frodis

Det var verkligen evigheter sedan jag hade filmmaraton och jag är fortfarande helt efter, men i veckan som varit betade jag av några stycken rullar i alla fall.

 

Gone girl - den här ju fått bra kritik och jag tyckte halva var bra. Jag kan inte säga vad det var jag inte gillade för då sabbar jag hela filmen för den som inte sett den (det här låter som en sån där asjobbig status på Facebook, typ "Åh nej!! Det värsta tänkbara har hänt!!" "Men gud, vad är det?" "Vill inte prata om det" haha). Väldigt mycket David Lynch i fotot tyckte jag. Det var några oväntade svängar som gjorde det bra, men överlag så tyckte jag inte den var mer än okej.

The imitation game - suverän film om mattesnillet Alan Turing som knäckte tyskarnas superkomplicerade Enigma-kod under andra världskriget. Först tyckte jag det var lite för mycket Sheldon Cooper över huvudkaraktären, men det försvann ganska snart. Spännande och intressant, och killen som spelade Alan Turing som ung kommer vi få se ta emot en guldgubbe någon gång i framtiden. *oraklet från Torshälla siar* Rekommenderas! 

'71 - tokspännande om konflikten i Nordirland. Brittisk soldat råkar bli kvarlämnad efter våldsamheter i Belfast. Jag gillar ju politiska thrillers, och det här var väl inte kanske någon thriller men den var skitspännande på ett enkelt sätt. 

Birdman - bästa film på årets oscarsgala och det kan jag förstå, även om jag personligen gillade The imitation game mer. Michael Keaton gör sitt livs roll, och Naomi Watts och Edward Norton var bra som vanligt. Allvar och komik blandat, med en kul dialog i lite Woody Allen-stil. 

 

Lyckad omgång måste jag säga! Det var svårt när jag skulle välja, så det blir nog mer filmtittande snart nog. Vädret lockar ju inte till utomhuslek precis. 

 

 

På mindre än en vecka har jag spenderat NIO TIMMAR i kyrkan! Det är mer än jag gjort i hela mitt liv sammanlagt. Anledningen var att jag skulle syntolka en musikal i kyrkan. Först var jag tvungen att se föreställningen två gånger för att förbereda mig, och sen var det skarpt läge. Den kvicktänkte räknar snabbt ut att nio timmar fördelat på tre tillfällen blir tre timmar per gång. Japp, med paus var musikalen tre timmar lång.... Det är väl min största invändning mot föreställningen. Måns hade recenserat och gett bra betyg, med reservationen att det blev lite träsmak och att man ska överväga att ta med en kudde att sitta på. Pensionärerna tog honom på orden kan man säga, och släpade med hela såna solstolsmadrasser att sitta på! *asg* Jag klarade mig rätt bra eftersom jag fick sitta lite vid sidan om och dessutom stod upp ibland. Jag är ju inte världens mest religiösa (nähä??) och jag tyckte väl att storyn var lite trist och enformig. Men dom sjöng bra, det gjorde dom! Och publiken (läs: dom som betalade och inte gick gratis som undertecknad) verkade helnöjda. Det var fullsmetat i kyrkan och stående ovationer, en riktig braksuccé. Kul! 

 

Jag blev väl inte direkt frommare av att nöta kyrkbänk i så många timmar, men jag tycker nog att jag gjort bot och bättring för den gången jag råkade sätta igång kyrkklockorna i Torshälla kyrka när jag var typ tio år. Mitt bästa (om än oavsiktliga) bus :) Lite lättare och snabbare blev jag nog av alla gudsord jag fick insupa, för dagen efter den syntolkade föreställningen stack Ebba och jag ut och sprang. Mitt hemliga mål var att vi skulle klara 5 km eftersom vi fixat 4,5 fem dagar tidigare. Alltså, håll i hatten.. Jag sprang sju kilometer! SJU!! Benen bara pinnade på och jag dog inte ens. Heeelt sjukt, vilken ökning! På kvällen skulle vi på inflyttningsfest hos Pernilla och vi var väl lite oroliga att vi skulle vara så trötta att vi somnade i soffan, men det gjorde vi inte. Vi höll igång rätt bra. Kul att träffa lite nytt folk och kul att träffa Pernilla som jag ser alldeles för sällan! Sen blev det en tur till Harrys också, utan spektakel för en gångs skull. 

 

Idag skulle vi träna backintervaller... Ebba hade bestämt att vi skulle klara 10 gånger upp och nerför nåt vildvuxet halvberg hon hittat, men när vi kom fram reviderades planen till 5 (min minst sagt skeptiska uppsyn gjorde kanske sitt till också). När vi stånkat oss upp och ner 3 gånger tyckte hon det räckte, men då protesterade jag och tyckte det fick vara någon måtta på meserierna så vi kämpade oss igenom de resterande två omgångarna med. Jahapp, och här sitter jag nu som en zombie fast förankrad i soffan och orkar inte röra mig ur fläcken... Jag kommer svälta ihjäl.. 

 

 

Det blir inte mycket skrivet nu. Det är för att det ju inte händer ett skit! Herregud vilken tråkig sommar. Jag har inga pengar, kan inte göra ett dugg och går liksom bara och väntar. På vad? Att få ett jobb. Det är sjukt tråkigt, hela livet är liksom i pausläge. Gaaah. Och när det väl händer något stort så är det att hunden blir jättesjuk och måste opereras. *suck* Precis vad jag behöver just nu. Tack och lov för försäkringar säger jag bara. Men det kostar ju oasett och dom pengarna hade jag onekligen haft nytta av till andra saker. Men vad ska man göra liksom, hunden var ju sjuk och hade hon inte opererats hade hon ju typ dött så det fanns inte så många alternativ. Inte ens vädret är på min sida! Om man nu ska sitta hemma och uggla och vara pank en hel sommar så kan man väl få lite sol på sig under tiden. Men nej. 

 

Nog med gnäll nu! Lite positiva saker jag jag att se fram emot i vinter i alla fall. Jag höll på att bli galen av att inte ha något skoj inplanerat så det blev att jag och Jenny bokade en konsertresa i december. Vi drar till LONDON BABY och ser Duran Duran! Nu blir det bara 2 dagar och som sagt inte förrän i december, men det räcker för tillfället för att inte tappa förståndet. Sen kommer New Order och spelar på Annexet i november, och det ska jag gå på. Veckan efter blir det girlroadtrip till Tele2 Arena för att se Madonna så lite kul finns det ändå inplanerat. Tills vidare får jag hålla tillgodo med mindre evenemang, som spökvandring på slottet nästa helg.

 

MEN - vi har kommit igång med lufsandet igen! Efter sju sorger och åtta bedrövelser är vi igång igen, och det med besked faktiskt. Det var ju i princip som att börjar från scratch men på 8 dagar ökade vi orken från 1600 meter till FYRA kilometer! Jag är sjukt imponerad! Igår kutade vi 4,5! Vi hade säkert klarat 5 km på ren envishet, om det inte hade varit för att vi var hemma vid 4,5. Då vaknar den inneboende ridskoleponnyn och man orkar inte ett steg mer. Hade det varit 500 meter kvar tills vi var hemma hade vi bitit ihop (och förmodligen ramlat ihop och spytt också, men no pain no gain typ). Nåja, det var bra och enligt expert-Ebba och hennes proffsiga klocka sprang vi dessutom rätt snabbt för att vara två trinda tanter. Så.... Nu ska vi springa lopp.... Eskilstuna by night om drygt två veckor, och Color me Rad veckan efter. "Bara" 5 km, men det är fullt tillräckligt för mig som aldrig löptränat i hela mitt liv. Målet är Torshällamilen ytterligare ett par veckor senare. Hur i hela fritidsgården det ska gå till har jag ingen aning om, men jag överlåter planering och slavdrivning åt Ebba och lyder bara. Det har ju funkat finfint hittills. 

 

Nästa sommar ska bli den bästa på evigheters evigheter har jag bestämt. Träligare än i år går det ju i alla fall inte att få till.