frodis

Redan fredag? Veckan har gått väldans fort måste jag säga. Var hos frissan i morse och vi började prata nostalgimusik. Kan glädja Marion med att det finns någon mer människa på jorden som har en Pinks-skiva :) The Pinks kommer dock aldrig få vara med på TGI Friday-spellistan, därmot kom min frissa på en grupp som jag helt glömt - Bros! "When will I be famous" från 1988 blev största hiten för dom vågar jag påstå. Plus i kanten för skorna, dom gillar jag.



Det har varit lite skralt med 70-talsmusik i bloggen och det är helt enkelt för att jag inte är så jätteförtjust i det och heller inte så himla haj på låtar och artister. En låt från 70-talet som jag dock aldrig någonsin i hela mitt liv kommer kunna glömma är "Love is in the air" med John Paul Young från 1978, av den enkla anledningen att det här var morsans favvolåt när jag var 6 år och hon spelade den VARJE dag. Det tog ungefär 15 år innan jag kunde lyssna på den utan att skrika högt :) Nu tycker jag den är rätt svängig.



Veckans one-hit-wonder från 80-talet blir inte så blippig och bloppig och färgglad och full i hårspray som brukligt, det blir lite mer exotiska tongångar från Ofra Haza. "Im nin' alu" var en jättehitt sommaren 1988 då jag slutat nian. En riktig sommarplåga.

Igår käkade jag pesto för första gången i mitt liv. Det var en grön sörja med basilikasmak som jag åt i en salamifylld kycklingfilé, rätt gott. Jag måste helt fått allt om bakfoten för jag hade fått för mig att pesto smakar oliver och parmesan? Varför har jag trott det? Fanns ju inte minsta tillstymmelse till vare sig oliver eller parmesan i min pesto. Eller finns det flera sorter, typ att pesto bara är ett samlingsnamn? Såna här vardagsmysterier piggar upp.

Var och såg The Wrestler i kväll. Me like! Den var både rolig och tragisk, skrattet fastnade liksom i halsen lite. Den där Oscarsnomineringen känns helt rätt, Mickey Rourke var skitbra som sleten brottare med läsglasögon och hörapparat. Marisa Tomei gjorde också bra ifrån sig. Kul! En Oscar till sminket också. Hade jag inte vetat att det var Mickey Rourke hade jag aldrig känt igen honom. Det var bara underläppen och mungiporna som påminde om hur det såg ut förr, och det beror inte bara på plastikkirurgi utan även på väldigt bra smink. Dessutom förmodligen första och enda gången jag blivit lite rörd till "Sweet child o'mine" med Guns'n Roses skulle jag tippa.

Alla gör vi nog saker som kan te sig obegripliga för andra, ett visst mått av självplågeri utsätter vi oss säkert för allihopa. MEN.. HUR i hela fridens dar kan man vilja vara bandymålvakt? Det kommer jag aldrig någonsin förstå. Skitstort mål och så vääärldens minsta, mest STENhårda boll som knappt syns. Gud så hopplöst. Nuförtiden har de väl lite benskydd och sånt men jag tycker de fortfarande är väldigt oskyddade. Jämför med en hockeymålis som har mindre mål och är helt inbäddad i diverse skydd. Bandymålisar står där i joggingbrallor och Jofa-hjälm typ, och ett par stora trädgårdshandskar. Helt frivilligt dessutom får man väl förutsätta.

Måhända var det för att jag spelade "Wake up" med Boo Radleys igår som jag blev väckt av telefonen idag. Jag avskyr att bli väckt av telefonen. Eftersom mina vänner vet att jag jobbar kväll och knappt är kommunicerbar före 10 så är det sällan någon av dom som ringer och väcks, utan det brukar vara typ telefonförsäljare och annat löst folk. Men idag var det faktiskt mamma av alla människor. Hon ville ha hjälp med Melodikrysset!! *svimmar* Min första tanke var "men vafaaaaaan" men sen visade det sig att klockan var nästan elva.. Hursom, rätt svar var "Coldplay" och "Amelie". Musik och film - mamma vet vem hon ska konsultera för att få experthjälp :)

Fredag och ledig helg, yeeey!
Vi börjar med att veva på gitarrerna så som man gjorde väldigt mycket på 90-talet. Jag vet inte om Boo Radleys har någon mer känd låt än den här, jag kan då inte komma på någon. Fast så har jag inte undersökt saken särskilt noga heller. Tror faktiskt jag har den här skivan någonstans, undrar om jag ens lyssnat på hela..



Andra som är duktiga på att veva är The Housemartins, en otroligt underskattad grupp tycker jag. Äkta gladmusik! Och så gillar jag hans röst väldigt mycket. Minus dock för deras videos som alltid är astråkiga. Men ur Housemartins kom ju både Beautiful South och Fatboy Slim, vilket ju inte är helt fel.



Efter välkammade gossar med stränginstrument måste det blir lite mer glitter och hårspray i bloggen! Veckans one-hit-wonder från 80-talet blir Hazell Dean och "They say it's gonna rain" som var en hit i Sverigen 1986. Harangen i början är på swahili om jag inte missminner mig, det har säkert Kaj Kindwall upplyst om på något gammalt band :)
 

Ja hon är ju för påhittig Madeleine... Promenera med sin hund - det är ju helt fantastiskt, det har nog ingen tänkt på tidigare. Vilken grej! Vad gjorde hundkraken innan Madde kom på att hon kunde motionera den.. fyra gånger i veckan..?? Det är ju så man baxnar faktiskt, det här var nog bland det dummaste jag läst på bra länge. Johan T Lindwall - ta och skaffa något vettigare att skriva om! 

Jahopp, jag har kastat ett getöga på Oscarsnomineringarna och som vanligt har jag noll koll. Får försöka uppdatera mig lite till själva utdelningen, det är ett par filmer där som jag vill se. Att Heath Ledger skulle bli nominerad var väl ganska givet. Själv är jag lite kluven när det gäller postuma utdelningar. Det är så lätt att de avfärdas som "tröstpris" och att själva insatsen helt förbises. Min dissning av Mickey Rourke härom veckan fick jag ju äta upp också, han fick ju en nominering. Nu var det ju inte Mickeys skådespeleri jag förfasade mig över dock, faktum är att jag gärna ser The wrestler. Milk, Frozen river, Doubt, Slumdog millionaire och Changeling står också på listan. Benjamin Button däremot känns sådär, men David Fincher är ju alltid David Fincher. Jaja, så många filmer, så lite tid..

Enligt Lotta finns det en pizzeria här i stan som har choklad på pizzorna! "Maraboupizza" heter skapelsen och är med rutor med smält choklad på. Det låter som ett skämt, VEM vill äta det?? Pizza är gott, ja. Choklad är gott, ja. Men ihop - nej tack. *ryser* Det är väl bara Joey i "Vänner" som kan käka sånt.

Grattis på 7-årsdagen älskade kluns!



Liten skitvalp...


..blir en stor kille

Tjolahopp, fredag igen! Idag blir det Tema: Mellanstadiedisco i bloggen. Låtarna borde varenda människa känna igen, om man inte levt under en sten eller växt upp i en vargflock eller så. 

Först ut är Alphaville. Det behövs väl ingen närmare presentation, fortfarande är deras "Forever young" ett av världens överlägset bästa debutalbum. Här blir det "Sounds like a melody" som var min bästa Alphaville-låt i mellanstadiet. Skitjobbig att dansa till dock, eftersom den går snabbare och snabbare på slutet. Vi stod där i Edvardslundsskolans matsal och trampade och stampade förtvivlat fram och tillbaka i våra ergonomiskt totalt oriktiga kinaskor. Det blir inga stilpoäng heller till Marian Golds hawaii-liknande skjorta och guldmick.

   

Andra favoriter i min klass var Thompson Twins. Alannah Curries hår är inte att leka med! Jag har ju en fäbless för sprayade 80-talsfrisyrer så jag tycker fortfarande hon ser tuff ut.



Andra som hade relativt yvigt hår var bröderna Sirkis i Indochine. Här spanar jag inte in just håret så mycket kanske *harkel* utan mer den korta korta sekvensen 0.11-0.13. Me like! A lot! Minns att mamma förklarade att de inte hette "Indoshajn" utan "Ändotjinn". Hade jag haft en fem fria-lista när jag gick i femman vete sjutton om inte Nicolas Sirkis hade kvalat in, han är ju vesslesöt! Vad jag sett av lite nyare material så har han bibehållit formen något alldeles kolossalt bra.

Men Jesus Jansson, vad har Mickey Rourke gjort? Hur ser karln ut?? Fick han mängdrabatt hos plastikkirurgen?



Ett par omgångar till och han kommer se ut som



Man kan ju gråta för mindre. Speciellt när det funnits så goda grundförutsättningar

Hann beta av några filmer i helgen.

Once - Oh vilken rar film! Anspråkslös irländsk musikfilm som värmde i hjärtat. Inget märkvärdigt alls men den var så mysig. Bra musik var det också.
Smart people - enkel och bra dramakomedi kan man väl kalla det. Sarah Jessica Parker och Dennis Quaid blir dock utskåpade av den minst smarta karaktären, Thomas Haden Church äger filmen.
Transsiberian - rätt usel rysare. Den tog ett par oväntade vändningar men blev inte ett dugg mer spännande för det, snarare tvärtom. Waste of time. 
Beaufort - tja, den här filmen kan jag egentligen inte uttala mig om eftersom jag bara somnade hela tiden när jag försökte kolla..   

Är det inte lite spooky ändå? Igår kväll hånade jag en urusel skräckfilm som Gabriel sett. Den handlade om hissar som inte lydde när folk tryckte på knapparna och jag raljerade och antydde att det var holländska filmvetenskapstudenter som gjort den. Idag funkar inte hissen i mitt hus! Vad är oddsen? Är det min ruttna fans-karma som spridit sig till andra områden? Det hade ju inte varit något problem om det inte vore för det faktum att mina hundar av någon anledning inte tycker om att gå i trapporna i huset. Andra trappor går bra, men inte dessa. Uppför går bra men inte nerför. Partyvalpen krånglar inte så jättemycket, henne kan jag bära ett par steg och sen går det bra. Men den där stora klunsherren på 40 pannor som man inte bara bär under armen direkt - han sätter sig på baken och bara väääägrar. Som han spjärnar alltså! Och högljutt protesterar han när jag med milt våld knuffar ner honom för de första stegen, sen traskar han på som om det vore den mest självklara sak i världen. *suckar* Någon gång skulle jag verkligen vilja veta vad som försiggår i det där rara lilla huvudet. Jag hoppas att hissen fixas i ordning pronto, annars kan det här bli en VÄLDIGT tröttsam dag...

I kväll var det äntligen dags för Californication att kicka igång igen. Det här med ett ladda hem tv-serier är inte riktigt min melodi, jag tar mig aldrig tid att kolla i så fall. Att se ett program i veckan på en bestämd tid passar mig bättre. Första avsnittet var ju lovande måste jag säga, hoppas det håller hela säsongen igenom.

Guldbaggegalan tidigare på kvällen däremot var väl sisådär. Jag har inte sett en enda av de nominerade filmerna. Faktum är att jag knappt kan minnas när jag såg en svensk film senast. Av de tre filmer som var nominerade för bästa utländska film hade jag sett två och givetvis var det den tredje som vann.. Aja, den får jag väl ta och se vid tillfälle. Fast nog hoppades jag att No country for old men skulle vinna.  

- Jag skulle inte käkat sönder fåtöljen, nu går den inte att sova i längre..

- Men visst fan, jag ska ju ner till Videobiljarden och hyra film.
- Du har en halvtimme på dig.
- Men dom stänger väl tolv?
- Ja, och klockan är halv elva.
- Men dom stänger tolv?
- Ja, och klockan är halv elva. Du har en och en halv timme på dig.
- Jaså EN och en halv, jag tyckte du sa en HALV.
- Jaha, nä.
- Det här hade kunnat bli världens längsta konversation om ingenting.

Jamen det är väl klart? Heter man Refrigerator så borde man väl klara en snöstorm? Och det är klart det är lätt att gå vilse om man heter Zenil. Förlåt, det ÄR tragiskt men också fruktansvärt komiskt.

Har varit en busy dag, men nu kommer veckans låtar.

Vi börjar med ett band som jag helt glömt bort till jag blev påmind härom dagen, Levellers med "One way". Såg dom på Dalarock 1993 och de var skitbra.

Nu ska vi ut på spännande äventyr med Miami Vice! Eller nej, det är Don Johnson som leker nån slags utrikeskorrespondent i sin video till "Heartbeat". Alltså.. jag tyckte den här låten var skiiiitbra när jag var 14. Jag har till och med singeln! Haha. Videon däremot är ju rent bedrövlig. Spana in snubben i vit kostym och turkos gura! Milda Matilda vilken kombo. Och vilken koreografi! Det ser ju ut som karaoke på finlandsfärja.



Veckans one-hit-wonder från 80-talet blir en kunglighet! Ingen mindre än prinsessan Stephanie av Monaco. Något... begränsade röstresurser men det gick ju bra ändå. Hennes Sverige-hit hette "One love to give" men här i bloggen blir det "Irresistible" i stället.

Okej, jag ska bli bättre på att städa... Å andra sidan har jag två duktiga spårhundar som säkert kan leta rätt på mig.

Passade på att kolla på lite film när jag fick en extra ledig dag bara sådär.

All the boys love Mandy Lane - hrm. Varför den här fått fin kritik har jag ingen aning om. Jag tror jag är 20 år för gammal, jag hade säkert gillat den när jag var yngre. Lite Scream, lite Fredag den 13 och så lite Donkey punch typ.
The dark knight - Bra, det var den. Heath kickade ass, det gjorde han. Liiite för lång dock med lite för många vändningar. De kunde sparat lite på krutet så hade boven för nästa film varit klappad och klar. Men trojkan Heath Ledger, Christian Bale och Michael Caine borgar ju för kvalitet. Me like! Extra plus att de plockat bort den uruslade Katie Holmes.
Barnhemmet - hujedamig vad opedagogiskt att se den här innan jag varit ute med hundarna sista rundan. Den var riktigt läskig, påminde en del om The Others. Vid ett tillfälle höll jag på att skita ner mig, jag blev så rädd. Kruxet med filmer som inte är svensk- eller engelskspråkiga är ju att man inte kan blunda hur mycket som helst eftersom man måste läsa textremsorna. Min gymnasiespanska är inte direkt så fräsch att jag hänger med annars, de använde lite fler ord än "fläskfilé", "bajs", "den här tjejen är korkad", "nej hon är svenska", "kyckling" och "häst". Tro det eller ej! :)
Into the wild - men hjälp vilket sömnpiller! Låååång vildmarkspekoral som fått skitbra recensioner. Det får den inte av mig, och Sean Penn som gjort denna totalt ospännande film får omedelbums bakläxa.

Härnäst på tur är väl att uppdatera mig lite på de filmer som är Guldbagge-nominerade så jag inte sitter som ett fån som förra året då jag knappt kände igen en enda titel. Och jag bara förutsätter att No country for old men tar hem baggen för bästa utländska film..

Mössa är nog världens mest osmickrande plagg. Finns få, eller ens något, klädesplagg med så hög byfånefaktor som mössa. Antingen ser man ut som en bankrånare eller en tvättäkta jubelidiot. Eller som i mitt fall - en påbylsad Gollum!



Men vafan gör man när det är hundra grader kallt?

Två dygn har passerat av mitt och Ciss nya sunda liv och vi har redan börjar prata om hur mycket slarv och fusk vi ska tillåta. *asg* Det mina damer och herrar kallas för karaktäääär! Men vafan, det suger ju åsnepung att inte äta godis vareviga dag. Sockerberoende är inte att leka med, let me tell you..
Och de fyrbenta här hemma hjälper ju inte direkt till. De där lydiga och duktiga hundarna jag hade igår verkar ha rest bort över dagen för nu bor deras bråkiga och olydiga kusiner här. Hrm.

(Den där goa, slappa, sockerstinna matten vi hade igår verkar ha rest bort över dagen för nu bor hennes barska och humorbefriade kusin här. Hrm. / Hundarna)

Så här såg det ut at casa de Frodis vid tolvslaget när det lät som kriget bröt ut utanför.



Att storhunden är helt oberörd av allt vad raketer och smällare heter, det visste jag sedan länge. Men partyvalpen har aldrig upplevt en nyårsafton så där hade jag ingen aning om hur hon skulle reagera. Nemas problemas, hon lyfte väl på huvudet en gång men mer vad det inte. Skitskönt!

Det var värre ställt med självaste matmor i huset.. Inte för att jag är skotträdd eller så, utan för att jag var så satans mätt! Har nog aldrig varit så mätt i hela mitt liv, det var verkligen helt sjukt. Förutom fläskfilé, potatisgratäng och trattkantarellsås lyckades jag klämma i mig inte mindre än 15 portioner rosa chokladmousse. Receptet är för 15 pers men jag glufsade i mig hela rasket på egen hand. Sinnessjukt.. Jag trodde jag skulle svimma till slut, jag liksom kände hur alla blodkärl bara kloggade igen. Men det var faktiskt delvis Ciss fel! *slår upp sidan 324 i Stora Ursäktsboken* Hon påminde mig om att det var sista dagen på vårat gamla osunda liv och då fick jag ju skynda mig som fan att äta upp all efterrätt innan det blev ny dag, nytt år och nytt liv. Jojo, i det här huset får inget förfaras! Här tänker vi på barnen i Afrika och äter upp det vi tillagat! Att jag höll på att dö i hjärtinfarkt på kuppen lämnar vi därhän..

Det nya året började med ett par timmars hundträning och sen halvslummer till Ivanhoe innan det var dags att masa sig till jobbet för första gången på åtta dagar. Är inte helt vesslepeppad på att jobba faktiskt, jag tror jag ska sikta på att bli miljonär i år!