Friday night dinner

I fredags var vi ute och åt med jobbet. Det var trevligt! Jag jobbar ju själv med mitt projekt, men har med marknadskommunikationsavdelningen att göra så vi pratar ju en del på jobbet. Men då blir det mest jobbprat så jag kan inte påstå att jag känner dom, och dom vet ju inte särskilt mycket om mig heller så det var kul att umgås lite. Nu slutar ju jag om tre veckor så det är så dags nu att lära känna kollegorna, men aja! Hursom, ingen var särskilt sugen på julbord så det fick bli restaurang. Makeriet närmare bestämt. Jag har aldrig ätit där, Elisabeth och jag tog en cider där i våras, men det är allt. Det ska visst vara Örebros hotspot, jättehippt och inne. Eftersom Åsa skulle med ett tåg var vi lite fiffiga och förbokade maten för att spara tid. Hur lång tid det hade tagit om vi INTE hade förbokat vet jag inte... Min mat var helt okej, det var gott men jag kommer nog inte gå dit och äta igen. Jag vet inte, det är lite för fancy för mig. Aslånga vinlistor och smör med champagne och tryffelolja är inget jag bryr mig om liksom. Efteråt gick jag, Aggi, Johanna och Caroline vidare. Först till Clarions som tydligen skulle vara mysigt. Jag kände mig som kusinen från landet som aldrig varit där, men det är ju bara kul att prova något nytt ställe. Nu blev det ingen lång visit. Vi klampade in, hejade på vakterna och entrévärden och bara gick förbi honom. Sen tvärstannade vi och visste inte riktigt var vi skulle. Det var rätt mycket folk och det såg ut som det var någon konsert på gång så vi stod som fyra förvirrade höns.. Då kom entrévärden och lite försynt påpekade att vi förvisso var hjärtligt välkomna, men det var en spelning som precis skulle börja och det var entréavgift. Hahaha! Huligantanterna försöker planka in liksom. Det slutade med att vi satte oss på Pitchers en stund och babblade lite. Trevligt! Det blev en tidig och mycket städad afton, men givetvis inte utan ett bisarrt inslag. Jag skulle ta bussen var tanken, men jag missade den med en halv minut. Nästa buss skulle inte gå förrän om en timme så det orkade jag inte vänta på utan jag gick till O'Learys för att haffa första bästa taxi.
 
Jag: Hej, kan jag åka med dig?
Taxichaffis: Javisst. Fortfarande Ladugårdsängen?
- Hur FAN vet du det??
- Du har åkt med mig två gånger tidigare.
- Men vilket minne du har... Var jag nykter?
- Ehm... ehm... andra gången var okej, första gången...var det lite si och så...
- Hoppsan...
- Första gången hämtade jag upp dig utan utanför Burger King.
- Jamen det kan jag tänka mig.
- Du var med en till tjej, ni pratade om en kille med en häst.
- OH MY GOD, barbacka-killen?!
- Ja!
 
*asg* Alltså, det var ETT OCH ETT HALVT ÅR sedan min och Pernillas dårkväll, och han minns det än! Hahaha, helt otroligt.
 
Annars är temat för helgen *trumvirvel* barnbio! Jojo, sug på den ni. Det är inte så konstigt som det låter, jag ska syntolka "Tjuvarnas jul" nästa helg så jag måste se den några gånger innan dess. Såg den igår och den är rätt bra. Kan tänka mig att ungarna gillar den. På syntolkutbildningen jobbade vi med den som julkalender och de avsnitt jag såg tyckte jag faktiskt om. Så alla som har barn i lämplig ålder kan jag rekommendera filmen "Tjuvarnas jul" till!
 
Veckorna går, snart är det dags för Köpenhamn och Erasure! SOM jag längtar.
 

Julklappstips

Jag älskar ju djur och förutom hundar och hästar så är vilda, stora djur mina favvodjur. Elefant kommer på första plats såklart, följt av tiger, panda och delfin. Därför tycker jag naturligtvis att det här är en toppenidé om man inte vet vad man ska ge bort i julklapp! Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jojo, klok som en fakking bok - det är jag det. Själv blev jag fadder så sent som...för ett par timmar sedan.. men om jag ändå ska vara förnumstig och leverera lite klyschbingo så kan jag ju säga bättre sent än aldrig.
 
 
 
 
 

Mässdags, finbesök och julklapp

Busy vecka! I tisdags och onsdags stod jag på mässa i Västerås. Det var 60+-mässa så jag har lekt med pensionärer hela dagarna :) Nä men jag hade trevliga montergrannar i min ålder så det var bra. Det är kul men oerhört tröttande att stå på mässa i två hela dagar. Den här gången blev jag inte bara trött i fötterna utan även i öronen. Under hela tiden jag stod där var det ett vesslesvängigt pensionärsband som spelade och sjöng. Det var en omväxlande, men något begränsad, repertoar. Dom lirade allt möjligt, från "Ruby Tuesday" och "Super Trouper" till "Varmkorvboogie" och "Calle Schewens vals". Favoriten var dock "Kiss me quick", den fick jag höra 6 (!!) gånger... Pratade med en hel del trevligt folk, och som vanligt med en hel del gnällspikar. Aja, det är bara att vara trevlig, inget mer med det! Oh, och så blev jag intervjuad minsann! Frodis - nu känd från en helt annan taltidning :) Intervjuaren var dock en s k close talker, något jag har lite svårt för. Jag måste ha lite space. Dessutom tryckte han upp mikrofonen i näsan på mig. Jag försökte backa lite smidigt, men han följde efter och jag hade mitt monterbord bakom mig så det tog stopp. Jag ville inte slå tänderna i micken så jag lutade mig lite bakåt men han bara envisades med att ha micken skitnära ändå. Jag lutade mig och lutade mig så till sist halvlåg jag bakåt över mitt bord med broschyrer och prenumerationskort och grejer. Rena Seinfeldt-sketchen! Man kunde tro att det var Filip och Fredrik som var ute och busade. Totalt klipp slut var jag efter de två mässdagarna och det har suttit i resten av veckan. Jag har ätit för dåligt (mest mässgodis hela dagarna) och druckit för lite så helgen får nog ägnas åt matlagning inför veckan. Ordning på torpet!
 
Igår var det inte mycket till ordning vare sig med det ena eller det andra. Ebba var här på finfrämmande! Nu var det inte mig hon skulle hälsa på utan hon skulle på anställningsintervjuer (ja, plural. Det är tydligen förskollärare man ska bli..) och hade ett späckat schema. Linda var chaufför i värsta bankrånar-style så de for fram och tillbaka över stan med skrikande bildäck (oh well..) för att hålla det pressade tidsschemat. Innan de skulle hem hann vi i alla fall träffas och fika och bladdra en massa goja och skratta (nähä?). Jag fick även en julklapp! Ah, den är så fiin! Ja jag fick öppna den, det var till och med en order!
 
 

Titta så fin! Passar helt perfekt ju!
 
 
 
 

Now my heart is full

Morrissey på Hovet i torsdags. Ja vad ska man säga? Det var faktiskt första gången jag såg honom live (jamen jag veeeet, snacka om sist på bollen!) och jag blev så verkligen inte besviken. Så braaaa han vaaar! Shit Manhattan vilken röst!
 
Good ol' Mozzer är ju alltid en arg farbror och torsdagen var inget undantag. Det delades ut kängor till det ena och det andra och inledande "The Queen is dead" ackompanjerades av bildspel med JÄTTEosmickrande bilder på den engelska kungafamiljen *asg* Publikfrieri och festliga shower är ju inget Morrissey ägnar sig åt, och tack och lov hade jag läst recensionen från spelningen i Lund så jag kunde titta bort när han körde "Meat is murder" och lyckades undvika att se de vedervärdiga bilderna på djur som slaktades och plågades. Jag är inte jättekvacklig när det gäller blod och slams, men jag klarar inte att se när människor är elaka mot djur. Då får jag nästan mardrömmar. Jag tittade på publiken eller i golvet, och killen framför mig tog av sig glasögonen för att inte se. I Lund var det 4 personer som svimmade av fasa och på Hovet var det i alla fall en såg jag.
 
Låtlistan då? I love it! Rivstart med "The Queen is dead", följt av "Speedway" som faktiskt var mycket bättre live än på skiva. Mycket från nya skivan, som jag gillar. När "Kiss me a lot" följdes av "Suedehead" höll jag på att pinka ner mig i extas :) Men bäst var "Asleep". Den var så fantastiskt vacker att jag nästan började grina, och det har jag nog fan inte gjort sedan Martin Gore sjöng "A question of lust" på Devotional-turnén 1993! Den perfekta låtlistan går ju inte att få till, då skulle Morrissey behöva spela i fyra timmar minst, men jag tyckte det var en rätt perfekt blandning. "Everyday is like Sunday" som sista låt går ju inte att klaga på liksom. En fantastiskt bra konsert! Jag var helt varm i hjärtat hela dagen igår. Och återigen - satan vilken röst!
 
Jag har inte varit på Hovet sedan det hette Johanneshov (dvs någon gång under stenåldern) så jag blev förvånad över hur litet det var. Och väääärldens minsta stolar! Visst, nu har jag blivit avsevärt mycket bredare om röven sedan 1990, men ändå. Det kändes som jag satt och knäflörtade med mina stolsgrannar hela tiden.
 
 
 
Världens bästa gubbe! Kära Moz, fortsätt vara bråkig och briljant i många många år till! <3

Julkul(or) i min smak

Nu kan ju till och med jag tänka mig att julpynta lite!
 
 
Skitfina! Finns på Indiska, och finns även med tigrar. Vet inte riktigt var jag ska hänga dom eftersom jag aldrig har någon gran, men jag hittar nog på något. Huvudsaken att de hänger högt och oåtkomligt för Partyvalpen. Hon tyckte nämligen också att dom var himla fina och gapade girigt när jag höll upp dom...
 
 

Die Mauer ist weg

Idag är det 25 år sedan Berlinmuren revs. Det är 24½ år sedan jag var på Skolresan som Gud glömde till Berlin. Väldigt mycket av muren fanns fortfarande fanns kvar vid den tiden. Det var bara att hugga in och ta en bit som souvenir.
 
 
Visst ser det ut som jag själv bankar loss en bit! Om man bortser från att jag tydligen vände redskapet åt fel håll... Man fick prova själv, men vi var inte så duktiga så vi fick hjälp av en man som stod där och högg bitar åt turister. Jag var helt nöjd när jag visade bilderna för mina föräldrar. Sen sabbade pappa allt genom att påpeka att den där släggaktiga grejen skulle vara åt andra hållet, haha. Tror Annelie har en liknande fejkbild.
 
Resan är sannerligen ett kapitel för sig och det är inget mindre än ett under att vi alla kom hem någorlunda helskinnade, med tanke på hur helvilda alla var. Det var så längesedan att jag inte minns så mycket mer än att vi var på Ägyptmuseum, Sachsen-Hausen och något jätteintressant flyktmuseum. Hela stan var som en enda byggarbetsplats dock, allt höll på att renoveras och rustas upp inför den tyska sammanslagningen. Vet att jag har en bild på mig, Jennie och Kicki på muren med Brandenburger Tor i bakgrunden - hel inlindad i plast och byggnadsställningar...
 
Jag är dösugen på att åka till Berlin snart igen! Efter Depeche-baren i Tallinn med devotee-brudarna står Berlin på tur på min måste-resa-lista.
 
 
 

Håååkan the movie

Tja, fick man ingen biljett till Håkan Hellströms rekordkonsert på Ullevi i somras så får man nöja sig med det näst bästa - se konserten på bio i stället. Jag blev som vanligt betrodd att vakta biljettsläppet, som var lite luddigt när det skulle äga rum. Datum var klart, men inte klockslag. Vilket meck det blev. Jag satt uppe och ugglade för att se om biljetterna släpptes direkt vid midnat men nej, det blev jag varse att så var inte fallet. Gonatt. Bokningssystemet öppnade klockan sju på morgonen så då provade jag då igen. Fortfarande inga biljetter. SF hade nån funktion där man kunde få sms när biljetterna släpptes så jag anmälde mig till det. Några timmar senare gick jag in på sf igen och kollade - och då var försäljningen i full gång! Och där satt jag och inte hade fått något meddelande. Nu gick det bra och jag fick biljetter, men vafan liksom. En stund efter att jag fått mitt bekräftelsemail - DÅ plingade det till i mobilen. Amatörer, det är ju tur att världens bästa biljettköperska var med lite på momenten.
 
Så om en månad blir det nästan-konsert med världens bästa Håååkan!
 
 
 
Ge mig arseniiiiik pa-pa-paaaaaa
 
 

Bollywooddans med The Knife

I fredags stack Elisabeth och jag till huvudstaden för konsert med The Knife. Det är ju alltid ett äventyr när tanterna ska åka till storstan, men det gick bra! Jag hade erbjudit mig att köra eftersom jag kände att jag behövde övningsköra tills jag ska åka upp själv om ett par veckor och se Morrissey. Planen var att parkera i Tele2 Arenas parkeringshus eftersom vi hittade så bra dit när vi skulle på Avicii, och det gjorde vi nu också. Sen käkade vi mat på ett texmexställe innan det var dags att knata till Globenannexet. Det är en ny konsertarena för mig, jag har inte varit där innan.
 
 
Discokula i taket!! Men jag tycker nog att kristallkronorna på Berns var tjusigare.
 
På golvet var det heltäckningsmatta och folk satt som på dagis eller festival, så det var väl bara att ta seden dit man kommer och sätta sig ner.
 
 
Asjobbig belysning på golvet var det, något slags fladdrande ljus som gjorde att det kändes nästan som man var ute på sjön. Jag blir aldrig åksjuk, men däremot har jag inga sjömansben alls så jag blev lite yr i mössan faktiskt.
 
Som "förband" blev det aerobics! Det var ju lite...alternativt. Publiken var duktig och engagerade sig i  instruktören där hon stod på scenen och skrek. Vi orkade vara hurtiga ett tag, sen blev det lite tjatigt.
 
Tyvärr var hela konserten ganska tjatig. Det blev lite för mycket performance över det hela tycker jag. Jag räknade till 11 personer på scenen och det dansades och hoppades och struttades runt i diverse konstig koreografi.
 
 
Alla sjöng, spelade och dansade och såg likadana ut så för en oinvigd som mig var det stört omöjligt att veta vilka som var duon och vilka som var utfyllnad. Ibland mimades det dessutom till förinspelad sång och det gillar jag inte alls!
 
Vi var inte särskilt i imponerade efteråt, men det var kul att ha sett dom! Det är ju ett kultband s a s. Sen skulle vi hem. Efter Avicii var det ju totalt trafikkaos och vi förflyttade oss 30 meter på en timme. Det var LITE annan ruljangs nu kan man säga! Haha, helt öde i parkeringshuset och det var bara att börna ut i full fart. I E-tuna skulle vi ta drickapaus (vi var dötörstiga redan när vi satte oss i bilen hem men vågade inte svänga av någonstans av rädsla för att inte hitta tillbaka till motorvägen igen) och jag tog en alternativ väg för att visa Elisabeth åt vilket håll Hagnesta Hill ligger. "Däråt" sa jag och pekade ut i beckmörkret. E var sjukt impad :) Nästa lektion i "Viktiga landmärken i Kentland" blir väl att åka förbi S:t Eskil och visa var Grönan stod.  
 
 
 

RSS 2.0