frodis

Ebba och Elisabeth skulle komma hit igår och käka chips och kolla Mellon. På eftermiddagen messade Kristoffer och frågade om vi skulle ses och kolla, så jag sa åt honom att han var välkommen hit. Vilken kväll. Ebba fick börja med att fixa med min dator som krånglade och det ordnade hon i ett nafs (tack!). Precis när Mellon började klampade Kristofer in och började surra om att han köpt en klocka på Teneriffa. Den hade inget batteri utan man fick liksom hålla igång den genom att vicka och veva med armen mellan varven, vilket enligt honom skulle kunna förklara vissa tics hos en av våra gemensamma bekanta. Hej och hå, sen satt han och vickade på armen och skakade som en annan parkinson-patient - för att efter typ en timma tillägga lite i förbifarten "ja man KAN ju skruva upp den på vanligt vis också". Alltså, vi dog! Vi skrattade så vi grät. Elisabeth bröt ihop i soffan och Ebba fick springa på dass för att hämta papper att torka tårarna med. Dåre! 

 

P g a ovan nämnda debacle kollade vi inte lika koncentrerat som vi brukar. Ellen Benediktsson hade beskrivit sin låt som "lite Depeche Mode" vilket gjorde mig förväntansfull men självklart också ytterst skeptisk. Jag vet inte riktigt hur hon kunde få för sig att det skulle låta lite DM om den låten, för det gjorde det då fan inte! Den lät som en blek "Euphoria". Men det var nog ändå bäst tycker jag. Andreas Johnsson levererade sin sämsta mello-låt men inte sjutton förtjänade han att bli sist! Sen var det någon jojk-historia med också. Låten i sig var det inget el på men jag saknade lite sång. Jojk är så att säga inte min melodi. Jag måste kolla på reprisen i natt för jag minns inte nånting, vi bara flamsade hela tiden och lyssnade inte alls på vad de gjorde på tv.

 

Efter Mellon troppade gästerna av efter hand. Kristofer och jag satt och pratade säkert till klockan ett, och jag pulade i mig resterna av kakan Ebba bakat och haft med. SJUKT trevlig kväll! Det var skönt att skratta och flamsa lite efter en i övrigt trist vecka. 

 

 

 

I fredags fyllde Partyvalpen sju år! SJU år, helt galet.

 

Mellon förra veckan var ju något av en besvikelse. Halvvägs in i gårdagens deltävling konstaterade jag att programledarna var bäst även den här gången. Alltså, vad var det för låtar?? "Groupie"? Men verkligen? Känns fräscht.. Visst, jag fattar att det handlar om motsatsen till selfie men ändå. Det är inget att sjunga om oavsett. Jag trodde vi skulle slippa såna där Sean Banan-låtar i år..

 

Låtarna var sämre men resultatet var ju aningens bättre den här veckan. Jag höll på Mariette, det var det enda som spelade någon roll. Nu får vi göra en motröstningsinsats a la Nordman vs Carola i Andra chansen så inte den där eländiga groupie-låten går vidare.

 

Som sagt, bäst i hela tävlingen hittills har varit programledarna. Extra kul också att min gamla pluggkompis Thomas dök upp i en nanosekund i Åkarp-videon!

 

 

Igår var Ebba och jag på Travel&Taste på Conventum. Jag var sugen på att hitta på något och eftersom vi båda gillar mat och att resa tyckte vi det lät rätt kul. Jag som stått på mässor i höst hade bestämt mig för att vara en trevlig besökare och inte BARA rafsa efter gratisgrejer. Det gjorde jag bra! Men hjälp vad vi åt och fick saker. Bäst goodie-bag hade booking.com, bäst mat bjöd Texas Longhorn på. Bäst snask hade Sundbyholms slott. Men allra mest otippade succé gjorde Truckstop. Jag vet knappt vad de är för några, typ nåt rastplatsplejs för lastbilschaffisar, men de bjöd på mat så vi gick dit och sa hej. De delade även ut reflexvästar, men i barnstorlek så det var inget jag var intresserad av. "Såna där skulle vi behöva till jobbet" konstaterade Ebba. "Hur många är ni på jobbet då" frågade reflexväst-farbrorn. "Eh ja, det är 16 barn" sa Ebba. Då fick hon 16 reflexvästar! Vi höll på att smälla av, hon sa det ju på halvt skoj och hade ju verkligen inte någon baktanke eller förväntning där. Helt galet schysst! Tänk om jag knatat fram till tjejen i Sundbyholms monter och ba "jag skulle vilja ha 16 tryfflar" liksom. Eller till Coop och bett om 16 öl (alkoholfria, är väl bäst att tillägga). Det var otippat och kul!

 

Vi var inte där så jättelänge, men kom därifrån mätta och belåtna och med en del mer eller mindre matnyttiga saker i påsarna. Jag tog kataloger från en hoper researrangörer och efter att ha kollat i dom kan jag konstatera att jag behöver bli antingen miljonär eller typ 90 år för jag har sett ungefär en 40 resor jag vill ut på. Dream on.

 

 

 

Jag hade en massa (oh well...) planer för igår. Allt sket sig. Jag skulle söka en massa jobb, det var planen för dagen. Hade sett flera stycken jag var intresserad av och nu skulle jag sätta mig ner och verkligen ta tag i det. Det tar ju trots allt en massa tid och man ska vara koncentrerad och på hugget. Jaha, då är arbetsförmedlingens hemsida hårt belastad och går inte att komma in på! *suck* Så höll den på och krånglade heeeela dagen. Jag blev lite stressad, men tack vare att jag har deras app i min nya snajdiga iPhone kunde jag gå in och kolla och det var inga ansökningsdatum som gick ut nu i veckan. Men ändå! Här har jag städat köksbordet och ställt fram skrivbordsstolen och gjort i ordning och så kan jag inte göra nånting. Jag kan ju inte sitta och pillra med det i mobilen, då blir jag ju blind.

 

Hursom, inget att göra något åt! På kvällen skulle Elisabeth och jag till universitetet för att lyssna på en föreläsning med Martin Schibbye. Jag läste f ö ut "438 dagar" i natt och den är skitbra! Vi bestämde för ett tag sedan att vi skulle gå på den föreläsningen, men så kom Örebro Hockey och skulle ha nåt evenemang på O'Learys samma kväll. Lite dumt tyckte vi, vi hade gärna gått på båda sakerna när det äntligen händer något i våra tråkiga, arbetslösa liv. Synd att det skulle krocka, men det fick bli universitetet. E kom och hämtade mig och så åkte vi dit. Ingen av oss har varit på universitetet på över 10 år och dessutom provade vi en ny genväg dit så vi var skitnöjda när vi kom fram och fick en parkeringsplats och allt. När vi kom fram till biblioteksaulan var det världens kö. Lite illavarslande var att kön stod still. Jag började undra om dom inte börjat släppa in, men det var precis tvärtom. Det var fullsatt.... Bara att vända och åka hem... Hockey-eventet hade börjat för länge sedan och var begränsat antal där med så det var ingen idé att ens försöka komma in på det. Vilken flopp! Två roliga saker samma dag och vad fick vi? Inget. INGET! Vi fick åka lite bil, det är vad vi fick. 2 x 7 minuter ungefär. Megafail.

 

 

 

 

Igår kom Ebba och Elisabeth hit för att käka chips, snacka skit och givetvis kolla på Mellon. Det är ju lite nya regler från i år med färre låtar i delfinalerna men fler låtar i finalen. Öh. Ingen åker hem, typ... Inte fan hjälpte det ett endaste dugg heller. Vad VAR detta? Det var ju bara skit alltihop! Vi höll på Molly, resten var bara skräp. Vi försökte tippa hur det skulle gå, och det mest givna förutom att Saade skulle gå vidare var att just Molly skulle gå vidare. Men nä. Hon kom näst sist?! Hur gick det till? Jag kan verkligen inte förstå. Jag hade kunnat ta gift på att hon skulle gå vidare. Helt sjukt. Saades låt var helt fruktansvärd tyckte jag. Det var nån hemsk saxofon som lät för mycket, jag höll på att krevera. Jessica Anderssons låt har man ju hört en miljard gånger tidigare. Trist!

 

Nej skärpning, så här får det inte gå till!

 

 

Jag köpte ju en iPhone för en månad sedan och det borde inte överraska någon att den inte kommit igång förrän nu.. Jag var tvungen att fixa nytt SIM-kort och jag hade bara inte ork att göra det, jag har haft viktigare saker för mig. Men så gick jag förbi en Tele2-butik när jag var på stan och tänkte att jag kunde ju svänga in där och be om ett nytt kort. Jodå, det gick bra. Lite för bra till och med. "Det kommer ta ungefär en halvtimme, sen är ditt gamla SIM-kort inaktivt och du kan använda det nya" tyckte tjejen som hjälpte mig. Jag bara "EN HALVTIMME?!?!". Jag hade tänkt...typ.. vänta nån vecka till innan jag engagerade mig i det där. Nu fick jag ju skynda hem och börja helt själv utan min tekniksupport Ebba. Jag söker ju jobb för fullt och vill ju gärna att det då ska gå att ringa till mig... Joråsåatt...jag fastnade på andra frågan. Messade Ebba på Facebook och hon svarad efter bästa förmåga. Sen dök det upp fler saker jag undrade, och jag fortsatte terrorisera Ebba som hade fullt sjå att hålla ordning på dryga dussinet ungar på jobbet som levde rövare. Jag blev tokstressad och skrek åt henne "Men svara då! Man måste ju kunna ringa mig!!". Håhåjaja. Faktiskt så ordnade jag det viktigaste själv, resten väntade jag med till kvällen då jag skulle hem till henne och käka.

 

Det tog sin tid och en väldig massa tålamod både från mig och supporten, och dessutom höll jag på att fylla i mina kreditkortsuppgifter i ett sånt där bluffmail, hahaha. Men nu så! Nu kan jag vara lika poppig som alla andra och checka in vart jag än går och allt vad folk nu gör. Dessutom fixade jag, helt på egen hand ska tilläggas, Instagram och Quizkampen-apparna så nu hittas jag där också. På Instagram heter jag mozhead och jag har lyckats publicera hela två bilder so far. På quizkampen heter jag sarekl så det är bara att utmana på! Hav dock tålamod, jag är ju inte så noga med att hålla koll på mobilen men nu när jag söker jobb försöker jag skärpa mig.

 

 

Efter en dryg månad är Partvalpens "sjukskrivning" äääntligen slut. Det har inte varit något allvarligt, men det har tagit tid och varit tråkigt. Veckan före jul hittade jag en knöl/böl ovanför tassen och åkte till veterinären. Det var något infekterat elände så hon fick två sorters medicin och order att inte slicka på bölden, sen skulle det bli återbesök efter två veckor. Så hemma fick hon ha strumpa på sig. En strumpa med en rosa ko på. Alltså, blicken...

 

Idag fyller en av världens bästa låtar 25 (TJUGOFEM?!) år. Enjoy the silence är ett kvarts sekel gammal och jag känner mig som en dinosaurie. Jag minns ju klart och tydligt när den släpptes! Jag köpte singeln för sjutton. Magnus och jag satt på bussen från Torshälla in till stan och var helt lyriska över hur bra den var. Och videon är ju fortfarande en favorit.

 

 

 

Klart är att bra musik aldrig blir gammal. Under Delta Machine-turnén 2013/14 var Enjoy the silence "bara" sådär en 23-24 år... Men uppenbarligen höll den!

 

 

 

Herreminje så många gånger man har stått och vrålat "All I ever wanteeeeed, all I ever needeeeeed, is heeeere in my aaarms".

 

Grattis, och keep up the good work eller nåt.

 

 

Jahaja, i lördags betade jag av den årliga brakfyllan. Jag hoppas verkligen det, för jag har då sannerligen inte lust med något liknande eller värre på VÄLDIGT länge. Aldrig, för att vara exakt, men tyvärr blir det ju lite tokigt ibland. Hursom, Pernilla messade förra veckan och ville leka i helgen. Ebba ville fira både det ena och det andra så då körde vi förfest hos henne. Pernilla och jag skulle ta bussen. Jag har ju bara kört bil (med släp!) till Ebba och före det har jag aldrig varit i området öht så det var väldigt spännande. Jag hade kollat på google maps hur vi skulle gå från bussen och det såg inte så avancerat ut. Det var förmodligen inte så avancerat heller. Problemet var bara att vi gick åt helt fel håll. Sånt brukar ju kunna försvåra processen en smula. Vi mötte en kille och frågade om han visste. Han var inte säker men väldigt hjälpsam och tog fram mobilen och kollade på en gps. Nu verkar den gpsen också prickat in årets brakfylla just då, för den fick det till att vi skulle gå nästan en mil! Vi knatade iväg en bit och frågade en till människa som visste lite mer. Vips så stod vi mycket riktigt på Ebbas gata - men den såg helt annorlunda ut! Jag fattade ingenting, det var det konstigaste ever! Jag började vimsa runt och leta och var inte säker på vilket nummer hon bodde på (uppenbarligen inte vid de nummer vi stod vid). Pernilla tyckte väl att det var måttligt kul att yra runt i snöyran så hon undrade lite försiktigt om jag inte kunde typ...ringa och fråga Ebba vilket nummer hon bodde på... *doh* Håhåjaja, Ebbs fick komma ut och möta oss för vi var helt vilse trots att vi var ca35 meter fel bara. Redan där borde man ju anat oråd.

 

Ebba ville fira nytt jobb, examen, ny lägenhet och födelsedag så hon bjöd på skumpa! Jag fördrack mig på skumpa på min student som ju var någon gång under jura-perioden, men den här skumpan var faktiskt god! Tyvärr. Man blir ju så yr i benen. Jag hade tagit med mig ett välgörenhetsvin jag köpt på Gran Canaria för exakt ett år sedan. Det var någon kampanj som gick då, där ett antal kändisar designat etiketterna på flaskorna. Ebba köpte rödvin designat av George Clooney, och det var tydligen supergott. Jag gillar ju inte rödvin (heller) utan hade valt ett vitt vin designat Penelope Cruz. Dels för att jag föredrar vitt vin före rött, men också för att Penelope Cruz är så vansinnigt stilig. Tyvärr var hennes vin helt bedrövligt äckligt. Det var vidrigt! Det tyckte vi alla tre. Fy fan så det smakade. Inte ens när jag blandade ut med päroncider blev det gott. Men men, tyckte vi, vi gjorde en god gärning och bidrog till ett välgörenhetsprojekt för utsatta barn (tror vi att det var). Ebba hade även turkisk peppar-shots som vi inmundigade.

 

Sen sa det bara pang och jag var klapp kanon. Skulle göra high five med Pernilla, men lyckade missa (jamen jag vet, finmotorik som ett par spermier hade vi) och RAMLADE ur soffan, rätt in i bordet så ett glas for i golvet med ett kras. Hur lyckas man? Frodis - den levande dominobrickan. Lyckades även göra en baklängessaltomortal på dass så bakhuvudet fick närkontakt med Ebbas handfat. Sen skulle vi in till stan - tjejerna för att dansa och jag för att...åka hem... Vid bussen satte Pernilla igång lite musik och så satt jag och sjöng Erasure och Alison Moyet för full hals medan ett gäng tonårskillar ville sälja knark till Pernilla. Huh??

 

När vi kom in till stan mådde jag jätteilla så jag fick ta en hulkpaus kan vi kalla det. Arg som ett bi var jag, det var ju inte såhär det skulle bli! Så jag stod där och hulkade i snön och svor som en borstbindare. "Jävla k*k-Penelope, det är hennes fel alltihop med sitt skitvin! Nä nu åker du bort från min girl crush-lista!" Alla var överens om att det var Penelope Cruz' fel alltihop. För det kan ju inte bero på skumpa, cider, vin och turkisk peppar-shots, nejnej!

 

Inte nog med att jag mådde illa, jag tyckte det var jävligt pinsamt också eftersom jag lämnade Ebba och Pernilla själva med varandra. Dom hade ju aldrig träffats innan, det var ju jag som var kittet liksom. Nu är dom ju hyfsat normala och båda var dessutom skitpackade en smula på kanelen så det var ju inga problem så, men jag tyckte det var pinsamt ändå. Och allt p g a den där förbannade Penelope Cruz!

 

Tant Frodis åkte hem och sov, och de andra hade visst dansat och haft jättekul. Jaja, kul för dom! Igår var jag helt död. Värstingbula i bakhuvudet och yr långt fram på eftermiddagen. Värdelöst! Ebba var visst inte heller så rask och hade dessutom hittat turkisk peppar-fläckar till och med på ena hunden, hahahaha. Då vet man att man haft party. Men nu blir det inget sånt på ett tag. Urk.