frodis

Gott nytt år till alla våra vänner! / Frodisfamiljen



(Jag tyckte det var lite ofestligt med mitt stökiga hem i bakgrunden med pantflaskor, tidningshögar, sladdar, vissnade blommor etc så jag kluddrade över det med rödfärg. Ett hafsverk dock, inget jag är särskilt stolt över)

Nästa år hoppas jag kunna fortsätta fylla bloggen med en massa bra musik, fylleminnen, bakisklagolåtar, hundbilder och citat från världens bästa kompisar - mina! En extra stor nyårskram till Elisabeth, Kristoffer, Marion, Ciss och Mikael som verkligen förgyllt året.

Fick Killers-skivan Day & Age i julklapp och den går på repeat nu. Skitbra! Och väldigt roligt med lite ny musik att blanda upp 80-talsplattorna med :)

Har känt mig konstig i ögonen ett par dagar, suddig och blurrig och har haft svårt att fokusera blicken och liksom inte fått någon riktig skärpa. Det började på annandagen och då avfärdade jag det med att jag var allmänt bakissnurrig, men när det inte gav med sig så blev jag lite orolig. Har jag fått nåt eländigt virus i år igen, nåt sånt balansvirus som ska hålla i sig i evigheter? Nejdå, vid närmare inspektion visade det sig att jag tappat en lins.. Det var ju en herrans nåd att jag inte gick till läkaren för en sån idiotgrej!

Igår var det utgång som traditionen påbjuder.Det blev ingen stor julbaluns till förfest som förra året men det gick bra ändå.



Fyllehundar? Partyvalpen och Malin delar soffa och filosoferar över en pilsner.

Det blev Harrys som fick äran att njuta av vår närvaro. Det var full fart hela tiden, precis som det alltid är när Kristoffer och jag ute. Bland annat hittade K på någon ny slags dans. Jag tror den hette "dance around" eller "shake around" och gick ut på att i stället för att dansa runt en julgran skulle vi dansa runt bardisken. Baklänges. Det var ganska skoj faktiskt, tills jag bumpade in i en vakt som påpekade att det fanns andra människor där som också ville få plats. Jaja. Sen var det några killar som tyckte det var jätteroligt att dra mig i håret!? Speciellt en jöns i turkos knäppkofta tyckte det var lustigt. Alltså, en eller två eller till och med tre gånger kan jag ta att bli dragen i håret men vid sjunde gången börjar det bli rätt jävla tröttsamt så jag gav honom en snyting. Det funkade, han slutade dra mig i håret och gick runt och höll sig för ögat i stället.



Mitt knogjärn. Jiddra inte med Frodis or I'll punch you in your goddamn face!

Sen blir man ju lite fundersam hur en del tänker. Jag kan ju bara tala för mig själv men JAG tycker det är vidrigt med en kille som står på dansgolvet och gestikulerar att han vill slicka fitta. Eeeewww! Det hjälper inte att göra med bara små gester heller, det är lika osexigt det. Skärpning för fan. Hursom, vi hade i alla fall skitkul. När det var slut var det som vanligt helt omöjligt att få tag på en taxi. Eftersom vi fått skjuts in till stan av Marion hade Kristoffer sin cykel hos mig så vi tog helt enkelt och promenerade (jag hade INTE promenerat om jag inte haft sällskap är bäst att tillägga, så inte Husmor blir orolig *s*). Jag var hungrig som en varg så vi svängde förbi Max och köpte lite färdkost. Jag satte i halsen och tappade rösten. Säkert 1½ timme traskade vi fram på vingliga ben, jag var inte hemma förrän klockan var nästan halv fyra! Ut och rasta dogsen och sen stupade vi i säng. Klockan 8 ville hundarna ha mat, sen somnade vi om igen. När vi vaknade var klockan halv tolv! Jag har världens bästa bakishundar :) De var helt färdiga efter allt julståhej så de har bara sovit och sovit hela dagen.



Det tar på krafterna att vara partyvalp.

För att verkligen bygga på dagen-efter-ångesten spenderade vi dagen framför Fanny och Alexander på tv. Tjo flöjt så livat. Nåja, senare i kväll blir det ju Gladiator så då blir allt bra igen är jag övertygad om.

Skadeläget efter gårdagen är ont i nacken, blåmärken (givetvis) och så verkar jag ha skurit mig i fingret. Det är hårt att vara på topp!

Håhåjaja, idag blir det inget tjo och tjim utan lugna, fina låtar.

Världens bästa cover, EVER!



Världens bästa tv-serie



Världens bästa band

Utgång väntar i afton så därför blir det lite förfestmusik i frodisbloggen.

Vi börjar med ett gäng poptarts från 90-talet



Obilgatoriskt på fest hemma hos mig är denna tuttbrud från 80-talet



Och om vi kastar ner poptartsen från 90-talet med tuttbruden från 80-talet i en mixer och kör runt, vad kommer ut då? Jo självklart systrarna Graaf :)



God fortsättning!

Happ, så var det visst julafton. God jul på er, sjung med ordentligt nu. Men kom ihåg att det är TRE "feed the world" innan man får sjunga "let them know it's Christmas time". Jag tror att det framgick med all önskvärd tydlighet på julbalunsen förra året när jag var barsk allsångsledare, men det kanske är någon som inte var med då som läser min blogg. Ingen av gästerna lär dock ha glömt det *flin*

Försökte julstäda lite idag och kan ju bara varna alla för Grummes diskmedel med smultron. Götapetter vad den stank! I teorin verkade det ju fint, smultron är ju gott, men i praktiken funkade det inte alls. Man kan tro att jag spillt smultronsoda i hela köket. M a o så som det luktar efter jag haft julbaluns :) Känns lite onödigt såhär tre dagar INNAN balunsandet.

Sen ska jag böja huvudet lite i skam och ta tillbaka lite onda tankar. Tyckte hundarna har dragit in så infernaliskt med grus och lera och har suckat över det. Nu upptäckte jag att det inte var dom som var bovarna i dramat, inte enbart dom i alla fall. Mina übersnygga kängot drar in tonvis med lera! Det fastnar liksom under kängorna, så torkar det och när jag sen tar på mig dom så rasar det av högvis med lera på golven. Jaja. Det är inte som att det tar massvis med tid att dammsuga två rum och kök, men förbannat tråkigt är det.

Efter önskemål från Malin kommer här en bild på världens sötaste tomtenissa - partyvalpen i sitt vintertäcke :)



10 månader har hon blivit och lång som en stång.



Det är lite Dracula-cape över kragen. Partyvalpen har snusläpp som vanligt och tittar man noga ser man en liten tand som sticker fram. Inte världens mest intelligenta uppsyn kanske, men söt som socker är hon och det kommer man långt med.

Tillägg: För att inte bli anklagad för någon sorts särbehandling av mina hundar är det väl bäst att tillägga att storhunden har fått ett likadant täcke. Men han ser ut som en sur citron med all världens problem hängande på skuldrorna när han har det på sig, så han slapp och fick följaktligen inte vara med på bilden.

Hur ska den perfekta partnern vara? Ett återkommande diskussionsämne i vänskapskretsen. Själv har jag några önskvärda kriterier, som att killen får hemskt gärna kunna en del om bilar och datorer samt spela golf (eller ha någon annan tidskrävande hobby där man har förståelse för tidiga uppstigningar på lediga helger). Kristoffer sätter mat i första rummet och tycker det vore optimalt med en tjej som jobbar där de serverar julbord så hon kan ta hem mat varenda dag. Alternativt jobba på Videobiljarden eller Filmstaden. Men efter att ha botaniserat i en Alladin-ask kom vi fram till vad som utmärker den perfekta partnern - han eller hon ska tycka om körsbärslikörbiten!

Ja, vad säger man? Hämnden är ljuv, rätt åt dig gubbe!

Har plöjt The Dirt, boken om Mötley Crüe av Neil Strauss (som även skrev Jenna Jamesons självbiografi). 500 sidor sex, drugs and rock'n roll :) Jag är ju inte direkt något Mötley-fan, jag lyssnar inte på deras musik eller nånting, men boken var skitbra. 



Nu är just mitt exemplar av boken aningen tilltufsat. Den ska alltså inte se ut sådär, även om det vore lite tufft kanske. Det är givetvis partyvalpen som varit framme och tagit ett smakprov. Hon är en riktig bokslukare, bokstavligt talat. Jag var också en bokslukare när jag var liten, men jag nöjde mig med att läsa vad som stod i böckerna, jag käkade inte upp dom.. 

En stor dag... Efter att ha ramlat ut för stup, åkt på däng av gröna grodor och blivit sprängd i bitar av ondsinta mexikanare om och om igen lyckades jag äntligen rädda sheriffen! Tänk att man kan bli så engagerad i en liten hoppande gris, helt sjukt. Och väldigt nördigt.... Men jag var inte först i gänget med att lyckas rädda sheriffen, så jag är inte jobbets megageek *flin*

Jag har väldigt torra händer och framför allt på vinter, då blir de som fnöske. Har provat med allsköns krämer men det har inte funkat riktigt bra. Men så fick jag tips om att prova olivolja och socker. Låter som en konstig kombination men det funkar! Bara gnida runt händerna i blandningen och sen skölja av. Äntligen, nu är det ju nästan så jag kan våga ha strumpbyxor på mig utan att riva sönder dom efter tre sekunder.

Igår kväll var morsan och jag och såg Henrik Schyfferts föreställning "The 90's - ett försvarstal". Har du möjlighet att se den så GÖR det! Både mamma och jag garvade så vi nästan grinade. Lite allvar var det men mest bara roligt. Och givetvis väldigt hög igenkänningsfaktor. Ah shit alltså, det var verkligen skitskoj. Och jag är hemskt nöjd med att jag lyckades hålla reda på biljetterna som jag köpte redan i mars!

Jag spinner vidare på 90-talsnostalgin från tidigare i veckan. Elisabeth och jag återupptäckte Jesus Jones så de är givna. Det var skitsvårt att välja låt, men det fick bli "Real, real, real". Anledningen till det finner ni ca 1.37 in i låten då man liksom blir alldeles knollrig och varm i hjärtat :) Det är Fem Fria-kvalitet på Mike Edwards, helt klart. Ofta klagas det på att 80-talet var så färgglatt och skrikigt men tidigt 90-tal var fan inte bättre. Mönstrat och plottrigt till förbannelse.



Äh vafan, han är så jävla snygg så det får bli en Jesus Jones till :) Som lite kompensation för att vi nästan glömt bort dom helt (hur i hela fridens dar vi kunde göra det!)



Vi håller oss kvar i 90-talet och söta sångare, men nu en svensk grupp - Webstrarna! Åh vad jag gillade dom, när jag jobbade på radion så försökte jag spela dom så ofta jag kunde och jag intervjuade dom även vid ett tillfälle. Vesslerara gossar.

Skulle lite smidigt kliva över ett kompostgaller och svingade knät rätt in i dörrposten. Det gjorde ju ont, det gjorde det, men inte SÅ himla farligt tyckte jag, så jag gick ut och traskade i en timme. Guess what? Nu kan jag knappt böja benet utan stolpar runt som Herr Flick from the Gestapo i Allå allå emliga armén.

*pust* Blev försenad till jobbet eftersom jag fick spendera ett antal minuter med att skotta fram bilen. Men det är mitt eget fel, jag borde veta bättre. Det är min förtjänst/mitt fel (stryk det som ej önskas) att det kommit drösvis med snö idag. Jag planerade nämligen att sticka ut och spåra med hundarna idag och då blir det alltid snöstorm. Har inte spårat på skitlänge och inte ens tänkt på det, men så igår kväll tänkte jag att "äh fan, i morgon drar vi ut och spårar". Simsalabim så blev det snöstorm.. Det slår aldrig fel! Jag är uppenbarligen en riktig snöhäxa. Vikarie-Anders var inte alls imponerad av min talang. "Men du kanske kan låta bli att tänka på det då" muttrade han när jag förklarade varför vädret är som det är. Nåja, fyrbeningarna där hemma är väldigt nöjda i alla fall, trots att de gick miste om ett spårpass.

Jag, Elisabeth och Kalle var lite 90-talsnostalgiska i går. Jag har inte riktigt tänkt så mycket på hur det var på 90-talet eftersom jag är så insnöad på 80-talet. Men vi funderade på vad man drack på 90-talet och vad som var "hippt" (ett fantastiskt modernt ord..). Jägermeister, Pernod, Blur, Aussie White, Ray Cokes - där har ni vårat 90-tal. Känns som det var hundra år sedan.

Blä vilken skitdag detta varit. Sov jättedåligt i natt och har väl känt mig som ett utskitet äpple hela dagen med huvudvärk och ett konstant frysande. Vid lunch blev jag riktigt orolig, då jag bara orkade äta en HALV hamburgare på McD. Helt galet trött har jag varit och bara gäspat och gäspat. Hasade mig till jobbet i alla fall och efter ett lass kinamat och en dubbelnougat börjar livet återvända så smått. Det kan bara bli bättre skulle man kunna säga.

Blir en inte helt genomtänkt låtlista i frodisbloggen idag, men jag har lite bråttom. Upp och hoppa och dansa lite med er!



Eftersom Marion ska jobba för mig i kväll får hon en låt i min blogg. Vårat paradnummer som vi, helt oombedda, kan framföra på vilken fest som helst. Jag är Sussie, Marion är Lili och så brukar vi tvinga Kristoffer att vara Anki Bagger.



Och eftersom Elisabeth fyller år idag får hon också en låt. En gammal partydänga från -94 när det var förfest hos Karin fyra gånger i veckan och vi sjöng "Get your socks off, get you raggsocks off honey" innan vi drog ut på Crazy's och i värsta fall träffade exet...

Oh lord, nu snackar vi sockerkoma av det allvarliga slaget. Har varit på julbord med jobbet. Som vanligt hade jag och Kristoffer svält oss hela dagen och var otåliga som två ryska barnhemsbarn när vi var tvungna att sitta och vänta i flera minuter innan vi kunde börja roffa åt oss mat. Jag åt typ 10 köttbullar och 7 prinskorvar innan jag gick loss på dessertbuffén. Där tryckte jag i mig pepparkakscheescake, chokladkladdkaka, tiramisu, pannacotta, charlotte roussetårta (äcklig!), citronmousse, minitarteletter med lemon curd, minitarteletter med chokladmousse, marängtårta med chokladcreme, marängtårta med bär, knäcksnittar samt chokladpudding. *burp* Två rågade mattallrikar med dessert blev det, jag kan ju inte ta såna där små fjuttiga desserttallrikar för då får jag springa och hämta påfyllning typ sju gånger. Men shit vad det tog på krafterna att äta så mycket dessert! Tror nästan jag slog personligt rekord faktiskt. Det kan man ju inte vara annat än nöjd med...

Jag har verkligen fastnat i Falcon Crest-träsket.. Varje förmiddag kl.11.50 har jag slagit på Kanal 9 och följt med i alla intriger i Tuscany Valley. Det hela började som en slags nostalgitripp bara, för att se hur mycket jag kom ihåg från när jag var fjortis och fnissa lite åt hur fula alla var. Men sen var jag fast! Igår på jobbet berättade jag med stor inlevelse för Kristoffer och vikarie-Anders om vad som hände i de två senaste avsnitten. De var måttligt roade faktiskt, till slut tjöt Kristoffer "Men jag orkar inte lyssna mer! In och kör det här bilspelet i stället" och så sjasade han in mig på vår spelsajt där jag skulle köra en gul bil på New Yorks gator och undvika att bli prejad av några bovar i en svart van.

Det ultimata tecknet på att jag är fast kom i morse när klockan var 11.50 och det körde igång nåt jävla Ruth Rendell-mysterium i stället. "Men vafan! Var är mitt Falcon Crest" skrek jag gällt och började förtvivlat bläddra i tv-bilagan. Inte ett Falcon Crest så långt ögat kunde nå. Vad gör jag nu? Hur länge måste jag leva i ovisshet, det senaste avsnittet slutade ju med ett störtande plan for crying out loud! Det här blir jobbigt, jag kommer få abstinens ju. 

Nu är det snart jul och då dyker det upp trevliga saker i affären



Nejnej, här bakas det inga pepparkakor! Jag äter degen som den är.. Som kvällsmat.. Och precis som förra året och året före det så äter jag tills jag får magknip. Och sen gör jag om samma sak dagen efter. Men det är ju så gott! Fruktansvärt vuxet också.