Calleth Håkan, cometh Ola!

Det blev en riktig urladdning i fredags, på alla sätt. Jag och Elisabeth var i Brunnsparken långt innan de öppnade, och vi var ju inte själva. Vi köpte lite picnic och satt och snackade i solen ett par timmar innan vi blev insläppta. Vi stod långt fram i kön vilket var skönt för herregud vad folk det var! 
 
Först var det nån kille som var nästan som ett förband, Erik nånting hette han. Har aldrig hört talas om honom, han rappade och det är ju inte riktigt min kopp av te om man säger. Men sen kom Håååkan!!
 
 
Jag ska erkänna att jag inte alls lyssnat mycket på senaste skivan. Dels för att jag haft annat för mig och sen så tycker jag faktiskt inte den är så vidare värst bra. Jag äääälskar ju hans första skiva, och till min stora glädje spelade han fem låtar från den - bland annat "Uppsnärjd i det blå" som är min näst bästa Håkan-låt av alla! Det blev överlag mycket gammalt och inte så himla mycket nytt alls och det var ju bra. Silvana Imam dök upp som gästartist. Ytterligare en jag har noll koll på, men det vet jag i alla fall vem det är. Men det var inte nog med det. Sen kom Ola Salo! Gulle-Ola! Han och Håkan sjöng "Calleth you, cometh I"! Det är sant! Jag höll seriöst på att smälla av. Jag gallskrek som en Beatlesflicka och sen, well, sen blev det blött i ögonen, det ska erkännas.
 
 
Det är ju en av mina bästa låtar i hela världen, och efter The Arks nedläggning trodde jag ju att jag aldrig mer skulle få höra den live. Men det fick jag! Alltså, det var så braaaa. Helt fantastiskt, det kan vara den bästa Håkan-konserten ever.
 
När det var slut cyklade vi in till stan och efterfest på Frimis, där vi fick dansa till massa Håkan såklart, men även Depeche, Pet Shop Boys och otippat mycket Spice Girls! Det var jättekul. 
 
Dagen efter var jag helt mosig hela jag, trött i både kropp och knopp, och alldeles varm i hjärtat. Fy satan vilken bra kväll!
 
 
 
 

Picnic med Jakob

Jättekul eftermiddag/kväll i hemmahooden igår! Morsan hade informerat mig om att det skulle vara något gratisevenemang som hette "Picnic i Parken" i Stadsparken och att Jakob "den där killen som du lyssnade så mycket på" Hellman skulle spela. Får ju inte missas! För maximal effektivitet styrde jag upp en date med Magnus innan, så fick jag träffa honom och dessutom leverera bajsande Darth Vader till sin nya ägare. Skickade även med en infolapp med förklaring på flera språk om vad tusan det var för något (hallå, El cacaner, vet inte alla att det är den mest katalanska av souvenirer?), ifall det eventuellt skulle dyka upp en fråga i det luxemburgska hemmet :) Vi träffades vid vår gamla högstadieskola och smög runt och kikade in i fönstren, och sen tog vi en promenad och snackade skit innan han var tvungen att hasta vidare. Jättekul att ses, och vi var väl ganska eniga om att det inte behövde gå fem år mellan tillfällena.
 
Sen stack jag in till stan och stadsparken, där jag i väntan på Annelie lyckades lokalisera Jessica och Lotta och hejade på dom. Sen dök Annelie upp och vi gick och satte oss längst fram såklart och väntade på Jakob. Det var asmycket folk i parken, folk hade gått man ur huse och släpat med sig filtat och campingstolar och allt möjligt. När vi satt där upptäckte jag att Majsans man satt snett bakom oss. Jag har ju vad jag vet aldrig träffat honom utan känner bara igen honom från bilder på typ Instagram och FB, men jag höll lite span ifall Majsan skulle dyka upp och det gjorde hon. "Åsa är också här" sa hon, och pekade, och så fick jag träffa Åsa också. Sen susade Mats förbi, men han hade bråttom så vi hann bara vinka åt varandra. Men sjukt kul att få se så många gamla bekanta!
 
Well, sen höll vi på att få en ny bekant också, en vilt främmande kvinna som satte sig bredvid oss och var så oerhört kontaktsökande att jag knappt vågade titta åt hennes håll. "Är det här en ny låt?" frågade hon när Jakob körde "Tåg" - som ju bara är 28 år! *dåndimpar* Hursom, Jakob var precis lika flummig och trulig och gullig som 1989. Han spelade en hel del nytt (eller i alla fall sånt som inte getts ut på skiva vad jag vet) och givetvis även gammalt. Vi fick höra "Du är allt jag vill ha", "Vackert väder", "Tåg", "Hon har ett sätt" och såklart "Vara vänner".
 
 
Fantastiskt kul kväll, även om allt skratt och blaj och återhållet fniss gjorde mig totalt slut och gav mig huvudvärk när jag kom hem. Totally worth it, såklart!
 
 

Sista semesterveckan

Förra veckan bara susade iväg, precis som det gör när man har semester. Vad har jag gjort då? Well, inte mycket. Precis som det ska vara när man har semester!
 
Hunden har fått bada lite, och det var poppis.
 
 
 
 
 
 
Själv höll jag mig på land. Såklart.
 
 
 
Sen har jag suttit på balkongen och läst en del, och bara varit. Sjukt skönt, jag tror inte jag pratade med en människa på flera dagar.
 
I lördags blev det utyflykt till Stockholm, för då skulle vi till Globen och se Ricky Gervais! Vi tog sikte på vår hemliga parkering och med undantag för en liten improviserad u-sväng så gick det bra. Tre gånger har vi stått där, och gps-tanten har valt olika vägar dit varenda gång. Undra på att det blir lite rörigt. Hursom, vi var där i väldigt god tid så vi hann käka i lugn och ro innan det började.
 
Doc Brown var "förband" och honom gillade jag inte alls. Det var verkligen inte min humor. Visst, man "ska" väl kunna skämta om allt, men det betyder inte att man måste tycka skämt om kvinnovåld är kul. Vet inte varför de flesta komiker verkar tro att man måste vara rå och "chockerande" och provocerande (eller vad det nu är dom vill framstå som) för att vara kul. Newsflash - man kan vara snäll OCH rolig! Bästa exemplet på det är väl Danny Bhoy som bara skämtar snällt och är helt hilarious. Ricky var i alla fall bra! Följer man inte honom (och hans hårt prövade sambo Jane Fallon) på Twitter så missar man något.
 
Nu har sista semesterveckan kickat igång och jag hoppas såklart på fint väder. Helst utan stormvindar. På fredag måste det blir fint för då ska jag se Håååååkan! Orkar fan inte med en utomhuskonsert till i ösregn.
 
 
 

RSS 2.0