Elefanten i rummet

Igår var det dags för skojigheter! Jag, Elisabeth, Marion och Ebba skulle se David Batras föreställning "Elefanten i rummet" på Konserthuset. Jag köpte biljetterna redan i mars och har ju haft en massa annat för mig i vår/sommar så det här evenemanget har hamnat en smula i skymundan och jag hade nästan glömt det. Nu var jag inte ensam om det, förvirringen var total kan jag säga. Elisabeth trodde att det var nästa vecka, Ebba trodde att vi skulle till Stockholm och Marion visste inte vilka vi var som skulle gå (eller vem som hade biljetterna, men det var ju ganska enkelt att gissa sig till). Hej och hå! Vi lyckades i alla fall samla ihop oss på rätt plats och rätt dag och det var ju en himla tur, för det var asbra! Gud som jag skrattade, efteråt hade jag ont i kinderna. Så jäkla kul, rekommenderas varmt!
 
 

När posten faktiskt levererar

Beställde i onsdags, levererades i måndags!
 
 
Först fattade jag inte alls vad det var, sen slet jag upp kuvertet och utbrast gällt "Oooh, porr!!". Hoppas inte grannen hörde mig.
 
Idag har vi bokat flyg till Helsingfors och Riga i februari. Det blir ett helt gäng svenska devotees som åker till Helsingfors, och det pratas om förfest och grejer. Kommer bli skitkul! Jag råkade nämna att Sverige och Finland möts i OS-hockeyn den dagen, och förväntas nu tydligen styra upp något slags Camp Sweden, haha. Det där turistandet jag tänkt mig verkar det inte bli så mycket med.
 
 

En något ostrukturerad söndagshajk

Ebba och jag bestämde tidigare i veckan att vi skulle hajka idag. Vi bestämde inte mer än så och har varit upptagna, så i morse frågade jag om hon hade något önskemål men det hade hon inte, så jag satte mig och googlade lite hastigt. Carina hade tipsat om en slinga hon gått, men jag hade inte hunnit fråga henne något närmare om den utan försökte komma ihåg den lilla information jag fått. Hursomhelst, vi bestämde att ta sikte på Ånnaboda och se om vi hittade den slingan därifrån, annars fick vi improvisera. Improvisation blev temat för dagen kan man säga. Vi började att gå åt ett håll, sen ändrade vi oss och hakade på en frisbeegolfled, för att byta till en mountainbikled, för att sedan byta till Bergslagsleden. Vilket velande! Vi hade ingen aning om vart vi var på väg, men resonerade att vi knatar väl på tills vi känner att vi kommit halvvägs mot vad vi tror att vi orkar, och då vänder vi. 
 
 
Vi vandrade på, och huxflux så hade vi hamnat på slingan Carina tipsat om. Det satt en liten karta som vi kunde titta på och jag fattade ingenting hur vi lyckats gå, men skitsamma, nu var vi ju ganska rätt. Det var en bitvis svår vandring, över stock och sten och rötter, men i väldigt fin natur. Eftersom det regnat lite grann tvärdog min mobil så jag kunde inte ta några bilder. Vi traskade vidare och tog en matpaus vid en rastplats. Även där satt det en karta och jag tyckte inte alls det stämde, vi kunde nog inte gå som vi tänkt för då skulle vi nog hamna helt åt tjotahejti. Vi tog det säkra för det osäkra och vände och gick samma väg tillbaka. 
 
Tre timmar promenerade vi och när vi var framme vid bilen var vi bra trötta och blöta (alla utom Halonen som hade ett piffigt regntäcke). Partyvalpen är väldigt vädertålig med all sin päls, men nu var hon dyngsur och kall, kraken. Hon är inte döförtjust att ha täcke på sig och har tidigare bara fått ha det när det varit riktigt svinkallt. När vi kom hem sladdade jag in på nätet och beställde en badrock åt henne i alla fall, så blir hon torr och varm lite snabbare när vi varit ute i ruskväder. 
 
Även om det var en virrigare hajk än vanligt, och stundtals dåligt väder, så var det ändå en mycket trevlig tur! Nästa gång ska vi försöka vara lite bättre förberedda. 

Och veckorna bara går

Jag minns liksom inte ens vad jag gör om dagarna. Jobbar, går med hunden, äter och sover - och så svish har en vecka gått. Vi är liksom redan inne i oktober? Hursom, förra helgen släppte Hurts nytt album. De första två singlarna, "Beautiful ones" och "Ready to go" har jag stormgillat, men sen gick det utför. Dagarna innan släppet la de upp en liten snutt från en låt varje dag och jag blev inte superimpad precis. Det är jag fortfarande inte, även om den tar sig. Tyvärr deras svagaste platta so far, men å andra sidan har de överträffat sig själva varje gång så en dipp var väl bara att vänta. De har blivit lite för mainstream tycker jag, lite mer radioskval och boyband över det hela, och det där svarta och melankoliska som varit deras signum saknar jag. "Boyfriend", "Wait up" och "Spotlights" hoppar jag över, dom är inte bra alls. "Beautiful ones" och "Ready to go" är svinbra, "Magnificent" och "People like us" är bra, och resten okej. Det är för mycket fingerknäpp och nån märklig 80-talssax och annat konstigt. "Magnificent" låter en kort sekund som Take Thats "Back for good" och början till "Boyfriend" får jag Ratatas "Glad att det är över"-vibbar av. Nja, det här var väl sådär! Typiskt att de underpresterar lagom när jag äntligen ska få se dom live. Men det blir bra ändå och jag är svintaggad! Vi ska ju bo på ett spahotell när vi ska till Riga, och nu har vi bokat behandlingar. De hade en uppsjö att välja bland och det var ett förfärligt velande innan vi till slut lyckades bestämma oss. Det blir en ansiktsbehandling och chokladmassage för mig! Jenny valde nån slags honungsmassage. Gud som jag längtar - konsert med heta synthpoppojkar, DM-bar och spaompyssel är verkligen vad jag behöver just nu.
 
Ikväll blir det annat skoj - öl och fotboll med Elisabeth!

The girl with the DM-tattoo, del 2

Igår var det tatueringsdags! Jag har ju som sagt velat hit och dit om motiv och placering, men till slut äntligen bestämt mig OCH desutom bokat tid. Jag var lite nervös att det skulle göra svinont eftersom placeringen var på insidan av underarmen där huden är tunn. Dessutom har jag så himla spinkiga underarmar med inte mycket till isolerande fläsk. Men det gick jättebra!
 
 
Jag valde en annan studio den här gången, inte för att jag var missnöjd med den förra utan för att den här låg närmare rent geografiskt. Det var så trevligt så, vi satt och snickesnackade och skojade under tiden, och svipp så var det klart. Det gjorde inte särskilt ont alls faktiskt och tog väl inte mer än en kvart. 
 
Resultatet:
 
 
All I ever wanted, all I ever needed, is here on my arm *pa-dum-pum-psh* Jag är supernöjd! Jenny gjorde ju samma motiv i lördags (great minds think alike och allt det där), men när jag kollade på bilden hon lagt upp så är det inte exakt samma, någon liiiiiiiten skillnad i typsnittet är det. Inte för att det egentligen spelar någon roll, det är ju inte som att vi är dom första som gör detta motiv. 
 
Jahopp, det där gick ju som smort. Vad ska nästa motiv bli då? :) 
 
 

Söndagshajk med Puff the magic dragon

Hips vips var helgen nästan över! Veckan har varit slitig. Vi har haft sjukstuga på jobbet och stundtals har det varit helt crazy. Jag har varit totalt slut varenda kväll. I onsdags hade vi möjlighet att kompa och sluta 1,5 timma tidigare. Jisses så välbehövligt! På lunchen fick jag ett ryck och bara råkade slinka in hos en tatuerare och beställa tid. Hoppsan hejsan så det kan gå... Jag har varit sugen ett bra tag och äntligen velat klart om motiv, så det var lika bra att få arslet ur vagnen.
 
I helgen har jag försökt vila och återhämta mig, men jag vet inte om det gått så jättebra. Har mest känt mig trött hela tiden. Idag blev det en liten söndagshajk med Ebba och hundarna. Vi orkade inte tänka ut något nytt ställe utan det fick bli promenad och korvgrillning i Rynningeviken. Jag fick lite akut koskräck så vi provade några nya småvägar, så det blev inte exakt som det brukar.
 
 
 
 
Sen skulle vi grilla och då lyckades Partyvalpen få en gnista i nosen! Hon kliade sig och fnös och så började det ryka ur näsan på henne. Hon hostade till och då kom det värsta rökpuffen ur munnen på henne. Som en eldsprutande drake, hahaha! Alltså, det var så bisarrt. Det bara rykte och pyste ur snoken och jag blev en smula orolig där ett tag. Det vore en snygg avslutning på helgen - åka till veterinären för att hunden brinner i näsan! Som vi skrattade, varför kan det liksom aldrig vara lite normalt när jag gör något. Lustigt nog hade jag en timme innan sagt "nu kanske jag jinxar allt, men det var längesedan jag ramlade". När vi hajkade som mest förra hösten stod jag på öronen var och varannan gång, men nu har jag lyckats hålla mig på benen och vi har klarat oss från större missöden och dumheter. Partyvalpen kanske hörde mig och ba' "hold my beer...".
 
Hem kom vi i alla fall och även om vi stinker brasa så har det sluta ryka ur näsan på henne nu. Skönt, samtidigt som det ju var rätt coolt att för en stund ha en eldsprutande drake.
 
 
 

Måndag, måndag

Förra veckan kändes rätt soft, trots att jag jobbade 6 dagar. Vi hade kundkonferens och strategidagar med jobbet, vilket gav välbehövlig omväxling. Sen syntolkade jag och det gick bra, och jag fick positiv respons. Men jag var ändå bra trött i skallen i fredags. Det är jobbigt att TÄNKA en fredageftermiddag! Hem, byta om, i med musik i öronen och sen ut med hunden i skogen. Bästa sättet att tanka energi, frisk luft och lugn.
 
 
 
Idag var det dock tillbaka till vardagen igen, och det med besked. Herregud vilken dag det var på jobbet! Totalt nerringda var vi och dessutom en man kort. Jag var hel sopslut när jag åkte hem. Dessutom kom beskedet att Lady Gaga skjutit upp sin Europaturné, så konserten jag och Elisabeth skulle på i Globen i oktober blir det inget av med. Fasen då, jag som sett fram emot det! Som det inte var nog med det så fick jag mail att hotellet jag och Jenny ska bo på i Riga i februari ska stänga. Men jaha? Bara sådär? Fick sladda in på Booking och boka ett nytt. Konstig dag detta, och nu går ögonen nästan i kors så det får bli tack och gonatt.
 
 

More than a party

I helgen var det DM-party i Stockholm! Ebba var som vanligt superschysst och ställde upp som hundvakt så jag kunde sova över hos Jenny, tusen tack! Käkade hemma hos Jenny och Niklas och satt där och snickesnackade en stund, sen drog vi till Slussen och Miss Behave bar. Helt nytt ställe för mig, det var jättemysigt. Vi hejade på lite okända fellow devotees och så snackade vi lite om vilka fler ställen vi kan åka till på konsert. Även om vi rest en del de senaste åren så finns det ju så oerhört många ställen vi inte varit på. Jenny inspirerades av ruskvädret och fick feeling och ba "Vitryssland kanske man skulle testa!". *asg* Okej, jag hade väl kanske mer tänkt mig Milano, Rom, Paris, Prag, Madrid, Wien eller liknande... 
 
Martin höll ett litet föredrag om sin DM-bok, och sen blev det dans och hålligång! Och SOM vi dansade. Det spelades mycket Depeche såklart, men även väldigt mycket annat. Erasure, Yazoo, Eurythmics, Desireless (!!), OMD, New Order, Kent, Fad Gadget, Front 242, Duran Duran, Alphaville, Ultravox etc. Ungefär all bra musik i hela världen! Seriöst, Desireless har jag inte dansat till sedan nian eller nåt, och förutom det bedrövliga live-uppträdandet på Forever Young 2010 har jag väl knappt dansat till Alphaville sedan mellanstadiedisco i Edvardslundsskolans matsal. Dj Daniel gjorde en sjukt bra mix av "Kärleken väntar" och "Fade to grey". Som vanligt var vi nästan först upp på dansgolvet och som vanligt höll vi igång mest av alla vågar jag påstå. Det var så kuuuuul! Folk var helvilda och på slutet blev det allsång i typ varenda låt. Jag blir så löjligt glad av att stoja runt på dansgolvet med ett gäng killar som yyyyylar i falsett till "A little respect" :) Det händer liksom inte så ofta.
 
 
Dancing queens i baren. Bartendern höll på att skratta ihjäl sig när vi såg behållarna med mosad is och helt jätteglada ba "Är det slush puppies?! Säljer ni slush puppies?!?". Det var visst frozen margaritas.. Jaja, vi är uppväxta på 80-talet och jag tycker det är sunt att vi först och främst associerar till slush puppy när vi ser mosad is, och inte frozen margaritas. *harkel*
 
Sjukt kul kväll! Vi kom väl hem vid tvåtiden och då var fötterna helt färdiga och jag hade ont i nacken. Sov som en stock och när jag vaknade var frukosten serverad. Så jävla lyxigt. Niklas hade fixat rena hotellfrukosten med mackor, varma croissanter, ägg, juice, yoghurt och grejer. Han höll även på och försökte koka gröt på avororis med bäst-före-datum 2015 *asg* Det gick sådär.. 
 
Efter frukosten satt vi och snackade lite, men sen var det dags för mig att åka hem. Det blev en seg färd där trafiken kröp fram i en halvmil vid Södertälje. Jag fick dessutom göra ett litet pit stop i E-tuna och köpa en lyxshake på Max eftersom jag var så törstig. Hämtade hunden hos Ebba och fick med mig matlådor och grönsaker och hemmagjort örtsalt och glass och allt möjligt. Rimligt ändå - HON är schysst och är hundvakt, och JAG får saker. Oh well, jag klagar inte! :) 
 
Jag skulle egentligen ha jobbat på eftermiddagen/kvällen men det blev en ändring i planeringen, och det är jag väldigt glad för. Det blev en lång middagslur på soffan i stället. När jag vaknade kände jag att träningsvärken var på g, och idag har jag varit stel som en pinne och har ont i hela kroppen. Totalt värt det, såklart!
 
 

Hurts levererar igen

Hurts släppte nytt i fredags och även denna gång gör dom en helt jättesorglig video. Hurts måste ha världsrekord i sorgliga musikvideos. Alltså, man dör ju! 
 
 
 
Låten gillar jag jättemycket också, och nu börjar jag verkligen bli svinpeppad inför konserten i Riga i november! Det ska bli sååå kul. Nytt land, nytt band, och så ska vi spa'a oss och spana in DM-baren.
 
Men först blir det Depeche-fest i Stockholm i helgen!
 
 

Biljettilainen, kiitos!

(ja det var min hemsnickrade finska för "tickets, please" som jag brukar ha som rubrik när jag köpt biljetter)
 
Jag har köpt biljetter från ett antal biljettsiter  svenska, norska, danska, engelska, tyska, lettiska. Den största utmaningen stötte jag på förra veckan. Då tampades jag finska! Man kan ju tycka att jag borde  ha snappat upp ett och annat finskt ord, born and raised i Torshälla som jag är. I helvete heller, jag vet vad hund och häst heter men det klarar man sig inte med när man ska köpa Depeche-biljetter. Ja ni läste rätt, det blir mer DM. 
 
Jag vet inte vad som hände. Jag tyckte jag hade det under kontroll som lyckats logga in och fått sidan på svenska, men sen i den allmänna oredan som alltid blir vid ett biljettsläpp så blev jag på något sätt omdirigerad till en annan sajt och var tvungen att fixa ny inloggning - givetvis medan den där förbaskade klockan räknade ner och jag dessutom var tvungen att förklara att jag inte var en robot. Jag fattade iiiiiingentiiiiiiing. Det är ju ett totalt obegripligt språk! På tyska kan man gissa sig till en del saker, det är liksom lite logiskt ibland, men på finskan får man ju noll ledtrådar. Sidan var ju uppbyggd precis på samma sätt som de flesta biljettsajter så jag chansade helt enkelt på vad det var dom ville att jag skulle fylla i, och jag fick mina biljetter och betalade. Jag jobbade så jag kunde inte kolla mailen förrän på lunchrasten, så det var ett par ovissa timmar där jag inte visste riktigt vad det var jag klickat hem. Kunde lika gärna köpt biljetter till en julkonsert i Tammerfors. Men nä, såklart världens bästa biljettköperska fixade biffen! 
 
Så i februari blir det 30-årsjubileum i Helsingfors och Riga, wihoo! Under förutsättning att jag får ledigt från jobbet är väl bäst att tillägga så jag inte yrar iväg alltför mycket i glädjerus. Jag har inte varit i Helsingfors på 25 år, och när jag var där så var det med sån där färja där man är iland ett par timmar bara. för 25 år sedan var jag inte så turistig av mig heller så det blir mycket att stå i under de ca 36 timmar vi kommer vara där. 
 
 

Nin-na-nin-na-ni-nana - Boktipset!

Under sensommaren här har det varit några fina kvällar då jag suttit på balkongen och läst. Läsningen har ju minst sagt kommit på efterkälken på sistone, men nu har jag äntligen haft lite tid och möjlighet.
 
Jag är Malala / Malala Yousafzai - mycket intressant bok om värsta grymma tjejen Malala. Jag har varit nyfiken på vad hon är för en, vilken miljö hon kommer från, hur hon kom att bli den hon är, och här får man förstå det. Det är en inblick i en värld som i alla fall jag inte vet ett dugg om.
Skotten i Köpenhamn / Niklas Orrenius - oerhört intressant om hela debaclet kring Lars Vilks och rondellhunden. Alla aspekter tas upp, och det är sakligt, insatt och välskrivet. Rekommenderas verkligen!
Falleri fallera falleralla / Carin Gerhardsen - jag har verkligen gillat Hammarby-serien, men tyvärr var sista delen också den minst bra. Det blev lite för mycket, det var så oerhört många turer och lite överdrivet våldsamt.
Konsten att höra hjärtslag / Jan-Philipp Sendker - den här har ju fått jättefina recensioner och mamma tipsade mig om den. Don't believe the hype är allt jag har att säga. Herreguuuud så seeeeegt det var! Det hände ju inte ett skit. Förlåt men det var verkligen en astråkig bok.
Den gränslöse / Jussi Adler-Olsen - ytterligare en favoritserie. Carl och Assad levererade som vanligt. Inte den bästa, men heller inte den sämsta i serien. Helt okej!
Depeche Mode i Sverige / Martin Sernestrand - ja det här är ju verkligen TOTALT ointressant för alla icke-devotees, men jag tyckte självklart att det var kul att nörda ner mig lite. Extra kul med setlisterna från alla konserterna, sånt är ju stört omöjligt att minnas. Jag blev lite förvånad, då jag hade kunnat ta gift på att de spelade "A question of lust" i Globen -93 (varför ska vi inte gå in på här). Boken hade behövt en runda till i korrektur och lite småsaker, men det var som sagt skoj att (försöka) minnas tillbaka. 
 
 
 

När posten freebasear en smula

Jahaja, idag kom vykorten jag skickade när jag var i London. London, säger ni, men det var ju två månader sedan? Stämmer bra det. Vi har skojat lite om det där, att vykorten jag skickade från Berlin tre veckor senare var framme innan korten från London, och vi har undrat om de liksom skulle ro över Östersjön med korten. Sen har tiden gått och de där jäkla vykorten har lyst med sin frånvaro. Det var ju trots allt en terrorattack just då så det är väl ursäktat om det blev lite rörigt. Men idag kom de! Poststämplade i *trumvirvel* Filippinerna! *asg* Mamma skickade ett sms och tackade för vykortet, och sa att det visst tagit en omväg via Filippinerna. Jag trodde såklart att hon skojade (eller, jag FÖRUTSATTE att hon skojade) och tänkte inte mer på det, men efter någon timme skickade Ebba en bild på sitt vykort - poststämplat i Filippinerna.
 
Alltså, jag vet inte vad jag ska säga.. Hur FAN kunde mina vykort från London till Sverige hamna i Filippinerna?! Vad gjorde dom där?? *skrattar så jag dör* Det är så bisarrt. Helt obegripligt. Inte en bokstav rätt ju, inte ens rätt världsdel. British Mail kör sitt eget race, minst sagt. Förförra gången skickade dom ju Ebbas vykort med båt och hade satt på en ilsken klisterlapp att det var för lite porto - trots att det var exakt lika mycker porto som på de andra vykorten som fick åka flyg. 
 
Nu väntar vi med spänning på när mammas vykort från Barca ska komma fram - och var dom varit någonstans.
 
 
 

Lite stand-up på onsdagskvällen

Igår blev jag hastigt och lustigt medbjuden till Strömpis för att se Magnus Betnér. Jag är ju inte alls förtjust i honom, men Ebbas sällskap fick förhinder och kunde inte gå så då gav hon mig biljetten. Eftersom det blev gratis och jag dessutom slutade tidigare på jobbet tyckte jag att jag kunde ge honom en chans. Sen är det ju alltid kul att komma ut på lokal och snacka lite skit och kolla på folk. Nu var det inte knökfullt med människor och inte en mänska jag kände igen (Miranda hade visst också varit där men vi hade inte sett varandra), men Ebba och jag hann i alla fall avverka några världsproblem innan det började. Först var det två andra snubbar som något slags förband och dom var så dååååliga..... Speciellt snubbe två som drog en helt obegriplig rant om hur mycket han hatade Österrike, det var bland det sämsta jag sett i hela mitt liv faktiskt. Ett tag var det så plågsamt uselt att jag nästan fick panik och började överväga att knata till baren och köpa en läsk bara för att slippa se skiten. Helt sanslöst. Till råga på allt tyckte jag de sa i presentationen att han jobbade på P3. Jag är en laglydig medborgare och tycker det är viktigt att betala för public service, så jag hoppas sannerligen han är bättre i radion...
 
Betnér var helt okej! Han var inte lika drygsur som jag sett tidigare utan stundtals ganska skoj. Det var ingen lång tillställning, alla tre snubbar var klara inom en timma, så det blev en tidig kväll. 
 
I övrigt har det varit vimsiga veckan på jobbet tror jag. Alla parter verkar ha drabbats av kollektiv semesterhjärna och det är tur att vi har det lugnt så det finns tid och utrymme för improviserade reservplaner. Mitt tålamod har inte varit på topp, men det vägdes upp idag av en kund som utbrast "Men Sara, du ÄR ju en klippa!". Jag blev jätteglad, men det var ju synd att jag inte kom mig för att lämna mitt nummer så hen kunde swisha lite dricks :) 
 
 

Heavy entertainment, indeed

Jag är inne i en riktig trött-period nu. Jag är sååå trööööött och seg så det är inte sant. Måste ta mig i kragen och äta lite bättre och sova lite mer. Det liksom inte rimligt att vara totalt slut två dagar efter en konsert. En konsert där jag inte var på någon förfest, inte någon efterfest, och bara drack läsk och vatten under tiden.
 
Hursom, tröttheten åsido så var det en kul kväll i lördags! Jag åkte upp till Jenny, som fixat mat. Bara att sätta sig vid dukat bord och mumsa grillat. Jättelyxigt! Se stack vi in till Tele2. Jag trodde alla Stockholmare tog tunnelbanan men Jenny visste var man kunde parkera en bit från arenan, så vi tog bilen. Såhär i efterhand var det smart för det var ett bra ställe hon ställt sig på där det bara var att köra iväg när det var klart och vi slapp trängsel och köer. Det var inga köer alls när vi kom dit heller, det var bara att knata in. Vi var där kanske en timma innan det skulle börja och det var bra glest på läktaren då. Två minuter före utsatt tid började Erasure! Alltså, dom är ju inget förband, dom ska ha en egen konsert! Men men, vi fick vara glada för det lilla. Förutom "Love you to the sky" körde dom bara låtar från 80- och 90-talet (väldigt tidigt 90-tal, "Chorus" och "Love to hate you") och det var såklart jättebra! Inte en enda lugn låt, bara upptempo hela tiden och vi dansade såklart järnet. 11 låtar, ca 45 minuter, höll dom på och det är ju för liiiite! Men återigen - man får vara glad för det lilla, och det var asbra.
 
Sen fick vi vänta kanske en halvtimma eller så innan Robbie Williams började. Jag har sett honom en gång tidigare, på Ullevi för 4 år sedan, men för Jenny var det premiär. Det blev en riktig rivstart med "The heavy entertainment show" följt av "Let me entertain you", och publiken var verkligen med på noterna. Det var en sprakande show med dansare, orkester, effekter, konfetti och allt möjligt. Mitt i allt dök Robbies pappa upp på scenen och så körde dom den gamla dängan "Sweet Caroline" tillsammans! Ja jisses, det såg vi verkligen inte komma! Det var väldigt många låtar jag kände igen, så han kan inte ha kört så mycket nytt för det materialet är jag inte vidare inlyssnad på. Som en liten hyllning till George Michael körde han "Freedom" och som avslutning blev det Frank Sinatras "My way". En salig blandning får man säga. Robbie Williams är en riktig entertainer och det var fullt ös. Kul! 
 
Sen var det bara att sätta sig i bilen och åka hela vägen hem. Lite segt men det gick bra. Men igår var jag totalt sänkt, som om jag varit på värsta röjarskivan. Huvudvärk och trött och konstant hungrig. Medelålder, om man så vill, hrmmmm...
 
 

Titanic-utställning

Hips vips var man tillbaka i vardagen och hips vips så har jag redan jobbat två veckor. Det är väldigt lugnt på jobbet och vi är halv styrka så det känns som vi knappt träffas alls på dagarna. Det var ju en massa saker jag skulle göra på semestern, men det blev liksom inte av. Jag skulle laga mobilen eftersom jag spräckt skärmen - det har jag inte gjort, och just nu har jag inte råd att göra det heller. Mamma skulle komma hit och kolla på Open Art - det sket vi i eftersom jag tittat lite grann och inte tyckt att det var vidare bra. Jag skulle försöka ta mig ut till Husmor och rida - har inte hänt än, jag har inte ens pratat med henne. Ebba och jag skulle åka till den där labyrinten - det har vi inte gjort. Men vad tusan, på semestern ska man ta det lugnt och inte jaga runt med en massa måste. Igår var vi i alla fall på Titanic-utställningen! Det kan har varit typ årets varmaste förmiddag - då gick vi inomhus... Lätt värt det dock, för det var jätteintressant! En massa foton, montrar med saker, modeller, och så fick man en audioguide som tog en genom hela utställningen och hela Titanics historia. Imponerande och superbra, rekommenderas!
 
 
 
 

RSS 2.0