Turnéavslut med blixtar och dunder
Jaha, då är vår lilla Europaturné slut. Det känns tomt och lite konstigt. Hur kunde det gå så snabbt? Avslutningen blev i alla fall magnifik och man kan säga att vi sparade det bästa till sist.
För en gångs skull blev det inte uppstigning i ottan utan planet gick vid lunchtid. Alla hade varit raska att checka in och valt platser så vi fick inte sitta tillsammans. Lite trist men flighten är ju bara 1,5 timme så det gick väl bra. Vi åkte bara med handbagage och behövde följaktligen inte vänta på några väskor utan kunde direkt hoppa på bussen in till stan. Vi mindes t o m var vi skulle byta till S-Bahn. Jag hade varit lite fiffig och bokat hotell på samma gata som sist så vi skullle hitta enkelt. Det var strålande sol när vi kom fram, så vi bytte om lite hastigt och styrde sedan kosan mot exilträdgården vid judiska museet, med matstopp på vägen. Som vanligt hade jag gjort grundlig research så vi inte la tid och pengar på en dålig restaurang. Valet föll på Pizzeria Yasmine som hade en trevlig uteservering. Snabb service och jättegod mat - helt perfekt för oss som var döhungriga och jättetörstiga.
Exilträdgården var lite svår att hitta och vi var inne i museets entré och frågade en småsur farbror som kom med högst otydliga direktiv. Till slut hittade vi, nästan. Fattar fortfarande inte hur man kommer ner i själva trädgården, men vi orkade inte bry oss så noga utan tittade på det vi hittade.
Sen strosade vi runt en stund, stannade på ett glasscafé och åt värsta monsterglassen innan vi gick tillbaka till hotellet och tog en middagslur. På kvällen var det DM-fest i klassiska Hansastudion och jag var aspeppad. Klassisk mark! Både Depeche och Bowie har ju jobbat i den studion, och när nu DM kör "Heroes" på turnén kändes det lite som cirkeln liksom sluts. När studion dessutom visade sig ligga 650 meter från hotellet var det inte mycket att tjafsa om - klart vi skulle dit. Marsheaux skulle dessutom spela. Inne i Hansastudion, i Meistersalen där festen var, var det ungefär tvåhundra grader varmt. Herreguuuud vad varmt det var! Vi hade med oss våra solfjädrar och dom användes flitigt. Marsheaux var bra, även om jag tyckte synd om dom som fick stå i strålkastarljus i värmen och försmäkta. Sen blev det dans och hålligång hela natten lång! Givetvis passade jag på att fota den berömda trappan.
Krävs kanske en förklaring här..
Den här bilden hade jag som vykort på min anslagstavla när jag var fjortis. Och nu...
Nu har jag stått och gått i den trappan! I samma trappa där Dave legat och skrevat :) Man kanske kan tycka att det här ger fullt utslag på nördometern, men då skulle ni se killen jag hjälpte att fotografera åt. Han och hans kompisar skulle försöka återskapa bilden så noga som möjligt, så han intstruerade mig vilken vinkel det skulle vara, och så tog han fram vykortsbilden i mobilen och räckte över till Jenny, så fick hon instruera hur alla skulle ligga medan jag fotade med hans andra kamera. Pyssel och knåp! De var inte ensamma om att göra så.
Hursom, det var en jättekul fest och vi dansade så svetten lackade. Totalt genomsvettiga blev vi, från topp till tå och ända in i underkläderna. Men det går ju inte att låta bli att dansa när det bara spelas Depeche! Har sagt det förr och säger det igen - det finns inga roligare fester än DM-partyn! Bara bra musik, glada människor, alla sjunger med och dansar med alla. ÄLSKAR'T! Halv tre fick vi ge oss och knata hem och montera av de genomsvettiga kläderna. Det fick t o m bli en snabb dusch, så svettiga var vi. Detta skulle dock visa sig bara vara början på vad som komma skulle..
Dagen efter började vi med frukost på Balzacs och jag fick min älskade caramel shortbread. På agendan stod pop up-shopen på Bikini Berlin, och eftersom den skulle ligga nära Gedächtniskirche tänkte vi att vi tar en titt på den också. Pop up-shopen var sådär. Vi lyckades komma precis lagom och slapp den värsta kön. Jenny köpte en tisha men jag blev akut snål så det blev inget köp för mig. Det vi främst var på jakt efter var DM-muggar som vi sett på bild att folk druckit öl ur på arenorna på andra konserter, men vi gissade att dom fanns just på arenorna. En finsk kvinna vi pratade med på flygbussen och som samlade muggar sa att de gånger hon köpt så hade det varit på arenorna, men vi tänkte att det skadar ju inte att kolla på fler ställen. Men på Bikini kammade vi noll. Vi knatade över till Gedächtniskirche och tittade på den, och på "läppstiftet" och "puderdosan".
Läppstiftet var under renovering men puderdosan gick vi in i. Där hängde guld-Jesus i de blå fönstren!
Vi hade halva dagen kvar och eftersom vi hade köpt ett endagskort kunde vi lika gärna passa på att åka vidare med U-Bahn till Charlottenburg slott, så fick vi beta av ett slott på listan också för det missade vi förra gången.
Vi promenerade runt i slottsträdgården lite. Det var så varmt och kvavt att vi höll på att smälla av. Sen satte vi oss på en uteservering och tog en öl och supergod gulaschsoppa till lunch. Då började det mulna på liten, även om det var precis lika varmt. När vi kom upp ur tunnelbanan efter att vi åkt tillbaka till hotellet så hade det börjat regna lite lätt. Vi hann lagom upp på rummet så blåste det upp värsta stormen. Det ösregnade och stormade och så började åskan mullra. "Vad skönt, då kanske det kan rensa luften lite" sa vi. Jorå.. Vi tog en middagslur och när vi vaknade hade det slutat regna och blåsten hade avtagit. Fortfarande var det varmt och när vi gav oss av mot Olympiastadion struntade vi i att ta några jackor med oss. Det skulle regna på natten, men då skulle vi ju vara på nattklubb resonerade vi. Det var lätt att hitta till stadion och gick fort att komma in. Vi hade nog inte varit inne mer än en minut innan det knatade förbi en människa med en DM-mugg. Jag blev helt vild och hojtade "Muggar! Muggar!" och slet Jenny i armen. Vi ilade till ölståndet och för att vara effektiva till max tog vi varsin kö. Jag var inte minsta sugen på öl utan jag köpte två muggar Cola. Jenny däremot köpte två öl, så satte vi oss på en bänk, jättenöjda med att vi äääntligen fått tag på de där förbaskade muggarna som vi rest över halva Europa för. Typ. Nu var man ju tvungen att bälga i sig innehållet också, en sideffekt vi inte riktigt tänkt över så noga.
Det gick självklart att ta med sig drickat in på innerplan, så vi behövde inte jäkta. Innerplan var helt ginormous!
Dom hade t o m ett gäng bajamajor och en extra bildskärm. Ölstånd hade dom också, och eftersom jag fått en mugg med det tråkkigaste motivet ville jag ha en till. Jenny ville ha två till, så vi gick till ölståndet och beställde en omgång till. Jenny fick en mugg med motiv hon redan hade och frågade om hon kunde få byta, och ja det gick väl för sig (inte utan en suck från säljmänniskan dock). Sen fick jag också ett motiv jag redan hade och ville också byta. Haha, som ungar som krånglar med Happy Meal-leksaker! Men vafan, dom kostade €6,5 styck så då vill jag inte ha två med samma motiv ju! Jaha, sen stod jag där med en halvliter Cola i var näve och försökte peta i mig. Hällde faktiskt ut lite på marken för jag spillde ju bara hela tiden och folk knuffades etc.
Jag har förstått att Berlinpubliken brukar vara på hugget och ja, det kan man ju lugnt påstå. FY SATAN vilket drag det var! Vi fick gåshud redan första låten och bara tittade på varann med gapande munnar. Det var så jävla kul! Folk röjde järnet och sjöng och dansade. Inget jävla pladder eller sura miner.
Någonstans mitt i konserten började det regna. Det gjorde det ju i både Budapest och London så det var väl inget vi brydde oss om, det var ju fortfarande varmt. Well, det här regnet hade inga planer på att sluta, om man säger så.. Det vräääkte ner, och på himlen såg vi blixtar. Det åskade säkert också, men det hördes inte för musiken. Alltså, jag har aldrig blivit så blöt i hela mitt liv! Totalt dyngsura blev vi, vi hade liksom russinfingrar efteråt och det tjippade i skorna. Ett tag såg jag knappt nåt för det rann ner hårspray i ögonen. Vi var i sån totaltextas att vi bara kunde skratta åt det.
Konserten var heeeelt fantastisk! Jag har varit med sedan 80-talet, och den här konserten kvalar in på topp 3. Publiken var den bästa någonsin med allsång av 101-kaliber, och bandet var i högform. En liten förändring i setlisten gjorde dom dessutom - i stället för "Somebody" körde Martin en akustisk version av "Strangelove" som extranummer. Jättekul! Det går inte att beskriva vilken stämning det var, det var total eufori på innerplan.
När det var slut tog vi U-Bahn till efterfesten. Vi vimsade runt lite innan vi hittade, och då var det ganska kallt faktiskt där vi gick i våra dyngsura kläder i blåsten. Allt i handväskan var ju genomblött så när jag skulle visa upp våra biljetter så var det liksom en klafsig pappersklump jag lämnade fram, haha. Det första vi gjorde var att gå på dass. Jag kunde krama vatten ur trosorna! Inget genidrag insåg jag snabbt, det såg ju ut som jag kissat på golvet. Sen tog vi sikte på dansgolvet. Vet inte vad det var för ställe vi var på, det såg ut som en DDR-strippklubb. Eller, som man kan tänka sig att en sådan ser ut om man låter sina fördomar tala fritt. Inredningen var den gräsligaste jag sett med soffor i glansigt tyg och plastiga glitterstenar som soffknappar, hjärtformade sittpuffar etc. Flera kompisar har skojat med oss om att vi inte ska sabba någon tomtestriptease den här gången - gissa om vi dooooog när det på dansgolvet fanns ett litet podium och en strippstång! Vi kiknade av skratt och även om vi var jättedanssugna så ba "Nej vi börjar INTE, vi väntar till några andra gått upp", haha. Det blev en helt awesome fest denna kväll med! Vi dansade som dårar, i våra genomsura kläder där jag varje danssteg kände vatten sippra upp mellan tårna. Flera timmar höll vi igång och jag tror vi ramlade in på hotellet halv fyra. Vid det laget hade mitt hår torkat och jag höll på att smälla av när jag såg mig i hisspegeln. Gode gud, värsta krullet! Vi fick av oss kläderna och framför allt - skor och strumpor. Stackars fötterna hade varit instängda i blötan i en 5-6 timmar så de var helt kritvita och skrumpiga. Vilken syn, som några jävla hobbittfötter! Lägg till det krulliga håret och jag såg ut att kunna vara Frodo Baggins jättelånga storasyster *asg*
På morgonen efter var allt fortfarande blött. Skorna var dyngsura men resten "bara" fuktigt. Förutom plånboken som var blöt och som knappt torkat än. Sedlarna i plånkan var blöta, till och med mynten var blöta! Vi packade, checkade ut och tog sen en runda på stan innan vi åkte till flyget. Tegel Airport alltså... Så makalöst tråkigt och oorganiserat. Det är allt jag har att säga om den saken. Haha, jag köpte en macka på flygplatsen och betalade med en fuktig sedel. Kassörskan tittade helt misstänksamt på mig, kände på sedeln och höll t o m upp den mot ljuset för att se om den var äkta! Jag fick försöka förklara att den legat i en plånbok som blivit blöt under gårdagkvällens oväder, den kom liksom inte färsk från min falsksedelpress.
Återgen en helt fantastisk resa! Men nu är min Global Spirit Tour slut.. Ska jag rangordna konserterna blir det 1. Berlin 2. Budapest 3. London 4. Stockholm.
Det har varit SÅ sjuukt roligt! Jag har varit i ett helt nytt land, på 4 nya arenor, sett massor med saker, träffat roliga människor, festat i Hansastudion, besökt ett thermalbad. Jag har dansat, sjungit, jublat, skrattat något helt hysteriskt mycket. Det här var nog min bästa idé någonsin, tusen tack till alla som varit med!
Holiday! Celebrate!
Det har varit fest och baluns nästan hela veckan känns det som. Med all rätt, för nu har jag semeeeeester! I onsdags var det after work med jobbet. Först rev vi av ett parti kubb, där jag tyvärr var i förlorarlaget, och sen gick vi till Stora Örebro och åt. I fredags var det grillfest med jobbet, då även alla våra hundra tolkar fick vara med. Jag åt som en häst, men var ganska trött så det blev en tidig kväll.
Igår var jag, Ebba, Elisabeth och Marion på Stora Örebro och firade att jag och Elisabeth har semester och att Ebba blivit befordrad. Jag åt högrevsburgaren som var okej. Ryggbiffen jag åt i onsdags var bättre. Jag var egentligen sugen på plocktallriken, men det var ingen som ville dela en sån med mig. Får se om morsan är sugen när hon kommer och hälsar på. Men mojitos blev det, och det med besked!
Jag började med hallonlakrits och den var jättegod. Sen försökte vi smaka oss genom hela sortimentet, men vi hann bara med hallonlakrits, fläder, melon, jordgubb och passion innan jag kände att det var bra för min del i alla fall. Främst för att det blev dyrt, alkoholmässigt hade jag kunnat klämma i mig några till.
Jättetrevllig kväll med prat och skratt och smaskiga drinkar.
Som sagt, nu är det semester i tre veckor! Nästa vecka kommer mest gå åt till Berlin-resan, men sen är det två veckor kvar. Jag tyckte först att jag inte alls hade några planer, men vid närmare eftertanke visade det sig att det har jag ju visst. Jag ska se Ricky Gervais i Globen och Hååååkan i Brunnsparken, gå på Open Art med mamma, se Titanic-utställningen, försöka läsa några av alla mina böcker som samlats på hög sedan förra semestern, och så ska jag försöka få till en dejt med gull-Magnus när han kommer hem från Lux så han får sin present jag köpte i Barca förra sommaren. Plus att Ebba och jag pratat om att åka till nån slags trädgårdslabyrint i Åsbro som vi blev tipsade om på Travel and taste-mässan i vintras. Däremellan ska jag försöka få lite sol på mig också. Pjuh!
Kvällshajk
Bra helg! I fredags var jag och Elisabeth på O'Learys och åt, snackade skit, och kollade på fotboll. Vilken match! Trodde taket skulle lyfta när Toivonen gjorde mål, folk blev helvilda.
Igår blev det en kvällshajk med Ebba och hundarna. Ingen lång hajk, bara runt Rynningeviken en sväng och sen korvgrillning.
Besties. Tur att Halonen la sig ner så han ser extra liten ut brevid spökplumpen :)
Svanar är fina, men fan alltså så griniga! Den här fräste så jag vågade inte gå på stigen utan släpade mig med hunden ut i strandkanten och snubblade runt på knöliga stenar.
Det var lite mulet när vi åkte ut men sen blev det en riktigt solig kväll. Ytterst trivsamt!
Kaoshelg i London
Det blev en helt hysterisk helg i London, och som alla fattar fick det en oerhört trist avslutning i lördags kväll. Men first things first! Fredagen blev lååååång... Vi skulle vara på Arlanda redan klockan 6 på morgonen, vilket innebar att jag fick hämta Annelie klockan halv fyra, vilket innebar att jag fick kliva upp halv tre.... Vi fick en liten extratur genom nån slags Stockholmsförort också, då det var vägbygge och vi körde fel p g a att gps-tanten pratade för fort *harkel* Håhå, vi kom i alla fall fram till Jenny och när hon tog över körandet så gick det bättre. Sedvanlig dyrfrukost på Arlanda, där Annelie fick höra tomtestripp-storyn och höll på att garva ihjäl sig. Humöret var m a o på topp när vi klev på planet och vi satt och babblade. När de skulle visa den där säkerhetsinstruktionsfilmen var det ett par killar som pratade, och då var det en sur gubbe framför oss som busvisslade åt dom att hålla tyst! Vi bara stirrade på varandra. Gör man så?? Sen hyschade han åt oss också. Alltså, va?? Man måste väl få prata? Det var inte som att vi snattrade jättehögt. Vi tystnade men satt i stället och skakade av fniss.. Jag satt och tittade ut genom fönstret och Annelie försökte sansa sig genom att rafsa fram en tråkig meny ur stolsfickan och läsa i. Det gick sådär och när de sen höjde volymen så säkerhetsintruktionerna bara dånade ut i hela kabinen så dog vi. Jag fnissade så tårarna rann. Heeelt hysteriskt. Surgubben satt med öronproppar och hyschade med ojämna mellanrum. Gaaaah. På Heathrow gick det undan! Genom passkontrollen och sen till bagagebandet där våra väskor låg och väntade på oss. Det lär aldrig ha hänt tidigare. Vi fick vänta en stund på tunnelbanan men sen bar det av in mot Earls Court och hotellet, där vi dumpade bagaget innan vi efter en andra frukost på Pret-a-manger gav oss av mot Oxford Street och Primark.
Det var strålande sol så vi åkte till Hyde Park Corner och tänkte att vi tar en promenad genom Hyde Park upp mot Oxford Street.
Det var en del rörelse i parken och en skylt talade om att det skulle skjutas salut klockan 12. "Det är om 6 minuter" konsaterade vi, och tyckte att det kunde man ju titta på. En gräsmatta var avspärrad och ett gäng kanoner stod utställda. Det var liksom inte en gång det skulle saluteras, de sköt säkert en 20-25 gånger. Helvete vad det lät! Det var ju tur att vi visste att det var salut, annars hade vi trott att det var terrorattack.
När de saluterat klart kom ett helt kavalleri inridandes på gräsmattan. Det var ju ståtligt och så, men vi fattade inte vilka de var eller vad dom gjorde eller varför.
Vi knatade vidare och hittade en skylt som talade om att det saluterades för att det tydligen var årsdag för drottningens kröning. Sen kom hela gänget skrittandes på gång-och-cykelbanan genom parken.
Det är så typiskt oss att liksom bara snubbla över såna här grejer, så är det jämt. Kul!
Sen shoppade vi på Primark och kom därifrån med välfyllda kassar men inte särskilt tomma plånböcker. En öl på en uteservering och sen var det redan eftermiddag. Jag hade ju varit vaken sedan halv tre på natten och började känna mig lite mosig, och de andra var inte heller jättepigga, så vi tog busssen till hotellet, checkade in och tog en liten tupplur. Precis då kom det ett riktigt åskoväder. Bra tajming.
Efter tuppluren snofsade vi till oss och gick ut och käkade. Planen var att vi skulle till en pub i Camden där det skulle vara Depeche-kväll, men vi tog ett snabbt stopp vid Piccadilly först och en öl på ett ställe med världens sötaste bartender. Vi blev helt fnissiga alla tre och spanade i smyg, jäääättehemligt. Sen åkte vi till Camden och skulle försöka hitta. Vi hade ingen adress, bara namnet på stället, och gick helt fel först. Fick konsultera gpsen som skickade oss till ett ställe med det namnet - där det var typ noll folk och spelades rock på outhärdlig volym! Vi stod som frågetecken och fattade ingenting. Hade vi gått fel? Näää, det kan ju omöjligt finnas två pubar med samma namn på samma ställe? Hade det blivit inställt? Jag hittade ingen info nånstans på FB. Vilken flopp! Lite besvikna åkte vi "hem" och tog en öl på en av kvarterspubarna i stället. Vi var rätt trötta så det blev en ganska tidig kväll. Rummet var jättevarmt så vi var tvungna att ha fönstrena öppna. Tyvärr bodde vi på bottenvåningen så det var ett jädra liv på morgonen med sopbilar och folk som drog resväskor och fan och hans moster.
Aningen osövda men med frukost i magarna åkte vi för att shoppa i Camden. Först stoppade vi vid Westminster och turistade lite. Det var vi verkligen inte ensamma om.. Herregud vad turister det var! Roligast var den japanska gruppen, vars ledare hade kommit på ett fiffigt sätt att synas i mängden om hennes gäng tappade bort henne - hon hade fäst en tyggris på en selfiepinne som hon viftade med.
Tyggrisselfiepinnefie, med Big Ben i bakgrunden!
I Camben hittade jag som vanligt lite bling och annat smått och gott. Vädret var fortsatt strålande och efter shopping och mat tog vi sikte på en pub för en eftermiddagsöl. Vad springer vi på då om inte stället vi förmodligen skulle ha gått till kvällen innan på DM-fest! Det fanns alltså två pubar med samma namn i Camden. *stön* Jag som har världens sämsta lokalsinne har ingen aning om det kanske var ett och samma ställe men med två ingångar från olika håll, men vad tusan - då borde vi väl ha hört musik? Skitsamma, men lite surt var det allt.
Efter en öl åkte vi tillbaka till hotellet för en tupplur. Vi tänkte vara på arenan i väldigt god tid med tanke på säkerhetskontroller och allt. Jag hade dessutom sett att det i Köpenhamn varit så omständliga köer att en massa människor inte hunnit in innan de började spela och det ville vi då verkligen inte riskera. Att ta sig dit gick bra, men när vi klev av tunnelbanan var det heeelt tjockt med folk. En stor svart massa med folk rörde sig sakta framåt och i högtalarna ropade de att de med biljetter bara skulle gå genom spärrarna medan de med oystercards skulle blippa sina kort. Efter ett par minuter ändrade dom sig och ba "gå rakt igenom, gå rakt igenom, gå rakt igenom, skit i att blippa, ni kommer inte åka på böter, gå rakt igenom", haha. Det blev en promenad till arenan men vi hittade vår ingång lätt och såg att det knappt var någon kö alls, så då passade vi på att köpa lite käk från en food truck utanför och sitta en stund på en bänk och käka lite så var det klart för kvällen.
Vi behövde knappt köa nånting, det gick jättesnabbt. Först fick man visa biljetten, sen bli sökt med metalldetektor (vilken spelade en liten trudelutt om mitt bling och min skinnjacka), och sen gicks handväskan igenom och sen var vi inne!
Förbandet var heeelt värdelösa, men det var bara att härda ut. Sen började det! Vi hade hamnat mitt bland ett gäng pratkvarnar och jag höll på att bli galen. Gud som dom pratade! Seriöst, hur mycket har man att diskutera när man är på konsert? Håll käften eller sjung med! En kille såg hur irriterad jag blev och efter ett par låtar blev det en lucka framför honom, så då vinkade han fram mig som en riktig gentleman. Jag slet med mig de andra och ba "här står vi, här sjunger dom!". Hamnade bredvid världens skönaste par. En gubbe som var nånstans mellan 55 och 60 och som garanterat var värsta coola syntharen på 80-talet, och hans lilla fru. Dom kunde vartenda ord i varenda låt. Snubben och jag sjöng lite stämsång i "Wrong" och det tyckte hans fru var hur kul som helst :)
Konserten började lite segt, mest beroende på att vi stod i nåt slags speakers corner, men sen blev det världens ös. Mest udda grej var ändå att Dave ramlade på scen! Han snubblade på en sladd under "World in my eyes" och ramlade på micken så den slutade funka. Martin tog över sången, Dave fick en ny mick och skrattade åt det hela.
När vi skulle lämna arenan höll vi varandra i händerna som dagisungar, men det var då fasen lika bra. Vi var ju ca 70.000 som skulle därifrån liksom. Det gick sakta men säkert. Engelsmännen har ju spelat fotboll i typ tvåhundra år så de är vana vid att hantera och dirigera ystra folksamlingar. Efter ca 40 minuter var vi nere i tunnelbanan och knölade in oss i en vagn. Vi fick åka två hållplatser, sen tog det stopp. Först var det att vi snart skulle åka, sen att vi inte fick åka vidare på ett tag p g a security alert av polisen p g a en "incident" vid Bank, som var nästa station. Sen fick vi veta att inga linjer skulle trafikera Bank i någon riktning, men det ändrades snabbt till att all tunnelbanetrafik var inställd. Här är det jättekonstigt. Vi minns alla tre att Jenny sett i mobilen att en bil kört på London bridge, men vi minns inte när. Vi fick för oss att det var tidigare på kvällen, vilket det ju inte kunde vara, men ingen av oss minns när. Hursomhelst så kopplade vi aldrig det till att tunnelbanetrafiken stod still, vi var så inställda på att det hänt något på Bank, typ något allvarligt bråk där någon kanske t o m blivit dödad. I vilket fall som helst var vi ju tvungna att gå upp ur tunnelbanan och försöka ta oss hem på något sätt. Ute på gatorna var det folk öööööverallt! Vi hittade en busshållplats en bit bort. Eftersom vi inte hade riktigt koll på var sjutton vi var så kollade vi i tabellerna efter en buss som gick till någon station vi kände igen, och en hade Tottenham Court Road som slutstation. Den tar vi, tänkte vi, då kommer vi en bit på vägen i alla fall. Det var lättare sagt än gjort. Jag tror det åkte förbi fyra såna bussar, fullsmetade med folk. Det var så drygt! Folk och bilar överallt och bussar och taxis som var överfulla. Mitt i allt detta kopplade vi fortfarande inte vad som hänt utan vi satt där på trottoarkanten och väntade. Det var liksom ingen panik, folk var lugna men givetvis otåliga och trötta, men det blev aldrig stökigt eller uppstissigt. När vi väntat bortåt en timma lyckades vi klämma oss på en buss och tog oss till Tottenham Court Road. Där såg vi att folk gick ner i tunnelbanan så vi tänkte att det kanske funkade igen, och det gjorde det. Vi tog oss till Notting Hill Gate, men där var det stopp. Vi kunde inte byta till vår linje utan fick ta buss sa en hjälpsam personal. Vi hittade dock ingen busshållplats utan siktade på att få tag på en taxi. Det var inte fullt lika mycket folk, så vi ställde oss i ett gathörn med uppsikt åt alla håll och lyckades till slut vinka in en taxi. Chauffören var jättetrevlig och glad och nämnde inte ett ord om vad som hänt, och vi var så trötta att vi inte orkade fråga. Vid tvåtiden var vi på hotellet. Konserten slutade halv elva...
Väl inne på rummet gick jag in på FB och fick upp en notis om att jag kunde markera mig som i säkerhet efter "attacken i London". "Hörni, man kan markera att man är i säkerhet, det kanske är lika bra att göra det" sa jag till de andra - fortfarande kopplade vi inte ihop tunnelbanekaoset med att en bil kört på London bridge. Helt jättetröga! Sen gick vi och la oss. Halv sju plingade det i telefonen. Det var mamma som undrade om allt var okej. Jag vimsade upp, med öronproppar och grumliga ögon, och svarade lite hastigt att vi inte varit i närheten, och sen somnade jag om.
När vi vaknade några timmar senare fattade vi vad som hänt, och på Fejjan hade folk varit helt oroliga. Oops! Jag fattar inte hur vi inte kunde fatta, men det var lika bra det. Att sitta ute på gatan och vänta på en buss i en timma mitt i natten när det skett en terrorattack hade varit väldigt obehagligt. Vi hade dessutom en himla tur som kom på det där tunnelbanetåget från arenan och i alla fall kom två stationer. Sen stannade ju trafiken, det måste ju ha varit minst 40.000 pers kvar vid arenan. Herregud, då hade paniken varit nära.
Vi gick och käkade frukost, sen checkade vi ut och åkte till flygplatsen. Hemresan gick jättesnabbt och jag tror jag somnade innan vi ens startat.
Det var en omtumlande resa! Vi har haft såå rolig och skrattat som galningar, samtidigt som det känns helt overkligt att det faktiskt skedde en terroristattack medan vi var på konsert.
Stay safe, London. Keep calm and carry on.
3.40 sker det numera klassiska fallet :)
