frodis

Det blir inte mycket skrivet nu. Det är för att det ju inte händer ett skit! Herregud vilken tråkig sommar. Jag har inga pengar, kan inte göra ett dugg och går liksom bara och väntar. På vad? Att få ett jobb. Det är sjukt tråkigt, hela livet är liksom i pausläge. Gaaah. Och när det väl händer något stort så är det att hunden blir jättesjuk och måste opereras. *suck* Precis vad jag behöver just nu. Tack och lov för försäkringar säger jag bara. Men det kostar ju oasett och dom pengarna hade jag onekligen haft nytta av till andra saker. Men vad ska man göra liksom, hunden var ju sjuk och hade hon inte opererats hade hon ju typ dött så det fanns inte så många alternativ. Inte ens vädret är på min sida! Om man nu ska sitta hemma och uggla och vara pank en hel sommar så kan man väl få lite sol på sig under tiden. Men nej. 

 

Nog med gnäll nu! Lite positiva saker jag jag att se fram emot i vinter i alla fall. Jag höll på att bli galen av att inte ha något skoj inplanerat så det blev att jag och Jenny bokade en konsertresa i december. Vi drar till LONDON BABY och ser Duran Duran! Nu blir det bara 2 dagar och som sagt inte förrän i december, men det räcker för tillfället för att inte tappa förståndet. Sen kommer New Order och spelar på Annexet i november, och det ska jag gå på. Veckan efter blir det girlroadtrip till Tele2 Arena för att se Madonna så lite kul finns det ändå inplanerat. Tills vidare får jag hålla tillgodo med mindre evenemang, som spökvandring på slottet nästa helg.

 

MEN - vi har kommit igång med lufsandet igen! Efter sju sorger och åtta bedrövelser är vi igång igen, och det med besked faktiskt. Det var ju i princip som att börjar från scratch men på 8 dagar ökade vi orken från 1600 meter till FYRA kilometer! Jag är sjukt imponerad! Igår kutade vi 4,5! Vi hade säkert klarat 5 km på ren envishet, om det inte hade varit för att vi var hemma vid 4,5. Då vaknar den inneboende ridskoleponnyn och man orkar inte ett steg mer. Hade det varit 500 meter kvar tills vi var hemma hade vi bitit ihop (och förmodligen ramlat ihop och spytt också, men no pain no gain typ). Nåja, det var bra och enligt expert-Ebba och hennes proffsiga klocka sprang vi dessutom rätt snabbt för att vara två trinda tanter. Så.... Nu ska vi springa lopp.... Eskilstuna by night om drygt två veckor, och Color me Rad veckan efter. "Bara" 5 km, men det är fullt tillräckligt för mig som aldrig löptränat i hela mitt liv. Målet är Torshällamilen ytterligare ett par veckor senare. Hur i hela fritidsgården det ska gå till har jag ingen aning om, men jag överlåter planering och slavdrivning åt Ebba och lyder bara. Det har ju funkat finfint hittills. 

 

Nästa sommar ska bli den bästa på evigheters evigheter har jag bestämt. Träligare än i år går det ju i alla fall inte att få till.