Elefanten i rummet
Igår var det dags för skojigheter! Jag, Elisabeth, Marion och Ebba skulle se David Batras föreställning "Elefanten i rummet" på Konserthuset. Jag köpte biljetterna redan i mars och har ju haft en massa annat för mig i vår/sommar så det här evenemanget har hamnat en smula i skymundan och jag hade nästan glömt det. Nu var jag inte ensam om det, förvirringen var total kan jag säga. Elisabeth trodde att det var nästa vecka, Ebba trodde att vi skulle till Stockholm och Marion visste inte vilka vi var som skulle gå (eller vem som hade biljetterna, men det var ju ganska enkelt att gissa sig till). Hej och hå! Vi lyckades i alla fall samla ihop oss på rätt plats och rätt dag och det var ju en himla tur, för det var asbra! Gud som jag skrattade, efteråt hade jag ont i kinderna. Så jäkla kul, rekommenderas varmt!
När posten faktiskt levererar
Beställde i onsdags, levererades i måndags!
Först fattade jag inte alls vad det var, sen slet jag upp kuvertet och utbrast gällt "Oooh, porr!!". Hoppas inte grannen hörde mig.
Idag har vi bokat flyg till Helsingfors och Riga i februari. Det blir ett helt gäng svenska devotees som åker till Helsingfors, och det pratas om förfest och grejer. Kommer bli skitkul! Jag råkade nämna att Sverige och Finland möts i OS-hockeyn den dagen, och förväntas nu tydligen styra upp något slags Camp Sweden, haha. Det där turistandet jag tänkt mig verkar det inte bli så mycket med.
En något ostrukturerad söndagshajk
Ebba och jag bestämde tidigare i veckan att vi skulle hajka idag. Vi bestämde inte mer än så och har varit upptagna, så i morse frågade jag om hon hade något önskemål men det hade hon inte, så jag satte mig och googlade lite hastigt. Carina hade tipsat om en slinga hon gått, men jag hade inte hunnit fråga henne något närmare om den utan försökte komma ihåg den lilla information jag fått. Hursomhelst, vi bestämde att ta sikte på Ånnaboda och se om vi hittade den slingan därifrån, annars fick vi improvisera. Improvisation blev temat för dagen kan man säga. Vi började att gå åt ett håll, sen ändrade vi oss och hakade på en frisbeegolfled, för att byta till en mountainbikled, för att sedan byta till Bergslagsleden. Vilket velande! Vi hade ingen aning om vart vi var på väg, men resonerade att vi knatar väl på tills vi känner att vi kommit halvvägs mot vad vi tror att vi orkar, och då vänder vi.
Vi vandrade på, och huxflux så hade vi hamnat på slingan Carina tipsat om. Det satt en liten karta som vi kunde titta på och jag fattade ingenting hur vi lyckats gå, men skitsamma, nu var vi ju ganska rätt. Det var en bitvis svår vandring, över stock och sten och rötter, men i väldigt fin natur. Eftersom det regnat lite grann tvärdog min mobil så jag kunde inte ta några bilder. Vi traskade vidare och tog en matpaus vid en rastplats. Även där satt det en karta och jag tyckte inte alls det stämde, vi kunde nog inte gå som vi tänkt för då skulle vi nog hamna helt åt tjotahejti. Vi tog det säkra för det osäkra och vände och gick samma väg tillbaka.
Tre timmar promenerade vi och när vi var framme vid bilen var vi bra trötta och blöta (alla utom Halonen som hade ett piffigt regntäcke). Partyvalpen är väldigt vädertålig med all sin päls, men nu var hon dyngsur och kall, kraken. Hon är inte döförtjust att ha täcke på sig och har tidigare bara fått ha det när det varit riktigt svinkallt. När vi kom hem sladdade jag in på nätet och beställde en badrock åt henne i alla fall, så blir hon torr och varm lite snabbare när vi varit ute i ruskväder.
Även om det var en virrigare hajk än vanligt, och stundtals dåligt väder, så var det ändå en mycket trevlig tur! Nästa gång ska vi försöka vara lite bättre förberedda.
Och veckorna bara går
Jag minns liksom inte ens vad jag gör om dagarna. Jobbar, går med hunden, äter och sover - och så svish har en vecka gått. Vi är liksom redan inne i oktober? Hursom, förra helgen släppte Hurts nytt album. De första två singlarna, "Beautiful ones" och "Ready to go" har jag stormgillat, men sen gick det utför. Dagarna innan släppet la de upp en liten snutt från en låt varje dag och jag blev inte superimpad precis. Det är jag fortfarande inte, även om den tar sig. Tyvärr deras svagaste platta so far, men å andra sidan har de överträffat sig själva varje gång så en dipp var väl bara att vänta. De har blivit lite för mainstream tycker jag, lite mer radioskval och boyband över det hela, och det där svarta och melankoliska som varit deras signum saknar jag. "Boyfriend", "Wait up" och "Spotlights" hoppar jag över, dom är inte bra alls. "Beautiful ones" och "Ready to go" är svinbra, "Magnificent" och "People like us" är bra, och resten okej. Det är för mycket fingerknäpp och nån märklig 80-talssax och annat konstigt. "Magnificent" låter en kort sekund som Take Thats "Back for good" och början till "Boyfriend" får jag Ratatas "Glad att det är över"-vibbar av. Nja, det här var väl sådär! Typiskt att de underpresterar lagom när jag äntligen ska få se dom live. Men det blir bra ändå och jag är svintaggad! Vi ska ju bo på ett spahotell när vi ska till Riga, och nu har vi bokat behandlingar. De hade en uppsjö att välja bland och det var ett förfärligt velande innan vi till slut lyckades bestämma oss. Det blir en ansiktsbehandling och chokladmassage för mig! Jenny valde nån slags honungsmassage. Gud som jag längtar - konsert med heta synthpoppojkar, DM-bar och spaompyssel är verkligen vad jag behöver just nu.
Ikväll blir det annat skoj - öl och fotboll med Elisabeth!
