frodis

På mindre än en vecka har jag spenderat NIO TIMMAR i kyrkan! Det är mer än jag gjort i hela mitt liv sammanlagt. Anledningen var att jag skulle syntolka en musikal i kyrkan. Först var jag tvungen att se föreställningen två gånger för att förbereda mig, och sen var det skarpt läge. Den kvicktänkte räknar snabbt ut att nio timmar fördelat på tre tillfällen blir tre timmar per gång. Japp, med paus var musikalen tre timmar lång.... Det är väl min största invändning mot föreställningen. Måns hade recenserat och gett bra betyg, med reservationen att det blev lite träsmak och att man ska överväga att ta med en kudde att sitta på. Pensionärerna tog honom på orden kan man säga, och släpade med hela såna solstolsmadrasser att sitta på! *asg* Jag klarade mig rätt bra eftersom jag fick sitta lite vid sidan om och dessutom stod upp ibland. Jag är ju inte världens mest religiösa (nähä??) och jag tyckte väl att storyn var lite trist och enformig. Men dom sjöng bra, det gjorde dom! Och publiken (läs: dom som betalade och inte gick gratis som undertecknad) verkade helnöjda. Det var fullsmetat i kyrkan och stående ovationer, en riktig braksuccé. Kul! 

 

Jag blev väl inte direkt frommare av att nöta kyrkbänk i så många timmar, men jag tycker nog att jag gjort bot och bättring för den gången jag råkade sätta igång kyrkklockorna i Torshälla kyrka när jag var typ tio år. Mitt bästa (om än oavsiktliga) bus :) Lite lättare och snabbare blev jag nog av alla gudsord jag fick insupa, för dagen efter den syntolkade föreställningen stack Ebba och jag ut och sprang. Mitt hemliga mål var att vi skulle klara 5 km eftersom vi fixat 4,5 fem dagar tidigare. Alltså, håll i hatten.. Jag sprang sju kilometer! SJU!! Benen bara pinnade på och jag dog inte ens. Heeelt sjukt, vilken ökning! På kvällen skulle vi på inflyttningsfest hos Pernilla och vi var väl lite oroliga att vi skulle vara så trötta att vi somnade i soffan, men det gjorde vi inte. Vi höll igång rätt bra. Kul att träffa lite nytt folk och kul att träffa Pernilla som jag ser alldeles för sällan! Sen blev det en tur till Harrys också, utan spektakel för en gångs skull. 

 

Idag skulle vi träna backintervaller... Ebba hade bestämt att vi skulle klara 10 gånger upp och nerför nåt vildvuxet halvberg hon hittat, men när vi kom fram reviderades planen till 5 (min minst sagt skeptiska uppsyn gjorde kanske sitt till också). När vi stånkat oss upp och ner 3 gånger tyckte hon det räckte, men då protesterade jag och tyckte det fick vara någon måtta på meserierna så vi kämpade oss igenom de resterande två omgångarna med. Jahapp, och här sitter jag nu som en zombie fast förankrad i soffan och orkar inte röra mig ur fläcken... Jag kommer svälta ihjäl..