Tillbaka i sadeln

Marion har blivit avkastad och skadat axeln och kan inte rida på ett tag, så idag bestämde Malin och jag att vi skulle komma ut och hjälpa till lite! Jag har ju inte suttit på en häst på fem år så det är ju ingen överdrift att jag kände mig en smula ringrostig till en början. Malin började med att värma upp Åke, som var på sitt snällaste humör, sen tog jag över Åke och Malin red Loppan. Det gick bra! Först kändes det som armar och ben flaxade åt alla håll, men när Marion kommit med några god råd och jag vant mig så gick det bra. Jag till och med galopperade! Kanske inte låter så märkvärdigt, men Åke är över 1,70 i manken så det blir en jädra sjögång när han sätter fart. 
 
 
Men shit vad roligt det var! Jobbigt men kul. Eftersom Åke är så vansinnigt stor blir det ju rena styrketräningen bara att ta på honom täcke. För att ens ta sig upp i sadeln behöver man en pall. 
 
Sen kom Elisabeth och vi hjälpte Marion att packa höpåsar innan hon bjöd på soppa och fika. Jättetrevlig dag! När Malin och jag skildes åt sa vi att det här gör vi om snart.
 
 
 

Nyår utan Bertil15, etta femma

Årets avslutades med middag och Bingolotto hos Ebba. Jag hade lovat att streaka runt Vivalla om jag vann en miljon, men tyvärr (?) slapp jag det. Vi började med att ha julklappsbyte och jag fick jättefina elefantsaker och en ljuslykta, tack! Sen åt vi middag så vi nästan sprack. Ebba fixade varmrätt och jag efterrätt. Baconlindad fläskytterfile med ört- och vitlöksfärskost i. Såååå gott, jag åt som en häst! Till efterrätt blev det vit chokladmousse med lakrits och hallon, och om jag får säga det själv så hade jag lyckats bra med den. 
 
Bingospelet blev minst sagt ett stressmoment. Jag hade köpt två lotter och Ebba tre. Jag har ju inte spelat Bingolotto på minst 20 år så jag var en smula ringrostig to say the least, Ebba hade spelat dagen före julafton och hade lite mer koll, men när det väl var dags satt vi där och letade och kryssade och skrek för det gick ju så fort! Herregud vilket tempo, hur fan hinner pensionärerna med? Mellan spelen var det minsann ingen brådska, då drogs det ut på tiden med de mest meningslösa inslagen och Lasse Stefanz-medley och allt möjligt skit som vi fick genomlida. Hursom, jag fick faktiskt bingo på första försöket! 250 spänn vann jag! Vinsten lär väl iofs ätas upp av telefonräkningen för all samtal jag ringde för att komma fram..På omgång två och tre höll jag på att vinna om det inte hade varit för att B15 saknades. På båda spelen! Vafan, det saknades bara B15 så hade jag vunnit en resa till Mauritius (tror jag det var) och kläder för femtusen spänn. Jävla skit-Bertil15.
 
Sen kollade vi lite på nyårsfirandet från Skansen och det var ju inte vessleskoj precis. Faktiskt ganska så värdelöst. Vid tolv brakade det loss med helt sinnessjukt mycket raketer utanför. Lite skillnad från mitt område där det brukar vara relativt lugnt. Hundarna tog det hela med ro, vilket var det viktigaste och hundarna är ju också anledningen till att nyår inte firas mer än såhär. Partyvalpen tyckte nog det var värsta höjdarfesten för hon fick en stor godispåse med sig hem! Lilla terrierfarbrorn vill inte äta sina tuggben nämligen, han slickar av det godaste på ytan och ratar dom sen, och nu hade hans matte tröttnat på att ha kletiga ben drällandes i lägenheten så hon gav bort dom till Partyvalpen.
 
Det var en lugn och trevlig kväll, och även om det inte låter så märkvärdigt så var det då oerhört mycket mer action än det varit de senaste årens nyårsaftnar, då jag och hunden legat i varsin soffa och somnat innan tolvslaget. 
 
 

Det galna konsertåret 2017

2017 var mitt bästa år på väldigt länge! Inte minst för att jag efter två år i vikarieträsket fick en fast anställning, yey! Men framför allt är 2017 det galna konsertåret då jag varit på sjukt många konserter. Inte minst de fyra DM-konserterna sticker ju ut från det vanliga, där höjdpunkten var Olympiastadion i Berlin, i ösregn och åskstorm. Jag har varit utomlands 4 gånger. 2 nya städer (och länder) och två gamla favoriter. Jag har varit på flera asroliga DM-fester, checkat in DM-baren i Riga och träffat en massa roliga människor. Kort sagt har jag haft väldigt roligt i år!
 
Tyvärr verkar det som att ju bättre jag har det, ju sämre går det i övriga världen. Kollade nyheternas årskrönika härom kvällen och konstaterade att 2017 var ett gräsligt år nyhetsmässigt. Terrorattentat i Stockholm, Machester, Barcelona och inte minst London där ju vi faktiskt var. Jubelidioten Trump har gått full retard på mer eller mindre daglig basis och nynazister har fått demonstrera med polisens goda minne. Några helt bisarra rättsfall hade vi i år, med Arbogakvinnan och u-båtsgalningen Peter Madsen. 
 
2017 var också året då kvinnor världen över sa att nu får det fan vara nog, och tillsammans protesterade under hashtaggen metoo. Detta är förhoppningsvis bara början!
 
Bäst konsert: DM på Olympiastadion, Berlin
Bäst fest: det var nog DM-festen i Göteborg, även om festen i Hansastudion givetvis var en upplevelse
Bästa album: Spirit
Bästa låt: Jämnt skägg mellan "Going backwards" med DM och "Beautiful ones" med Hurts
Bästa tv-program: Bye bye Sverige
Årets ridtur: Marcus baxas upp på häststatyn utanför Makeriet så vi inte vågade visa oss där på ett par månader
Årets outfit: Spa-avdelningens papperstrosor som försvann i valkarna
Årets föreställning: Elefanten i rummet med David Batra. Jag skrattade så jag fick ont i kinderna.
Årets bilfärd: Taxichaffisen i Riga som varken hade växel, tog kort eller gav oss kvitto, som körde över refuger och spårvagnsräls i en bil där det inte gick att spänna fast sig och där förardörren gled upp med jämna mellanrum.
 
2018 kommer inte kunna bli ett lika galet konsertår, men det verkar lovande so far med minst 3 DM-konserter. Det stora äventyret blir när Jenny och jag ska till Ungern på festival! Det kan verkligen gå hur som helst.
 
Gott Nytt År!
 
 

Jul, jul, blingade jul

Det här med post verkar vara en hel vetenskap. Alla klagar på Postnord, med rätta, som verkar freestalja en hel del när det gäller att leverera post, Min erfarenhet av Postnord är lite tvärtom. Fick en avi igår att jag hade ett paket att hämta ut. Jag fattade ingenting. Det enda jag kunde minnas att jag väntade på var mitt DM-bling, som enligt den där paketspårarfuktionen fortfarande var i Polen. Enligt den är paketet fortfarande kvar i Polen. Jag vågar påstå att så är inte alls fallet eftersom  jag HÄMTADE UT GREJERNA IGÅR!! Wiiii! Nu kan man bli lite julfin.
 
 
Örhängen, halsband och en ring.
 
 
Ringen kommer bara användas vi festligare tillfällen, men örhängena och framför allt halsbandet blir på dygnet runt. Man kan tycka att det är lite overkill kanske, speciellt som jag har en luvjacka med SOTU-loggan. Men vafan, det är ju snyggt! Och bra! Av någon anledning tänker jag dock på när Joey i "Vänner" låtsades att han hade en Porsche, haha!
 
 

Sista minuten-julklappstips i år igen

Tja, det blev samma problem i år - varken jag eller föräldrarna kan komma på något att önska sig. Det blir någon bok och lite sånt bara. Det är inte som att vi inte hittar på saker att ge oss själva. Mamma och pappa funderar på ytterligare en resa, och förutom konsertbiljetter så har jag visst råkat beställa lite bling också (som för närvarande verkar ha fastnat i Polen. Bättre det än Filippinerna iofs).
 
Hursom, jag gjorde även några små goda gärningar. Sånt som kräver minimal ansträngning och inte särskilt mycket pengar heller. 
 
Mikael önskade sig att hans kompisar köpte julnumret av Faktum, så det gjorde jag, Vill man hellre köpa Situation Stockholm (eller båda två för den delen) kan man ju göra det.
 
Sen skickade jag efter Världsnaturfondens kalender att ha på väggen på jobbet.
 
Morsan hade önskat sig en dvd-box som jag hittade på Discshop. Där kunde man klicka i att skänka en tia till Rädda Barnen. Skitsmidigt!  
 
Och som vanligt puffar jag för David Sheldrick Wildlife Trust, Föreningen Storasyster och Unicef.
 
 

Kentfest i hemmahooden

Helt sjukt, det är ett år sedan vi vinkade tack och adjö till Kent på Tele2. Det "firades" med fest på Lokomotivet igår. Vi började med middag på Grappa. Jag har bara varit där en gång tidigare, men det är ju en gång mer än jag varit på någon av alla andra restauranger som dykt upp sedan jag flyttade från stan, så det fick bli vårat val. Mycket bra! Jättesnabb service och god mat. Sen stack vi till Lokomotivet. Där har jag varit mer än en gång men jag har lika svårt att komma ihåg vägen varenda gång. Det gör ju inte saken lättare av att de gräver och bygger i området. Hursom, väl på plats började vi med att köpa tishor! Jag har faktiskt bara en Kent-tisha och den *harkel* är i minsta laget så jag var TVUNGEN att köpa en till. Sen kan man faktiskt inte ha för många bandtishor och så är det med den saken. 
 
Det var någon slags art performance-grej med folk som var utklädda och hade diverse pantomimliknande grejer för sig, men det försökte vi ignorera. Karolina Wallin Pérez uppträdde och hon var jätterar och bra. Folk sjöng som dårar och vi hamnade mitt bland de värsta fyllegaphalsarna och fick flytta på oss efter ett tag. Överlag var folk oerhört onyktra, och det säger jag inte bara för att jag själv var nykter. Hursom, sen blev det dans och hålligång med Fredrik Strage som dj - för kvällen iförd tisha med Eskilstunas stadsvapen på! *asg* Bra där, inga halvmesyrer! 
 
Det var kul att få dansa till Kent ett par timmar, och när gaphalsarna blivit utslängd och de värsta fyllona droppat av så var det en mycket trivsam tillställning. Medelåldern tog dock ut sin rätt och krävde två middagslurar på soffan idag. Hej och hå.
 
 

Amazing Alf på Berns

Dagarna bara susar iväg så jag hinner inte skriva om det lilla som händer. I tisdags avslutades det fantastiska konsertåret 2017 med Alison Moyet på Berns. Man kan väl säga att vi gick därifrån med lite blandade känslor. Alison var ju såklart grym, även om låtlistan inte var perfekt. Mer än 4 Yazoo-låtar kanske man inte kan begära med tanke på hur liten del av hennes karriär de trots allt utgör, så det klagar jag inte på. Däremot saknade jag "Is this love" och om inte den fick vara med hade jag gärna hört "Invisible" eller "Weak in the presence of beauty". Hursom, hon körde i alla fall "When I was your girl", "Love resurrection" och en massa annat bra! Men lokalen och publiken.. Berns är en jättefin lokal, men med jättekonstig akustik. Allt hörs. Skrammel i baren, folks prat, t o m kortläsarens pip hördes! Skitstörigt, det vill man väl inte höra mitt i värsta stämningsfulla låten. Och publiken var astråkig. Väldigt entusiastisk när det gällde applåder och jubel, men totalt stillastående. Det var typ bara jag och Jenny som dansade. Inte ens under sista låten, supermegaklassikern "Don't do" blev det särskilt mycket liv och rörelse. Folk jublade, absolut, men stod i princip still.. Vid det laget hade vi flyttat på oss och hamnade brevid en norska som ville jazza loss så då dansade vi ordentligt. Hallå, vi är medelålders - inte döda! Inte ens likstela faktiskt. 
 
Däremot kände jag mig som ett lik dagen efter, eftersom jag skulle upp och jobba. Kom inte hem förrän ett på natten och då var jag helt slut. Det är bra drygt att åka fram och tillbaka till Stockholm på en kväll. Dessutom hade vi julfest med jobbet i onsdags, men jag stannade bara för att äta och sen åkte jag hem och kastade mig i soffan.
 
Som sagt, ingen skugga över Alison, men publiken får ju ta och skärpa sig. 
 
 

När fan blir gammal åker hon på festival

Ja vi hann ju som sagt inte ens hem från Riga förrän nästa resa började planeras. Eller nästa och nästa, vi har ju redan två resor inplanerade i februari - Helsingfors och Riga. Men nästa efter dom två. DM annonserade några festivalspelningar i Frankrike, där jag aldrig varit. Det var på fyra ställen tror jag, inget av dom hade jag hört talas om tidigare. Medan vi var i Riga annonserades att de även ska spela på en festival i Odense. Det är ju nära och bra, så i väntan på flyget hem försökte vi kolla hur man tar sig till Odense. Biljetterna skulle släppas redan på måndagen efter, och efter lite velande bestämde vi oss för att ligga lite lågt med det. Man vill ju veta om det kommer några fler band, eller om man ska köpa endagsbiljett eller hur man nu ska göra. Nu behövde vi inte klura mer på det, för sen visade det sig att dom ska spela på en festival i Ungern - där även Hurts ska vara med! Givet, tänkte vi. Jaha, sen kom det festivaldatum i Schweiz, Polen och Madrid också. Alla dessa vaaaaaaal!! Vi blev helt konfys men efter moget övervägande fick det bli Ungern eftersom den festivalen hade en klar line up och var lite billigare. En bra sak med att åka till Ungern är ju att Clara bara är ett telefonsamtal bort och kan bistå med tolkning om vi skulle hamna i trångmål eller toka till det på något sätt. I torsdags släpptes biljetterna och efter sedvanligt kaos lyckades jag köpa! Hahaha, tanterna ska på festival på gamla dar! Dessutom kommer vi åka tåg. Sopron, där festivalen hålls, ligger bara en timmes tågfärd från Wien, och jag ska försöka sälja in till Jenny att vi ska ta 2-3 dagar i Wien när vi ändå är ute och far. Från Wien går det dessutom att åka till Bratislava. En timme med buss bara, skitenkelt att göra en dagsutflykt! En bra sak med att åka till Bratislava är att Bea bara är ett telefonsamtal bort och kan bistå med tolkning om vi skulle, ja ni fattar.
 
Färdplanen är inte bestämd än, men förmodligen blir det Ungern och Wien, och om andan faller på tar vi en dagstur till Bratislava. Då betar vi av tre länder på en vecka, rena rama interrail-tanterna! Jenny hade till och med kollat upp vad det kostar nuförtiden att tågluffa men där satte jag stopp. Dels för att jag är alldeles för bekväm av mig, och sen var det ganska opraktiskt eftersom vi kommer vara i Sopron minst tre dagar. Oavsett var vi väljer att utgå från så lär tåg- och busskvoten fyllas med råge ändå.
 
Det här kan bli hur galet som helst, haha. Festivalspelningar är inte det optimala på något sätt, men som Susanne sa - står det mellan DM på festival och inget DM alls så... Sen kan man väl diskutera om 6 konserter på en turné är "inget DM alls", men det är en definitionsfråga :) Nu får vi ju Hurts också (och Iron Maiden!!) och hela resan lär bli något av ett äventyr. 
 
Well, sen släppte dom de sista datumen på turnén och det blev Waldbühe i Berlin. Gaaaah, jag vill ju åka diiit! Så sjukt cool arena och Berlin är ju Berlin. Men det ligger för långt från Sopron i tid för att jag ska kunna täcka in båda ställena under semestern. Men jag erkänner att jag var inne idag och testköpte biljetter... Tanken var ju att se hur mycket kaos det var - och bara för det så gick det hur enkelt som helst. Jag slutförde aldrig köpet, det finns verklligen inte pengar och tid till det. Fasen vad surt, det hade varit såååå kul att åka. Nåväl, jag får glädja mig åt att vi får se både Depeche och Hurts igen!
 
Konsertåret 2018 kommer inte kunna bli lika helcrazy som 2017, men det är fasen inte långt efter! 
 

Grått men kul i Riga

Riga var kallt och grått, men det var väl bara att vänta i november. Vi åkte i torsdags morse, och det började med att planet var en timme försenat. Kaptenen verkade tröttnat på att vänta, för när vi väl startade stampade han gasen i botten. Make till stigning, vi satt som slickade mot ryggstöden. Jag hade som vanligt gjort research och tagit reda på vilken bus vi skulle ta in till stan, och det är inte utan att vi är lite nöjda med att vi lyckades köpa bussbiljetter i en lettisk automat, helt utan hjälp (high tech-tanterna gick genom både säkerhetskontrollen och gaten med hjälp av en sån där kod i mobilen som man bara lägger mot avläsaren, efter att Jenny lärt sig hur man screenshotar i mobilen vill säga haha!). Det blev en skumpig färd, underhåll av asfaltering är tydligen inte prio ett i Riga. Bussen stannade i princip mitt emot hotellet och rummet var klart när vi kom, så det var bara att lämna av väskorna och sen gå ut på stan för att käka. Vi hittade en lettisk restaurang och jag åt kalvkind för första gången i mitt liv. Det serverades med en lettisk specialitet, bukstinputra, som i konsistensen mest påminner om potatissallad, men som innehåller potatis, pärlgryn och rökt kycklingbröst. Väldigt märklig anrättning, men det var gott. När vi ätit var det spa-dags! Vi hade bokat ansiktsbehandling på hotellets spa och var där i god tid så vi hann bada lite bubbelpool innan. Nu var vi inte så fiffiga att vi hade torrt ombyte med oss när vi skulle få behandling, utan vi kom i våra blöta bikinis och fick byta om till några slags hemska papperstrosor med resårband som var tunnare än såna man hoppade twist med när jag var liten. Ansiktsbehandlingen var i alla fall kanon! Gah så skönt det var att bli ompysslad. Det blev rengöring och peeling och ansiktsmask och grejer, och medan masken verkade fick man hand- och nackmassage. En hel timma höll det på, och när det var slut var jag alldeles varm och gosig efter att ha legat invirad i sköna handdukar, så jag hade verkligen ingen lust att ta på mig mina blöta, kalla bikinibyxor igen utan jag behöll papperstrosorna på, vi skulle ju bara ner till omklädningsrummet. Väl där höll vi på att smälla av. Som jag såg ut! Trosorna liksom försvann in bland valkar och grejs, jag trodde för en sekund att jag tappat dom. Det enda man såg var en flärp mellan skinkorna. Vi skrattade så vi skrek! Receptionen var en och en halv meter utanför omklädningsrummet, personalen måste ju undrat vad fan vi sysslade med där inne, hålla på och väsnas så hela spa-avdelningen hör. 
 
Sen piffade vi till oss och drog ut på stan igen. Vi hade gott om tid och var inte särskilt hungriga, så vi tänkte vi skulle ta en drink bara. Hamnade på TGI Friday där det var happy hour minsann, så det kan gå.. Efter ett par drinkar och lite snacks tog vi en taxi till arenan och vi behövde inte köa just nånting utan det var bara att knata in. Vi fick bra platser långt fram.
 
 
Aningen bisarr belysning.
 
Helt plötsligt, innan det börjat, kom det en snorpackad kille och försökte bana sig fram samtidigt som han pratade i telefon. Bredvid mig tog det stopp, tjejen framför honom tänkte INTE flytta på sig, och inte de bredvid heller, så han blev ståendes där. Fy fan vad han lutade illa.. Han STANK verkligen av sprit och svett, jag kunde knappt andas. Så stod han där och svajade och knäade och halvhängde över tjejen som diskret försökt putta bak honom. Folk runomkring blev mer och mer irriterade och någon sa till en vakt som snackade lite med killen, men så hände inget mer. Sen började tjej efter tjej att gorma med honom. Jag begriper ju inte ett ord lettiska, men dom var inte glada över att han stod där och stank och klängde, så långt kunde jag förstå. Vakten kom och sa åt killen att det var dags att avlägsna sig, och då vände han sig mot mitt håll och fick för sig att han skulle tränga sig bakåt, in bland alla människor, i stället för att liksom bara gå bort därifrån. "Nejmen stopp och belägg, du ska däråt" sa jag, tog tag i hans axlar och vände honom åt rätt håll och gav honom en liten putt i ryggen. Alla flyttade på sig och hjälpte till att putta ut honom. Sen blev det fest, haha! Vi var väl en 6-7 tjejer som bara jublade när han var borta, vi drog djupa andetag och nästan high fiveade. 
 
Det var något förband först, ett litauiskt synthpopgäng som jag väl inte direkt kommer köpa några skivor med kan man väl säga.. Men sen var det Hurts! Och dom var så bra! Jättebra publik var det också, och vi hade hamnat i ett riktigt kul gäng som sjöng som galningar och dansade. Asroligt! Hurts rivstartade med "Ready to go" följt av "Some kind of heaven". Alla favoriter fick jag höra, den enda jag saknade var "Blind". Avslutning blev "Beautiful ones" och "Stay". Jättebra konsert! När vi kom ut från arenan hoppade vi in i en taxi och sen blev det en något ovanlig taxiresa. Chauffören började med att baxa sig över en refug, och jag vet inte vad det var för bil han hade men ny var den ju inte.. Jenny kunde inte spänna fast sig för bältet satt fast, två gånger fick chaffisen stanna och stänga till sin dörr som höll på att glida upp, när han körde på kullerstenarna dånade det i hela bilen, och dessutom var han usel på engelska. När vi skulle betala hade han ingen växel ("ni är mina första kunder idag", hallå, klockan halv elva på kvällen??) och inte tog han kort heller, så han fick helt enkelt ta våra pengar, lämna oss i bilen och springa in i en kvällsöppen butik och växla! Vilken jävla cirkus.
 
Dagen efter skulle vi turista. Vi började med brakfrukost på hotellet och jag åt som en häst. Vi hade kollat på kartan och jag hade ju gjort research på google maps innan, så vi visste ungefär hur vi skulle gå. När man ska turista i Riga får man dock ha i åtanke att det är en skitliten stad och att det finns ungefär en miljard smågator. Vi missbedömde avstånden totalt och traskade som vanligt på i ordentlig fart så det sa bara svipp så hade vi sett typ allt och dessutom lyckats gå förbi domkyrkan typ tre gånger.
 
 
Slott står alltid på 2 do-listan och Rigas slott imponerade inte. Det var litet och låg jättekonstigt, och var inte särskilt tillgängligt. En besvikelse!
 
 
Slottfie! Typ. Fick ju med en vakt i alla fall.
 
Klockan nio satt vi vid hotellfrukosten och kvart i elva satt vi på Double Coffee och fikade - då hade vi betat av hela gamla stan :) Vi besökte en souvenirbutik och jag hittade en elefant, och så traskade vi lite mer. Huxflux hade vi kommit till Frihetsmonumentet, som jag trodde låg för långt bort för att vi skulle hinna med det.
 
Vi bestämde att det var nog med turistandet, och tog vägen genom en park med sikte på de gigantiska saluhallarna.
 
 
Saluhallarna är ju imponerande, med 4 hangar med grejer, men det luktade ju VÄLDIGT mycket rå fisk och kött... Jenny ville äta lite lunch men jag var fortfarande mätt efter frukosten så jag nöjde mig med lite vitlöksbröd. Som på det här stället var en limpa kavring, stekt i salt.. Till detta serverades en ostsås, som var creme fraiche med riven ost i. Helt oätligt! Dessutom var Pepsin gammal såg jag. Hur få gäster har man om läsken lyckas bli gammal?? 
 
Sen tog vi ett varv i ett köpcenter, men vi var inte så sugna på shopping och hittade heller inget speciellt, så efter en stund traskade vi tillbaka till hotellet och tog en liten lur innan det var dags för nästa spa-behandling: massage. Jag skulle ha chokladmassage och Jenny honungsmassage. Nu var vi fiffiga och tog med oss egna underkläder, men min massagetjej tyckte ändå jag skulle ta på mig såna där pappersbraxor eftersom det skulle bli kladdigt med chokladen, så då gjorde jag det. Och det var väl en himla tur det! Jisses Amalia, hela jag blev indränkt i choklad. Jätteskönt var det i alla fall, och jag luktade choklad hela kvällen.
 
Kvällen skulle ägnas åt some serious nörderi - vi skulle till Depeche-baren! Nu var vi som vanligt ute i god tid så vi hann både äta och ta en sväng till TGI Friday innan vi efter en helgalen felnavigering av gps-tanten äntligen hittade rätt.
 
 
Ett pyttelitet ställe, två små rum nere i en källare. När vi kom var det bara vi och bartendern där, och vi slängde av oss jackorna och började fota inredningen, haha.
 
 
Nörderi när det är som bäst
 
 
Sen gick vi loss på drinklistan! Supernördig den med,såklart.
 
 
Vi passade även på att fota våra tatueringar
 
 
Som sagt, great minds think alike. Tvillingdeckarna på baluns :) På bordet står en New Life och en Personal Jesus.
 
Sen trillade det in lite folk och vi dansade med ett gäng skånska damer. En irländare kom förbi vårt bord och växlade några ord, och sen när jag gick förbi hans bord så stannade jag till och pratade lite. Senare kom han fram till oss och tyckte att han ville bjuda oss på varsin drink innan han gick därifrån, och det tyckte vi lät trevligt, även om man ju inte ska ta emot drinkar av främlingar hur som helst. Men vi resonerade att "han kan ju inte släpa ut två tjocka tanter utan att någon märker och undrar" :) Hursom, det slutade med att Alan som han hette satte sig med oss och sen satt vi och snackade i flera timmar tills de stängde, då var det bara vi kvar. Jättetrevligt! När vi skulle gå hem visade det sig att hans hotell låg 200 meter från vårat, så då gjorde vi sällis. Verkligen en riktigt riktigt nördig och kul kväll! 
 
När jag vaknade dagen efter var jag närmast i chock över hur pigg jag var, med tanke på hur hård hotellsängen var och hur många drinkar som slunkit ner kvällen innan. Jenny var inte lika rask och kunde inte förstå hur jag kunde äta så mycket frukost, haha. Vi käkade, gjorde oss i ordning och tog sedan bussen till flygplatsen. Allt gick enligt schema, men som vanligt tog det stopp i Stockholmstrafiken, zzzzz..... 
 
Som vanligt en jätterolig resa och vi hann inte vara hemma mer än en dag innan nya planer började smidas. Fortsättning följer....
 

Elefanten i rummet

Igår var det dags för skojigheter! Jag, Elisabeth, Marion och Ebba skulle se David Batras föreställning "Elefanten i rummet" på Konserthuset. Jag köpte biljetterna redan i mars och har ju haft en massa annat för mig i vår/sommar så det här evenemanget har hamnat en smula i skymundan och jag hade nästan glömt det. Nu var jag inte ensam om det, förvirringen var total kan jag säga. Elisabeth trodde att det var nästa vecka, Ebba trodde att vi skulle till Stockholm och Marion visste inte vilka vi var som skulle gå (eller vem som hade biljetterna, men det var ju ganska enkelt att gissa sig till). Hej och hå! Vi lyckades i alla fall samla ihop oss på rätt plats och rätt dag och det var ju en himla tur, för det var asbra! Gud som jag skrattade, efteråt hade jag ont i kinderna. Så jäkla kul, rekommenderas varmt!
 
 

När posten faktiskt levererar

Beställde i onsdags, levererades i måndags!
 
 
Först fattade jag inte alls vad det var, sen slet jag upp kuvertet och utbrast gällt "Oooh, porr!!". Hoppas inte grannen hörde mig.
 
Idag har vi bokat flyg till Helsingfors och Riga i februari. Det blir ett helt gäng svenska devotees som åker till Helsingfors, och det pratas om förfest och grejer. Kommer bli skitkul! Jag råkade nämna att Sverige och Finland möts i OS-hockeyn den dagen, och förväntas nu tydligen styra upp något slags Camp Sweden, haha. Det där turistandet jag tänkt mig verkar det inte bli så mycket med.
 
 

En något ostrukturerad söndagshajk

Ebba och jag bestämde tidigare i veckan att vi skulle hajka idag. Vi bestämde inte mer än så och har varit upptagna, så i morse frågade jag om hon hade något önskemål men det hade hon inte, så jag satte mig och googlade lite hastigt. Carina hade tipsat om en slinga hon gått, men jag hade inte hunnit fråga henne något närmare om den utan försökte komma ihåg den lilla information jag fått. Hursomhelst, vi bestämde att ta sikte på Ånnaboda och se om vi hittade den slingan därifrån, annars fick vi improvisera. Improvisation blev temat för dagen kan man säga. Vi började att gå åt ett håll, sen ändrade vi oss och hakade på en frisbeegolfled, för att byta till en mountainbikled, för att sedan byta till Bergslagsleden. Vilket velande! Vi hade ingen aning om vart vi var på väg, men resonerade att vi knatar väl på tills vi känner att vi kommit halvvägs mot vad vi tror att vi orkar, och då vänder vi. 
 
 
Vi vandrade på, och huxflux så hade vi hamnat på slingan Carina tipsat om. Det satt en liten karta som vi kunde titta på och jag fattade ingenting hur vi lyckats gå, men skitsamma, nu var vi ju ganska rätt. Det var en bitvis svår vandring, över stock och sten och rötter, men i väldigt fin natur. Eftersom det regnat lite grann tvärdog min mobil så jag kunde inte ta några bilder. Vi traskade vidare och tog en matpaus vid en rastplats. Även där satt det en karta och jag tyckte inte alls det stämde, vi kunde nog inte gå som vi tänkt för då skulle vi nog hamna helt åt tjotahejti. Vi tog det säkra för det osäkra och vände och gick samma väg tillbaka. 
 
Tre timmar promenerade vi och när vi var framme vid bilen var vi bra trötta och blöta (alla utom Halonen som hade ett piffigt regntäcke). Partyvalpen är väldigt vädertålig med all sin päls, men nu var hon dyngsur och kall, kraken. Hon är inte döförtjust att ha täcke på sig och har tidigare bara fått ha det när det varit riktigt svinkallt. När vi kom hem sladdade jag in på nätet och beställde en badrock åt henne i alla fall, så blir hon torr och varm lite snabbare när vi varit ute i ruskväder. 
 
Även om det var en virrigare hajk än vanligt, och stundtals dåligt väder, så var det ändå en mycket trevlig tur! Nästa gång ska vi försöka vara lite bättre förberedda. 

Och veckorna bara går

Jag minns liksom inte ens vad jag gör om dagarna. Jobbar, går med hunden, äter och sover - och så svish har en vecka gått. Vi är liksom redan inne i oktober? Hursom, förra helgen släppte Hurts nytt album. De första två singlarna, "Beautiful ones" och "Ready to go" har jag stormgillat, men sen gick det utför. Dagarna innan släppet la de upp en liten snutt från en låt varje dag och jag blev inte superimpad precis. Det är jag fortfarande inte, även om den tar sig. Tyvärr deras svagaste platta so far, men å andra sidan har de överträffat sig själva varje gång så en dipp var väl bara att vänta. De har blivit lite för mainstream tycker jag, lite mer radioskval och boyband över det hela, och det där svarta och melankoliska som varit deras signum saknar jag. "Boyfriend", "Wait up" och "Spotlights" hoppar jag över, dom är inte bra alls. "Beautiful ones" och "Ready to go" är svinbra, "Magnificent" och "People like us" är bra, och resten okej. Det är för mycket fingerknäpp och nån märklig 80-talssax och annat konstigt. "Magnificent" låter en kort sekund som Take Thats "Back for good" och början till "Boyfriend" får jag Ratatas "Glad att det är över"-vibbar av. Nja, det här var väl sådär! Typiskt att de underpresterar lagom när jag äntligen ska få se dom live. Men det blir bra ändå och jag är svintaggad! Vi ska ju bo på ett spahotell när vi ska till Riga, och nu har vi bokat behandlingar. De hade en uppsjö att välja bland och det var ett förfärligt velande innan vi till slut lyckades bestämma oss. Det blir en ansiktsbehandling och chokladmassage för mig! Jenny valde nån slags honungsmassage. Gud som jag längtar - konsert med heta synthpoppojkar, DM-bar och spaompyssel är verkligen vad jag behöver just nu.
 
Ikväll blir det annat skoj - öl och fotboll med Elisabeth!

The girl with the DM-tattoo, del 2

Igår var det tatueringsdags! Jag har ju som sagt velat hit och dit om motiv och placering, men till slut äntligen bestämt mig OCH desutom bokat tid. Jag var lite nervös att det skulle göra svinont eftersom placeringen var på insidan av underarmen där huden är tunn. Dessutom har jag så himla spinkiga underarmar med inte mycket till isolerande fläsk. Men det gick jättebra!
 
 
Jag valde en annan studio den här gången, inte för att jag var missnöjd med den förra utan för att den här låg närmare rent geografiskt. Det var så trevligt så, vi satt och snickesnackade och skojade under tiden, och svipp så var det klart. Det gjorde inte särskilt ont alls faktiskt och tog väl inte mer än en kvart. 
 
Resultatet:
 
 
All I ever wanted, all I ever needed, is here on my arm *pa-dum-pum-psh* Jag är supernöjd! Jenny gjorde ju samma motiv i lördags (great minds think alike och allt det där), men när jag kollade på bilden hon lagt upp så är det inte exakt samma, någon liiiiiiiten skillnad i typsnittet är det. Inte för att det egentligen spelar någon roll, det är ju inte som att vi är dom första som gör detta motiv. 
 
Jahopp, det där gick ju som smort. Vad ska nästa motiv bli då? :) 
 
 

Söndagshajk med Puff the magic dragon

Hips vips var helgen nästan över! Veckan har varit slitig. Vi har haft sjukstuga på jobbet och stundtals har det varit helt crazy. Jag har varit totalt slut varenda kväll. I onsdags hade vi möjlighet att kompa och sluta 1,5 timma tidigare. Jisses så välbehövligt! På lunchen fick jag ett ryck och bara råkade slinka in hos en tatuerare och beställa tid. Hoppsan hejsan så det kan gå... Jag har varit sugen ett bra tag och äntligen velat klart om motiv, så det var lika bra att få arslet ur vagnen.
 
I helgen har jag försökt vila och återhämta mig, men jag vet inte om det gått så jättebra. Har mest känt mig trött hela tiden. Idag blev det en liten söndagshajk med Ebba och hundarna. Vi orkade inte tänka ut något nytt ställe utan det fick bli promenad och korvgrillning i Rynningeviken. Jag fick lite akut koskräck så vi provade några nya småvägar, så det blev inte exakt som det brukar.
 
 
 
 
Sen skulle vi grilla och då lyckades Partyvalpen få en gnista i nosen! Hon kliade sig och fnös och så började det ryka ur näsan på henne. Hon hostade till och då kom det värsta rökpuffen ur munnen på henne. Som en eldsprutande drake, hahaha! Alltså, det var så bisarrt. Det bara rykte och pyste ur snoken och jag blev en smula orolig där ett tag. Det vore en snygg avslutning på helgen - åka till veterinären för att hunden brinner i näsan! Som vi skrattade, varför kan det liksom aldrig vara lite normalt när jag gör något. Lustigt nog hade jag en timme innan sagt "nu kanske jag jinxar allt, men det var längesedan jag ramlade". När vi hajkade som mest förra hösten stod jag på öronen var och varannan gång, men nu har jag lyckats hålla mig på benen och vi har klarat oss från större missöden och dumheter. Partyvalpen kanske hörde mig och ba' "hold my beer...".
 
Hem kom vi i alla fall och även om vi stinker brasa så har det sluta ryka ur näsan på henne nu. Skönt, samtidigt som det ju var rätt coolt att för en stund ha en eldsprutande drake.
 
 
 

Måndag, måndag

Förra veckan kändes rätt soft, trots att jag jobbade 6 dagar. Vi hade kundkonferens och strategidagar med jobbet, vilket gav välbehövlig omväxling. Sen syntolkade jag och det gick bra, och jag fick positiv respons. Men jag var ändå bra trött i skallen i fredags. Det är jobbigt att TÄNKA en fredageftermiddag! Hem, byta om, i med musik i öronen och sen ut med hunden i skogen. Bästa sättet att tanka energi, frisk luft och lugn.
 
 
 
Idag var det dock tillbaka till vardagen igen, och det med besked. Herregud vilken dag det var på jobbet! Totalt nerringda var vi och dessutom en man kort. Jag var hel sopslut när jag åkte hem. Dessutom kom beskedet att Lady Gaga skjutit upp sin Europaturné, så konserten jag och Elisabeth skulle på i Globen i oktober blir det inget av med. Fasen då, jag som sett fram emot det! Som det inte var nog med det så fick jag mail att hotellet jag och Jenny ska bo på i Riga i februari ska stänga. Men jaha? Bara sådär? Fick sladda in på Booking och boka ett nytt. Konstig dag detta, och nu går ögonen nästan i kors så det får bli tack och gonatt.
 
 

More than a party

I helgen var det DM-party i Stockholm! Ebba var som vanligt superschysst och ställde upp som hundvakt så jag kunde sova över hos Jenny, tusen tack! Käkade hemma hos Jenny och Niklas och satt där och snickesnackade en stund, sen drog vi till Slussen och Miss Behave bar. Helt nytt ställe för mig, det var jättemysigt. Vi hejade på lite okända fellow devotees och så snackade vi lite om vilka fler ställen vi kan åka till på konsert. Även om vi rest en del de senaste åren så finns det ju så oerhört många ställen vi inte varit på. Jenny inspirerades av ruskvädret och fick feeling och ba "Vitryssland kanske man skulle testa!". *asg* Okej, jag hade väl kanske mer tänkt mig Milano, Rom, Paris, Prag, Madrid, Wien eller liknande... 
 
Martin höll ett litet föredrag om sin DM-bok, och sen blev det dans och hålligång! Och SOM vi dansade. Det spelades mycket Depeche såklart, men även väldigt mycket annat. Erasure, Yazoo, Eurythmics, Desireless (!!), OMD, New Order, Kent, Fad Gadget, Front 242, Duran Duran, Alphaville, Ultravox etc. Ungefär all bra musik i hela världen! Seriöst, Desireless har jag inte dansat till sedan nian eller nåt, och förutom det bedrövliga live-uppträdandet på Forever Young 2010 har jag väl knappt dansat till Alphaville sedan mellanstadiedisco i Edvardslundsskolans matsal. Dj Daniel gjorde en sjukt bra mix av "Kärleken väntar" och "Fade to grey". Som vanligt var vi nästan först upp på dansgolvet och som vanligt höll vi igång mest av alla vågar jag påstå. Det var så kuuuuul! Folk var helvilda och på slutet blev det allsång i typ varenda låt. Jag blir så löjligt glad av att stoja runt på dansgolvet med ett gäng killar som yyyyylar i falsett till "A little respect" :) Det händer liksom inte så ofta.
 
 
Dancing queens i baren. Bartendern höll på att skratta ihjäl sig när vi såg behållarna med mosad is och helt jätteglada ba "Är det slush puppies?! Säljer ni slush puppies?!?". Det var visst frozen margaritas.. Jaja, vi är uppväxta på 80-talet och jag tycker det är sunt att vi först och främst associerar till slush puppy när vi ser mosad is, och inte frozen margaritas. *harkel*
 
Sjukt kul kväll! Vi kom väl hem vid tvåtiden och då var fötterna helt färdiga och jag hade ont i nacken. Sov som en stock och när jag vaknade var frukosten serverad. Så jävla lyxigt. Niklas hade fixat rena hotellfrukosten med mackor, varma croissanter, ägg, juice, yoghurt och grejer. Han höll även på och försökte koka gröt på avororis med bäst-före-datum 2015 *asg* Det gick sådär.. 
 
Efter frukosten satt vi och snackade lite, men sen var det dags för mig att åka hem. Det blev en seg färd där trafiken kröp fram i en halvmil vid Södertälje. Jag fick dessutom göra ett litet pit stop i E-tuna och köpa en lyxshake på Max eftersom jag var så törstig. Hämtade hunden hos Ebba och fick med mig matlådor och grönsaker och hemmagjort örtsalt och glass och allt möjligt. Rimligt ändå - HON är schysst och är hundvakt, och JAG får saker. Oh well, jag klagar inte! :) 
 
Jag skulle egentligen ha jobbat på eftermiddagen/kvällen men det blev en ändring i planeringen, och det är jag väldigt glad för. Det blev en lång middagslur på soffan i stället. När jag vaknade kände jag att träningsvärken var på g, och idag har jag varit stel som en pinne och har ont i hela kroppen. Totalt värt det, såklart!
 
 

Hurts levererar igen

Hurts släppte nytt i fredags och även denna gång gör dom en helt jättesorglig video. Hurts måste ha världsrekord i sorgliga musikvideos. Alltså, man dör ju! 
 
 
 
Låten gillar jag jättemycket också, och nu börjar jag verkligen bli svinpeppad inför konserten i Riga i november! Det ska bli sååå kul. Nytt land, nytt band, och så ska vi spa'a oss och spana in DM-baren.
 
Men först blir det Depeche-fest i Stockholm i helgen!
 
 

Biljettilainen, kiitos!

(ja det var min hemsnickrade finska för "tickets, please" som jag brukar ha som rubrik när jag köpt biljetter)
 
Jag har köpt biljetter från ett antal biljettsiter  svenska, norska, danska, engelska, tyska, lettiska. Den största utmaningen stötte jag på förra veckan. Då tampades jag finska! Man kan ju tycka att jag borde  ha snappat upp ett och annat finskt ord, born and raised i Torshälla som jag är. I helvete heller, jag vet vad hund och häst heter men det klarar man sig inte med när man ska köpa Depeche-biljetter. Ja ni läste rätt, det blir mer DM. 
 
Jag vet inte vad som hände. Jag tyckte jag hade det under kontroll som lyckats logga in och fått sidan på svenska, men sen i den allmänna oredan som alltid blir vid ett biljettsläpp så blev jag på något sätt omdirigerad till en annan sajt och var tvungen att fixa ny inloggning - givetvis medan den där förbaskade klockan räknade ner och jag dessutom var tvungen att förklara att jag inte var en robot. Jag fattade iiiiiingentiiiiiiing. Det är ju ett totalt obegripligt språk! På tyska kan man gissa sig till en del saker, det är liksom lite logiskt ibland, men på finskan får man ju noll ledtrådar. Sidan var ju uppbyggd precis på samma sätt som de flesta biljettsajter så jag chansade helt enkelt på vad det var dom ville att jag skulle fylla i, och jag fick mina biljetter och betalade. Jag jobbade så jag kunde inte kolla mailen förrän på lunchrasten, så det var ett par ovissa timmar där jag inte visste riktigt vad det var jag klickat hem. Kunde lika gärna köpt biljetter till en julkonsert i Tammerfors. Men nä, såklart världens bästa biljettköperska fixade biffen! 
 
Så i februari blir det 30-årsjubileum i Helsingfors och Riga, wihoo! Under förutsättning att jag får ledigt från jobbet är väl bäst att tillägga så jag inte yrar iväg alltför mycket i glädjerus. Jag har inte varit i Helsingfors på 25 år, och när jag var där så var det med sån där färja där man är iland ett par timmar bara. för 25 år sedan var jag inte så turistig av mig heller så det blir mycket att stå i under de ca 36 timmar vi kommer vara där. 
 
 

Nin-na-nin-na-ni-nana - Boktipset!

Under sensommaren här har det varit några fina kvällar då jag suttit på balkongen och läst. Läsningen har ju minst sagt kommit på efterkälken på sistone, men nu har jag äntligen haft lite tid och möjlighet.
 
Jag är Malala / Malala Yousafzai - mycket intressant bok om värsta grymma tjejen Malala. Jag har varit nyfiken på vad hon är för en, vilken miljö hon kommer från, hur hon kom att bli den hon är, och här får man förstå det. Det är en inblick i en värld som i alla fall jag inte vet ett dugg om.
Skotten i Köpenhamn / Niklas Orrenius - oerhört intressant om hela debaclet kring Lars Vilks och rondellhunden. Alla aspekter tas upp, och det är sakligt, insatt och välskrivet. Rekommenderas verkligen!
Falleri fallera falleralla / Carin Gerhardsen - jag har verkligen gillat Hammarby-serien, men tyvärr var sista delen också den minst bra. Det blev lite för mycket, det var så oerhört många turer och lite överdrivet våldsamt.
Konsten att höra hjärtslag / Jan-Philipp Sendker - den här har ju fått jättefina recensioner och mamma tipsade mig om den. Don't believe the hype är allt jag har att säga. Herreguuuud så seeeeegt det var! Det hände ju inte ett skit. Förlåt men det var verkligen en astråkig bok.
Den gränslöse / Jussi Adler-Olsen - ytterligare en favoritserie. Carl och Assad levererade som vanligt. Inte den bästa, men heller inte den sämsta i serien. Helt okej!
Depeche Mode i Sverige / Martin Sernestrand - ja det här är ju verkligen TOTALT ointressant för alla icke-devotees, men jag tyckte självklart att det var kul att nörda ner mig lite. Extra kul med setlisterna från alla konserterna, sånt är ju stört omöjligt att minnas. Jag blev lite förvånad, då jag hade kunnat ta gift på att de spelade "A question of lust" i Globen -93 (varför ska vi inte gå in på här). Boken hade behövt en runda till i korrektur och lite småsaker, men det var som sagt skoj att (försöka) minnas tillbaka. 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0