Den vilda slipsjakten

För några veckor sedan fick jag någon fix idé om vad jag ska ha på mig när jag ska på Depeche-festen i Göteborg nästa helg. Jag ville köra någon slags Kraftwerks Man Machine-stil, fast tvärtom. D v s svart skjorta och röd slips. Jag gillar ju att gå all in när det är fest, så varför snåla när man ändå är typ 27 mil hemifrån bland bara främmande människor? Svarta skjortor är det ju ingen brist på i det här huset, men någon röd slips har jag inte. Idag åkte jag och Ebba ut till Marieberg en sväng. På min inköpslista stod coolt sminkpyssel, röd slips, svarta hängslen. Well, det gick väl sisådär. Det coola sminkpysslet blev inte riktigt som jag tänkt mig men det kan nog blir bra ändå. Slipsen och hängslena däremot var det ett jädra bestyr med. Jag tror jag var in i varenda herrklädaffär. Antingen var de asdyra eller i fel färg. Folk vill tydligen inte se ut som tvärtemot-Kraftwerk, quelle surprice.
 
Jag: Har ni någon enfärgad, röd slips, utan prickar och krusiduller?
Jätteung expedit: *börjar riva runt i lådor och skåp* Eeeh.... nej, tyvärr...
Jag: Okej. Men hängslen, har ni det?
Jätteung expedit: *letar hyseriskt runt och smäller och slår i skåpluckor* Eeeh...neeej du, det verkar inte så.
Jag: Okej. Era kunder kanske inte går på synthfest så ofta!
Jätteung expedit: *nervöst skratt* Ehm.. 
 
Jag var helt klar på vad jag ville ha: en röd slips, absolut inte en svart. Svarta hänglsen, absolut ingen annan färg. Vad jag kom hem med? En svart slips och mörkblå hänglsen. Häpp! Nu slutar det väl ändå med att jag tycker jag ser ut som en idiot och tar på mig något helt annat.
 
 

Hurts levererar

Kände mig lite peppad och glad igår. Veckan hade ju varit rätt soft med en ledig måndag, solen sken, en vecka till Göteborgsresan, två veckor till turnépremiär etc. Och bättre skulle den bli. På Hurts och medlemmarnas instagram kom det lite antydningar i torsdags att det var något i görningen, och igår så bara - bang, en ny låt och en ny video. Bang, för videon var verkligen en smäll i magen. Hurts gör alltid snygga videos och jag minns att när jag såg videon till "Blind" tyckte jag att Theo Hutchcraft verkade vara en bra skådis. Här är han ju inte sämre. 
 
 
 
Seriöst, jag måste se det här bandet snart! Eller, inte snart för det har jag inte råd med. Men sen! Vet att dom har några spelningar i sommar men det har jag ingen möjlighet att åka på. Jag tänker ändå att om dom släpper en singel så lär det vara ett album på gång och en turné så småningom, och då ska jag vara på hugget!
 
 
 
 

Nej man blir sannerligen inte yngre..

Marcus kom ihåg att vi tummat på att ha fest! :) Jag messade honom i onsdags och frågade om det blev något eller inte, och efter ett dygn fick jag ett rungande jaaa till svar. Nu var tanken inte någon hejdundrande baluns utan mer en förfest med 80-talsmusik, och så fick det bli. Jag, Ebba och Pernilla gjorde sällis hem till Marcus och på vägen slöt vi upp med Emma. Jag hann inte mer än sätta mig i soffan så fick jag order om att lägga in lite musik på spotify och det fick jag göra under hela kvällen. Jag måste säga att jag skötte mig med bravur! Till slut var det ett jädra hallå där vi sjöng med  låtarna för full hals och fick upplysa den yngre generationen (dvs Emma och Sofia) om tingens ordning.
 
Pernilla och jag: *viftar med nävarna och illsjunger* Kao kao bang! Kao kao bang! Kao kao bang!
Emma: Men liksom.. Kao bang? Vad är det, kao bang??
Pernilla och jag: Kao kao bang! Kao kao bang! Kao kao bang!
 
Mitt i allt ståhej avslöjades det att Marcus visst inte alls mindes så bra som han ville påskina, för han blev jätteförvånad när Pernilla sa att jag fyllde år. Det hade han ingen aaaning om, haha. Hallå, det var ju därför vi skulle ha fest in the first place! Nåja, inte mycket att komma ihåg.. 
 
Efter flera timmars skratt, sång och dans tog vi bussen in till stan. Marcus blandade ihop lite slattar i en petflaska som Ebba smugglade med sig på bussen, och så skickade vi den mellan oss. *asg* Är vi 18 eller? Inne i stan ville jag gå till Frimis och dansa men det ville ingen annan, så vi gick till Rockbaren i stället och tog en öl. Inte mitt ställe precis men i gott sällskap funkar det mesta! Dessutom fick jag lite sminktips av en 20-nånting som också fyllde år, innan det var dags att åka hem.
 
I söndags var jag heeelt sänkt och när jag gick till jobbet i måndags kände jag mig lite sleten och inte alls kry. Trodde jag skulle pigga på mig allteftersom men det blev bara värre. Huvudet bultade, halsen värkte och jag kände mig helt yr och vimsig. Jag var inte ensam, Helena kände sig också dålig och gick hem på eftermiddagen. Bea frågade om jag också behövde gå hem, men jag tyckte att det var ju bara 1½ timme kvar, det skulle jag fixa! Nä det gjorde jag inte, efter en timme gick jag in till Bea och sa att jag nog fick ta och gå hem. Hon tittade en sekund på mig och ba "jag skriver in i schemat att du är sjuk i morgon", och så var det med det. Har varit hemma idag också, med feber, halsont och huvudvärk. Givetvis beror det inte på att jag var på partaj i lördags, men det är lätt att tro det. Man blir inte yngre..
 
Alltså, superälsk på den här bilden! Vuxna människor åker buss *asg*
 
 
Bästa gänget, vilken rolig födelsedag jag fick!
 
 

Är våren här nu?

Det var ju jättefint väder förra helgen, men så fort det blev måndag blev det ju snöglopp och skitväder igen. Idag var det värsta kanonvädret och det vore ju kul om det blev vår på riktigt.
 
 
Spring roll *ba-dum-pum-psch*
 
 
Fullt med tussilagon
 
 
Solglasögon-premiär! Dessutom fick jag knäppa upp jackan efter ett tag. Snart är det nog solglasögon-och-skinnjackepremiär ska ni se!
 
Och i lurarna är det "Spirit". Jeez, som den har växt! 
 
 

Lite girl power efter en dårvecka

Herregud vilken dårpippivecka det varit på jobbet! Vi har varit en man kort hela veckan och utöver det har det varit sjukdom, VAB, ledigheter etc etc etc. Det bara rasade in mail och bokningar hela tiden, telefonerna gick varma och det kändes som att vi aldrig hann ikapp. Pust! 
 
Jag var helt slut i fredags och inte ett dugg sugen på baluns, men Elisabeth och jag hade biljetter till Little Jinder på Frimis så det var bara att piffa till sig och knata iväg. Vi började med öl på vår gamla arbetsplats som numera är ett hotell. Det var väl inte det festligaste stället, typisk hotellbar, men nu har vi varit där i alla fall och testat. På Frimis var det jättelite folk när vi kom, men sedan fylldes det på. När vi stod på dansgolvet och väntade på att det skulle börja tyckte jag att jag såg Marcus stå bara ett par meter bort. Nu har jag inte sett honom sedan förra sommaren så jag var osäker på om det var han. Han är duktig på att uppdatera på fejjan allt han gör så jag kollade mobilen och mycket riktigt hade han skrivit att han och kompisarna väntade på Little Jinder. Jag tänkte att jag skulle busa lite så jag kommenterade hans inlägg med att jag stod två meter till vänster om honom. Sen var det bara att vänta någon minut till han tog upp mobilen. "Kolla, nu ska vi se om han ser vad jag skrivit" sa jag till Elisabeth. Haha, det såg så roligt ut. Han läste, rynkade pannan, och började sedan irra med blicken över alla människor tills han såg mig där jag stod och flinade. Det var jättekul att ses och tydligen tummade vi på att ha 80-talsfest hos honom på lördag! Mjaha, vi får väl se hur det blir med den saken men om han minns att vi tummat och fortfarande är sugen så tackar inte jag nej!
 
Little Jinder var bra! Nu stod M och stundtals pladdrade hål i huvudet på mig, men när han inte gjorde det så tyckte jag hon var bra. Jag ska inte påstå att jag lyssnat särskilt mycket på henne, faktiskt inte alls förutom när jag gjorde mig i ordning i fredags kväll, men jag tycker hon är helt awesome även utanför det musikaliska.
 
Efter konserten köpte vi en öl och trodde det skulle bli dans och hålligång ett tag till, vilket tydligen är en helt orimlig förväntning på en nattklubb en lönefredagkväll.... Dom skulle nämligen stänga, och det illa kvickt! Sjukt dåligt att inte säga det i baren, varför har man ens baren öppen om man ändå ska stänga?? Vi fick hetsdricka medan en surmulen vakt otåligt hovrade runt oss som en asgam, men jag fick lämna halva min cider för jag kunde inte bälga i mig hur fort som helst heller. Vi tog en promenad på stan innan jag åkte hem med sista bussen.
 
En kul kväll även om det blev ett lite märkligt slut.
 

Spirit-release och dito fest

Efter fyra års väntan var det igår dags - nytt DM-album! Även om jag som sagt inte hade just några förväntningar var jag ju ändå vansinnigt nyfiken, så jag höll mig vaken till efter midnatt i torsdag så jag kunde lyssna lite på Spotify. Att lyssna på mobilen utan lurar och på låg volym är ju inte optimalt eller ens bra, plus att jag faktiskt var tvungen att sova, så jag skippade snabbt genom låtarna bara utan att få någon uppfattning alls nästan. I fredags hade jag bara halv lunchrast för att kunna gå hem tidigare eftersom jag skulle på fest på kvällen, så på rasten snabbkörde jag genom skivan igen. Samma sak på eftermiddagsrasten. På låg volym, på mobilen. Helt ovärdig behandling av mina husgudar men jag ville hinna lyssna lite innan kvällens releasefest. När jag kom hem och skulle gå ut med hunden så tog jag mobil och lurar med mig och lyssnade ordentligt på hela skivan medan jag promenerade. Jag brukar verkligen aldrig lyssna på musik eller böcker eller sånt när jag går med hunden, aldrig. Jag vill gärna ha öronen fria och ha koll på vad som händer runt omkring, men nu gjorde jag ett undantag. Med vettiga hörlurar och mer än bara mummelvolym växte "Spirit" rejält! Jag tog några danssteg till "You move" och faktiskt fick jag gåshud av "Cover me". "Going backwards" är en given öppningslåt på kommande turnén. Idag har skivan gått på repeat och de enda låtarna som inte växt är "Eternal" och "Fail", d v s de som Martin sjunger. Lite trist eftersom vi lär få höra minst en av dom live senare. Var på rankingen "Spirit" hamnar har jag inte bestämt än. Eftersom jag alltid kommer vara en sucker för DM 84-93 så kommer den inte klämma sig in på topp 6, det finns inte på kartan, men det är ändå frågan om den inte är deras bästa sedan "Songs of faith and devotion". Klart bättre än "Ultra", "Exciter" och "Sounds of the universe" i alla fall. Det är deras mörkaste och deppigaste album tycker jag, och jag saknar väl lite upbeat-låtar. Men jag är glatt överraskad! Trodde absolut inte att det skulle bli såhär bra. Bästa låtarna är "Going backwards", "You move" och "Cover me".
 
Hursom, igår kväll var det releasefest här i stan och jag och Petra skulle gå. Först gick vi till Pitchers och tog en öl, och där träffade vi Ebba som var på after work med ett par kollegor. Dom skulle precis gå när vi kom men vi han sitta en stund och snacka i alla fall. Efter det blev det ett pit stop på ett tomt Makeriet innan vi knatade till Plektrum och nedervåningen där festen var. Well, sen blev det dans och hålligång hela kvällen! Härjade på dansgolvet nonstop i tre timmar, med undantag för ett toabesök och ett ölinköp. På slutet höll vi på att försmäkta, vi var så törstiga att vi höll på att smälla av men det gick ju inte att sluta dansa! Hur ofta händer det att man får dansa till "Something to do" annat än hemma i köket liksom? Svar: aldrig. Först var det lite dött på dansgolvet, ett tag var det bara jag och Petra som höll igång, men sen blev det mer och mer folk. En tjej var där med en kille som väl inte var fullt lika entusiastisk som henne utan ville gå och sätta sig, så hon ba "jag hänger med er i stället". Självklart! Alltså jag ÄLSKAR såna här fester! Alla är där med ett gemensamt intresse, alla är glada, alla är kompisar även om man aldrig setts tidigare, alla sjunger med, alla dansar med alla och ingen behöver känna sig ensam. Hursom, jag tyckte att tjejen var så fruktansvärt lik en f d vikarie på mitt förrförra jobb, men jag tänkte att om det är hon borde hon ju känna igen mig och säga något och inte bara dansa med oss i typ två timmar. Inte förrän när vi skulle gå därifrån visade det sig att det ju var hon! Hon kände bara inte igen mig. Haha, så sjukt. Träffade även Daniel som jag inte sett på ett par år, men där hade inte mycket ändrats. Tror nästan vi hade samma kläder på oss som sist vi sågs, haha.
 
Framåt tvåtiden började fötterna kännas som två köttfärspaket och vi ORKADE bara inte dansa mer. Petra skulle dessutom med bussen så vi gav oss av i sakta mak.Sjuukt kul kväll! Och hej och hå vilken träningsvärk jag har idag.
 
Medan vi var på baluns var det livestreaming från en promokonsert i Berlin och det kollade jag lite på i morse. Jag är ju inte MINDRE sugen på turnén nu kan jag säga... 
 
 

Mellofinal med noll eftersmak

Jahopp, så var årets Mellospektakel över. I år har jag som sagt varit ovanligt oengagerad men det känns inte som det varit just något att engagera sig i så himla mycket, varken åt ena eller andra hållet. Inga större katastrofresultat även om jag givetvis velat se Loreen och Dismissed i final, och slutresultatet var inte heller mycket att tjafsa om. Det var kanske inte min favorit men den var topp tre så jag klagar inte. Men programledarna? Jag tyckte efter första deltävlingen att de kändes lite svaga, men trodde att det var premiärnerver etc. Men det tog sig ju liksom inte? Stelt och konstlat och krampaktigt, och med ett genomtrist manus. SKAM-referenserna i finalen var ju asroliga, men vips så sabbades det roliga med någon helt obegriplig städsång. Jättekonstigt.
 
I övrigt så har biljettsamlingen fyllts på lite mer.. Quelle surprice! Inga fler konserter dock, utan nu ska vi skratta. I sommar blir det Ricky Gervais och i höst David Batra. Det blir skoj! 
 
Från och med fredag kommer jag blir än mer outhärdlig för mina icke-devotee-vänner, får då släpps "Spirit" så då kommer det bli ett jävla tjat om det här och på fejjan. Förutom "Where's the revolution" har jag hört en snutt ur en till låt och jag är väl inte jätteimpad. De som lyssnat på låtarna som läckt/spridits verkar lagom entusiastiska och eniga om att det inte är ett av Depeches bästa album, men helt okej. Jag har ungefär noll förväntningar och faktiskt så spelar det ingen större roll heller - det är konserterna som är det intressanta för mig. På fredag ska jag och Petra på releasefest och det ska bli askul! 
 
 

Jo även jag överlevde last night in Sweden

Såhär långt har jag aldrig haft blogguppehåll tidigare. Vet inte riktigt varför men jag har bara inte orkat. Det har funnits ungefär en miljard grejer jag blivit arg över, vilka de flesta är relaterade till politik och främst president Dump, men jag har bara inte haft ork att ventilera mig. Det är så mycket galenskap att jag bara baxnar.
 
Och hallå - tre deltävlinga i Mellon avklarade utan att jag sagt ett pip! Förutom varmkorvboogieskrällen i lördags har det inte varit några större katastrofer. Hittills har jag inte någon klar favorit, det dyker väl upp någon i sista deltävlingen som vanligt. Programledarna har varit sådär tycker jag, och manuset och skämten väldigt krampaktiga. 
 
På jobbet går det bra. Jag har haft medarbetarsamtal med chefen och det gick över förväntan. Tydligen är jag både bildad, kompetent och rolig. Surprise - NOT! :) Idag var det dock kaos på morgonen då snöovädret stjälpte upp och ner på hela verksamheten ett par timmar. Tyckte inte jag gjorde annat än ringde kunder och meddelade at tolken är försenad, alternativt inte kommer komma fram alls. Tyckte vi löste det rätt bra ändå, och med lite medgörliga och förstående kunder blev det nog hyfsat till slut, under rådande omständigheter. *klapp på axeln*
 
I övrigt känns det dock som det mesta är blah. MEN - jag har jättemycket att se fram emot. Förutom alla konserter (som utökats med Tiger Lou och Lady Gaga, hoppsan hejsan) blir det DM-party här i stan när "Spirit" släpps, och helgen innan turnén drar gång är det DM-party i Göteborg och jag ska äääntligen få träffa världens bästa Mikael igen! Jenny skulle visst också ner. Kollade i kalendern och vi kommer träffas varenda helg i en och en halv månad i vår/sommar, haha. 
 
Tre veckors semester får jag i sommar också. Det ska bli skitskönt, förra året hade jag två sammanhängande veckor och det var lite fjuttigt särskilt som jag var bortrest en vecka. Nu blir det tidig semester, men det spelar mig ingen större roll. Det viktiga var att det blev sammanhållen ledighet. Nu börjar semestern med Berlinresa och DM-konsert och avslutas med Hååååkan i Brunnsparken. Däremellan ska jag som vanligt sitta på balkongen och läsa deckare och dricka läskeblask. Men det är då det, nu är det bara februari! Jobb kommer varvas med skojigheter så det kommer nog bara säga svisch så är det maj.
 
Så, det var det. Det ska väl inte gå 1½ månad till nästa gång.
 
 

Året var 2016

2016 går väl till historien som ett ganska miserabelt år internationellt sett. Det har varit oerhört mycket hat, våld, terror. I USA gick man full retard och röstade fram en orange psykopat till president, och britterna tyckte att Brexit var en lysande idé. Sverigedemokraterna drevade mot barn och män i största allmänhet hatade kvinnor vad det verkade som. Liemannen härjade urskillningslöst i nöjes- och kulturlivet och vi förlorade bland annat Bowie, Prince, Cohen, Olle, Freddie, George Michael, professor Snape och prinsessan Leia. Tvi vale!
 
Mitt år har däremot varit rätt bra! Det kunde ju omöjligt vara sämre än 2015 då jag bara var fattig, sjuk, arg och stressad hela tiden. I år har jag jobbat som ett svin. I rätt långa perioder har jag jobbat 6 dagar i veckan. Slitigt och inte har det genererat några miljoner precis, men jag har i alla fall klarat mig! Hela tre utlandsresor blev det, där två av resmålen (Oslo och Barcelona) var nya för mig och det tredje (Berlin) en nygammal bekantskap. Resorna var lyckade och jag tror att bara under nattklubbskvällen i Berlin skrattade jag mer än jag gjorde under hela första kvartalet 2015, då jag ju knappt drog på munnen på hela året. 2016 var det stora biljettköparåret vilket följaktligen gör 2017 till det stora konsertåret. Jag är SÅÅÅ taggad!! 
 
Årets inköp: haschbongarna i Barcelona skrattar vi ju åt än. Tanterna misstar en knarktillbehörsbutik för en porslinsaffär och shoppar haschbongar för 200 spänn i tron att det är prydnadsgrejer. 
Årets dansinsats: jag och Jenny får feeling och sabbar tomtestrippans intro i Berlin
Årets nedläggning: Kents. Får glädja mig åt att jag fick vinka adjö två gånger.
Årets souvenir: en bajsande Darth Vader
Årets bakläxa: sommarvädret
Årets låt: jag har ju ingen koll alls men den jag sjungit med till mest i bilen är nog "Don't be so shy" med Imany Falatov & Karas. 
Årets skiva: det får väl bli Kents sista, bara för att.
Årets konsert:hmmmm, svårt. Pet Shop Boys i Berlin var ju verkligen asbra, samtidigt som Kent på Tele2 var ett historiskt ögonblick. Det får bli oavgjort!
 
Nu laddar vi för 2017 då jag ska se DM (fyra gånger..), Midge Ure, Erasure och Hååååkan.
 
 
Gott Nytt År!
 
 
 
 

God Jul!

Jag hade tänkt mig en helt annan julvideo, men efter det helt hysteriska tomtestrippdebaclet i Berlin då jag skrattade så jag hade träningsvärk i magen i flera dagar måste det ändå bli denna. 
 
Upp och dansa nu! 
 
 

Sista minuten-julklappstips

Det är liksom julafton i övermorgon. QUE?! Vart tog hösten vägen?? Hursom, i år önskar jag mig ingenting. Absolut ingenting. Jag kan liksom inte ens komma på en bok att önska mig. Eller jo, jag önskade mig en sak av Ebba som är i Australien just nu - en kylskåpsmagnet med en vombat eller koala eller känguru (men ingen krokodil eller orm). Tjo! När jag pratade med morsan häromsistens sa hon att hon och pappa inte vill ha några julklappar i år, dom kommer inte heller på något att önska sig. Fine, då skiter vi i det helt enkelt. Nu kommer dom få några paket ändå eftersom jag var hejdlöst förutseende och fiffig och köpte lite grejer i Barca, men i övrig så lägger vi inte ner någon energi eller vidare tankeverksamhet på det. Det känns ju helt värdelöst att köpa för köpandets skull, speciellt som det ser ut som det gör i världen just nu. Försöka komma på saker att köpa - det är väl fan dagens i-landsproblem. Bättre att lägga dom pengarna på annat! Här är några tips:
 
Love Nepal -jag kan inte ens läsa på deras sida, jag får kramp i magen, så jag gör det enkelt för mig och swishar pengar.
 
Storasyster - stöd de som utsatts för sexuellt våld
 
Rädda barnen - bli fadder eller köp ett matpaket t ex
 
WWF - bli fadder eller ge bort ett fadderskap, eller kanske ett medlemskap i Panda Planet för de yngre
 
David Sheldrick Wildlife Trust - för föräldralösa elefanter
 
Finns ju hundra fler alternativ, men det här var bara några förslag på var man kan lägga sina julklappspengar om man inte kommer på något att ge bort eller önska sig.
 
 
 
 

Den sista sången

Ja nu är det slut. Kent-eran. Igår åkte Elisabeth och jag till Tele2 för att se den sista konserten ever. Vi var ute i god tid och hade planerat att parkera på vår hemliga parkering vi hittade när vi var på ESC. Gps-tanten hade dock inte alls lust att samarbeta med oss och var helt seg och slö, så vi satt och skrek "Men SÄG något då jävla kärring, vart ska vi?!" medan jag rattade runt hejvilt i stockholmstrafiken. Oh well, ingen dog, vi krockade inte och ingen tutade ens på mig så det gick väl bra antar jag. Vår hemliga parkering visade sig inte direkt vara så superhemlig som vi trodde utan det var en hel del bilar där men vi fick plats. Sen tog vi en sväng till den högst temporära Kent-pop up-butiken vid Tele2 och jag köpte en tisha. Lite mat fick vi också i oss innan vi gick in på arenan. Där träffade vi Jenny och Niklas och pratade med dom en stund. Vi hade läktarplats den här gången och det kändes helt okej även om jag föredrar ståplats. Kanske inte ståplats just på Tele2 dock, det har jag haft två gånger och det är jätterörigt. Hursom, på utsatt tid började dom spela och sen bara flög tiden iväg. Vi trodde att folk skulle fara upp och ställa sig på en gång, men publiken på vår sektion var lite sega i starten. Eftersom vi satt ganska långt fram ville jag inte resa på mig ifall att dom bakom skulle bli störda (det har hänt, folk är ju lite trista ibland) så jag väntade tålmodigt på att dom skullle börja resa på sig där bak så kunde vi hänga på, men dom verkade inte vilja det. När sen "Ingenting" drog igång sa jag till Elisabeth att nu fan skiter jag i det här, jag kan inte sitta, jag måste stå och dansa, och så gjorde vi det. Tja det tog väl 15 sekunder så var hela sektionen på fötter och dansade järnet. Kalla mig partystarter :) Alla utom paret precis bakom mig. Dom satt hela tiden och vägrade resa på sig, det var knappt dom applåderad ens en gång. Hade jag vetat att dom ändå bara skulle sitta och sura hela kvällen hade jag rest mig mycket tidigare, tråkmånsar!
 
Konserten var svinbra! En klar förbättring från Conventum. Mindre snack (typ inget snack alls), längre och bättre låtlista. "Thinner" var bortplockad och säkert något mer också, och den här gången fick vi höra "Socker", "Vinternoll2", "Stoppa mig juni (lilla ego)" och "December" i stället. Plus en ny låt som tyvärr inte var just något att hänga i granen. Men allt annat var så bra! Skitsnygga backdrops och ljuseffekter som vi kunde uppskatta mer från läktarplats än när vi stod nästan längst fram på Conventum. Men det var ju det här med att det faktiskt var en avskedkonsert också.. När dom körde "747" började det bli lite jobbigt, och när sedan "Mannen i den vita hatten" kom så fick jag ta fram näsdukar ur handväskan, det ska erkännas. 
 
Efteråt kändes det lite konstigt. Inte deppigt utan mest overkligt. Vi kommer aldrig mer gå på en Kent-konsert. Hur märkligt är inte det liksom? Jättekonstigt ju. När vi inser det om något år eller så får vi försöka trösta oss med att vi trots allt var med den sista gången. Sista gången, som givetvis avslutades med "Den sista sången".
 
Inga mer skivor, inga mer konserter. Bara en stor samling grymma låtar att lyssna på och en massa minnen att försöka bevara. Tja, det är väl bara att säga som alla andra idag - TACK SOM FAN!
 
 

Ich bin ein Berliner!

Jag har ju varit supertaggad inför den här Berlinresan bra länge, och två dagar innan avfärd messade Jenny och sa att hon såg SÅ fram emot att komma iväg. Att det skulle bli så galet bra som det blev trodde vi nog inte på förhand dock. Jag åkte i vanlig ordning upp till Jenny och Niklas och sov över i onsdags. Sov över var väl kanske att överdriva en smula, jag hade ju bokat ett svintidigt flyg så det blev inte mycket sömn. Klockan tre på natten var det nämligen uppstigning, håhåjaja! Niklas brukar komma med lite gliringar om att vi alltid åker till Arlanda så himla tidigt, men det är liksom vår grej. Vi vill vara i god tid så vi hinner äta frukost, det är faktiskt tradition! Hursom, frukost i ottan blev det och sen bar det av. Flygresan gick skitsnabbt och bagageutlämningen också. Sen skulle vi ta oss till hotellet. Eftersom vi var så himla tidiga tyckte vi att vi kunde försöka oss på kollektivtrafiken, vi hade ju hela dagen på oss att åka vilse. Vi frågade vid en biljettlucka om en lämplig rutt, köpte biljett och hoppade på bussen. Bussen tog lite tid men S-Bahn gick dösmidigt och hotellet låg typ 58 meter från stationen så det var i princip omöjligt att gå fel. Vi fick lämna in våra väskor och sen knatade vi upp på stan. Jag hade ju då som sagt gjort grundlig research och visste precis hur vi skulle gå. Allt var mycket närmre än jag trodde så det sa bara svipp så var vi vid Potsdamer Platz och tog frukost nummer två. Planen var shopping och vi var så tidiga att julmarknadsknallarna knappt hade hunnit packa upp sina grejer. Det första jag hittade var givetvis ett stånd med elefanter :) Vi strosade runt på marknaden och inne i Arkaden ett tag, sen gick vi över till Mall of Berlin och handlade där och käkade lunch. Efter ett par timmar gick vi till hotellet och checkade in och tog en välbehövlig middagslur. Sen var det konseeeeeertdags! Vi bodde precis vid konsertstället och käkade middag på en restaurang alldeles bredvid. Dom hade happy hour på cocktails och vi tyckte det lät som en perfekt början på middagen, på resan, på semestern. Holy crap vad dom inte snålade på spriten! Det var tur att dom var så snabba med maten annars hade Fräulein Frodis blivit bra vimsig i kolan. 
 
 
Taggade petheads!
 
Kent på conventum började prick på utsatt tid och Pet Shop Boys var inte mycket sämre. Det är väl den största fördelen med att lyssna på gamla 80-talsband - dom börjar i tid. Orkar väl inte vara vakna så sent kan man gissa :) 
 
Nej men skämt åsido, dom var skitbra! Klädbyten, ljuseffekter, backdrops - you name it. Det var liksom inget tjafs, ett "Guten Abend Berlin" och sen bara poff poff poff betades ett pärlband av hits av. Dom började med "Inner sanctum" följt av "West end girls".
 
 
Bäst allsång var "Domino dancing" och så avslutade dom med den bästa av dom alla - "Always on my mind". Värsta danskalaset var det, gamla synthpopgubbar är fan bäst!
 
Dagen efter stod turistande på schemat! Min plan var att vi skulle börja med museet "Topographie des Terrors" men vi var uppe och klara med frukosten så tidigt att de inte hunnit öppna än. I stället gick vi förbi Denkmal für die ermordete Juden Europas, ett minnesmärke för Europas mördade judar.
 
 
Viktigt och kraftfullt. Tvärs över gatan i princip, i Tiergarten, tittade vi på  ett minnesmärke för de homosexuella som förföljdes av nazisterna. Det stod väldigt undanskymt och var lite svårt att hitta så vi gick lite vilse. Då fick vi å andra sidan se både Goethe-statyn och någon slags steninstallation.Sen gick vi vidare upp mot riksdagshuset. På vägen ditt tittade vi på ett minnesmärke för romerna som förföljdes och mördades under nassarnas styre. Där var det även en utställning där man kunde läsa. Jätteintressant om än vidrigt. Även vid riksdagshuset fanns ett minnesmärke, för de politiker som blivit mördade under nationalsocialisternas tid vid makten. Måste säga att tyskarna är väldigt duktiga på det här med minnesmärken! 
 
 
Riksdagshuset med glaskupolen.
 
Från riksdagshuset var det bara att gå över gatan så kom vi till det förmodligen mest kända av Berlins turistmål - Brandenburger Tor.
 
 
När jag var i Berlin på skolresa så genomgick staden en totalrenovering inför enandet av Väst- och Östtyskland (jomen visst ser ni, jag gick i skolan förra årtusendet!) så Brandenburger Tor var insvept i byggplast och byggnadsställningar. Men nu kunde jag ta en torfie! Viktigt ju, pics or it didn't happen.
 
Vi strosade vidare längs Unter den Linden mot Alexanderplatz och kunde beta av en massa sevärdheter.
 
 
Rotes Rathaus, röda rådhuset
 
 
TV-tornet
 
 
Weltzeituhr. Den som kan sin synthpop vet att uret är med i Erasures video till "Run to the sun". Den som inte kan sin synthpop blev just lite upplyst, varsågod!
 
Vi kollade in en julmarknad och jag testade en tysk specialitet - currywurst.
 
 
Oerhört märklig anrättning. Korv som är inbakad i nåt slags bröd, med någon odefinierbar sås och så lite extra curry. Men det var faktiskt helt okej! Det var godare än det ser ut.
 
Sen gick min jacka sönder, dragkedjan pajade, så då samlade vi mod och gick in på Primark och shoppade. Det var såklart skitmycket folk men det gick bra och jag handlade en hel del. Sen var klockan huxflux långt in på eftermiddagen så vi bestämde att det fick vara nog med turistandet och dags att gå tillbaka till hotellet. Vi chillade lite på rummet ett tag, gjorde oss i ordning och gick upp till Potsdamer Platz för att äta middag. Hamnade på en mexikansk restaurang, Que Pasa, som även dom hade billiga cocktails. Tips från coachen: billiga cocktails betyder bartömning+grenadine.... Skitstarkt och väldigt konstgjorda smaker. Men vafan, för €5 kan man inte förvänta sig för mycket! Svingod mat hade dom i alla fall. Vi tog kycklingfajitas och det var såååå goooott! Vi bara satt och hummade medan vi slafsade i oss. Värsta megaportionen fick vi dessutom. Att gå på toa på det ställe var något av ett äventyr. På ett ställe i restaurangen var en bit av väggen öppen och man fick gå ut, genom en biofoaje (!) och sen ner två trappor. Oerhört märkligt, tränga sig genom köerna med alla som köpte biobiljetter och sen gå ner för två trappor till något som såg ut som en till biofoaje där folk verkade köpa popcorn och grejer. Lång jäkla promenad blev det. När jag gick i trappan var det en kille bakom mig som pratade och pratade och pratade. Efter 20 meter fattade jag att han inte pratade med sin kompis utan med mig så jag fick klämma ur mig ett "Ich spreche nicht Deutsch" (vilket är en viss sanning med modifikation men det måste ju inte han veta), och då frågade han på engelska om jag hade lust att hänga med på bio! Ehm, va?? Jag tackade såklart nej och han ba "But I'm a good guy". Ja jo det är mycket möjligt men jag ville ändå inte, jag var ju mitt i maten! Jag skulle ju bara tvätta fajitasflott från händerna.... 
 
Bredvid oss på restaurangen satt tre portugisiska killar i 25-årsåldern och dom pratade vi lite med. Make till omständliga människor! Dom frågade den stackars servitören om precis ALLT. Busshållplatser, lämplig resrutt, nattklubbar, öl - allt. Hela tiden stoppade dom honom när han gick förbi, och så frågade dom om han kunde rekommendera ditt och datt. Servitören såg döstressad ut, det var fredag och restaurangen var fullsatt, han hade inte tid att vara turistbyrå. När killarna efter en timma fick för sig att dom skulle beställa mat kände jag att jag var tvungen att göra en insats. Dom pekade i menyn och frågade servitören om än det ena än det andra, så till slut la jag mig i och tyckte att dom skulle ta kycklingfajitas. Dom var lydiga och lyssnade på tant och beställde det. Servitören log tacksamt mot mig och gjorde tummen upp och som tack för att jag snabbade på den portugisiska beslutsprocessen bjöd han mig och Jenny på tequila, haha! Det är ju inget jag dricker, jag smuttade men höll på att dö, men Jenny var inte nödbedd. Vi satt där ett bra tag och det ska utan omsvep erkännas att det slank ner ett antal billiga, skitstarka cocktails... 
 
Portugiserna hade frågat servitören om han kunde rekommendera några nattklubbar i närheten och han tyckte att den som låg nästan precis vid restaurangen var helt okej. Jenny och jag var lite danssugna och tänkte att vi ju måste gå på klubb när vi är i Berlin, så vi gick dit. Vi tänkte att vi kan ju ta en drink och se vad det är för ställe i alla fall. Det var inte särskilt mycket folk där och mest tjejer, och dansgolvet var helt tomt. Jenny ba "Man kanske kan önska en låt" och jag ba "Jag har dragit igång ett dansgolv förr och kan göra det igen". Sen himlade vi med ögonen och tyckte att diskjockeyn ju ändå inte lär ha vare sig Depeche eller något annat av våra älskade 80-talsband. Då körde dom igång "Last Christmas" med Wham och det kom ut en tomte på dansgolvet. Vi blev helt själaglada, äntligen lite 80-talsmusik, så vi for ut på dansgolvet och började tokstuffa. Tomten stod där och såg lite förvånad ut men det sket väl vi i, vi jazzade loss. Efter ett tag liksom skrapade det till och diskjockeyn bytte bryskt låt. "Jaha, då var det slut på det roliga" sa vi och gick och satte oss. Då började tomten strippa! Vi fattade ingenting, vi ba "Men vad GÖR han? Ska han strippa eller vad fan sysslar han med??". Jodå, det skulle han. Det var visst något litet strippnummer, och "Last Christmas" var ju hans intro - som vi sabbade! *asg* Alltså jag dööööör, vi försenade tomtestripteasen för att vi nödvändigtvis skulle dansa - till Wham! Till "Last Christmas" dansade vi som om det var det bästa som hänt sedan chokladen uppfanns. Den där jäkla skitlåten är man ju urless på! Men nej, nu var den tydligen så oemotståndligt dansvänlig att vi var tvungna att ta över showen och inte gav oss förrän de i panik bytte musik. *skrattar högt* När jag insåg att vi sabbat tomtestrippans intro höll jag på att dö, jag skrattade så jag nästan kräktes. Själva tomtestripteasen var en enda plåga. Är det underhålling år 2016? Hejdlöst omodernt, tacky och pinsamt och alla inblandade såg högst obekväma ut. Jenny filmade en snutt och när jag visade det för morsan låg vi över köksbordet och skrattade så vi grät.
 
Efter tomtestripteasedebaclet blev det vanligt disco och det var askul! Vi fick dansa till allt möjligt och vi flörtade med lammkött från alla möjliga länder (nej det är då inget jag skäms över, är det semester så är det!). Framåt småtimmarna var det två trötta tanter som raglade hem och jag lovar - vi skrattade hela vägen till hotellet. Vi hade liksom sabbat tomtestrippans intro, haha! När jag vaknade dagen efter hade jag ont i både halsen och magen av allt skrattande. Helt hysteriskt! Vi behövde inte checka ut förrän kl.12 och flyget skulle inte gå förrän sent på kvällen så vi hade hela dagen på oss. Jag var så hungrig att jag nästan svimmade. Mobilens stegräknare sa att vi gått två mil dagen innan - och sedan dansat på nattklubb. Då är man värd caramel shortbread och schokoshake till frulle! 
 
Sedan blev det mer turistande. Vi gick till Topographie des Terrors. Oerhört viktigt museum, det skildrar nazismen kronologiskt och väldigt ingående. Dessutom är det fri entré så det finns inga ursäkter att missa det om man är i Berlin. Men det blev lite för mycket, det var så himla obehagligt. Retoriken är exakt samma som man ser på flera håll i världen idag och det gav mig magknip. Utanför museet finns rester av Gestapos högkvarter, och en ganska lång bit av Berlinmuren.
 
 
Vi gick vidare upp mot Checkpoint Charlie och museet/utställningen Black Box, som handlar om kalla kriget och Berlinmuren. Jätteintressant och utomhusutställningen är gratis. Överlag är det billigt med kultur i Berlin. 
 
 
Det var mycket elände där, med nazism och murar, så vi knatade vidare till Gedarmenmarkt och Rausch Schokoladenhaus för att pigga upp oss lite. Vi hann även med en till julmarknad.
 
Sedan kände vi oss ganska nöjda så vi tog en promenad och lunchade på ett steakhouse som serverade grymma ribs, innan vi hämtade väskorna och åkte till flygplatsen. Väl där blev det en låååång och seeeeg väntan eftersom vi var där flera timmar tidigt. Tips från coachen: om du ska åka från terminal C på Tegel Airport, var inte där en sekund för tidigt! Det finns ingentiiiing att göra. *stön*
 
Hursom, hem kom vi så småningom. Herregud vilken fullspäckad och rolig resa det blev! SOM vi har skrattat, ätit, shoppat, promenerat, druckit cocktails. Galet roligt och jag längtar redan till nästa gång.
 
 

Tickets, please!

Mja, det KAN vara så att jag råkat bryta mot biljettköpstoppet både en och två gånger... Såg på Erasures FB att dom skulle supporta Robbie Williams på hans turné i sommar. Då var det bara klart att de skulle vara med på Englands-spelningarna så jag tänkte inte mer på det. En till konsertresa i sommar GÅR bara inte, speciellt inte för att "bara" se förbandet. Jenny messade och frågade om jag skulle med till Tele2 och då såg jag att de skulle vara förband även då. Well, Stockholm räknas ju inte som en resa, man kan ju försöka få biljetter tänkte jag, listade ut ett hemligt presale för Robbies fanclub och hoppsan hejsan så hade vi visst ståplats! Så det kan gå *host* Nu är ju Robbie Williams inte fy skam men det är mest för Erasure som jag går. 
 
Jaha, sen kommer visst världens bästa Hååååkan till Örebro i sommar! Det får inte heller missas! Elisabeth och jag organiserade oss ordentligt för att maximera biljettchanserna när försäljningen drog igång i morse. Det var kaos som vanligt och blev tekniskt fel som vanligt och jag blev utkastad från sidan som vanligt, men efter mycket om och men och harvande och svordomar så fick jag till slut biljetter. WOHOOOOO! 
 
Jag har sagt det förr och säger det igen - 2017 kommer bli det galnaste konsertåret ever. 
 
 

Jonas Gardell, 30 år tillsammans

Det var ett väldigt rännande på Conventum för mig den här helgen. Igår var det dags för mammas förskottsjulklapp - att se Jonas Gardell. För vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte, men första gången vi såg honom var vintern -93/94 så det har ju blivit ett antal föreställningar. Vi började med att äta brakmiddag på Al Forno. Vitlöksbröd, grillad oxfile, tiramisu - jag blev så mätt att jag höll på att smälla av.
 
Föreställningen var skitbra! Såklart. Skoj och allvar blandades på Jonas Gardells speciella och unika vis, och stundtals skrattade jag så jag höll på att tappa rösten. Morsan garvade så hon grinade.Extranumret med allsång till elcittra var helt fantastiskt, gud som vi skrattade!
 
Ytterst trivsam kväll! Idag blev det däremot en smula långdraget för mamma då SJ i vanlig ordning drabbades av signalfel och förseningar så mamma kom hem två timmar senare än beräknat. Stön. Själv jobbade jag bara halva dagen och fick ett hastigt påkommet möte med chefen som gav mig massa positiv feedback och erbjöd mig förlängning på heltid fram till sommaren. Tjo!
 
 

RSS 2.0