frodis

Igår var det hockeydags! Vi kunde konstatera att vi lyckats pricka in när det var familjedag på isstadion... Otroligt passande för Örebros mest barnvänliga tanter. Jaja, bara att gilla läget som i det här fallet betydde ungar överallt, ansiktsmålning, pysselhörna, fiskdamm och en maskot som lufsade runt. Nu visade det sig att det inte var barnen som skulle bli de stora störningsmomenten.

 

Jag hamnade bredvid en barnfamilj och bredvid Elisabeth satte sig tre farbröder. Innan matchen började rullade man ut röda mattan (som f ö var jätteskrynklig och inte särskilt majestätisk, haha) på isen och så uppmärksammades det att KIF Örebro kvalificerat sig för spel i Champions League. Laget klev ut på mattan och fick motta jubel från publiken. Med något undantag. Gubben bredvid E t ex. Han vägrade applådera och när dom fick en blomsterbukett av Örebro Hockey så tyckte han att det var slöseri, man kunde lagt pengarna på något bättre. Seriöst? Dom kom tvåa i damallsvenskan och är klara för Champions League - och han tycker inte dom ens är värda en applåd och lite blommor?? Redan där ville Elisabeth nita honom :) Sen började matchen. Växjö gjorde mål efter tre minuter så det var väl ingen lysande start precis. Efter fem minuter gick brandlarmet! Bara att utrymma. Det hade dock inte Elisabeths stolsgranne lust med. "Jag tänker inte gå ut" sa han och stod kvar på sin plats och blockerade vägen. Nähä, men brinn inne då gubbjävel! VI tänkte i alla fall gå ut, så vi fick liksom knuffa oss förbi. Herregud, vad är det att tjafsa om liksom? Det var inte särskilt festligt att stå ute på parkeringen och frysa, men om alla bara masar sig ut fort så brandkåren kan kolla läget så kan vi ju gå in sen igen och matchen kan fortsätta. Gah.

 

Matchen fortsatte och gubbstrutten var i extas. Han buad åt ALLT. Verkligen allt. Han såg inte siffrorna på jumbotronen, det fick han fråga sin kompis om, men likförbannat såg han att domaren i andra änden av isen dömde fel. Jorå... En minut innan varje periodpaus pep han iväg, då var det bråttom till baren och svepa öl. Jag kan inte riktigt förstå det där, det är ju jätteomysigt, men alla är vi olika.

 

Snett bakom mig satt en farbror som var mer enformig än en papegoja. "Kom igen nu Örebro" utbrast han sådär var femtonde sekund. Han satt i någon slags vinkel som gjorde att jag hörde precis allt han sa jättetydligt, jag hörde honom bättre än jag hörde Elisabeth som satt bredvid. Det var vansinnigt störigt eftersom det var enformigt och inte gick att filtrera bort. Jag höll på att bli galen efter en kvart. När andra perioden skulle börja - jamen då hade han väl köpt en jävla chipspåse så han satt och käkade chips så det prasslade och knastrade i hela huvudet på mig *skrattar förtvivlat* Vilket spektakel! Och här trodde vi att vi skulle vara de värsta huliganerna på familjedagen. Nä men allvarligt, gnällgubben var inte alls trevlig. Han vrålade som en idiot hela tiden och jag tror inte han hade varit nöjd om Örebro så vunnit med 35-0. Elisabeth var helt lomhörd efteråt och i mitt huvud ringde "Kom igen nu Örebro" som ett mantra.

 

Vi gick till Pitchers för att ta en öl. Där var det totalt proppfullt med folk, men vi fick ett bord och satt och babblade ett par timmar. När jag stod i baren var det ett par killar i 25-årsåldern eller liknande som, hahaha, beställde "två stycken groggar". Bartendern blev lite förvirrad av denna minst sagt ospecifika beställning och visste inte vad han skulle göra. Jag tänkte busa lite med killarna och lura dom att beställa något äckligt och ohippt så jag sa åt dom att ta en Pina Colada. Den ena killen bara stirrade på mig och utbrast "Nejmen fy! Hur gammal är DU egentligen??" Jahopp, man tackar ödmjukast... Snacka om megafail. Här försöker man busa och skoja lite och så bara exploderar det i ansiktet på en. *fnys*

 

Innan jag tog taxi hem så poppade jag in på Burger King för att köpa med mig lite mat. Framför mig stod en salongsberusad yngling som velade om han skulle testa någon burgare som tydligen skulle vara lite spicy. "Hur hot är den på en skala 1-27?" frågade han tjejen i kassan, som tyckte det var svårt att gradera. Just skalan 1-27 kanske hon inte använde så ofta, hahaha!

 

Det blev en riktig dårlördag, som började redan på förmiddagen då jag var och handlade på Marieberg. Vid Akademibokhandeln satt Per Herrey och signerade böcker som hade en tecknad älg på framsidan! På bordet stod hans gyllene skor i en glasbur. Totalt bisarr syn! Jag blev så paff att jag inte ens kom mig för att ta en bild.

 

Dårlördag som sagt, men väldigt kul. Jag behöver mer sånt! (och det här lär jag väl få äta upp)

 

Jag brukar inte engagera mig nämnvärt i nobelpriserna. Fysik-, kemi- och ekonomipriserna är ju dessutom helt obegripliga för mig, jag fattar inte vad det är de gjort som renderat ett nobelpris. Litteratur- och fredspriserna tycker jag är intressant, men inte heller där har jag just några åsikter om det är rätt eller "fel" pristagare. Förutom nu. Igår vid lunch satt jag i bilen, då de berättade på nyheterna vilka som fått Nobels fredspris. Jag lyssnade inte så noga för det var ett namn jag inte kände igen. Sen hajade jag till. Sa dom Malala? Jag skruvade upp volymen och lyssnade och till min stora glädje så hade ju Malala Yousafzai fått fredspriset! HURRA! Snacka om värdig vinnare, hon är så jävla grym! Stark, modig och klok som en bok. Heja!

 

 

 

 

Två i alla fall. Stod på mässa torsdag och lördag förra veckan. Helt själv, jag basade över montern på egen hand. Med tanke på att jag aldrig stått på mässa tidigare så tycker jag faktiskt att det var ganska bra jobbat! På torsdagen var det Örebro kommun som ordnade Anhörigdag som en del av deras seniorfestival som pågick hela veckan. Det var roligt, tröttsamt, kallt och emellanåt underhållande. Det var ingen stor tillställning men jag pratade med en hel del folk och alla var positiva till det här med taltidningar. Som sig bör på mässa hade jag en skål med godis på bordet. Alltså folk.... Vanligaste frågan första halvtimmen var "Är det lakrits?". Nej, det är mintchoklad. "Mint och choklad, näää det är ingen kombination jag gillar..". Men nähä, då får du väl gå och plundra någon annans godisskål då... *suck*  Men dom flesta var trevliga.

 

Två föreläsningar fick vi också, först en tjej som berättade om hur det är att vara ung och anhörig. Hennes pappa fick alzheimers när hon bara var tio år. Sen fick vi lyssna på Hasse Brontén från "Parlamentet" i TV4 bland annat. Jag hade ingen aning om vem det var eftersom jag aldrig ser det programmet, men han var jättebra! Humor blandat med allvar. Han pratade om sin pappa som var bipolär och lite om hur det fortfarande är lite skämsigt med psykiska sjukdomar. Temat var "Vem är det som är knäpp egentligen" och då drog han upp flera exempel på beteende som anses vara helt normalt men som vid närmare granskning ju är rätt flängt. Jag skrattade så jag kiknade, det var hög igenkänningsfaktor.

 

I lördags var det avslutning på seniorveckan och det var stor mässa i tre våningar på Conventum. Det började lagom rörigt. Jag skulle ha med tidningar, papperstidningar alltså, att ha i ett ställ bredvid mitt bord och så fick folk ta. Problemet var bara att inga tidningar levererats när jag kom för att göra i ordning. Dom hade levererats till fel ställe.... Jag anade det så jag knatade iväg och kollade, och mycket riktigt. Resultatet var ju då att förbipasserande öppnat packen och rivit åt sig tidningar, så det gick inte att bära i buntbanden och omslagsplasten utan jag fick kånka skiten i famnen. Det tråkiga med att representera en tidning är ju att man får klä skott för precis ALLT som är fel, oavsett om man som jag inte har ett endaste dugg med saken att göra och heller inte kan åtgärda det. Man blir någon slags klagomur och det är inte särskilt kul. "Jag gillar inte den här rubriken" var det en man som sa och slängde fram tidningen på bordet. Tja, jag vet liksom inte vad jag ska säga om det. Det var dessutom ett CITAT av Stefan Löfven men visst, jag ska säga åt honom att sluta prata strunt. Och så, hahahaha, alla som kollade på tidningsstället och bara "Är det dagens tidning?". Jamen självklart är det dagens tidning, inte sjutton står man väl och delar ut gamla tidningar. "Nä den har jag redan läst". *asg* Ja jag är hemskt ledsen, men det blev lite snoig i morse så jag hann inte damma av spåkulan och knåpa ihop morgondagens tidning.

 

Sen blev det nästan lite bråk vid min monter! En gubbe gnällde på mig att det var för mycket annonser i tidningen, hälften vore nog skulle jag hälsa tyckte han. Jag förklarade att utan annonser blir det ingen tidning, om han nu inte var beredd att betala det dubbla minst, men det lyssnade han inte på. Jag fick medhåll av en liten dam med rollator, hon tyckte inte det var för mycket annonser och menade att det var självklart att man måste ha det i tidningen. "Men då bor du inte mitt i stan" sa gubben, som om DET spelade någon roll. "Det gör jag visst!" sa damen, men det ville han inte heller lyssna på, utan han pratade över huvudet på henne hela tiden och tjafsade vidare. "Det är på norrcity det händer!" sa han och gick iväg. Damen greppade ilsket sin rollator, tittade på mig och utbrast "FY för gnälliga gubbar!" och så knatade hon vidare. *asg* Bästa tanten!

 

Som vanligt var folk klipp tokiga över gratisgrejer. Jag såg hur en del gick från monter till monter och roffade åt sig, grabbnävar med godis, plåster, reflexer, sadelskydd, tandborstar och vad som nu erbjöds. Klart man får ta när det bjuds, det gör jag med, men lite hyfs och fason har man väl? En del hejade inte ens utan hade ögonen i bordshöjd och scannade av vad det fanns för grejer att ta. Jag tycker det är ohyfsat, så jag lutade mig fram och sa ett jätteglatt "Hej hej!". Ibland var det så folk hoppade till, jag var liksom osynlig där jag stod. Så gott folk, är ni på mässa och tar gratisgrejer - bemöda er med att i alla fall säga hej till personen som står i montern! Ni behöver inte köpa något eller ens prata och fråga, men heja kan man banne mig kosta på sig.

 

Det var i alla fall roligt och en bra erfarenhet, även om jag trodde fötterna skulle rasa av mot slutet av dagen.