frodis

Satt på msn och pratade med Ciss som varit duktig och tränat enligt Paolo Robertos metod en kvart om dagen, vilket gett resultat i både kilon och centimetrar. Marion och jag brukar kolla på "Du är vad du äter" på tv och varje gång konstaterar vi att vi skulle vilja mäta våra midjor eftersom vi inte har en aning om var vi ligger. Är vi på gränsen? Har vi massvis med marginal? Jag äger inget måttband utan rev fram en tumstock och försökte mäta. Det gick sådär faktiskt, det kändes inte som att resultatet var helt korrekt och rättvist. Ciss kom på att jag kunde ta ett snöre runt midjan och sen mäta snöret med tumstocken. Det enda i snörväg jag hade hemma var, haha, silverfärgade serpentiner från schlagerbalunsen! Men vafan, det gick det också. Nej, jag tänker inte lägga ut bild på när jag stod insnörd i silverserpentin och nej, jag kommer inte lägga ut någon siffra heller. Det räcker med att konstatera att jag inte direkt riskerar att bli tvådimensionell i alla fall... Hrm.. Kanske ska hänga på Malins och Eriks trend och börja joggblogga. Fast då måste man ju kanske springa också, det känns som att hela idén går lite förlorad annars.