frodis

 

Idag för TRETTIO år sedan stod ett helt gäng Torshällabor på Johanneshov och väntade otåligt. På rak arm kan jag räkna till 14 stycken - från lilla Torshälla! Det är ju helt sjukt hur man kan minnas en dag så tydligt fast det tydligen var tre decennier sedan. Magnus och jag sjöng "Never let me down again" i korridoren hela dagen, vi skolkade från sista lektionen och åkte hem och hånglade i stället, hahahaha! 

 

Ett mixerbord började brinna och allt blev försenat, men sen så! Pimpf som intro såklart, sen "Behind the wheel". Peter skrek så han tappade rösten, Penny höll på att springa ut från toaletten med byxorna nere i tron att de började spela, nån snubbe knallade förbi och slickade Tessan i ansiktet. Dagen efter ringde Jenny och jag varandra och avhandlade konserten in i minsta detalj, såklart. Jag skulle kunna sväva ut i nostalgi i en evighet, men det räcker med att konstatera att människor kommer och går i ens liv. Vissa saker består.

 

Det blir ett lite försenat jubielumsfirande på söndag, wiii! Och på tisdag. Och i sommar.