Mitt papperslösa bajsliv, del trehundrafemtioelva!
Det här körkorts- och passtramset håller på att driva mig till fullständigt vansinne. I torsdags tog jag glad i hågen med mig gammalt pass, gammalt körkort, personbevis, extra uppsättning körkort samt Elisabeth och gav mig av till Coop för att försöka få ut brevet med mitt körkort. Jag förklarade att jag inte hade någon giltig legitmation och tjejen i kassan svarade glatt "Då kan jag inte lämna ut det!", som om det var värsta roliga nyheten. Det hjälpte inte att jag bönade och bad och hänvisade till mitt Moment 22 och att Elisabeth med myndig stämma sa "Jag är med som vittne" - de var stenhårda. Men tydligen kunde jag ringa till Transportstyrelsen och förklara att någon annan skulle få hämta ut brevet, så skulle dom skickade den upplysningen vidare till Posten.Jahopp. Skitgrinig skjutsade jag hem Elisabeth igen, som så snällt ställt upp helt i onödan. Soppatorsk höll jag på att få också, så jag sladdade förbi macken och tankade och köpte en påse Polly som jag i vredesmod tryckte i mig. Sen ringde jag Transportstyrelsen och fick prata med en JÄTTEotrevlig kille som förklarade att visst, så fick det ju bli eftersom jag inte kan fixa något pass utan körkortet, men att det skulle ta typ två veckor... Stööööön... Nu får jag ju ut mitt körkort för eller senare, problemet är ju att jag inte hinner få något nytt pass innan vi ska till Berlin om jag ska vänta på körkortet i minst två veckor. Jag höll fan på att få migrän när han sa det. Jag får nog faktiskt be mamma om hjälp, får ta en tur till hemmahooden så får hon intyga att jag är jag. Inte ett dugg meckigt... Fattar inte hur såna där id-kapningar och förskingringar är möjliga med tanke på att det verkar vara stört omöjligt att få ut sitt eget körkort. Men men, det är väl bra att dom är ordentliga! *försöker verka övertygande*
Efter den pärsen skulle jag fixa lite mat. Jamen då är det ett rör under diskbänken som läcker! Jag trodde jag skulle få en hjärnblödning, och eftersom det hände tio minuter efter kontorstid så var det inget de kunde göra något åt. Nu ska bara hunden bli sjuk och jag krocka med bilen också så är det skitjackpot.
Gud, jag blir galen. Det är bara att skratta åt eländet, och det gjorde jag och Elisabeth. Vi skrattade så vi kiknade. Hos henne pågår det stambyte i lägenheten så hon har kaos och grejer överallt, får kissa nere i källaren och sitta bakom en stor jävla byrå i vardagsrummet. *asg* Ja kära värld, det var liksom inte såhär det skulle vara när man passerat 40 - papperslös timvikarie. Vilken loser man är. *suck*
Nedräkning!
Ujujuj, nu är det så tant håller på att krypa ur skinnet. Någon slags nedräkning dök upp på Depeches hemsida häromdagen och givetvis gick alla devotees på Facebook i total spinn och började spekulera hejvilt.
Sen klargjordes det att nedräkningen är till en presskonferens som bandet ska hålla i Milano den 11 oktober, Där ska datum för albumsläpp och kommande turné avslöjas tydligen. Det är nästan så jag hyperventilerar bara jag tänker på det. Eftersom alla gamla rockstars verkar antingen dö eller lägga av tänkte jag försöka se dom så många gånger som möjligt nästa turné. Det är fan bäst att passa på! Jag får försöka portionera ut konsertbesöken bland vännerna så gott det går. Vet att Jenny och Annelie ville åka till London, och Jenny var även sugen på Berlin. Det vore sjukt kul att se DM på hemmaplan i London (plus att London ju är London liksom), och i Tyskland har dom ju en stor fanbase så där kan det säkert bli ett jädra drag med fester och kringarrangemang. Spelar de i Göteborg får Mikael ett besök, och till Globen kan jag ju åka med typ vemsomhelst eller själv om det skulle krisa (som om Jenny skulle tacka nej liksom).
Får se om det blir USA- eller Europaturné först. Gaaah så spännande! Men det är inte som att jag är övertaggad eller så :)
Gratisaktiviteter - denna vecka skitlång vandring och retromarknad
I fredags var jag inte ett dugg sugen på någon långtur till helgen. Väderleksrapporten lovade mulet och den där Bergslagsleds-vandringen som jag lovat Ebba kändes inte minsta lockande. Men så såg jag hur peppad och entusiastisk hon var så då tänkte jag att har man lovat så har man, och börjar det regna får vi väl vända och gå hem. Sagt och gjort, vi åkte upp till Ånnaboda där jag inte varit på hundra år typ. Det började inte så himla lovande, det myllrade av folk och vi hade visst lyckats pricka in vår planerade långtur precis när det var orienteringstävling. Men vi började gå och tänkte att vi får väl revidera planen om det blir besvärligt. Sträckan Ånnaboda-Suttarboda skulle vi gå, fram och tillbaka. Den hade jag gått med hundar en gång tidigare, med Smilla och Cheetah så logiken säger att det var någon gång innan 2002...
Vädret var faktiskt helt perfekt! Har sagt det förr och säger det igen - september har verkligen levererat. Det blev till och med riktigt varmt stundtals, men det kan ju även bero på att vi är sanslöst otränade och fick kämpa på lite i de värsta backarna.
Det var en trevlig etapp att gå! Mycket fin natur och fin utsikt.
Bland annat passerar man Falkaberget tror jag det heter, med utsikt över Falkasjön (eller något liknande, jag orkar faktiskt inte googla)
Vi försökte ta lite fina bilder, och hundarna var lika medgörliga som alltid...
Mitt i alltihop hittade vi en del av någon slags bisarr tipspromenad.
Vi gissar på svarsalternativ 1.
Väl framme vid Suttarboda upptäckte vi lite snopet att det liksom bara var en liten grusplan. Inga bord eller bänkar eller så att sätta sig vid. Vi orkade inte leta heller, utan satte oss i gruset och åt vår matsäck. Inte världens högsta mysfaktor kanske, men det gick det med.
Tja, sen var det bara att gå samma väg tillbaka. Det kändes lite drygt först, men vi hade en riktigt rask fart och var framme fortare än vi räknat med. Då var vi bra trötta och ganska svettiga efter att ha varit ute i 4 timmar. Ca 14 km backig terräng betade vi av och det känns idag kan jag säga. HerreGUUUUD vilken träningsvärk jag har! Främst vaderna, men även rumpan, midjan och konstigt nog axlarna.
Träffade Ebba på förmiddagen idag och hon hade lika ont hon :) Vi var en sväng på retromarknad i stan. Entrén var tio spänn så det kan väl räknas som en gratisaktivitet tycker jag. Mer än så blev det inte spenderat heller. Det var så trångt och så varmt och folk sålde så mycket skit. Helt värdelöst faktiskt. Men en värdelös utflykt är också en utflykt, för att travestera Ulf Lundell.
Summa summarum var det en bra vecka! Lagom mycket jobb, fick köra lite live och även om jag kände mig lite ringrostig först så gick det bra och var kul. Har även fått fler uppdrag så nu blir det helgjobb ända fram till jul... Det känns okej, det är inte så ansträngande uppdrag och framför allt är det pengar in.
Veckan som kommer blir lite omväxlande den med. En avtackning på jobbet, konsert på torsdag och verksamhetsplanering på lördag (läs: övertid plus gratislunch :) )
Mitt papperslösa liv, del 2
Mina försök att kunna identifiera mig går sådär kan jag väl säga. Har skickat in papper om nytt körkort i alla fall, så där är det väl bara att vänta. I fredags gick jag glad i hågen till polisen för att försöka fixa ett nytt pass. Jag hade hört från flera håll att det gick bra om man hade personbevis med sig, så jag hade skickat in och fått ett sånt. När jag kollade på polisens hemsida fick jag inte riktigt ihop det, men jag tänkte att eftersom flera av varandra oberoende källor sagt att personbevis räcker så valde jag att vara optimistisk. Det sket sig på en gång. att ha ett utgånget pass och ett personbevis räckte inte. "Du får be någon förälder, make eller sambo följa med" sa personen bakom disken. "Okej" sa jag och vände på klacken, skitarg. Givetvis blir ju inget bättre av att jag blir förbannad och stormar ut därifrån, men det kändes som vad jag orkade med just då... Jag har varken någon sambo eller make. Mina föräldrar bor i Torshälla - ska jag behöva baxa hit dom bara för att dom ska kunna intyga att jag är jag?! Det har dom ju inte behövt göra sedan jag fick mitt första pass som 6-åring! Helt bisarrt, jag är liksom 44 år. Rent krasst skulle jag kunna be random främling folkbokföra sig på min adress en dag, och sedan följa med mig till polisen för att intyga att jag är jag, medan det inte duger med någon på annan adress men som känt mig i 20 år. Jag förstår att det ju måste vara lite ordning och reda, men att det skulle vara såhär bökigt kunde jag inte föreställa mig.
När mitt körkort kommer hoppas jag verkligen att dyr-Coop kan vara lite medgörliga och att det räcker att jag har gammalt pass, personbevis, gammal körkort, två ex av fotot som finns på nya körkortet och en vän med giltigt pass, giltigt körkort och giltigt presskort med mig och jag får hämta ut brevet. Annars är jag fast i Moment 22 forever and ever.
Gud så tröttsamt detta är! Hur sjutton gör folk när de skaffar sitt första leg?
Gratisaktiviteter - denna vecka ny vandring
Igår gav jag och Ebba oss ut på långpromenad igen. Jag visste precis vart vi skulle gå - Oset. Ytterligare ett ställe jag promenerade jätteofta förr, men som jag inte besökt på eeevigheter. Eftersom jag fortfarande inte fått mitt nya körkort släpar jag runt på mitt pass ifall jag skulle bli stoppad i någon poliskontroll. Ebba undrade hur långt jag egentligen tänkt att vi skulle gå, med tanke på att jag hade pass med mig. Vi försöker hålla oss inom Schengen i alla fall! :)
Bästa prommissällskapet.
Vädret var kanon även den här helgen (september har verkligen levererat!) och även om det var lite svalt och skuggigt när vi började gå så blev det värsta sommavädret efter ett tag. När kunde man gå i t-shirt och solglasögon 17 september sist?
Det blev inget bad den här gången, det var så långgrunt att Partyvalpen fick nöja sig med att doppa fötterna och plaska lite.
Fikarast blev det också såklart. Sammanlagt var vi ute i 2½ timmar, jätteskönt! Om vädret är med oss även nästa helg blir det nya strövtåg.
Idag har jag inte bara sparat utan t o m tjänat lite pengar! Jag hade lite storstädning här hemma och åkte till Coop och pantade flaskor. Orkade bara en vända men jag fick 198 spänn tillbaka efter att ha handlat för 130... There's more where that came from kan jag säga..
Veckan som kommer blir rätt kul. Jag ska live-syntolka tre kvällar och kommer inte jobba på tolkservice då. Sovmorgon m a o! Det ska bli skoj med lite live, det är alltid spännande och i alla fall jag taggar till lite extra.
In bed with DM
Fick ett trevligt litet bokpaket i förra veckan!
Bästa sällskapet i sängen ju! Hittills har jag varit för trött på kvällarna för att läsa, jag har mest bläddrat andäktigt och tittat på bilderna (och konstaterat att jag inte verkar lyckats komma med på en enda).
Gratisaktiviteter - denna vecka grillfest och vandring
Visst, det var förra veckan om man ska vara petig, men jag orkade inte skriva igår. Noga då.
Hursom, i fredags bjöd jobbet på grillfest. Kul! Dessutom var den förlagd ca 40 meter från mitt hem så det var win hela vägen liksom. Det blev en lugn tillställning vilket var väldigt skönt. Prat, mat och Kristoffer var i högform så det blev en hel del skratt också. Jag imponerade stort på kollegorna med mitt sminkade, blingade party-jag. "Guuud så snyggt, sån där ögonsminkning har du inte haft förut!". Ehm, nej jag sminkar mig sällan som en drag queen när jag ska jobba. Orka med det. Men det var ju trevlig att visa att jag inte alltid ser ut som en bättre begagnad slafs! Vi var över 70 personer anmälda så det var en hel hög med folk jag aldrig träffat tidigare, och alla fick jag inte möjlighet att hälsa på heller i vimlet. Men några namn fick jag ansikten till (och några fick jag lite skvaller om också, hehe) och det är alltid kul. Det blev en precis lagom kväll, och lagom är fan inte fy skam. Jag höll mig till Fanta hela kvällen (förutom en fjärdedels smutt på någon helvetessnaps som D trugade i mig) och gick hem tidigt, mätt och belåten.
I lördags skulle jag nämligen vara pigg och rask i benen, och körduglig, för då hade jag lovat Ebba att vi skulle ut och gå på långtur i för henne nya domäner. Vädret var sannerligen med oss, strålande sol, så vi tog hundarna och lite matsäck och knatade iväg.
Vi startade vid USÖ och gick förbi Alnängsbadet, där hundarna fick doppa sig lite, vidare ner till Naturens Hus-Rävgången-Rynningeviken.
Jag och Husmor promenerade jämt här när vi jobbade natt ihop och jag bodde i stan, men det var ju 14 år sedan så mycket har hänt sedan dess.
Hundarna skötte sig superbra, trots att de knappt umgåtts nånting tidigare. Partyvalpen försökte ignorera småknattarna mest hela tiden, och dom i sin tur tyckte hon var lite läskig när hon blev helt sprallig efter badet och for fram som nån jäkla Spökplumpen. Det var skönt att det gick så bra, hon kan vara lite tjafsig och tråkig med andra hundar annars.
En sak som inte ändrats sedan sist var kossorna!
Dom fanns kvar, även om jag nog tror att det var annan modell på dom förr. Dom här hade ju väldigt stora horn måste jag säga, eller så är det jag som blivit gammal och ängsligare.
Kofie! Värsta posör-korna, och notera Partyvalpens fotobomb-försök i nederkant. Det var bara hennes efter-bad-Stig-Helmer-tofs som kom med (amatör!).
Det blev matsäck och lite vila i en raststuga innan vi vandrade vidare. Även på hemvägen stannade vi till så hundarna fick svalka sig med lite bad.
Vi var ute och gick i närmare 4 timmar och avverkade 1,5 mil ungefär. Både hundar och mattar var rejält trötta efteråt, men mycket nöjda. Partyvalpen är ju trots allt drygt 8 år och ingen ungdom längre, och var alldeles stel och lite stapplig när hon hoppade ur bilen när vi kom hem. Förmodligen blev hon lite kall av badet, för när jag torkat henne med ett badlakan och hon sen fått sova i soffan en stund så var hon fin igen. Om än trött, och HUNGRIG!
Ytterst trivsam dag! Hösten får gärna fortsätta på det här viset.
Gratisaktiviteter - denna vecka vernissage
Jag försöker (läs:måste) spara och snåla så mycket jag kan just nu (gotta love att vara vikarie...) och Ebba med, så nu försöker vi hitta på gratisaktiviteter. Igår var vi kulturtanter och gick på vernissage på Örebro länsmuseum (tror jag det heter, hrm..). Det var Roine Magnussons fotoutställning "Faces I have met" som invigdes. Fantastiska foton på djur, men precis som Ebba så tyckte även jag att det saknades bakgrundshistoria till bilderna. Det hade varit skoj att kunna läsa om hur bilderna blev till och var de var tagna. Men men, klart sevärt i alla fall för bilderna var jättefina.
Sen var vi även ner i klenodkammaren och kikade lite, och så tittade vi lite på någon Örebro-utställning. Jag försökte komma på om jag varit på museet någon gång tidigare, men jag tror fasen inte det. Inte en enda gång? Helt otroligt.
Tv-tips: The Night Manager
Jag är urusel på att följa tv-serier. Jag har inte tålamod att engagera mig, jag somnar, jag glömmer etc. Jag kan vara den enda i hela världen som inte sett en enda minut av "Game of thrones" och det tog mig typ 7 år att ta mig igenom tre säsonger av "Prison Break" (hade det inte varit att jag blev dösjuk förra våren med influensa i två omgångar och inte kunde göra annat än ligga i soffan hade jag fortfarande inte varit klar). Miniserier däremot går bra! Om någon missat "The Night Manager" som gick den här och förra veckan så kan jag rekommendera den! Den var jättespännande såklart, sådär som det alltid blir när det handlar om infiltration, och så upptäckte jag Tom Hiddlestone. Mamma mia, hur i hela världen har jag lyckats missa honom?!? Jeeez, så snygg att jag nästan tappade andan.
Det kan inte bara vara jag som tycker att han skulle passa som nästa James Bond.
Hursom, oavsett hur han ser ut så är serien jättebra!
Mitt papperslösa liv
Om någon undrar hur meckigt allt blir när man blir av med sin plånbok så är svaret JÄTTEMECKIGT! Gaaah! Jag spärrade ju korten direkt när jag upptäckte att plånkan var försvunnen, så just den biten var det inga problem med. Tills jag ju kom på att jag varken hade några pengar eller kort och ju var tvungen att ta taxi hem från flygbussen när vi kom hem miss i nassen. Nu var det inte heller något större problem. Elisabeth kunde låna pengar åt mig om jag ville. Det behövdes inte, vi fick vårat bagage snabbt så jag hann växla mina kvarvarande euron till svenska stålar redan på Arlanda. Men sen började krånglet. Inga kort betyder att man får släpa runt på mynt och sedlar. Ingen plånbok betyder att man få ta vad man har, i det här fallet en liten tygportmonnä. Inget körkort (eftersom det låg i den försvunna plånkan) betyder att man får använda sitt pass som legitimation.
Då uppenbarar sig nästa problem - passet gick ut för en vecka sedan. *stön* Nu har jag i alla fall fått nya kort och köpt en normal plånbok. Något nytt pass eller nytt körkort har jag inte skaffat än dock, så jag är utan giltig identitetshandling. Jag har i alla fall anmält det förrymda körkortet till både Transportstyrelsen och polisen. Första gången jar ringde polisen fick jag nr 67 i kön. Hejdå, sa jag och la på i vredesmod. På jobbet skrattade dom åt mig. "Men Sara, du måste ha lite tålamoood". Andra gången jag ringde fick jag plats 162, men då hade jag tålamod och faktiskt gick det rätt snabbt. Man kunde dessutom välja att bli uppringd så slapp man sitta och vänta i telefonkön.
Jaha, då var det fixat. Nu inträder något av ett Moment 22. När nya körkortet kommer kan jag inte hämta ut det med passet eftersom det är ogiltigt. Nytt pass kan jag inte fixa utan körkortet. Annamalin trodde att det gick om jag fixade personbevis från skattemyndigheten. Annars får jag väl be någon vän som har giltigt id att följa med som målsman och intyga att jag är jag... Stöööön... Tips: bli inte av med plånboken, det är allt jag säger.
Utan plånbok i Katalonien - eller Souvenirshoppingen som gick överstyr
Håhåjaja, det är en vecka sedan vi kom hem från Barca men jag har inte orkat blogga (började igår men då strulade det med att ladda upp bilder..). Jag började ju jobba direkt i måndags så hela veckan har jag varit helt förbi av trötthet. Idag fick jag arslet ur vagnen och packade upp resväskan i alla fall.
Hursom, det blev en superresa! Kaos och kalabalik som vanligt när jag är ute och reser, fantastiskt väder, smaskiga drinkar, bra shopping och jag har skrattat så jag fått träningsvärk i magen.
Vi tänkte först ta bilen till Arlanda men ändrade oss i sista sekunden och tog bussen i stället. Såhär i efterhand var det ett bra beslut, det var skönt att slippa köra mitt i natten. Bussen gick klockan tre i söndags natt, och vi kom fram till Arlanda i precis lagom tid. Mellanlandning i Oslo där vi hade en halvtimma på oss att byta plan. Pjuh! Väl framme i Barca var det varmt. Vi tog flygbussen in till "stan" och fick promenera en bit till hotellet. Totalt genomsvettiga blev vi av att släpa våra väskor i 30 graders värme, iklädda jeans och gympadojor. "Ert rum är inte klart på ett par timmar" fick vi veta i receptionen, och då höll vi på att smälla av. Vi fick låna en toalett och byta om till lite lättare kläder innan vi lämnade bagaget i förvaring. Lite dåligt tycker jag och just då blev jag ganska irriterad faktiskt. Vi kom ju på eftermiddagen. Sura och griniga kladdade vi på oss solkräm, bytte kläder, lämnade väskorna och gick ut på stan för att få något att dricka och äta. Sen kändes allt mycket bättre och vi tog oss ner till stranden och låg där ett par timmar. Elisabeth badade men jag gick bara i till låren för jag tyckte det var för kallt. Badkruka delux, jag vet.
På väg från stranden var jag tvungen att köpa skavsårsplåster och sätta mig på trottoaren och plåstra om mina stackars fötter. Compeed - dyraste plåster jag köpt i hela mitt liv men de var bra. Sitter som berget dock, och klistret går ju knappt att få bort så hela veckan gick jag runt med klistriga fötter. Vi piffade till oss och sen blev det mat, följt av barhoppning. Vi hittade ett ställe där de gjorde grymma white russians. Asgoda och hej och hå vad det inte snålades på spriten där... Vi hade ju varit vakna i 1½ dygn vid det laget och blev så glada i hatten att vi shoppade krimskrams med glatt humör! Kylskåpsmagnet med elefant, solfjäder och så var jag tydligen på vippen att köpa några gräsliga kylskåpsmagneter med livs levande kaktusar på! *asg* Vad fan jag nu skulle med dom till?! Elisabeth höll på att implodera av återhållet hån när jag yrade om att de ju var lite söta. Hallå, skitfula ju! Skulle se ut det, vakna med handväskan full av kaktusar..
Dagen efter började vi med lite turistande efter frukosten. Först betade vi av Casa Batllo, som låg i närheten av hotellet. Tjusigt som tusan.
Och sen Sagrada Familia, som ju aldrig verkar bli klar
Sen blev det strandhäng, och jag badade!
Jag äääälskar sol, bad, strandliv, men mitt hår är inte riktigt kompatibelt med saltvatten... På väg från stranden stannade vi och åt på en restaurang som kom att bli vårat favoritställe, vi åt där tre gånger. GRYMT god roasted chicken with chips hade dom. Jag bara satt och hummade gillande medan jag åt. Servitören var jättegullig dessutom. Trevlig, duktig på engelska och såg ut att kunna vara David Beckhams katalanska storebror. Ett fett jävla minuspoäng dock att han sprang efter oss och frågade om det var vi som glömt en dramaten. En dramaten?! Ursäkta, men ser vi ut som om vi asar runt på en dramaten?! *hmpf* På kvällen blev det barhoppning igen och vi hittade ett ställe som gjorde stans bästa mojitos. Hittade även en irländsk pub som tillsammans med white russian-stället och mojito-stället skulle bli våra stamhak.
Onsdagen började även den med turistande, då vi gav oss av mot Park Guëll. Väderleksrapporten utlovade molnigt vilket ju skulle passa utmärkt, men det var ju bara bullshit. Asvarmt var det och det var en bra bit att gå. Väl framme såg vi att entrébiljetterna var slut ända fram till kvällen då det fanns några stycken, så vi fick nöja oss med att gå i den delen av parken som var gratis.
Gaudís hus.
På väg därifrån stannade vi till i en souvenirbutik och tittade lite. "Jaha, där sitter Leo Messi och bajsar" sa Elisabeth, och pekade på en helt bisarr figur på en hylla. Sen såg vi att hela hyllan var full med bajsande kändisar! Messi, Neymar, Suarez, Michael Jackson, drottning Elizabeth, Picasso, Charlie Chaplin, Angela Merkel - och Darth Vader! Vi höll på att smälla av, vad sjutton VAR detta??
Efter det såg vi såna figurer i varenda affär och det tog oss två dagar innan vi fick veta att det är "the caganer" - en katalansk lyckobringande figur tydligen. Det ska visst vara en ära att bli avbildad som caganer. Ehm, okej.. Jag tog en smygbild på Darth Vader och la ut på fejjan och frestade Magnus med, och han blev eld och lågor och jättebesviken att de inte har swish i Luxemburg, annars hade han swishat pengar så jag kunde köpa med mig den till honom. Nu är ju jag världens snällaste när jag vill, så jag köpte en bajsande Darth Vader åt honom ändå, som han ska få vid tillfälle.
På eftermiddagen kom den utlovad molnigheten så då hängde vi vid hotellets lilla pool. Kvällen skulle bli lugn men så hittade vi en bra bar så efter en stund dansade vi runt inne på Desigual och sjöng och visslade till "Pumpin blood"... Så kan det gå! Efter ännu mer spontanshopping fick vi gratis shots på den irländska puben och det skulle inte förvåna mig om vi sjöng och visslade då också.
Även torsdagen började vi med att turista. Den här gången var det katedralen som spanades in.
Från utsidan bara, jag hade nämligen för kort kjol för att bli insläppt... Typisk. Jag har ju aaaldrig kjol på mig, bara när jag är på solsemester. Nu hade jag det, och en för kort sådan dessutom. Inga jävla halvmesyrer! Det var väl inte hela världen precis, vi knatade vidare till katedralen vid havet (och något mer ställe på väg dit, alltså det var så många kyrkobyggnader att jag inte kan hålla reda på alla!) i stället och där blev vi insläppta. Det var väldigt fint där inne. Jättefina mosaikfönster och vacker men inte prålig och bjäfsig utsmyckning. Sen blev det sedvanligt strandhäng! Min plan var att inte blöta ner håret eftersom det blir så ostyrigt och jag ser ut som en kvast, men det sket sig kan man säga. Det blåste en del och gick ganska höga vågor. En kille på väg ut i vattnet tappade sin uppblåsbara ubåt eller vad det nu skulle föreställa, och den blåste mot mig där jag stod i vattnet. Jag gjorde en väldigt elegant och graciös manöver när jag fångade in den och räckte över den till ägaren. Så graciös att jag fick sendrag i benet och inte kunde stödja på det utan givetvis föll som en mäla när det kom en stor våg. *stön* Man ska inte vara snäll. Eller så ska man inte försöka sig på ballerinamoves när man är stel som en basfiol.
På kvällen spanade vi in den magiska fontänen. Det var jättefint!
Roligast var ändå kvinnan som stod framför mig. Hon tog selfies precis HELA tiden. Jag överdriver inte ens, hela tiden stod hon och knäppte. Visst, det får man väl göra om man vill, det är ju upp till var och en. Problemet var bara att hon inte verkar ha förstått att man kan vända på skärmen så man ser vad man håller på med, utan hon knäppte hejvilt lite på måfå medan alla runtomkring kunde se hur bilderna blev. Hon kan inte ha sett ett dugg av själva fontänföreställningen.
Min utsikt under hela showen...
Vi hann med ytterligare en turistgrej - Palau Guëll. Vi tog tunnelbanan dit en morgon och färden var något utöver det vanliga kan man säga. När vi klev in i tunnelbanevagnen stod det en farbror där med en mobil karaokemaskin (som en dramaten ungefär) och sjöng "Walk of life". Det är ingen överdrift att han freebaseade en smula med texten för vi fattade inte om det var engelska eller spanska han sjöng på. "Vem fan spelar Dire Straits??" mumlade jag till Elisabeth och himlade lite med ögonen. Då bytte han låt och rev med stor entusiasm av sommarplågan med refrängen "Maya hiii, maya hoo, maya heeey, maya HAHA" och vi doooog. Vi skrattade så vi kved och Elisabeth ba "Men kör fooort, så jag får kliva AV nån gång!!". Vi stapplade asgarvande av tåget och letade oss fram till Palau Guëll. Inträdesbiljetter hade vi köpt dagen innan så det var i princip bara att kliva in, få våra audioguider och sen gå runt i palatset och titta och lyssna. Det var väldigt intressant!
Efter det gick vi till stranden för ett sista beachhäng. På Barcelonas strand kan man inte bara lämna sina saker och gå och bada, då blir de stulna i en grisblink. Tidigare i veckan var det ett gäng franska gossar som bad mig passa deras saker en stund medan de badade, och det var givetvis i sin ordning. Jag tog min uppgift på stort allvar och ställde mig upp för att ha ordentlig koll. Den här dagen blev jag återigen ombedd att vara badvakt - nu av en tokhet italienare (tror vi, behöver inte stämma på en fläck). Jag intog min bästa badmamsellpose med händerna i sidan och spejade över stranden och havet. Min rara badpojke såg mig och, hahaha, vinkade åt mig från vattnet. Elisabeth småhånade mig lite för att jag inte kunde sitta och passa grejer utan envisades med att ställa mig upp. Jag förklarade att kommer det någon och försöker knycka något måste jag ju vara på hugget, sitter jag på min feta röv hinner jag ju inte komma upp innan tjyv och saker är långt borta. "Men här ligger en sten, den kan vi kasta på den som försöker något fuffens" tyckte tant E. *asg* Neanderthalar-Baywatch liksom, kasta sten på folk! Givetvis var jag superdupermogen så som man kan begära av mina 44 år och smygfotade hetingen.
På väg från stranden gick vi förbi en liiiten butik som hade fina glaselefanter i fönstret och jag ville givetvis köpa en. Vi var helt själva i butiken, förutom killen vid disken, och botaniserade bland grejerna. Jag kunde inte bestämma mig för en utan köpte två. Medan killen i kassan omsorgsfullt slog in elefanterna i bubbelplast tittade jag mig omkring och tyckte det var ett väldigt märkligt sortiment de hade, men vad sjutton, såna där souvenir-/krimskramsaffärer kan ju ha vad som helst liksom, Inget konstigare än att handla på Netto i Karlskoga där jordnötsmör, My Little Pony, fiskpinnnar och kalsonger ligger huller om buller. Här hade de vad jag tyckte såg ut som stora chokladmuffins, kakor i burkar, framme vid disken låg femtioelva olika sorters cigarettpapper etc. Det konstigaste de hade var kondomer med cannabissmak. "Vem i hela fritidsgården vill ha det??" tänkte jag i mitt stilla sinne, men reflekterade inte mer över det. När vi gick ut ur affären var det något vi båda två reagerade på, minns ej vad, och när vi kom ut på gatan tittade vi på varandra och bara "Alltså.. VAD var det där för affär?? Var det någon slags haschbutik??" Jo, eftersom dom hade klubbor från Amsterdam i fönstret kunde vi väl ana att så var fallet. Jag blev helt förskräckt, "Men...vad är det jag har köpt? Har jag köpt några jävla haschbongar eller vaddå??". Tillbaka till hotellet, slita upp bubbelplasten och jo - jag hade visst inte köpt gulliga prydnadssaker utan två haschbongar. *dör* SOM vi skrattade! Går in för att köpa en glaselefant, kommer ut med två haschbongar. Inga jävla halvmesyrer! *skrattar så jag pinkar ner mig*
Jag förutsätter att killen i butiken inte begrep ett ord svenska, annars kan han ju inte trott vi var riktigt riktiga där vi resonerade hit och dit. Ba "ja den gula var ju liksom lite gladare" (man vill ju inte röka på med trista, enfärgade bongar vill jag mena...), "en blå har jag redan" och höjdaren "jag tar två, så kan de stå på varsin sida av tv:n". Hahahahaha! Vilken cirkus! Naiva tanten shoppar loss. Elisabeth blev förvånad att jag ens visste att det hette haschbongar, men jag sa att det visste jag bara för att jag sett det i ett avsnitt av "Sex and the city"! Det kanske inte ens heter så, jag kan lika gärna minnas fel. Jag vet ju liksom ingenting om sånt här. Det var ju ren tur att jag inte var hungrig och köpte nån jäkla magisk muffins och tryckte i mig! *asg* Men som jag står fast vid - jag tycker ändå det hedrar mig att jag är så vansinnigt okunnig om narkotika att jag köper haschbongar för 200 spänn i tron att det är prydnadselefanter i handmålat glas! *asg* Hej och hå, nu står de i alla fall så fint här hemma på varsin högtalare. Lär få plocka undan dom om jag ska sälja lägenheten så de inte hamnar på Hemnet :)
Joråsåatt, två haschbongar och en bajsande Darth Vader - mitt mest bisarra handbagage ever! I övrig shoppade jag mycket kläder och givetvis bling. Det var sommarrea så det var rebaja rebaja överallt. En natt hittade vi en liten smyckesaffär som hade asbilliga örhängen i fönstret - bara 1½ euro! Givetvis var affären stängd eftersom det var mitt i natten, men vi bestämde att vi skulle gå dit på dagtid och handla. Herregud som vi letade! Vi var inne i varenda gränd tror jag och letade efter den jäkla affären men hittade bara ställen som såg precis ut som den affären, men som hade mycket dyrare grejer. Efter ett par dagar insåg vi att det antingen var någon slags Narnia-affär som man inte hittar hur som helst, ELLER så kan det vara så att tanterna var en smula på kanelen och läste fel och att affären inte alls sålde äkta silverörhängen för 15 spänn - hur otroligt det än låter...
Resan fick tyvärr ett lite trist slut då min plånbok försvann två timmar innan vi skulle åka hem. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag är helt säker på att den försvann från hotellrummet när vi var och åt frukost och jag tydligen glömt lägga den i safetyboxen. Hotellpersonalen säger att ingen varit inne i vårt rum under tiden. Aja, det är som det är. Först fick jag total panik och började hyperventilera och det kändes som jag skulle svimma, sen började jag gråta och sen blev jag arg. Ringde och spärrade mina kort på en gång, och jag hade inga pengar i plånboken så det var det ingen fara med. Men det blir ju ett jävla meck med att fixa nytt körkort, nya betalkort etc. Trist!
I övrigt var det dock en kalasvecka! Solat, badat, shoppat, ätit, druckit. Det var billigt med drinkar så vi har testat nya saker och sånt vi inte druckit sedan 1990 ungefär. White russian, black russian, mojitos, strawberry daiquiris, sambuco-shots, Tequila sunrise, Sex on the beach, Spring box etc. Och så har vi som sagt skrattat. Herregud vad vi har skrattat. Barcelona rekommenderas. Se upp bara vilka affärer ni går i :)
En kväll med gåshud
Igår var jag och Elisabeth på Weeping Willows i Stadsträdgården. Vi grundade med mat på Hellas, som var kanon som alltid. Visa av erfarenhet från ösregnet på Marit Bergmans konsert hade vi med oss paraplyn båda två som besvärjelse mot regnet, och det funkade! Det var inte jättevarmt precis, men man får liksom vara glad bara det inte regnar.
Konserten var skitbra! Jag är inte särskilt inlyssnad på Weeping alls, jag har två skivor som är från millennieskiftet typ, så jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att jag ville gå och se dom. Det var nog för att jag tyckte det skulle vara kul, det var inte så himla dyrt vad jag kan minnas, jag vill supporta när det händer saker i stan, och inte minst - för att mina föräldrar har sett dom! Att mamma och pappa sett ett bra band jag inte sett är ju fullständigt oacceptabelt :) Hursom, det var ett väldigt bra infall av mig för det var jättebra. Magnus Carlsson kan ha Sveriges bästa röst. Fy satan i fakking gatan vad han kan sjunga! Jag brukar väldigt sällan få gåshud av sång, men nu fick jag det. Helt galet bra. Han gav dessutom ett trevligare intryck än jag fått. Jag vet inte varför, men jag har uppfattat honom lite som Morrissey - lite flamboyant och samtidigt en smula introvert (säga vad man vill om Moz, han är hyperintelligent, rolig och ett geni på alla sätt men vidare likable och trevlig verkar han ju inte om man ska vara ärlig). Magnus Carlsson var avspänd, pratglad och verkade trevlig. Dessutom är han den hittills enda som gjort acceptabla (faktiskt riktigt bra) versioner av både "Somebody" och "There is a light that never goes out".
Efter konserten cyklade vi till O'Learys som som vanligt var halvtomt och ville stänga tidigt, så vi knatade till Pitchers i stället. Det blev en tidig och ganska städad kväll eftersom dagen idag skulle bli en smula busy med packning, städning, avvinkade av husdjur etc. I natt sätter vi oss på flygbussen och i morgon bitti flyyyger vi till Barca! Hoppas inte medpassagerarna på bussen har lust att sova för vi måste lyssna på Radiosporten (fakk jo Viasat) och heja på Sarah Sjöström.
Adios amigos!
Galenskapen består, men nu har jag i alla fall semester
Jaha nähä, världen har ju inte blivit mycket bättre de senaste veckorna. Präst får halsen avskuren i Frankrike, krondåre i Tyskland spränger sig själv, annan dåre hugger ihjäl folk på ett hem i Japan. Sluta nu.
Men nu har jag semester! Firade in detta förra helgen med Elisabeth och Ebba. Började med drinkar i Ebbas trädgård och sen drog vi till stan och satt på Makeriets uteservering och babblade. Ovanligt lugn kväll, i betydelsen fritt från alltför många dårar, men det var bra jobbigt att cykla hem och dagen efter gjorde jag absolut noll och nada.
Hela veckan känns det som jag gjort noll och nada. Det är visserligen vad man ska göra när man har semester, men jag har mest vimsat runt och glömt saker och tappat bort grejer och haft mig. Funderar vad jag ska ha med mig när vi drar till Barca på måndag, och jag vet fortfarande inte om det är något jag glömt. Det känns så. Jag är ovanligt ofokuserad och oförberedd den här resan känns det som. Jag har varit fruktansvärt trött hela veckan och bara tupplurat, så den riktigita semesterfeelingen har inte kommit än.
Hursom, det ska bli så kul att åka! Elisabeth har haussat upp förväntningarna till max med sina hyllningar, så jag kommer säkerligen bli måttligt imponerad av stan :) Dessutom ska det regna! Vafan då. Visserligen mest på kvällstid, men ändå... Aja, lite sol ska jag väl få på mig. Gaaah så skönt det ska bli.
Ikväll blir det också skojigheter för då ska vi på konsert med Weeping Willows! I stadsträdgården, och självklart kommer det vara mulet och eventuellt regna. Tror jag tar med mig paraply den här gången.
Vecka 28 - när världen officiellt blev totalt galen
Herregud, vad är det som händer? Jag tyckte världen verkade vara på väg utför redan för ett bra tag sedan, och den här veckan gick den ju helt bananas. Vansinnesdåd i Nice, varpå Jesper Parnevik gick full retard och twittrade om Zara Larsson och sen skyllde på att frun gett honom en sömntablett, varpå hans barn också gick full retard och hatade på Zara. Donald Trumps spontana reaktion på vansinnesdådet - mer tortyr och återupptagande av skendränkningar! *stön* Vad hålls ni med?? Keep calm och lyssna på Hans Brun när han är på tv är allt jag har att säga. Sen hann man inte mer än hämta andan så blev det statskuppsförsök i Turkiet. Kaos och kalabalik och inställda charterresor - vilket givetvis på något sätt var Vingresors fel av reaktionerna på Facebook att döma. Folk. Man blir ju fan galen. Trist när semesestern blir förstörd, verkligen. Kanske något värre dock för människorna som BOR och lever i dessa oroshärdar.. Men visst, man blir ju sur när man går miste om sin all inclusive-öl, det blir man ju..
I lördags var det dock dags för lite roligheter här. Jag, Marion och Elisabeth var på Södra Vattentornet och såg Jasmine Kara. Det var Elisabeth som var sugen att gå, och eftersom jag aldrig vare sig varit på Södra Vattentornet eller sett Jasmine Kara och det dessutom vankades grillbuffé så hängde jag på. Maten var asbra! Minus dock för att det inte ingick någon efterrätt, men nog blev vi mätta och trinda allt. Innan konserten noterade vi att de baxade in en motorcykel som stod bredvid scenen. Den var svart och vit och med Jasmine Karas logga på tanken (eller vad det heter på en mc, inte vet jag). Vi blev nyfikna och undrade vad den fyllde för funktion. Kanske skulle hon åka därifrån på den? Nä. Den bara stod där. Och folk tog selfies med den! Med en motorcykel?! Det är ju inte som att det var Dennis Hoppers båge från "Easy rider". Vi fattade ingenting, helt bisarrt. Konserten var bra. Jag har ju aldrig hört Jasmine Kara så jag sladdade in på Spotify i typ onsdags och lyssnade lite. En otrolig pipa har hon, även om hennes personlighet inte alls är min stil. Hursom, det var trevligt i alla fall!
Den här veckan har även zombieapokalypsen drabbat oss i form av Pokemon Go. När jag skulle till Ebba i lördags morse åkte jag bakom någon som jag misstänker pokemonade i bilen. Hen körde 35 knyck på Hertig Karls Allé. Alltså, där har ju ingen kört saktare än 57 sedan bilen uppfanns... När vi cyklade upp på stan efter konserten i lördags kväll så vimlade det av folk som gick i sakta mak och stirrade på sina mobiler. Dom var överallt. Överallt! Det var bland det märkligaste jag sett. Total masspsykos. Visst, får det folk att röra på sig så är det väl bra, men som vanligt verkar det råda brist på sunt förnuft och folk vinglar ut i trafiken och knatar in på privat mark och har sig. Skärpning för fan.
Oerhört konstig vecka och jag hoppas världen kan läka lite i själen och bli lite mer normal snart. Väldigt snart.
EM-liggalistan
Jomen jag vet, finalen är i full gång och jag har inte publicerat liggalistan! Tant har varit lite trött i mössan idag kan man väl säga. Hursom, här är den nu!
1. Mats Hummels, Tyskland
Med så många lag och så många spelare kanske det är lite trist att toppa med en som varit med flera gånger, jag vet. Men det GÅR inte att inte ha honom som etta. Med skägg, utan skägg, arg, glad, fin frisyr, ful frisyr - han är lika stekhet oavsett. Plus duktig såklart!
2. Aaron Ramsey, Wales
Jag fattade först inte vem det var eftersom han hade blekt håret. Perfekt längd, gullig och asduktig.
3. Theodor Bjarnasson, Island
Mitt favoritlag! Theodors namne Birkir kanske var lite mer framträdande på planen, men här på listan premieras som bekant även andra kvaliteter.
4. Mario Gomez, Tyskland
Ytterligare en veteran, som tyvärr blev skadad.
5. Benedikt Höwedes, Tyskland
Stor och ståtlig och såg så ledsen ut efter semiförlusten att det gjorde lite ont i hjärtat.
6. Peter Pekarik, Slovakien
Helt ny bekantskap för mig. Kan ha listans finaste ögonfärg.
7. Olivier Giroud, Frankrike
Jag är inte helt förtjust i Oliviers nya stil med hipsterskägg, men Olivier är ju alltid Olivier och duktig har han dessutom varit.
8. Yannick Carrasco, Belgien
Klart man måste ha med en bad boy som ser lätt bindgalen ut!
9. Toby Alderweireld, Belgien
Från bad boy till den som ser snällast ut i det här sällskapet.
10. Ciro Immobile, Italien
Jag höll på att missa att han var med. Alltid lika kul med en fotbollsspelare som heter Immobile :)
Anmärkningsvärt att vare sig Spanien eller England fick med någon spelare. Så, nu börjar andra halvlek! Utan Ronaldo, hehehehe...
Premiär gånger tre
Igår var Elisabeth och jag i Stadsträdgården och såg Marit Bergman. Det var turnépremiär för Marit och Maritpremiär och Stadträdgårdspremiär för mig. Måste säga att Stadsträdgården var ett oerhört mysigt konsertställe!
Grönska och blomster överallt. Scenen var pytteliten och framför scenen var det uppställt rader med typ trädgårdsstolar. Vid sidan av kunde man även sitta i stolstolar. Vi haffade två såna och satte oss i närheten av ett stort träd. Det var ganska blåsigt och molnigt så jag tyckte vi kunde sitta nära trädet ifall vi behövde söka skydd undan regn. Det var garanterat första gången jag satt i en solstol och väntade på konsert!
Fågelbajset på kudden var ju ett pittoreskt inslag.. Fantastisk hållning fick man i de där stolarna, men i övrigt var det trivsamt!
Marit var jättebra! Jag hade väl önskat lite fler äldre låtar, men man kan ju inte alltid få som man vill och det är ju trots allt senaste skivan hon turnerar med. Men vi fick i alla fall höra både "This is the year" och "I will always be your soldier"! Av de nyare låtarna gillar jag nog "Dra åt helvete" och "Dansa mamma" bäst, men "Springer rakt mot ljuset" blev jag jättetagen av igår. Marit pratade lite om hur den låten kom till och då lyssnade jag ordentligt på texten och blev faktiskt så berörd att jag blev alldeles tårögd.
Precis som jag befarade började det regna mot slutet, så då ställde vi oss under trädet och sjöng och dansade där. Det regnade mer och mer och under sista låten (som ironiskt nog var "En sommardag på stranden"..) vräkte det ner. Folk flydde in under trädet men alla fick ju självklart inte plats där. Regnponchos och paraplyn togs fram och jag kunde snika lite skydd under Elisabeths paraply. Marit hoppade ner från scenen, ut till oss i ösregnet och dirigerade oss till lite allsång.
Resten av bandet hängde på. Det var gulligt tycker jag! Nog för att jag gillade Marit innan, men nu var det ju så man nästan blev lite kär.
Lagom när vi allsångat klart dök det upp en regnbåge på himlen. Tajming!
Vi stod inne i växthuset ett tag för att vänta ut regnet, och då träffade jag en gammal vikarie från förrförra jobbet. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att jag inte träffat henne på närmare 10 år. Det var jättekul, jag hade nästan glömt hur rolig hon är. Vi skrattade och flamsade ett bra tag, sen hade regnet avtagit lite så då promenerad jag och Elisabeth till Makeriet. Där var det jättelite folk så vi kunde haffa en plats på deras uteserving bredvid en sån där infravärmestolpe så vi kunde låta våra dyngsura jackor hänga på tork.
Oerhört trivsam kväll!
Upp-och-nervända världen i veckan
Ja min lediga vecka susade förbi, som väntat. Planen var att göra ingenting förutom kolla fotboll och dricka öl och läsa, och det gick bra.
I tisdags tog jag en tur till hemmahooden och träffade Annelie. Vi skulle skvallra och käka på Grappa, men det stället vägrar ju ha öppet när jag är i stan så det fick bli Royal Oak i stället. Det dög det med. Skvallra gjorde vi såklart och som vanligt blev det mycket skratt, en del allvar och massa gamla minnen och nostalgi. Otroligt att man fortfarande kan reflektera över saker som hände (och inte hände) typ 1989. Ytterst trevligt var det i alla fall!
I onsdags var Kristoffer och jag på O'Learys och käkade bugare, drack öl och kollade på fotboll. Sverigematchen var ju som väntat helt värdelös.. Kvällens behållning var ju utan tvekan Island! Vilken match! Till och med mamma var så engagerad att hon ringde efter matchen.
Midsommarafton var jag hos Ebba och käkade mat, snackade skit och invigde trädgårdsyatzyt som inköptes för ett år sedan. Det var lite knövligt att spela eftersom Ebbas gräsmatta är bucklig och gropig, och så fick vi hjälp av hundarna som gärna petade på tärningarna. En match blev det i alla fall och den slutade faktiskt oavgjort.
I lördags var det krogdags och fotboll med Elisabeth. Det blev en väldigt produktiv kväll må jag säga! Vi skällde på Ronaldo, sjöng Justin Bieber, barhoppade till sent på natten och spånade fram en ny sportresa. Det bär tydligen av till Kanada om två år för att kolla på ryttar-VM! Helt otroligt vad vi kan komma på efter ett par öl :)
Tja, sen har ju engelsmännen gått full retard och röstat på något dom inte visste vad det var tydligen. *facepalmar* Vill ni lämna ska ni få lämna, tyckte Island och kickade ut England ur fotbolls-EM. HELT crazy! Återigen - vilken match! Sanslöst ju. Island i kvartsfinal? Galet, GALET! Nu lär Frankrike vara en för tuff motståndare, men jag minns att jag efter Islands första match tyckte det var ascoolt och jätteduktigt att de lyckades spela oavgjort mot Portugal - och så går dom till kvartsfinal. Så jäkla kul.
Och nu är man tillbaka på jobbet igen. Det är rätt okej, det märks att det är lite semestertider för det är ganska lugnt och ibland ringer inte telefonen på flera minuter.
Putte, Ronaldo, Sune och Åke
Joråsåatt, många karlar blir det. Det är mest fotboll som gäller här och utan att jinxa fortsättningen av turnén så är ju det roligaste att lipsillen Ronaldo i skrivande stund inte gjort mål än. Herregud så sur han varit! Det är så kul! :) Ronaldo-hån på sociala medier förenar över alla språkliga gränser. Min engelska Facebook-vän David behövde inte ens översätta vad jag skrev, han förstod och kunde svara, och av min tyske vän Knut lärde jag mig vad lipsill heter på tyska, vilket jag tyvärr glömde bort efter åtta nanosekunder :) När svenskarna är totalt rubbish får man glädja sig åt annat!
Den här veckan har jag faktiskt semester, och det firades in i fredags med Putte i Parken i stan. Träffade Elisabeth, Ebba och Maria på O'Learys och drack öl, snackade och kollade lite på fotboll innan vi gick till slottsparken för att se och höra Bob Hund. Det är ju verkligen inget band jag lyssnar på, men de är rätt kul att se live. Sen blev det mer öl och snack medan John De Sohn spelade. Eller, Ebba och Maria snackade väl medan Elisabeth och jag gjorde coola moves. "Ni är inte riktigt som tanter förväntas vara" konstaterade Maria. Nä, för vi är coola klubbtanter! SOM vi ska klubbhoppa i Barca, och visa kidsen våra dansskills. Det blev en "lagom" kväll, med trevligt sällskap, bra musik och så lite churros såklart. Är det festival så är det.
Igår åkte Elisabeth och jag ut till Marion och fikade och spanade in årets tillskott i stallet - Sune!
Marion döper ju sina föl efter vilken namnsdag det är när de föds (hittills har det blivit en Åke, Ola och Jakob), men i år fick det bli lite improviserat. Den här krabaten är född på Solbritt-dagen och någon Solbritt är han ju inte. Jag föreslog att han kunde heta Solbert men det förslaget föll inte i god jord. Sune it is, och den sötaste Sunen jag sett.
Vi tog en promenad och hälsade på de andra hästarna också, och som traditionen påbjuder blev det en hångelbild med Åke.
I morgon blir det en snabbtur till hemmahooden för en skvallermiddag med Annelie, yey
Nu börjar det! Global fussball total!
Ja det var ju trist att Elisabeth och jag aldrig kom iväg till Frankrike som vi planerat i flera år, men men. Det var ju översvämmningar och strejker och terrorhot så det var väl lika bra att stanna hemma. Jomen vi säger så.. *harkel* Hursom, nu börjar det! I sista sekunden skenade jag till jourbutiken och la vantarna på den sista EM-bilagan dom hade, så nu kan jag hänga med ordentligt.
Extremt ascoolt att Zara Larsson fått göra EM-låten, med David Guetta! Galet stort ju. Så vilka ska man hålla på då? Well, det är ju inte så lätt att bestämma bara sådär. Det beror på många faktorer - laguppställning, matchklädsel, fansoutfits, skojiga namn etc. Och musik! Upptäckte precis att Manics gör Wales låt, lätt att jag håller på dom!
Som sagt, nu börjar det! *förväntansfull*
I stället för Håkan blev det... grisbajs och en trappa?
Oh well, var vore väl en bal på slottet och allt det där. Jag är inte ett dugg bitter över att jag inte kom iväg till Göteborg och om inte gå på konserten i alla fall sitta på Mikaels balkong och lyssna. I lördags tillbringade jag hela eftermiddagen på min egen balkong i solen med en bok. Inte på något sätt ett fullgott alternativ till Ullevi, men så fick det bli. Det hade varit ohyggligt mycket trevligare om det inte luktat grisbajs i hela kvarteret. Men som sagt, jag är inte bitter eller så!
Igår morse hämtade jag Ebba för en liten utflykt. Hon har aldrig varit på Kvarntorpshögen så det kändes som ett lagom ansträngande alternativ. Nära och gratis - det väger tungt. När jag var där för två år sedan tog vi bilen upp, men eftersom Ebba och jag försökt börja vara lite hurtiga igen så tänkte vi testa att ta trappan. Oh my God vad jobbigt det var!
Up up we go, ända upp till himlen känns det som
Don't look back..
Vi fick pausa flera gånger, men sen var vi uppe och kunde kolla på lite konst och fika en stund. Sen var vi hurtiga och tog trappan ner också. Det gick jättelätt till en början, sen blev det jobbigt. På fast mark lutade det lite när vi gick till bilen och minsta lilla man fick bromsa eller spjärna emot så blev benen helt darriga. Det var t o m jobbigt att trampa ner kopplingen när jag skulle köra hem! Den där utmaningen att "besegra trappan", dvs att ta sig uppför den 10 ggr på 5 timmar, lär vi inte ge oss på anyday soon kan man väl säga.. Å andra sidan kanske jag ska börja träna ordentligt så det är väl lika bra att sätta igång. Tant ska nämligen bada i Medelhavet om två månader! I onsdags bokade Elisabeth och jag vår resa till Barcelona, wiii! Shit vad jag ser fram emot det! Sol, bad, cerveza, tapas, kultur, folkliv - SOM jag behöver det, och förtjänar det.
