frodis

Det där med långledigt och påsklov är so very last year för mig. Nä men jag fick vara lite ledig faktiskt. På skärtordagen jobbade jag och hade medarbetarsamtal med chefen. Det var en liten sak som tyngde mig, ingen stor grej men jag ville ändå föra fram det, och jag fick bra feedback på det. Jag är ju egentligen en rätt stark person och har alltid varit väldigt trygg i mitt jobb men året som arbetslös och att sedan vara ny på jobbet har rubbat självförtroendet och gjort mig osäker och rädd att göra fel (främst för att det ställer till det för andra människor och inte bara mig själv). Hursom, jag fick bra respons och, haha, dessutom lite löneförhöjning! 

 

På långfredagen cashade jag in min största pensionärsjackpot hittills tror jag. Jag vaknade klockan 6 och kunde inte somna om. Det som stod på agendan var att åka till Willys och storhandla (glitter och glamour!) men dom skulle ju inte öppna än på ett par timmar så det var bara att vänta. På kvällen stack jag hem till Ebba för soffhäng, godis och skitsnack. Skönt att bara ta det lugnt och bladdra lite. På påskaftonen vankades lite utgång på lokal, med betoning på lite. Jag skulle syntolka på söndagen så jag tog det verkligen lugnt. Jag och Maria stack till Elisabeth där vi tog lite öl/cider och snackade. Elisabeth och jag var lite vemodiga över det här med att Kent ska lägga av och funderade på hur sista konserten blir. Kommer dom att spela "Mannen i den vita hatten"? Kommer vi att gråta? På a svarar vi förhoppningsvis och på b förmodligen. Maria tyckte vi var "gulliga" när vi satt och ältade, haha. Vi gick till Pitchers där jag drack cola (!) och tog bussen hem vid ett. Jag ville vara pigg och rask när jag skulle jobba dagen efter och det var tur det, för det blev teknikstrul innan jag ens hann börja. Inte mitt fel! Men lik förbannat trist att behöva ringa ljudteknikern på påskdagsmorgonen. Sen fick jag ringa honom en gång till när jag lyckades klanta mig och fippla på nån inställning.... Aja, jag hoppas mina yrkesskills och fantastiska personlighet (*host*) väger upp min totala inkompetens när det gäller teknik... 

 

Tja, sen var det bara en ledig dag kvar. Även om det blev lite hackig ledighet var det ändå grymt skönt. Hann både städa och läsa bok och bara vila.

 

Två konserter har jag lyckads planera in i sommar också! Marit Bergman och Weeping Willows. Båda spelar på Stadsträdgården i Örebro. Det ska bli skoj, jag har inte sett vare sig Marit eller WW och inte heller har jag varit på Stadsträdgården vad jag kan minnas så det blir idel nyheter. Inte var det särskilt dyrt heller. Kul!

 

 

Jag överlevde oxveckan! Det var med nöd och näppe dock. I onsdags eftermiddag var det invigning av våra nya lokaler med öppet hus och mingel för de tolkar som hade lust och möjlighet att komma förbi. Det kom en hel del folk och jag som är ny och inte träffar tolkarna särskilt ofta hade fullt sjå att hålla reda på vilka alla var. Några namn snappade jag upp och det var kul att få ett ansikte till dom där rösterna man pratat i telefon med. I torsdags var jag helt hysteriskt trött när jag vaknade och hade huvudvärk som höll i sig halva dagen. Lite nervös och stressad var jag också eftersom jag för första gången skulle vara den administrativa stationen på jobbet. Det kändes lite läskigt, att ha koll och ansvar och planera och sånt. Halva dagen kändes det som jag inte fick ett dugg gjort, men så var det det naturligtvis inte. Totalt slut blev jag i alla fall av allt tänkande. Under fredagen kände jag mig faktiskt lite sliten och det var skönt att det blev en relativt lugn dag. 

 

Någon vidare sovmorgon blev det inte på min lediga lördag. Jag vaknade halv åtta men kunde unna mig att ligga och läsa en stund. Sen skulle fin-Opeln på inspektion! Jojo minsann, vissa vet då hur man roar sig kungligt en lördag... Det gick i alla fall alla tiders vilket var skönt, inte bara för att det är skön att slippa fler reparationskostnader och sånt skit, utan också för att jag var ute i sista sekunden och inte skulle hinna med någon reparation och ombesiktning innan tiden gick ut och det blev körförbud. Pust! Hem och på med datorn för att passa biljettsläpp. Elisabeth och jag tänkte bättra på oddsen så vi försökte båda två att få biljetter till Kents spelning i Örebro. Jenny skulle försöka få biljett till spelningen till Tele2 så jag bad henne köpa till mig med om hon kunde. Som vanligt blev det kaos och folk blev galna. Jag hamnade bara i kö och verkade fastna där på något vis, men E lyckades ordna biljetter. YEY! So far so good, bara att vänta på besked från biljettpushern i den kungliga huvudstaden och se om det gick lika bra för henne. Hon hamnade också i kö, och sen meddelade hon att det var slutsålt. Fan då, det var trist. Men jag hade ju biljett till Conventum så jag var nöjd med det. Nu är det ju som det är med de där biljettställena, det verkar vara lite hejkon bejkon med turordning och tillgång, för huxflux hade Jenny köpt två biljetter! Och sen två till! Hahaha, vilken röra. Niklas bestämde sig för att hänga på, och Jenny ba "vet du någon som vill köpa den fjärde biljetten?". OM jag visste.. Tant E's svar på frågan om hon ville hänga på även till Tele2 för Kents absolut sista konsert var "JA!!!!!!!". Otippat, verkligen :) Så från noll blev det plötsligt flera biljetter. Det är ju givetvis trist att det är avskedsturnén men shit vad kul att vi ska få vara med på den allra sista konserten.

 

Tja, idag var det jobb igen. Och i morgon börjar vi om igen. Ingen rast, ingen ro.

 

  

 

 

Nu börjar det kännas lite slitigt. Jag har ju för tusan inte ens kommenterat Mello-finalen som var för flera dagar sedan! Rätt låt vann! Det blev ju ingen promenadseger precis och det var alldeles för jämnt där ett tag så jag var tvungen att rösta. Uppenbarligen var jag inte ensam om den tanken för först gick det inte att komma fram. Det är ju tur att jag är både trött, gammal och vid tillfället även nykter, annars hade jag väl fått ett utbrott. Någon schlagerbaluns var bara att glömma. På dagen var jag på verksamhetsplanering med jobbet och kombon tänka och brunch gjorde mig helt utmattad. Sov lite middag och vaknade helt yrvaken kvart över sex på kvällen. Jag orkade inte umgås med en enda människa till kände jag, utan det fick bli chips och ensam-Mello. Jag älskar Gina Dirawi och hon hade gott och väl kunnat hålla i finalen själv i stället för med den hopplösa sidekicken hon hade nu. Hu så tafflig han var.

 

I söndags var jag i syntolkstudion hela dagen. Såhär i efterhand är jag inte nöjd med min insats, men föhoppningsvis går det bättre nu på söndag. 

 

Majahaja, och i måndags bestämde sig Kent för att berätta att de lägger ner. Det var ju trist som fan. Ännu tristare att de inte kommer till hemmahooden på avskedsturnén. Först blev jag irriterad men sen insåg jag att det ju inte finns någon vettig lokal där. Dom gånger jag sett Kent i E-tuna har varit på sommaren, i Parken Zoo och Sundbyholms slott, och där har man ju inte någon lust att vara på senhösten/vintern. Lokomotivet är inte tillräckligt stort för bygdens söner, det hade blivit fullkomligt kaos. Well, jag har ju sett Kent i Crazys källare också men den är ju verk-li-gen i minsta laget :) Om den ens finns kvar. Hursom, det får bli Conventum då. Om vi får biljetter. Risken finns att det blir biljettkaos á lá Håkan. Så på min efterlängtade lediga dag kommer jag först åka till bilprovningen och sen sitta och glo på Ticnet och bli förbannad. Klackarna i taket, det är glitter och glamour in abundance just nu! 

 

 

Det blir inget Elephant Run för mig och Ebba i sommar. Det känns jättetrist, men vi kommer helt enkelt inte hinna träna tillräckligt. Prestationen är visserligen sekundär i det här fallet, men man vill ju ändå känna att man har en chans att genomföra loppet. Sen ska det ju vara kul, det är det viktigaste, och om man bara känner stress inför hela grejen så är det lika bra att strunta i det. Stress är verkligen det sista både Ebba och jag behöver just nu, så vi tar det nästa år i stället. Tråkigt som fan, men så får det bli. En annan plan som också verkar gå i stöpet är min och Elisabeths resa till Frankrike och fotbolls-EM. Man kan väl säga som så att vi gärna vill ha fasta jobb där man får ha betald semester och inte förväntas jobba när alla andra är lediga... Vikariat suger fett! 

 

 

Ebba och jag funderar på att ta en chartervecka senare i september. Sol och bad och avkoppling - det kan vi behöva! Jag ska försöka överleva de närmsta två veckorna först bara. Jobbar 12 dagar i rad och sedan 6 dagar i veckan fram till Valborg. Nu gäller det att inte bli sjuk... Det blir en utmaning men som jag konstaterat hundra gånger tidigare är det bara att roffa åt sig alla jobb som erbjuds.

 

Måste nog boka den där resan så jag har något att se fram emot nu när sommaren inte alls blev som jag hoppats.

 

(bilden är lånad från resebyrån vi tänkt åka med)

 

Andra Chansen kändes ungefär lika neutral som hela Mellon varit hittills. Jag tyckte inte riktigt att rätt låtar gick till final men blev samtidigt inte upprörd heller. Förutom jönsarna Samir och Viktor var det inga katastrofer. Inga Ravioli-gubbstruttar, ingen larvig Sean Banan och ingen Linda Bengtzing. I sammanhanget får man ändå vara nöjd med det! 

 

Bäst av alla på hela kvällen var dock gulle-Ola Salo! Jo jag vet, tillsammans med Peter Jöback, men det är Ooooola som jag gillar bäst. Kunde inte den låten fått gå vidare som en joker? Oh well..

 

Min favorit i finalen är nog ändå Frans. Vill minnas att jag tyckte Robin Bengtsson var helt okej också. Jag tror dock att Molly Sandén kommer vinna.