frodis

Morrissey på Hovet i torsdags. Ja vad ska man säga? Det var faktiskt första gången jag såg honom live (jamen jag veeeet, snacka om sist på bollen!) och jag blev så verkligen inte besviken. Så braaaa han vaaar! Shit Manhattan vilken röst!

 

Good ol' Mozzer är ju alltid en arg farbror och torsdagen var inget undantag. Det delades ut kängor till det ena och det andra och inledande "The Queen is dead" ackompanjerades av bildspel med JÄTTEosmickrande bilder på den engelska kungafamiljen *asg* Publikfrieri och festliga shower är ju inget Morrissey ägnar sig åt, och tack och lov hade jag läst recensionen från spelningen i Lund så jag kunde titta bort när han körde "Meat is murder" och lyckades undvika att se de vedervärdiga bilderna på djur som slaktades och plågades. Jag är inte jättekvacklig när det gäller blod och slams, men jag klarar inte att se när människor är elaka mot djur. Då får jag nästan mardrömmar. Jag tittade på publiken eller i golvet, och killen framför mig tog av sig glasögonen för att inte se. I Lund var det 4 personer som svimmade av fasa och på Hovet var det i alla fall en såg jag.

 

Låtlistan då? I love it! Rivstart med "The Queen is dead", följt av "Speedway" som faktiskt var mycket bättre live än på skiva. Mycket från nya skivan, som jag gillar. När "Kiss me a lot" följdes av "Suedehead" höll jag på att pinka ner mig i extas :) Men bäst var "Asleep". Den var så fantastiskt vacker att jag nästan började grina, och det har jag nog fan inte gjort sedan Martin Gore sjöng "A question of lust" på Devotional-turnén 1993! Den perfekta låtlistan går ju inte att få till, då skulle Morrissey behöva spela i fyra timmar minst, men jag tyckte det var en rätt perfekt blandning. "Everyday is like Sunday" som sista låt går ju inte att klaga på liksom. En fantastiskt bra konsert! Jag var helt varm i hjärtat hela dagen igår. Och återigen - satan vilken röst!

 

Jag har inte varit på Hovet sedan det hette Johanneshov (dvs någon gång under stenåldern) så jag blev förvånad över hur litet det var. Och väääärldens minsta stolar! Visst, nu har jag blivit avsevärt mycket bredare om röven sedan 1990, men ändå. Det kändes som jag satt och knäflörtade med mina stolsgrannar hela tiden.