas så länge det varar! I morse hann jag inte mer än vakna och kolla Facebook (sådär som man ju mååååste göra som morgonrutin 2016..) så såg jag att jag fått massor med beröm för mitt senaste syntolkjobb. Det var verkligen kul och jag blev jätteglad! På jobbet var det hyfsat lugnt och framåt eftermiddagen hade jag ett trevligt samtal med en kund som skulle bokstavera ett namn. Hon hade sitt eget bokstaveringsalfabet, inget Adam Bertil Cesar där inte. "T som i....Ture, R som i....rot, I som i...i..". Jag blev alldeles full  fniss och innan vi la på så bad hon om ursäkt och ba "förlåt att jag var så flamsig" och då började jag storskratta. Man ska ha kul på jobbet! 

 

I morgon är det någon slags synthtillställning på Plektrum tror jag. Jag såg att Petra och Malin verkade gå så jag var lite sugen på det. Sen såg jag att Staffan Hellstrand ska spela i stan! Jag lyssnade mycket på honom på 90-talet. Flera alternativ för helgen m a o! Men sen tyckte Pernilla att vi skulle leka vettvillingar så då får det bli så. I morgon ska tant rulla hatt. 

 

Trevlig helg!

 

 

Det är väldigt sällan jag känner mig helt pigg och glad när jag kommer hem från jobbet. Det beror inte på att jag inte trivs eller så utan på att jag helt enkelt bara är såååå tröööött.. Igår var jag totalt urlakad när jag gick hem och jag trodde jag skulle bli sjuk för hela skallen kändes mossig. Jag var så vimsig att jag glömde glasögonen på jobbet och kunde följaktligen inte se "Deutschland83" på kvällen. Svenska och engelska program går väl hyfsat att se utan brillor, men en tysk spionserie - nja, då måste jag nog faktiskt ha ögonen med mig så jag kan läsa texten. På hemvägen var jag dessutom tvungen att gå förbi bilverkstan och hämta bilen som fått nya bromsar. Uppenbarligen välbehövligt men sannerligen inte gratis, vilket inte gjorde att jag kände mig bättre. Tog en ordentlig promenad med Partyvalpen (som f ö fyllde veteran i helgen, craaaazy!), åt mat och tog ett bad - sen somnade jag sedvanligt i soffan till nyheterna... Men idag vaknade jag hyfsat pigg och kände mig inte alls sjuk eller mossig i skallen. Hann inte jobba mer än en dryg halvtimme så var det en kund som sa "You made my day" när jag löste ett problem åt hen. Det var verkligen ingen svår nöt att knäcka jämfört med hur det brukar kunna vara, så jag blev lite överraskad av responsen men givetvis jätteglad så jag svarade med "And you made mine!". Sen fortsatte det på samma vis resten av dagen - folk var trevliga och glada, jag kunde lösa allt dom frågade om, jag skojade, en kund sa "Vad snäll du är" etc. Vilken bra dag! Dessutom ska Jenny och jag på Human League i november! Det ska bli skoj. Sen släpper Pet Shop Boys ett nytt album på min födelsedag så man kan ju småhoppas på en turné senare. 

 

 

Var inte delfinal 3 ganska tam? Jag älskar Henrik Schyffert men vete sjutton om jag tyckte det var så himla bra ändå. Lilla Sigrid var ju fantastisk när hon var med för två år sedan, men nu blev det så mycket innantilläsning av manus att jag var tvungen att byta kanal. Låtarna då? Ja det var väl ganska tamt där med. Swingfly lät ju på pricken likadant som när han var med för ett par år sedan. Pinsammast var Smilo eller vad de hette, som trodde de var Swedish House Mafia. Alltså, jag leker också att jag är Swedish House Mafia eller Depeche på Rose Bowl eller Sinéad O'Connor eller vad det nu kan vara. Men det gör jag när jag diskar eller lagar mat eller kör bil! D v s när ingen annnan ser eller hör (det är väl iofs en definitionsfråga, jag har en känsla av att grannarna hör min skönsång oftare än dom kanske tycker är optimalt). Återigen har jag inga särskilda synpunkter på resultatet men det beror nog mest på att det inte heller den här gången var några kaosbidrag att bli förbannad över.