frodis

"Jag har lite ont i halsen, jag undrar om jag håller på att bli sjuk" sa jag när jag pratade med mamma i måndags. JAMEN HERREGUD! Jag blev så sjuk! Och är fortfarande, ska tilläggas. Jag verkar ha drabbats av någon slags influensa/halsfluss-cocktail. I tisdags orkade jag vara vaken sådär en 30 minuter åt gången, sen bara sov jag. Helt galet, jag har aldrig varit med om något liknande. Gick runt kvarteret med hunden, käkade en clementin - sen orkade jag inte mer utan somnade i soffan. Så var det hela dagen. Vid tiotiden på kvällen klarade jag att hålla mig vaken en hel timme. Feber, hosta, huvudvärk och snor i all ära - men det värsta är halsontet. Jag har aldrig haft så ont i halsen i hela mitt liv! Det gör ju ont ända ut i öronen och ögonen tåras. Till och med att nysa är fruktansvärt plågsamt. Inte går det att sova vettigt på nätterna heller. Herregud alltså. Såhär sjuk har jag inte varit på 15 år. Det får gärna dröja 15 år till nästa gång. Haha, och vilka jobbansökningar jag lyckats knåpa ihop i feberyrseln vill jag nog inte tänka på. Men det var tvunget att göras så jag hade inget val. 

 

Jag är ju inte precis den som har klippkort hos doktorn (jag har uppsökt läkare en gång som vuxen) och jag har aldrig ätit pencillin i hela mitt liv. Vetefan om det inte är dags nu faktiskt. Jag får se det som en ny erfarenhet även om det känns lite surt att spräcka sviten liksom. 

 

Så, nu har jag gnällt klart. För den här gången. 

 

 

 

Jamen jag såg ju inte finalen i lördags utan har fått kolla på repris. Jag hade ingen direkt favorit i år. Jag gillade Mariette men även Måns. Sen måste jag säga att den där jojken tog sig när jag hört den ett par gånger. Hursom, resultatet är inte mycket att invända mot. Jag hade tippat Måns och faktiskt hade jag nog hållit lite på honom också. Snygg scenshow, hyfsad låt och så kan han sjunga. Det där kan vi skicka till Wien utan att skämmas det minsta.

 

Bäst i år tycker jag ändå programledarna varit. Jag är döimpad, särskilt av Sanna Nielsen men det har jag ju sagt flera gånger vid det här laget. Kul också att Conchita fick vara med på ett hörn på finalen. Men den där funk-versionen av "Undo" var ju helt outhärdlig! Jag har tidigare gnällt över att jag blir tokig i huvudet av den hemska saxofonen i Saades bidrag, men det här var etter värre. Gah så dåligt det var!

 

Det var ju inte bara Måns som uppmärksammades efter finalen utan även teckenspråkstolken Tommy. Med all rätt! Jag har sett honom live ett par gånger och han stjäl föreställningen varje gång. Skitbra! 

 

Förutom konsert och Mellorepris har helgen mest bestått av hockey. På lokal  fredags och i ishall igår. Nu håller jag på att bli sjuk bara för det. Man får inte ha för skoj.

 

 

 

 

I lördags var Elisabeth och jag på Conventum för att se Simple Minds. Vi var där i hyfsad tid för att ta en cider innan och babbla lite. Det var på lilla Conventum och det var världens trängsel när vi kom upp för trappan. Av någon anledning hade dom inte öppnat in till själva konsertsalen där baren är, så folk stod och trängdes och väntade och var otåliga. I foajen eller vad man ska kalla det kunde man nämligen bara köpa läskeblask och kaffe. Och fikabröd! Jag höll på att dö, mazariner på en popkonsert? Men de hade även korv med bröd. Mycket hockey-aktigt men passade mig utmärkt då jag blev jättehungrig. Hursom, efter ett tag öppnade dom dörrarna och en hel del människor RUSADE in. Vad gulligt, det finns verkligen folk som springer in för att ställa sig längst fram på Simple Minds sa jag... Well...säger hon som sprang som en galen gnu på Parken för att stå längst fram på Depeche bara för något år sedan.. 

 

Konserten var bra! Jag tycker nya skivan är riktigt bra, och dom gjorde som Erasure i vintras - blandade låtar från nya skivan med de äldsta, bästa hitsen. Jättekul att få höra både "The american" och "New gold dream". Efter "Don't you forget about me" blev det en kvarts kisspaus/fruktstund för gubbarna! Det var ju lite ovanligt förstås. Andra halvlek var lite långsammare än första och ett tag var det rätt segt. Dom har ju ganska långa låtar och inte direkt några discorökare precis. Men summa summarum var det bra och kul! Jag har ju inte sett Simple Minds sedan -91.

 

   

Jag kommer missa Mello-finalen på lördag eftersom jag ska på Simple Minds, därför bestämde jag lite hastigt och lustigt att det skulle bli lite schlagerbaluns till Andra Chansen. Helt utan schlagerbaluns kan vi inte vara ju. Nu blev det vissa kommunikativa missar kombinerat med logistiska bestyr så det blev inte mycket till baluns. Ebba och Kristoffer kom hit bara, men det gick det med! Resultatet blev väl lite blandat. Faktiskt så röstade jag en gång. Jag röstade på Behrang/Viktor/Malena. Men jag ser det nog mer som att jag röstade mot den där groupie-tramslåten. Givetvis till ingen nytta alls men jag gjorde det och har därmed all rätt i hela världen att klaga!

 

Sen drog Ebba och jag till Harrys. Orkar inte redovisa hela kvällen men det var kul och vi pratade med en massa folk. En del trevliga, en del jobbiga. Så som det alltid är. Tanken var att vi på söndagen skulle gå på en föreläsning på Systerskapsfestivalen och sen hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om allt nät- och kvinnohat men jag orkade varken det ena eller andra, jag hade ont i håret hela dagen och var bara trött och en smula uppgiven. 

 

Men nu måste jag ändå reflektera över en sak angående skriverierna runt Mellon. Är det bara jag som noterat att det är ett väldigt prat om Sanna Nielsen sambo? Sanna får stöd av honom hela tiden, för minsta grej. Kvällspressen vill få det till att allt negativt som skrivs om Mellon är kritik mot Sanna Nielsen. Så är det väl inte? För det första så har det ju varit ovanligt lite gnäll i år tycker jag, och det gnäll som varit har ju verkligen inte varit personligt mot just Sanna Nielsen. Det har ju varit mot manus, mellanakt, låtar, Filippa Bark etc. Varför då göra det till att det är HON som får kritik? Robin Paulsson då? Var är hans sambo? Om han nu har någon, det vet ju inte jag något om. Om inte - vem stöttar honom? För han måste väl rimligtvis också behöva stöd i denna påhittade kritikstorm? Eller? Skärpning för fan. Skapa inte drama som inte finns och framför allt - få det inte att låta som att Sanna Nielsen är skör som ett munblåst snapsglas och tar sig igenom Mello-veckorna enbart för att hon pallras upp av sin stora starka sambo. Hon har varit i showbiz sedan hon var 12 bast, jag tror nog det kan finnas en och annan skinnflik på hennes näsa. 

 

Och medan jag ändå är igång - sluta näthata! Bara..sluta. Seriöst. Kalla inte Zara Larsson för ***** när hon pratar feminism. Gör inte det. Punkt. Vad är det för fel på folk? Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag är så glad att internet och sociala medier inte fanns när jag var tonåring. Herregud vad man hade fått utstå då, fy fan. 

 

Avslutar med en låt jag tyckte passade på internationella kvinnodagen i söndags. Bra låt, bra text och sen är ju Siri och Vera såna jävla rockstars! 

 

 

 

 

Anledningen till att det blev genrep på Mellon och inte den riktiga tävlingen var att jag och Ebba skulle till Stockholm i lördags för att se "En man som heter Ove" på Rival. Jag vaknade med bultande huvudvärk och kände mig helt urlakad av trötthet. Inte lovande! Eftersom vi inte skulle åka förrän på eftermiddagen hann jag sova lite på soffan. Jag hade kollat vart vi skulle och såg med viss fasa att det var området där jag körde så vansinnigt vilse när jag skulle på Kraftwerk för ett år sedan. Jag bestämde att vi i stället skulle gå efter Elisabeths devis "dumpa bilen så fort du kan" och parkera där jag och E stått ett par gånger och ta tunnelbanan i stället för att korva runt i stan. Jag trodde jag hittade men för säkerhets skull bad jag Ebba köra gång gpsen när vi började närma oss. Vetefan vad den pysslade med för den skickade oss på en liten extra sväng på något vis och jag blev tokstressad. Men fram kom vi och inte tog det någon extra tid så det var väl okej antar jag. Tunnelbanan tog bara ett par minuter och så var vi framme. Först gick vi åt fel håll men sen hittade vi Mariatorget. Vi käkade på Ming Palace. Jag hade självklart gjort research och dom hade fått rätt ljumma omdömen men jag tyckte det var bra! Maten var god och priserna mycket rimliga. Snabba var dom också. Enda minuset var väl att toaletten var så vansinnigt liten att man höll på att doppa jackan i toastolen när man klädde av sig. Men men.

 

Föreställningen var jättebra! Jag hade funderat lite på hur sjutton dom skulle få till en monolog av den boken, men det hade de gjort jättebra. Johan Rheborg var fantastisk. Boken är ju väldigt rolig men också sorglig, och jag tyckte det lite djupare, känslosamma fick ta mycket plats även om det självklart var roligt också. Mycket bra! Tyvärr fick man inte fotografera något.

 

Hemresan gick som geschwindt. Tant E var lite pumsig och somnade i höjd med Eskilstuna, men jag hade ju inte gjort annat än vilat hela dagen så jag var inte ett dugg trött utan hade lite disco i bilen när jag körde. 

 

 

I helgen var Melodiestivalcirkusen i stan! Jag, Elisabeth och Marion skulle på genrepet och träffades för att äta middag på Hellas och babbla av oss det värsta innan det började. När vi gick till Conventum ville Marion absolut in på Gottis och köpa godis och självklart slutade det med att vi kom ut därifrån med varsin påse.. Genrepet var skoj, vi hade asbra platser! Innerplan (eller parkett som det heter i såna här sammanhang tydligen) och tredje raden. Publikvärmare var Nassim al Fakir och Elisabeth som satt ytterst på raden var lite nervös att hon skulle bli indragen i något ståhej när han rusade runt i publiken. Hon klarade sig, trots att jag satt och försökte knuffa ut henne i gången. 

 

Jag måste säga att jag helt ändrat uppfattning om Sanna Nielsen efter de här veckorna.

 

Jag tror jag såg nästan allt från skid-VM i Falun, med undantag för backhoppning och nordisk kombination. Det gick ju alla tiders! Alltså, Johan Olsson... Vilken kille! Seg som gammalt barkbröd och ger verkligen ALLT så han blir så trött och vimmelkantig att han inte ens känner igen sin egen fru :) Svinkul verkligen att han fick med sig en bunt medaljer. Charlotte Kalla är det inte så mycket att säga om, hon kan det här med att åka skidor kan man ju konstatera. Men min nya favorit efter VM är lätt Stina Nilsson. Så smart och totalt orädd i sin åkning. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan hitta på i framtiden. 

 

Ena smolket i glädjebägaren var väl att Northug vann och vann och vann. Och vann. Javisst, han är skitduktig, det måste man vara för att vinna 4 VM-guld, men jag behöver inte gilla honom för det. Jag har inget emot att Marit Björgen vinner lika mycket, för hon känns så oändligt mycket mer sympatisk. Plus givetvis att hon inte ligger och finåker tills upploppet och där lägger in en spurt. Seriöst, femmilen. Vad var det? Dom kasade ju bara runt i en enda gröt och det hände ju iiiingenting förrän det var 300 meter kvar. Värdelöst!

 

Men summa summarum var det ett roligt VM att titta på! Bästa ord: smörebom. Bästa kommentatorer: Jacob å Anders, ALLTID!