frodis

Så heter Brynolf&Ljungs show och igår var de i Örebro. Jag har följt dom på tv och blivit ömsom imponerad, ömsom förbannad. Jag förstååååår ju inte hur dom göööör! Jag ville jättegärna gå, men hade då fan ingen lust att sitta där själv som en stenkorkad fågelholk så jag gjorde en shoutout på Fejjan för att kolla om någon mer vill hänga på. Ett helt litet gäng blev vi!

 

Det har varit en omväxlande vecka måste jag säga. I måndags fick jag halsont och en helt sinnessjuk huvudvärk. Det kändes som skallen skulle explodera och jag kunde knappt läsa på datorskärmen så vid lunch fick jag gå hem från jobbet. Gick ut med hunden, petade i mig min matlåda som jag ju fick ta med mig hem igen, och sen tvärdog jag i soffan. Jag sov och sov och sov men var ändå helt slut framåt kvällen. Stannade hemma i tisdags och sov vidare och åt glass mot halsondet. Sen var jag back on track och resten av veckan bara susade förbi. Trots att jag varit lite småkrasslig har jag ändå känt mig helt glad och nöjd. Märkligt att man ska reagera över det och undra varför liksom.. Kom på att det nog var dels för att jag fått lön. Den senaste månaden har varit minst sagt knaper och biljettköperiet mitt i gjorde ju inte saken bättre, men nu har jag läget under kontroll. I veckan bokade vi även in alla flyg och hotell. Budapest, London, Berlin - allt är bokat och betalt och det är nog det som gjort mig så tillfreds. Det är liksom klart! Bokat och betalt! Oavsett hur min timvikarieekonomi ser ut i vår så kommer jag kunna ta mig dit. Nu är det bara att vänta och längta. Blir en lååååång väntan detta... Men FY FAN vad kul det ska bli!

 

 

Jag fick biobiljetter från jobbet både vid alla hjärtans dag och påsk. Dom var giltiga ända till januari nästa år så när jag fick dom tyckte jag att det var ju lugnt. Svipp så är det snart november och eftersom jag jobbar så mycket och har en hel del inplanerat när jag inte jobbar börjar det bli lite snoigt. Jag är ju filmnörd och för närvarande luspank och gratis är gott och allt det där - dags att utnyttja några biljetter! Elisabeth var upptagen och Ebba jättesjuk och jag orkade inte fråga någon mer så jag gick ensam. Jag har inget alls emot att gå själv på bio, snarare tvärtom tycker jag det är riktigt mysigt att sitta själv i biomörkret med en (groteskt stor) påse godis. I lördags såg jag Snowden och den var bra. Det var intressant att få lite bakgrund och så, och Joseph Gordon Levitt var galet lik Edward Snowden. Han lät precis som honom också. Men mer än så var det inte. Det var som sagt intressant och lite spännande mellan varven, men jag tyckte faktiskt musiken störde lite. Det var lite för mycket pompös hjältemusik. Plus att Snowden verkar vara en dötrist person, men det kan han väl inte hjälpa kanske.

 

Jag bestämde mig för att passa på att gå på bio även i söndags eftersom Ebba var sjuk och det följaktligen inte skulle bli någon hajk. Nu fick det bli tantmatiné! Jag såg Florence Foster Jenkins och den var bra! Rolig, men också allvarlig och lite sorglig. Meryl Streep är en av mina favoritskådisar. Hon kan spela ALLT. Hugh Grant är väl ungefär Meryl Streeps motsats, han kan ju bara spela en typ av karaktär. Här var han inte fullt lika tafatt och stammande som han brukar och får ett helt okej betyg. Simon Helberg gjorde inte heller han någon stor avstickare från sin karaktär i "Big Bang Theory" men han var bra, och så himla rar. Rekommenderas! När fina damer med diamantdiadem skulle på konsert tillsammans med tusen berusade sjömän skrattade jag högt. 

 

 

Egentligen är det köpstopp generellt för hjälp vad det skenade iväg den sista veckan. Tyskarna var dösnabba att skicka biljetterna (hallå, vad är det för fel på e-mail??) och redan i måndags började det dyka upp bilder på biljetter som glada devotees la upp. Själv fick jag bara ett sms från UPS att de inte kunnat leverera mitt kuvert... Såklart! *stön* Ett snabbt telefonsamtal fick ordning på det hela och i onsdags damp dom ner!

 

Det ÄR ju trevligt med "riktiga" biljetter, det ser ju onekligen lite festligare ut än utskrivna A4-ark, men det är ju det där med att man måste hålla rätt på dom och inte tappa bort dom. Det här är ju om åtta månader! Magnus tyckte att jag skulle skicka biljetterna till honom så skulle han hålla ordning på dom. Jomen tjena. Agnetha föreslog att jag skulle rama in dom och sätta upp dom på väggen tills det är dags, och det får nog bli något sådant. 

 

Sen råkade det visst bli så att vi även ska till Budapest.. *harkel* Jag hade inte möjlighet att passa det biljettsläppet utan överlät det till Jenny. Det var lite blandade känslor innan. Å ena sidan var ju tre konserter redan inbokade vilket ju är helt galet, å andra sidan var just Budapest enda stället jag inte varit på så det var nästan så jag kände att jag nog skulle bli lite besviken om det inte blev av, även om jag självklart är asnöjd som det är. Nu var Jenny en lika slipad biljettköperska som jag visade sig, så det kom ett mess att vi visst hade ståplats även dit. Men det är ju inte kloookt! Vi ska se Depeche FYRA gånger nästa år! Fyra, och ståplats på alla! Inom loppet av två månader dessutom. Däremellan klämmer vi in Midge Ure i Stockholm också :) 

 

Jeeez vilka dagar det varit! Efter tisdagens presskonferens diskuterade jag, Jenny och Annelie vilka spelningar vi skulle försöka åka på. Vi pratade redan förra turnén om London, och när jag tog upp det igen i våras så bestämde vi att vi skulle dit. Nu infaller den spelningen på en lördag dessutom så det passade perfekt. Bra så. Jag är ju även jättesugen på Berlin, som är dagen innan midsommarafton (en semesterdag sparad m a o) och nämnde det. Jenny nappade. Såklart :) Bra så. Jenny undrade om vi även kunde tänka oss Budapest för där har hon möjlighet att låna en kompis lägenhet för nästan inga pengar alls. Det ville både jag och Annelie. Och sen ville Jenny till Friends också, och jag med. M a o fyra biljettsläpp att hålla ordning på. Lite mycket kanske, men man vet ju inte om man får biljetter till alla ställen så det är lika bra att gardera sog och sikta högt liksom.

 

Jag lyckades som vanligt luska fram presale till både London och Berlin och sa att jag kunde hålla koll. Meddelade samordnaren på jobbet att jag ville ha rast annan tid än vanligt (inga problem), och så satt jag där klockan 10 i torsdags morse med darrande händer och skulle passa två släpp samtidigt. Herregud vilken pärs! Londonsiten brakade samman efter ett par minuter, så jag fick koncentrera mig på den tyska. Där fick jag tag på biljetter, men när jag skulle logga in så funkade inte lösenordet. Fick begära ett nytt och då gick det bra, men sekunderna tickade ju på. Sen skulle jag betala och då stämde inte kortuppgifterna de hade sedan tidigare. Såklart, eftersom det kortet blev stulet i Barca. Sekunderna tickade på och jag skulle försöka få dom att fatta att jag 1. inte var en robot och 2. ville betala med ett annat kort. All information på tyska, givetvis. Jag klickade hejvilt hit och dit och till slut gick köpet igenom. Jenny och jag hade ståplats till Depeche Mode i Berlin!! Jag vågade inte jubla alltför mycket innan bekräftelsemailet kommit, eftersom jag i stressen och den allmänna röran lika gärna kunnat köpt något helt annat. Pytsade iväg ett meddelande till tjejerna att London inte var klart än, men att Berlin verkade vara bokat.

 

Sen provade jag Londonsiten igen och det funkade! Jag fick tre biljetter, men fattade inte var på arenan det var, det gick liksom inte att välja. "Standing" stod det men jag tyckte det lät konstigt, inte fanns det väl ståplats kvar efter det gigantiska haveriet tidigare? Skitsamma, jag testar tänkte jag. I värsta fall få vi väl passa ordinarie biljettsläpp och försöka då. Här gällde det att vara med på momenten nämligen, för jag hade TVÅ minuter på mig att bestämma mig. Kör i vind. Då började debaclet om. Jag lyckades logga in och fick ytterligare två minuter på mig att övertyga dom om att jag inte var en robot. Jag var så uppe i varv att jag misslyckades, haha! Dom var snälla och gav mig en ny chans och då gick det bättre. Sen skulle jag återigen byta betalkort. Dom ba "är du HELT säker på att du inte är en robot?". JAAAA!! Ge mig mina biljetter för fan! Alltså, stresspåslaget! Har väl aldrig varit med om maken. Men efter lite funderande bestämde dom sig att jag nog bara var ett hysteriskt fan som slant på knapparna och ingen robot, så då fick jag meddelandet "Sara, you are going to Depeche Mode!". IIIIHH!! Jag blev helt ställd, hade jag lyckats köpa ståplats till London OCKSÅ? Skickade iväg ett mess till brudarna med en brasklapp att jag kan ha klickat fel, men mest troligt så hade vi faktiskt fått biljetter. Dock skickas dom med snigelpost (de tyska också) så det blir en minst sagt otålig väntan. "Men du får dom garanterad 48 timmar innan eventet" bedyrade engelsmännen. 48 TIMMAR? Jag vill ju ha dom typ fem månader innan. Jaja. 

 

Jag var HELT slut efteråt! Stresspåslag delux följt av ett lika stort adrenalinpåslag och eufori. Jag gjorde't! Jag fixade ståplats till både London och Berlin! Jag blev så utmattad att jag hade huvudvärk hela kvällen, haha.

 

Sen fick jag veta att jag som Tele2-kund även hade tillgång till ett presale till Friends i fredags. *matt* Jenny skulle sitta i möte så jag erbjöd mig att passa även det eftersom jag visste att jag skulle jobba administrativt och inte behöva svara i telefon den dagen. Vilket fiasko! Total härdsmälta på sidan. Jag fick biljetter säkert fem gånger men så fort köpet skulle slutföras så blev det tekniskt fel. HELA tiden. Jag satt och uslades ett bra tag men det funkade inte. Såg på Facebook att jag inte var ensam, folk var helt galna på att ingenting fungerade. Efter en timme gav jag upp. Jennys möte var klart tidigare så hon messade och sa att hon kunde prova. Det sket sig. Hon satt också och uslades ett bra tag men det funkade inte. Aja, då provar vi med det ordinarie släppet på måndag sa vi. Inte mycket att grina över, vi har ju redan biljetter till två spelningar. Senare efter lunch såg jag av en slump på FB (gotta love Fejjan ändå!) att någon skrev att nu gick det att köpa biljeter igen. Jag skyndade mig in och mycket riktigt, det funkade. Skickade ett hysteriskt meddelande till Jenny att jag höll på att köpa så inte hon också gjorde det, och vips - ståplats till Friends fixat! Köpte dessutom en extra biljett ifall någon mer vill hänga på. Haha, då messar Annelie och berättar att hon blev så sugen att hon också köpte biljett till Friends - ståplats :) 

 

Haha, HEEEELT sjuuukt! Jag lyckades fixa ståplats till TRE Depeche-konserter nästa år! Det är ju helt galet. Galet! Och så jävla roligt, jag är så glad! SÅ glad! Det kan ju dessutom bli fyra konserter eftersom biljetterna till Budapest inte släpps förrän nästa vecka. Då är det dock Jenny som är biljettvakt. Hon har mycket att leva upp till efter mitt excellerande :) 

 

Ja jisses, nu blir det till att leva på vatten och potatis resten av året efter de här utsvävningarna. Men det får det vara värt! För jag ska se Depeche, trallalallalaaaa!! Minst tre gånger :) 

 

 

Halleluja, nu kan jag identifiera mig igen! Passet blev klart jättesnabbt och jag kunde hämta ut det i torsdags, utan minsta krångel. Jag hade fått ett kvitto när jag ansökte om det, och det var bara att visa upp det. Jag stålsatte mig och räknade med någon form av strul eftersom det ju varit så i princip hela tiden sedan det här debaclet satte igång. Men nix pix, det gick som smort! Bilden är ju som vanligt helt bedrövlig, men det är väl nästan lag på att se ut som en idiot på sitt passfoto. Den här gången lyckades dom kapa av luggen så det ser ut som jag har en låda på huvudet! *skrattar högt* 

 

Nu ska jag bara ringa Transportstyrelsen och be dom skicka körkortet en gång till (på den bilden ser jag f ö ut som Marge Simpson...) eftersom jag inte hann hämta ut det sist. *suck* Oh well, det får jag ta när jag känner mig på mitt soligaste humör! Nu har jag ju passet så det är ingen jättepanik.

 

Pjuh, tog bara två månader detta...

 

 

Presskonferens i tisdags! Jag satt på jobbet och kunde bara titta sporadiskt (läs: typ 15 sekunder åt gången, sen ringde det) och fick förlita mig på uppdateringar från Jenny och Facebook. FET jävla överraskning att de förlägger turnépremiären till Stockholm! Lite förvånande med bara en spelning i London och lite snålt med spelningar i Norden, medan Tyskland fick 5 datum. Jag hade hoppats på Göteborg men det kanske blir nästa vända, precis som sist. Det tillkommer ju datum allteftersom, 3 månader är ju inte mycket till världsturné ens för ett gäng 50-plussare. 

 

Förra helgen hade Ebba och jag inte tid att gå på tur. Den här helgen hade vi väl inte någon superduperlust egentligen heller. Jag kände mig lite småkymig och Ebba hade ont i ryggen, men vi tänkte att vi behöver ju inte gå världens långtur uppför berg och ner i dalar. En runda i ett elljusspår i ett naturreservat lät lagom! Efter lite meck hit och dit och några felkörningar hittade vi fram till en parkering, och sen började vi gå. Det första som hände var att vi hamnade på någon mountainbikeled, men den kom vi snabbt av. Det var helt usel skyltat och små avstickarspår överallt, och den där 5-kilometersslingan vi tänkt följa blev nästan dubbelt så lång. Jag tror vi var vilse mest hela tiden, vi hade noll koll var vi var och det kändes som vi gick och gick men aldrig kom till bildörren. "Har vi inte gått väldigt långt nu?" undrade jag efter ett tag och vi började titta oss omkring. "Kom vi därifrån?" "Nej, kanske därifrån" och så höll vi på. Till slut tog Partyvalpen befälet och svängde bestämt av på en stig och tja, det var ju helt korrekt. Ett tu tre så började vi känna igen oss och vips var vi framme vid bilen igen. 

 

Snart så är detta förbaskade körkorts- och passtrams över! Jag lackade ur, frågade mamma om hon kunde ställa upp som målsman och så drog jag till hemmahooden i fredags.. Det blev en fullspäckad dag, minst sagt. Först jobbade jag fram till lunch ungefär, sen drog jag till Torshälla och hämtade upp mamma och så åkte vi till stan och polisen. Jag mindes först inte ens var polishuset låg (jag har tro't eller ej inte haft så många ärenden dit) så morsan fick dirigera mig efter bästa förmåga (hon som aldrig kör bil, hej och hå). Jag hade varit förutseende nog och bokat tid eftersom jag dels skulle jobba på kvällen och hade en tid att passa och dels inte hade minsta lust att sitta där och uggla i en evighet (det gäller att minimera irritationsmomenten när tålamodet är på noll redan från början). Och det var väl en jäkla tur! Det första som mötte oss när vi klev in på polisstationen var en skylt att de inte tog emot fler drop-in-ärenden denna dag. My God, tänk om jag hade åkt dit helt i onödan. Jag hade ju fått ett anfall och rivit hela stället. Nu blev jag uppropad nästan på sekunden och det var en supertrevlig människa som hjälpte mig/oss. Allt gick väl så bra det kan gå med fotografering där jag hade polisens instruktioner i ena örat och morsans "vad arg du ser ut" i andra örat. Som sig bör såg jag ut som en förbannad bov på bilden. Men men, snabbt gick det och det var inget krångel alls. Så snart är mitt papperslösa liv ääääntligen över!!

 

Efter besöket hos polisen köpte vi med oss mat från Hamburgerbruket tror jag det hette. Lite snofsigare hamburgare och jag valde såklart den största (och följaktligen dyraste) som hette Släggan. Det var gott! Kladdigt och slabbigt med mycket smak och fruktansvärt mätt blev jag. Sen var det bara att hoppa in i bilen, åka hem, ta en kort middagslur på soffan och så in till studion och köra tre timmars livesändning. Det är ingen överdrift att påstå att jag somnade ovaggad när jag kom hem.

 

 

I torsdags kväll var jag på en spännande utflykt! Elisabeth hade fixat biljetter till Konserthuset, där Edda Magnason skullle sjunga Björk-låtar ackompanjerad av Svenska Kammarorkestern. Jag hängde bara med och hade absolut noll koll, så jag blev jätteöverraskad när jag kom dit och läste i programmet och såg att de skulle vara tre solister och att det dessutom skulle blandas in lite Kraftwerk. Det lät ju helskumt! Solister var Edda Magnason, Jenny Wilson och Moto Boy. Jag har ju ingen vidare koll på någon av dom ska erkännas, även om jag hört talas om dom och vet vilka de är.

 

Alltså, det var verkligen jättecoolt! Bäst var faktiskt Moto Boy, han var skitbra. Björks låtar gjorde sig fantastiskt bra i kammarorkester-tappning. Min bästa Björk-låt är "Bachelorette" och den gjorde Jenny Wilson med den äran. Just den här konsert var det dock "Hyperballad" och "Human behaviour" som var bäst, för det var ett sånt fantastiskt arrangemang. Edda och Moto Boy körde "Hyperballad" tillsammans, sen växlade den över till Kraftwerks "Metal on metal", som sedan gick över i "Human behaviour" som Moto Boy körde, med "Metal on metal" i bakgrunden hela tiden. SÅ jäkla coolt! 

 

Det här körkorts- och passtramset håller på att driva mig till fullständigt vansinne. I torsdags tog jag glad i hågen med mig gammalt pass, gammalt körkort, personbevis, extra uppsättning körkort samt Elisabeth och gav mig av till Coop för att försöka få ut brevet med mitt körkort. Jag förklarade att jag inte hade någon giltig legitmation och tjejen i kassan svarade glatt "Då kan jag inte lämna ut det!", som om det var värsta roliga nyheten. Det hjälpte inte att jag bönade och bad och hänvisade till mitt Moment 22 och att Elisabeth med myndig stämma sa "Jag är med som vittne" - de var stenhårda. Men tydligen kunde jag ringa till Transportstyrelsen och förklara att någon annan skulle få hämta ut brevet, så skulle dom skickade den upplysningen vidare till Posten.Jahopp. Skitgrinig skjutsade jag hem Elisabeth igen, som så snällt ställt upp helt i onödan. Soppatorsk höll jag på att få också, så jag sladdade förbi macken och tankade och köpte en påse Polly som jag i vredesmod tryckte i mig. Sen ringde jag Transportstyrelsen och fick prata med en JÄTTEotrevlig kille som förklarade att visst, så fick det ju bli eftersom jag inte kan fixa något pass utan körkortet, men att det skulle ta typ två veckor... Stööööön... Nu får jag ju ut mitt körkort för eller senare, problemet är ju att jag inte hinner få något nytt pass innan vi ska till Berlin om jag ska vänta på körkortet i minst två veckor. Jag höll fan på att få migrän när han sa det. Jag får nog faktiskt be mamma om hjälp, får ta en tur till hemmahooden så får hon intyga att jag är jag. Inte ett dugg meckigt... Fattar inte hur såna där id-kapningar och förskingringar är möjliga med tanke på att det verkar vara stört omöjligt att få ut sitt eget körkort. Men men, det är väl bra att dom är ordentliga! *försöker verka övertygande* 

 

Efter den pärsen skulle jag fixa lite mat. Jamen då är det ett rör under diskbänken som läcker! Jag trodde jag skulle få en hjärnblödning, och eftersom det hände tio minuter efter kontorstid så var det inget de kunde göra något åt. Nu ska bara hunden bli sjuk och jag krocka med bilen också så är det skitjackpot.

 

Gud, jag blir galen. Det är bara att skratta åt eländet, och det gjorde jag och Elisabeth. Vi skrattade så vi kiknade. Hos henne pågår det stambyte i lägenheten så hon har kaos och grejer överallt, får kissa nere i källaren och sitta bakom en stor jävla byrå i vardagsrummet. *asg* Ja kära värld, det var liksom inte såhär det skulle vara när man passerat 40 - papperslös timvikarie. Vilken loser man är. *suck* 

 

 

Ujujuj, nu är det så tant håller på att krypa ur skinnet. Någon slags nedräkning dök upp på Depeches hemsida häromdagen och givetvis gick alla devotees på Facebook i total spinn och började spekulera hejvilt.