frodis

Hade en intressant diskussion på jobbet i kväll, vi pratade om olika ultimatum. Om man var tvungen att välja mellan att hoppa bungy-jump och flyga luftballong, vad väljer man? Marion och Ingegerd valde luftballong utan minsta tvekan. Jag däremot funderade lite. Mycket kan jag göra för pengar och av ren tjurskallighet, men det finns en sak i världen jag bara inte skulle göra tror jag (förutom rent oresonliga saker som att typ döda någon, men det räknas inte) och det är flyga luftballong. Huuua. Hela konceptet skriker ju kamikaze - sitta hundra meter upp i luften i en picnic-korg som hålls uppe av en ballong man sprutar eld i! Nehej tack, det är enbart för kompletta galningar och självmordskandidater. Jag valde bungy-jump även om det inte är något jag skulle utsätta mig för frivilligt eller ens för en massa pengar. Marion blev lite fascinerad av min totaldissning av luftballongflygning så hon frågade vad jag skulle välja om jag var tvungen att välja mellan att flyga luftballong och gå ner i ormcellen i "Fångarna på fortet". Mycket svår fråga, det är tydligt att Marion har listat ut mina fobier :) Jag var tvungen att fundera lite, men den där luftballongen alltså... nej, det går bara inte. Jag valde ormarna. Nu är det här ju tack och lov bara rent teoretiskt, i verkligheten hoppas jag aldrig behöva ställas inför såna här val. Den som tänkt ge mig en luftballongfärd när jag fyller år på tisdag kan m a o redan nu avboka spektaklet. OM inte Dave Gahan följer med på turen förstås, då hamnar vi i ett helt annat förhandlingsläge!

Men vilken lysande dag.. Det började med snöstorm och nu har vi hunnit med ett veterinärbesök med mindre operation. Jag gillar inte vädret vidare, men hunden ääälskar det. Vi var ute på promenad och gick till slalombacken där vi lekte och hade skoj. Herr hund for runt som en vessla och plötsligt såg jag blodspår i snön. Jag stannade honom och kollade, och det visade sig att en klo stod rätt ut och blodet rann. *suckar* En bruten klo m a o, jippi.. Det var bara att traska hem och ringa veterinären. Vi fick komma in på operation på en gång. Nu hade vi tur med flera saker. Först och främst att det var "tummen" han brutit, alltså sporren och inte en klo fram på tassen. Sen var brottet inte så allvarligt som de befarat, de kunde klippa av den brutna delen och behövde inte ta loss hela klon. Det gör att läkningen kommer gå fort. Tack! Herr hund fick ju lugnande och utrustades med både bandage och stans största tratt. Han var helt groggy när jag hämtade honom och det var världens sjå att få in honom i bilen med den där jäkla tratten. Väl hemma höll han på att riva hela huset när vi skulle ta oss in, han klampade rätt in i hissdörren och hade sig. Nu sitter han bara och är helt vimmelkantig, men givetvis så VÄGRAR han lägga sig ner. Han SKA hålla sig på benen, vilket gör att han ser ut som någon slags slow-motion variant av Bambi på isen. Staaackars lilla herr hund! Nu kan han inte använda tummen, så det får bli pekfingervalsen när han facebookar :)



Trattmannen i egen hög person. Ja jag vet att det blev knasigt ljus, men jag hade liksom inte hjärta att börja flytta runt honom för det.



- Jag vääägrar lägga mig ner! Groggy hund försöker sitta, med resultatet att han gliiider baklänges :)

Nu har jag hämtat ut biljetter till Henrik Schyfferts föreställning "The 90's - ett försvarstal" när den kommer hit - den 13 DECEMBER! Hur i hela fridens dar ska jag kunna hålla rätt på två biljetter så länge? Det är ju nästan nio månader tills dess, jag kommer hinna slarva bort dom femtitre gånger om. Fattas bara att Bilprovningen skickar brev också och berättar att de paxat en tid till mig i oktober, de brukar kunna göra så.

Och ute bara snöar det.. *gnisslar tänder*

Igår var vi på Conventum och såg Kent. Det var skitkul och riktigt bra. Några seglåtar för mycket ett tag där i mitten, men i övrigt var det jättebra. Vad mer kan man förvänta sig av ett rockband från E-tuna :) Dessutom tror jag bestämt att det var en Torshälla-kille som lirade synth. (ja, jag blir lite lokalpatriot ibland *s*) Om Depeche-publiken är världsbäst på allsång och armviftningar av olika slag så är Kent-publiken bäst på handklapp. Såna där klappklapp-klapp--klappklapp-klapp. Det var ju hundra år sedan jag såg Kent live och man kan väl lugnt påstå att de utvecklats en del sedan de lirade i Crazys källare -94 :) Bono-Jocke var.. hrm.. vid väldigt god vigör, det var Elisabeth och jag rörande eniga om. *flin* Conventum Arena däremot.. Jeeez vilken tråkig lokal! Inte nog med att den ser ut som ett gammalt DDR-badhus på utsidan, den var lika ful på insidan. Det var som att kliva in i en stor lagerlokal bara, verkligen astråkig. Och liten! Jag trodde det skulle vara oerhört mycket större och glammigare. Hursom, den dög till rockkonsert i alla fall! När vi skulle gå därifrån var det något så vansinnigt uppstyrt vid garderoben, det var vakter och avspärrningar och allt. Vi knotade väl lite, men vakten förklarade att det var för att man skulle få sätta på sig jackan i lugn och ro utan trängsel och han babblade på om hur bra det var jämfört med hur det är på andra ställen.
Positiv och klämkäck vakt: Har ni inte tänkt på det när ni är på krogen?
Frodis och Bettanblå: *tittar förvånat på varandra och utbrister unisont* Ehh.. Tänker? Vi tänker inte när vi är på krogen... 

Sen traskade vi till Pitchers för att vila fötterna och ta en öl. Nu blev det ju helt otippat inte EN öl, vi blev kvar där hela kvällen och satt och snattrade och skrattade en massa. Jag krossade Elisabeths rockillusion om en av medlemmarna genom att berätta att han och jag satt och sjöng Bo Kaspers Orkester hemma på krogen för en massa år sedan - med rörelser och specialljudeffekter och allt. Elisabeth blev helt knäckt och ville sniffa ketchup :)

Kort sagt var det en alltigenom helbra långfredag! Men idag är jag lite trött.

Satt på msn och pratade med Ciss som varit duktig och tränat enligt Paolo Robertos metod en kvart om dagen, vilket gett resultat i både kilon och centimetrar. Marion och jag brukar kolla på "Du är vad du äter" på tv och varje gång konstaterar vi att vi skulle vilja mäta våra midjor eftersom vi inte har en aning om var vi ligger. Är vi på gränsen? Har vi massvis med marginal? Jag äger inget måttband utan rev fram en tumstock och försökte mäta. Det gick sådär faktiskt, det kändes inte som att resultatet var helt korrekt och rättvist. Ciss kom på att jag kunde ta ett snöre runt midjan och sen mäta snöret med tumstocken. Det enda i snörväg jag hade hemma var, haha, silverfärgade serpentiner från schlagerbalunsen! Men vafan, det gick det också. Nej, jag tänker inte lägga ut bild på när jag stod insnörd i silverserpentin och nej, jag kommer inte lägga ut någon siffra heller. Det räcker med att konstatera att jag inte direkt riskerar att bli tvådimensionell i alla fall... Hrm.. Kanske ska hänga på Malins och Eriks trend och börja joggblogga. Fast då måste man ju kanske springa också, det känns som att hela idén går lite förlorad annars.

*gäsp* Sådärja, då var årets schlagerbaluns avklarad. Som vanligt blev det ett visst manfall, men det gick bra ändå. Jag hade som vanligt organiserat och fixat röstningsschema och grejs. Ha en normal förfest är inte riktigt min melodi :) Det ska inte vara uppsluppet och spontant inte, nej nej. Uppstyrt och ordning och reda med papper och penna och diagram :) Jag har nog varit sturmbahnführer i ett tidigare liv. Gästerna hade två förhållningsregler som de var duktiga och följde: 1. Hunden ska inte ha en massa snacks, även om han är söt och ser ut att svälta ihjäl. 2. Den som ringer och röstar på Christer Sjögren förpassas till trapphuset. Äh, vi kör bilderbok i stället, jag orkar inte skriva!



Bål är ett givet inslag när jag har fest



Schlagertatuering är nödvändigt en kväll som denna (ursäkta oskärpan, jag tror fotografen var lite suddig)



Schlagerhunden hälsade gästerna välkomna iförd silverserpentiner som han tog av sig efter en kvart



Röstning pågår! Marion funderar, jag skriver.



Röstningsschemat!

Totalvinnare at casa de Frodis blev BWO, följt av Charlotte Perelli. Jumboplatserna gick inte helt oväntat till Frida och Christer Sjögren.

Efter schlagern åkte vi till en annan förfest hos någons granne eller hur det var, och där var jag... äldst. Med god marginal.. Pojkvaskrar som ville dansa och småbrudar som stod och pratade om arvikafestivalen - jag blev helt förvirrad och satt bara på en stol och såg förskrämd ut. Malin och jag drog till Frimis där jag inte varit sedan personalfesten för något år sedan. Där var vi inte äldst, men närapå. Malin och jag är hemska människor.. Vi kommer brinna i helvetet.. Vi skrattade åt folk nämligen. Men alltså, cerisa strumpbyxor kommer jag aldrig ta på mig i hela mitt liv. Never! Cerist skärp placerat under tuttarna kommer jag heller aldrig ha. Man ser nämligen väldigt lätt ut som en bit engelsk konfekt då kom vi fram till.  

Det märktes att inte Kristoffer var med igår, det var ingen ordning på nånting. Ingen Baccara-dans och inget fyllekäkande. Så mår jag därefter idag också, salongsberusad klockan elva och vrålhungrig.

Det har varit en totalförvirrad vecka detta. Alla på jobbet är sjuka så vi har fått jobba två personer i stället för tre. Dessutom har ena studiodatorn krånglat så den går inte att använda. Två personer gör tre personers arbete med hälften så mycket utrustning - det blir aningens snoigt mellan varven! Igår gick ena headsetet sönder så det hördes bara i ena hörluren. Sen avslutade jag kvällen med att få hicka två gånger.. Aaaaningen opraktiskt i mitt jobb! Det tog tre gånger så lång tid att läsa in ett block på fem minuter och jag fick ta om var och varannan mening. Tack och lov att vi inte går ut i direktsändning. Sen tog det en halv evighet att redigera bort alla omtag och hickningar. Jag var helt slut efteråt.

Eftersom jag var sjuk i tisdags och inte började arbetsveckan förrän i onsdags har jag blivit helt dagvill och ligger en dag efter. Återstår att se om jag lyckas komma ihåg min egen fest i morgon eller om jag knallar till jobbet och tror att det är fredag!

Håhå, så var det då dags för "Andra chansen" i Melodifestivalen. Elisabeth och jag hade sedan länge planerat att inspektera spektaklet på lokal, och det blev O'Learys som blev vårt val. Detta enbart för att det utlovades schlager-kit till alla som kom och tittade. Vi har gått och fantiserat om schlager-kiten i flera dagar, vad kan det vara? Får vi klappkepsar? Eller en BWO-banderoll? En Anti-Carola-badge? Jordnötter? Pom-poms? Höga förväntningar som ni hör. Nu bar det sig ju inte bättre än att jag hade feber fram till i morse så någon vidare partypingla var jag inte, jag satt mest och hostade och hostade och hostade. Hursom, vi åt kanongoda hamburgare (rekommenderas om man är vrålhungrig!) och drack lite öl. Med betoning på lite, faktiskt. Jag har ju knappt ätit något sedan i tisdags så min mage blev helt perplex när det plötsligt lassades ner värsta bautaburgaren, strips, coleslaw och Heineken.

När vi kom var det fotboll på tv-apparaterna och när klockan började närma sig åtta blev vi lite stressade. Skulle de inte byta kanal snart? Jodå, de bytte kanal i tid trots några protester från ett gäng fotbollstittare. Själva tävlingen var ju hur kul som helst! Det var ett stort ögonblick i musikhistorien - Bettanblå röstade på Nordman! Det trodde man väl aldrig. "Jag vet... Livet tar såna lustiga vändningar ibland" suckade hon. Hon var inte ensam, när Carola blev utslagen jublade HELA O'Learys! Jag bara skrattade, vilken skräll! Mig är det skitsamma, Carolas låt var bättre men jag klarar mig gott och väl utan henne i finalen. Fotbollstittarna blev gladare än när det blev mål tidigare :) Vi kollade klart på tävlingen, men sen var jag bra mosig och vi bröt upp.

Schlager-kitet då, vad var då detta? Jo, vi fick en käck silverbag med diverse pryttlar i - silverfärgade serpentiner, rosa läppglans, en glittrig penna, en silverfärgad ballong (säga vad man vill om Elisabeth men världsmästare i ballonguppblåsning kommer hon aldrig bli *s*), en schlager-tatuering och så en sån där tutgrej man blåser i. Serpentinerna och tutan tog jag hem, de ska jag använda på min schlagerbaluns nästa lördag. Tatueringen med :) Varken klappkepsar eller jordnötter m a o, men så var det ju också schlager vi tittade på och inte fotboll.



Bettanblå river girigt bland grejerna i schlager-kitet 

Hahaha, hittade en så rolig grej i Eriks blogg så den härmar jag rakt av utan hämningar. Slå ditt namn + "är" på Google och kolla vad du får för resultat.

Sara är 14 år och orkar inte leva längre
Sara är galen
Sara är min hjälte
Sara är brandman på deltid
Sara är årets bästa medarbetare (naaaaawww, det tar jag fasta på!)
Sara är glad
Sara är snuvig (you bet baby!)
Sara är polisens nya vapen mot partnervåld

*asg* Gud så tuff jag är - brandman och polisvapen och hjälte och grejer.

Man ska inte tro på allt som sägs i reklamfilm och annonser, det vet jag mycket väl. Ibland stämmer det (L'oreals Telescopic mascara) men för det mesta inte. Ett exempel på det sistnämnda är Läkerol. Deras slogan "makes people talk" kan jag härmed avfärda som ren bullshit. Jag trycker i mig Läkerol Salmiak (väldigt god visserligen) men inte fan kan jag prata för det. Jag bara kraxar och piper, precis som Kate Winslet i "Titanic" i slutet där hon ligger och flyter på en planka och piper "come back" till livbåten. Nu vet jag inte hur Läkerol definierar "talk", det kanske räknas bara man kan få fram ett ljud. Det är ju tur att vi ska titta på Melodifestivalen i morgon på sportbaren och inte fotboll. Annars hade jag känt mig som världens mesigaste huligan, sitta där och pipa liksom.

Har haft hosta ett par dagar och känt mig konstig i halsen och igår kväll på jobbet fick jag feber och var tvungen att gå hem. Vaknade klockan 6 i morse med feber och den där Linda Bengtzing-låten i huvudet, snacka om mardrömsuppvaknande! Somnade om en stund i alla fall, och lyckades även byta låt i skallen. Morsan ringde när jag varit vaken ett tag och först då märkte jag att jag knappt kunde prata heller. Sen har jag hasat runt på feberdarriga ben hela dagen och nu börjar jag bli hemskt trött på det. Jag vet, ett dygn är ingen lång tid att vara sjuk, men det är ju så tråååkigt! Svettas och fryser om vartannat och ingenting är bra. *gnäller* Vad är egentligen feber? I temperatur alltså? Jag har aldrig ägt en febertermometer utan gått på känn (man känner väl om man mår bra eller inte?), men nu har jag faktiskt en termometer. 38,1 - det är väl feber? Någon som har några huskurer, please? Alvedon, bad och dryck verkar inte funka alls.

Jämmer och död vilken träningsvärk jag har! I HELA kroppen. Sanslöst. Lite låghalt är jag också eftersom jag har någon slags kramp i vaden efter ett karatehopp i lördags. Gaaah.. I'm too old for this shit!

Utmaning, som vanligt är det bara att härmas om man vill.

Röker du? - Nej

Snusar du? - Nej bevare mig väl!

Skolkar du? - Nä, det var lääänge sedan, in a galaxy far far away.

Gör du frukosten själv? Ja, vem skulle göra den annars? Jag har inte hemhjälp direkt..

Har du suttit i rätten? - Nej

Har du slagit ner någon? - Jag tror nog att jag får passa på den frågan. Eller, definiera "slå ner". Nej, jag svarar nog nej faktiskt.

Har du pussat någon av samma kön? - Ja

Har du varit på strippklubb? - Nej

Vad gör du när du blöder näsblod? - Trycker in en bomullstuss.

När grät du senast? - På morfars begravning

Vem kan du prata om allt med? - Ingen (men det är självvalt)

Har du solglasögon? - Ja men inte på mig just nu.

Skriv en mening på engelska: - He knows the sun, he knows the sun (från The Legends-skivan som går just nu). Där fick jag nytta av min fil. kand. :)

Vem pussade du senast? - Haha, det kan ha varit Petra. Men jag är inte helt säker. Eller, hunden pussar jag ju jämt på.

Vem kramade du senast? - Herr hund

Vad är din högsta önskan just nu? - Just i denna sekund är det att jag ska bli pigg i kroppen ögonaböj och inte behöva känna mig som en gammal stel kärring

Vad heter ditt hårspray du använder? - Spray? Jag kör med vax

Vem gillar du? - Många

Vilken färg har du på tröjan du har på dig? - Grå

Har du string på dig just nu? - Nix

Känner du någon som heter Niklas? - Jag tror faktiskt inte det. Om jag gör det så får jag be vedebörande om ursäkt att jag inte minns.

Har du bärbar data? - Nej, men ska få

Är du blyg? - Kan vara, det beror helt på situationen. Uppfattas nog inte som det. Eller??

Vad tänker du på just nu? - Sitter och klurar på vad jag kan göra för skoj nästa gång jag är hos frissan. Någon cool och helt otidsenlig synthfrisyr á lá Nitzer Ebb -89 kanske?

Det är väl för väl att konstrecensioner inte prioriteras i en taltidning för synskadade. Annars hade jag, trött och lätt bakfull, tvingats läsa in detta:

"Det är enklare att tala om formala renodlingar, att låta förenklingen bli en sorts hisnande skridskotur på släta stålblanka isvidder därför att utanverket reducerats till en friktionsfri inomupplevelse oavhängigt verkligheten. (...) Det rastlösa gränsöverskridandet och redan tidigt i dess historia den framväxande borgerlighetens behov av att utsätta sina trygghetsmarkörer för välkontrollerade prövningar, är dess inneboende energi. "

Jaha, säger du det? För mig är det bara ett sammelsurium av tjusiga ord. Men vad vet väl jag, jag är lite för simpel som gillar hamburgare, Melodifestival, "Californication", synthpop och läskeblask  och sånt.

*böjer huvudet en aning skamset* Förlåt.. jag kunde inte låta bli..

Inte helt oväntat är jag aningens småseg idag, med lätt nackspärr, blåmärken och träningsvärk. Allt var precis som vanligt igår m a o. Vill sända ett tack till Malin som bjöd på förfest och be om ursäkt för den... kanske lite överdrivna ljudvolymen.. Petra och jag grävde runt i Malins skivor och hittade en massa bra som vi jazzade loss till. Malin fick lov att sänka volymen stup i minuten. Så fort hon vänt ryggen till så höjde vi volymen igen. "Vi höjer bara liiite, så hon inte märker!" viskade vi vesslehemligt och kranade på. Hahaha, sen hade värdinnan haft vänligheten att ladda hem lite Milli Vanilli enkom för att Kristoffer och jag skulle ha dansuppvisning. Ja jisses. Det gick sådär, det är ju så komplicerade rörelser att det går bäst om vi kan titta på videon samtidigt. Men Baccara kan vi alltid, så det körde vi också. Sjuuukt synkade, gud så bra vi är!

Det verkar förresten som det kan finnas någon slags rättvisa! Marion och jag har gått och grämt oss över Lasse Lindhs nesliga utslagning i Melodifestivalen, men nu såg jag att han gått direkt in på Trackslistans andraplats. Yeeey!

Observera att det inte svämmar över av upprörda eller glada känsloyttringar över gårdagens Melodifestival i dagens Frodisblogg. Kan bero på att jag inte minns ett dugg av det programmet utan måste se på reprisen senare.. Eller vänta, jag minns Charlotte Perellis mikrofon, någon slags diamantdildo? Det låter ju helt sanslöst, har jag drömt det??

Håhå, eftersom det är lördag blir det givetvis Melodifestivalprat i Frodisbloggen. Idag blir det dock försnack eftersom jag inte kommer vara hemma i kväll. Har lyssnat på bidragen på svt.se och den här veckan är startfältet så jämndåligt att det är skitsamma hur det går. Jag kommer garanterat inte bli lika ilsk som sist :) Någon som riskerar att bli galen däremot är Bettanblå när hon hör Linda Bengtzings Mika-ripoff. Bettanblå avskyr Linda Bengtzing och älskar Mika så där finns det stor risk att vi måste slita fram luktsaltet.

Inget gnäll-inlägg att vänta i morgon m a o. I alla fall inte gällande Melodifestivalen, därmot kanske jag kommer vara bakis och ynka mig lite. Det är baluns i afton nämligen, det är rara Malin som bjudit in, och eftersom K ska med så finns det potential för sanslösa citat i morgon. To be continued... Nu ska jag storstäda. Tjoho!