frodis

Under sensommaren här har det varit några fina kvällar då jag suttit på balkongen och läst. Läsningen har ju minst sagt kommit på efterkälken på sistone, men nu har jag äntligen haft lite tid och möjlighet.

 

Jag är Malala / Malala Yousafzai - mycket intressant bok om värsta grymma tjejen Malala. Jag har varit nyfiken på vad hon är för en, vilken miljö hon kommer från, hur hon kom att bli den hon är, och här får man förstå det. Det är en inblick i en värld som i alla fall jag inte vet ett dugg om.

Skotten i Köpenhamn / Niklas Orrenius - oerhört intressant om hela debaclet kring Lars Vilks och rondellhunden. Alla aspekter tas upp, och det är sakligt, insatt och välskrivet. Rekommenderas verkligen!

Falleri fallera falleralla / Carin Gerhardsen - jag har verkligen gillat Hammarby-serien, men tyvärr var sista delen också den minst bra. Det blev lite för mycket, det var så oerhört många turer och lite överdrivet våldsamt.

Konsten att höra hjärtslag / Jan-Philipp Sendker - den här har ju fått jättefina recensioner och mamma tipsade mig om den. Don't believe the hype är allt jag har att säga. Herreguuuud så seeeeegt det var! Det hände ju inte ett skit. Förlåt men det var verkligen en astråkig bok.

Den gränslöse / Jussi Adler-Olsen - ytterligare en favoritserie. Carl och Assad levererade som vanligt. Inte den bästa, men heller inte den sämsta i serien. Helt okej!

Depeche Mode i Sverige / Martin Sernestrand - ja det här är ju verkligen TOTALT ointressant för alla icke-devotees, men jag tyckte självklart att det var kul att nörda ner mig lite. Extra kul med setlisterna från alla konserterna, sånt är ju stört omöjligt att minnas. Jag blev lite förvånad, då jag hade kunnat ta gift på att de spelade "A question of lust" i Globen -93 (varför ska vi inte gå in på här). Boken hade behövt en runda till i korrektur och lite småsaker, men det var som sagt skoj att (försöka) minnas tillbaka. 

 

 

 

Jahaja, idag kom vykorten jag skickade när jag var i London. London, säger ni, men det var ju två månader sedan? Stämmer bra det. Vi har skojat lite om det där, att vykorten jag skickade från Berlin tre veckor senare var framme innan korten från London, och vi har undrat om de liksom skulle ro över Östersjön med korten. Sen har tiden gått och de där jäkla vykorten har lyst med sin frånvaro. Det var ju trots allt en terrorattack just då så det är väl ursäktat om det blev lite rörigt. Men idag kom de! Poststämplade i *trumvirvel* Filippinerna! *asg* Mamma skickade ett sms och tackade för vykortet, och sa att det visst tagit en omväg via Filippinerna. Jag trodde såklart att hon skojade (eller, jag FÖRUTSATTE att hon skojade) och tänkte inte mer på det, men efter någon timme skickade Ebba en bild på sitt vykort - poststämplat i Filippinerna.

 

Alltså, jag vet inte vad jag ska säga.. Hur FAN kunde mina vykort från London till Sverige hamna i Filippinerna?! Vad gjorde dom där?? *skrattar så jag dör* Det är så bisarrt. Helt obegripligt. Inte en bokstav rätt ju, inte ens rätt världsdel. British Mail kör sitt eget race, minst sagt. Förförra gången skickade dom ju Ebbas vykort med båt och hade satt på en ilsken klisterlapp att det var för lite porto - trots att det var exakt lika mycker porto som på de andra vykorten som fick åka flyg. 

 

Nu väntar vi med spänning på när mammas vykort från Barca ska komma fram - och var dom varit någonstans.

 

 

 

Igår blev jag hastigt och lustigt medbjuden till Strömpis för att se Magnus Betnér. Jag är ju inte alls förtjust i honom, men Ebbas sällskap fick förhinder och kunde inte gå så då gav hon mig biljetten. Eftersom det blev gratis och jag dessutom slutade tidigare på jobbet tyckte jag att jag kunde ge honom en chans. Sen är det ju alltid kul att komma ut på lokal och snacka lite skit och kolla på folk. Nu var det inte knökfullt med människor och inte en mänska jag kände igen (Miranda hade visst också varit där men vi hade inte sett varandra), men Ebba och jag hann i alla fall avverka några världsproblem innan det började. Först var det två andra snubbar som något slags förband och dom var så dååååliga..... Speciellt snubbe två som drog en helt obegriplig rant om hur mycket han hatade Österrike, det var bland det sämsta jag sett i hela mitt liv faktiskt. Ett tag var det så plågsamt uselt att jag nästan fick panik och började överväga att knata till baren och köpa en läsk bara för att slippa se skiten. Helt sanslöst. Till råga på allt tyckte jag de sa i presentationen att han jobbade på P3. Jag är en laglydig medborgare och tycker det är viktigt att betala för public service, så jag hoppas sannerligen han är bättre i radion...

 

Betnér var helt okej! Han var inte lika drygsur som jag sett tidigare utan stundtals ganska skoj. Det var ingen lång tillställning, alla tre snubbar var klara inom en timma, så det blev en tidig kväll. 

 

I övrigt har det varit vimsiga veckan på jobbet tror jag. Alla parter verkar ha drabbats av kollektiv semesterhjärna och det är tur att vi har det lugnt så det finns tid och utrymme för improviserade reservplaner. Mitt tålamod har inte varit på topp, men det vägdes upp idag av en kund som utbrast "Men Sara, du ÄR ju en klippa!". Jag blev jätteglad, men det var ju synd att jag inte kom mig för att lämna mitt nummer så hen kunde swisha lite dricks :)