frodis

Nu blir det snoigt värre. Fotbolls-EM, nya säsong av Project Runway och så nya serien Eighties. På söndag blir det så sjukt mycket att stå i att jag måste schemalägga varenda minut känns det som. Sen står det inte på så är det OS. Inte är det väl meningen att man ska sitta inne och kolla på tv hela sommaren??

Aja, det ordnar sig! Snart börjar det! Hjärtat säger England och Spanien, hjärnan säger Holland eller Tyskland.

Jag tävlar ju lite med hundarna och idag var det dags för comeback för mig och Partyvalpen efter ett sabbatsår. Joråsåatt... Uppstigning klockan 05.50 för avfärd i femgradig "värme" till Hällefors. Ut till spåren där det blev väntan. Sen påsläpp som gick suveränt bra, och full kareta ut i spåret. Hittade första apporten, yey. Tuffade vidare och sen var det morsning och goodbye. Vi var vilse. Helt lost. Men Partyvalpen ångade vidare i sitt vanliga höga tempo. I flygande fläng klättrade vi i berg, traskade ut på ett kalhygge, genom skog och så ut på en jävla myr. Schlooorp schloorp sa det när vi gick. Partyvalpen sjönk ner till magen och jag försökte hoppa på tuvorna graciöst som ett sånt där djur som struttar runt på savannen. Inte gasell utan.... en sån där... noshörning! Schloorp schlooorp. Höll på att tappa skorna i dyn. Efter mycket om och men lyckades vi hitta tillbaka till bilen, där jag fick klä av mig en massa kläder och byta skor och strumpor. Fick tag på spårläggaren som åkte runt och letade efter oss innan han kallade in skallgångskedjan. Tja, sen var det bara att åka hem... Det är kul nästan jämt!

Men man är ju lite rubbad. Vi tog ett sabbatsår för att jag tappat lust att träna och tävla. Sen när vi väl kommer igen och går värsta kalkontävlingen - då får jag tillbaka tävlingslusten och vill tävla mer! What?! Hur kan det komma sig? SÅ himla skoj är det ju inte att kliva upp i ottan bara för att gå vilse och nästan drunka på en myr.. Betala 225 spänn för att få med sig en 10 cm träpinne i fickan hem liksom. Sjuukt, sjukt. Hundmänniskor och golfare är ett släkte för sig.

Jag känner redan att jag kommer ha träningsvärk i morgon.

I fredags fick jag ett glatt besked. För en månad sedan sökte jag till en utbildning som startar i höst. Jag blev tipsad om att Fellingsbro folkhögskola skulle ha en distansutbildning till att bli syntolk och tyckte det lät spännande. Sen visade det sig att de gånger man träffas på utbildningen så gör man det i Örebro - ett stenkast från där jag bor! Det kändes lite som det var någon som försökte säga mig något där, så jag sökte och var på en klurig antagningsdag. Först tänkte jag bara att det var en kul grej att söka, men efter antagningsdagen så kände jag att det här VILL jag prova. Så i fredags fick jag besked att jag kom in!! Yey me! Jag visste att jag skulle få besked den dagen så jag hade förberett Elisabeth och Kristoffer på att jag antingen ville fira eller dränka mina sorger. Nu blev det fira med mat och pilsner på Pitchers. Det var så mycket hillbillykalas sist vi var på O'Learys så vi bytte lokal. Ett smart drag visade det sig.

Efter god mat och god öl började en trubadur spela, det var ju en missräkning förstås.... Han följde noga trubadurernas lagbok och inledde med "Livin' next door to Alice" och försökte naturligtvis få alla att sjunga "Alice Alice, who the fuck is Alice", så som man så festligt gjorde för en 16-17 år sedan ungefär... EN kille sjöng med väldigt engagerat, men han var så packad att han blev utslängd *asg* Sedan betades Simon & Garfunkle, Sweet home Alabama och all möjlig trubadurskit av. Elisabeth och jag satt och försökte förutspå vilken låt som skulle komma härnäst. Jag satte alla pengar på "Hotel California". Då dök det upp några tongångar vi inte riktigt kunde identifiera först.

Syntharen och indiepopparen:  *funderar* "Men det här känner jag igen..." "Jag med! Det här vet jag vad det är." "Snart så.. nu kommer det snart" "Jomen jag vet ju vad det är.." *syntharen och indiepopparen tänker så det knakar*
Trubaduren: Sommartider HEJHEJ sommartider!
Syntharen och indiepopparen: Jaaaaaså... den ja...

Fast jag tycker det tyder på exceptionellt gott omdöme och bra smak (och halvtaskigt ölsinne? neeeeej då!) att behöva fundera för att känna igen en Gyllene Tider-låt!

Sen var det som vanligt en massa babbel och skratt. På hemvägen spanade jag in en student (jomen jag vet, lite ungt till och med för mig) och Kristoffer fick några konstiga idéer och skrattade så han fick ont i både kinder och axlar (!).

Dagen efter skickade E sms och sa att det måste varit något fel på maten vi åt för hon hade ont i huvudet :)