frodis

 

Morsan har blivit lätt besatt av denna eminenta serie och var helt förtvivlad över att hon missade finalen OCH reprisen, så hon bad mig spela in. Jag har ju då ingen inspelningsbar dvd, ingen dvd alls just nu faktiskt för den är trasig, så det enda alternativ som fanns var videon. Mamma har ju både dvd och video, men tyckte det var för krångligt att spela in själv så då frågade hon mig i stället. Låter som den taktik jag själv brukar tillämpa... Efter mycket letande hittade jag fjärrkontrollen till videon, dammade av ett gammalt band och lyckades spela in. Det såg lite trist ut så jag pyntade fodral och band med fina bilder! :) Väl på julafton fattade inte mamma alls vad det var hon fått, men sen blev hon jätteglad och ville i bästa småbarnsstil leka med sina julklappar på en gång. Vi hann se en stund innan Karl-Bertil och tog resten efter. En jultradition så god som någon! Fan så mycket mer intressant att se än det som visades på tv i alla fall.

 

 

 

Hittade den på bokhandeln och började bläddra lite. Det slutade med att jag var tvungen att köpa den, jag stod och fnissade i affären och bara njöööt av alla bilder och mumlade "ja just ja, dom!" om alla band jag glömt bort. Extra fnissig blev jag när jag såg att exet var med på ett ställe. Visserligen bara i en pytteliten notis, men ändå. Det här blir min jullektyr.

 

 

 

Det har varit klurigt, svårt, lätt, intressant och framför allt roligt. I helgen var det le grand finale, där vi på fredagskvällen skulle på teater och syntolka föreställningen "Amadeus". Det blev en riktig nervpärs. Vi hade fått föreställningen på dvd för att kunna kolla igenom och förbereda den bit vi blivit tilldelade. So far, so good. Väl på teatern inser vi att båset vi ska sitta en och en i är pyttelitet och det här med att lite smidigt byta plats utan att väsnas var lättare sagt än gjort. Vi skulle tolka andra akten, så i pausen fick vi snabbt som sjutton organisera oss och hitta på någon bra lösning, samt träna på att byta plats med varandra. Var man inte nervös innan (vilket vi var) så blev man det nu. Jag hade dessutom blivit tilldelad slutet, så jag fick sitta och våndas nästan hela pjäsen innan det blev min tur. Men vi gjorde det bra! Bytena märktes inte och vi störde ingen. Min tolkning är jag inte nöjd med dock. Jag hade en plan men den sket sig så fort jag fick se var vi skulle sitta. På dvd'n hade de filmat nära så man kunde se ansiktsuttryck och ana när någon skulle säga något, och då veta när det passade med ett litet inpass. Syntolkarbåset var långt upp i taket så man såg jättedåligt. Dessutom använde de sig av orkesterdiket som scen så man fick luta sig fram för att se, och då höll jag på att ramla av stolen. Kunde inte flytta stolen närmre eftersom den skramlade, utan jag fick stundtals sitta jägarstol och balansera tills låren började skaka. Jag fick inte sagt riktigt så mycket som jag hade velat, men det var för att jag inte såg så bra. Salieri har ju en lång monolog på slutet som jag absolut inte ville prata i, så jag tog det säkra för det osäkra och höll truten under den. Visst, det var inte mycket jag missade att få med, men nöjd var jag inte. Brukarna tyckte i alla fall att vi var duktiga.

 

I lördags var det lektioner och övningar, och i söndags examensprov eller vad man ska säga. Vi hade fått varsitt avsnitt ur förra årets julkalender att förbereda. Vi var på Filmstaden så vi fick prova att syntolka "på riktigt" i en biosalong. Jag hade avsnitt tre så jag behövde inte vänta så länge. Efter varje avsnitt fick vi feedback från lärarna, brukarrådet och varandra. Jag rockade! Nä men det gick jättebra och jag fick jättefina omdömen så det kändes kanon. Sen var det jätteskönt att vara klar tidigt och bara sitta och mysa och lyssna på de andra.

 

En rolig utbildning! Vi var en brokig skara kursdeltagare i både ålder (21-66 år), bakgrund, yrke, värderingar etc. Första gången vi träffades var jag lite skeptisk och undrade hur i all sin dar det här skulle gå, men det har varit skoj att lära känna de andra. Hur olika vi än varit så har det varit högt i tak i diskussionerna, tonen har varit god och vi har haft kul. Det blir en uppföljning i mars, en helgkurs som alla redan anmält sig till.

 

Vi får väl se vad det här kan leda till. Kanske ingenting, vem vet. Men jag gjorde det! Det var tanken - att göra något nytt, att utmana mig själv, att få tänka och använda skallen och få en nyttig och rolig erfarenhet.