frodis

Ja nu är det slut. Kent-eran. Igår åkte Elisabeth och jag till Tele2 för att se den sista konserten ever. Vi var ute i god tid och hade planerat att parkera på vår hemliga parkering vi hittade när vi var på ESC. Gps-tanten hade dock inte alls lust att samarbeta med oss och var helt seg och slö, så vi satt och skrek "Men SÄG något då jävla kärring, vart ska vi?!" medan jag rattade runt hejvilt i stockholmstrafiken. Oh well, ingen dog, vi krockade inte och ingen tutade ens på mig så det gick väl bra antar jag. Vår hemliga parkering visade sig inte direkt vara så superhemlig som vi trodde utan det var en hel del bilar där men vi fick plats. Sen tog vi en sväng till den högst temporära Kent-pop up-butiken vid Tele2 och jag köpte en tisha. Lite mat fick vi också i oss innan vi gick in på arenan. Där träffade vi Jenny och Niklas och pratade med dom en stund. Vi hade läktarplats den här gången och det kändes helt okej även om jag föredrar ståplats. Kanske inte ståplats just på Tele2 dock, det har jag haft två gånger och det är jätterörigt. Hursom, på utsatt tid började dom spela och sen bara flög tiden iväg. Vi trodde att folk skulle fara upp och ställa sig på en gång, men publiken på vår sektion var lite sega i starten. Eftersom vi satt ganska långt fram ville jag inte resa på mig ifall att dom bakom skulle bli störda (det har hänt, folk är ju lite trista ibland) så jag väntade tålmodigt på att dom skullle börja resa på sig där bak så kunde vi hänga på, men dom verkade inte vilja det. När sen "Ingenting" drog igång sa jag till Elisabeth att nu fan skiter jag i det här, jag kan inte sitta, jag måste stå och dansa, och så gjorde vi det. Tja det tog väl 15 sekunder så var hela sektionen på fötter och dansade järnet. Kalla mig partystarter :) Alla utom paret precis bakom mig. Dom satt hela tiden och vägrade resa på sig, det var knappt dom applåderad ens en gång. Hade jag vetat att dom ändå bara skulle sitta och sura hela kvällen hade jag rest mig mycket tidigare, tråkmånsar!

 

Konserten var svinbra! En klar förbättring från Conventum. Mindre snack (typ inget snack alls), längre och bättre låtlista. "Thinner" var bortplockad och säkert något mer också, och den här gången fick vi höra "Socker", "Vinternoll2", "Stoppa mig juni (lilla ego)" och "December" i stället. Plus en ny låt som tyvärr inte var just något att hänga i granen. Men allt annat var så bra! Skitsnygga backdrops och ljuseffekter som vi kunde uppskatta mer från läktarplats än när vi stod nästan längst fram på Conventum. Men det var ju det här med att det faktiskt var en avskedkonsert också.. När dom körde "747" började det bli lite jobbigt, och när sedan "Mannen i den vita hatten" kom så fick jag ta fram näsdukar ur handväskan, det ska erkännas. 

 

Efteråt kändes det lite konstigt. Inte deppigt utan mest overkligt. Vi kommer aldrig mer gå på en Kent-konsert. Hur märkligt är inte det liksom? Jättekonstigt ju. När vi inser det om något år eller så får vi försöka trösta oss med att vi trots allt var med den sista gången. Sista gången, som givetvis avslutades med "Den sista sången".

 

Inga mer skivor, inga mer konserter. Bara en stor samling grymma låtar att lyssna på och en massa minnen att försöka bevara. Tja, det är väl bara att säga som alla andra idag - TACK SOM FAN!

 

 

Jag har ju varit supertaggad inför den här Berlinresan bra länge, och två dagar innan avfärd messade Jenny och sa att hon såg SÅ fram emot att komma iväg. Att det skulle bli så galet bra som det blev trodde vi nog inte på förhand dock. Jag åkte i vanlig ordning upp till Jenny och Niklas och sov över i onsdags. Sov över var väl kanske att överdriva en smula, jag hade ju bokat ett svintidigt flyg så det blev inte mycket sömn. Klockan tre på natten var det nämligen uppstigning, håhåjaja! Niklas brukar komma med lite gliringar om att vi alltid åker till Arlanda så himla tidigt, men det är liksom vår grej. Vi vill vara i god tid så vi hinner äta frukost, det är faktiskt tradition! Hursom, frukost i ottan blev det och sen bar det av. Flygresan gick skitsnabbt och bagageutlämningen också. Sen skulle vi ta oss till hotellet. Eftersom vi var så himla tidiga tyckte vi att vi kunde försöka oss på kollektivtrafiken, vi hade ju hela dagen på oss att åka vilse. Vi frågade vid en biljettlucka om en lämplig rutt, köpte biljett och hoppade på bussen. Bussen tog lite tid men S-Bahn gick dösmidigt och hotellet låg typ 58 meter från stationen så det var i princip omöjligt att gå fel. Vi fick lämna in våra väskor och sen knatade vi upp på stan. Jag hade ju då som sagt gjort grundlig research och visste precis hur vi skulle gå. Allt var mycket närmre än jag trodde så det sa bara svipp så var vi vid Potsdamer Platz och tog frukost nummer två. Planen var shopping och vi var så tidiga att julmarknadsknallarna knappt hade hunnit packa upp sina grejer. Det första jag hittade var givetvis ett stånd med elefanter :) Vi strosade runt på marknaden och inne i Arkaden ett tag, sen gick vi över till Mall of Berlin och handlade där och käkade lunch. Efter ett par timmar gick vi till hotellet och checkade in och tog en välbehövlig middagslur. Sen var det konseeeeeertdags! Vi bodde precis vid konsertstället och käkade middag på en restaurang alldeles bredvid. Dom hade happy hour på cocktails och vi tyckte det lät som en perfekt början på middagen, på resan, på semestern. Holy crap vad dom inte snålade på spriten! Det var tur att dom var så snabba med maten annars hade Fräulein Frodis blivit bra vimsig i kolan. 

 

Mja, det KAN vara så att jag råkat bryta mot biljettköpstoppet både en och två gånger... Såg på Erasures FB att dom skulle supporta Robbie Williams på hans turné i sommar. Då var det bara klart att de skulle vara med på Englands-spelningarna så jag tänkte inte mer på det. En till konsertresa i sommar GÅR bara inte, speciellt inte för att "bara" se förbandet. Jenny messade och frågade om jag skulle med till Tele2 och då såg jag att de skulle vara förband även då. Well, Stockholm räknas ju inte som en resa, man kan ju försöka få biljetter tänkte jag, listade ut ett hemligt presale för Robbies fanclub och hoppsan hejsan så hade vi visst ståplats! Så det kan gå *host* Nu är ju Robbie Williams inte fy skam men det är mest för Erasure som jag går. 

 

Jaha, sen kommer visst världens bästa Hååååkan till Örebro i sommar! Det får inte heller missas! Elisabeth och jag organiserade oss ordentligt för att maximera biljettchanserna när försäljningen drog igång i morse. Det var kaos som vanligt och blev tekniskt fel som vanligt och jag blev utkastad från sidan som vanligt, men efter mycket om och men och harvande och svordomar så fick jag till slut biljetter. WOHOOOOO! 

 

Jag har sagt det förr och säger det igen - 2017 kommer bli det galnaste konsertåret ever. 

 

 

Det var ett väldigt rännande på Conventum för mig den här helgen. Igår var det dags för mammas förskottsjulklapp - att se Jonas Gardell. För vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte, men första gången vi såg honom var vintern -93/94 så det har ju blivit ett antal föreställningar. Vi började med att äta brakmiddag på Al Forno. Vitlöksbröd, grillad oxfile, tiramisu - jag blev så mätt att jag höll på att smälla av.

 

Föreställningen var skitbra! Såklart. Skoj och allvar blandades på Jonas Gardells speciella och unika vis, och stundtals skrattade jag så jag höll på att tappa rösten. Morsan garvade så hon grinade.Extranumret med allsång till elcittra var helt fantastiskt, gud som vi skrattade!

 

Ytterst trivsam kväll! Idag blev det däremot en smula långdraget för mamma då SJ i vanlig ordning drabbades av signalfel och förseningar så mamma kom hem två timmar senare än beräknat. Stön. Själv jobbade jag bara halva dagen och fick ett hastigt påkommet möte med chefen som gav mig massa positiv feedback och erbjöd mig förlängning på heltid fram till sommaren. Tjo!

 

 

Igår spelade Kent i Örebro för sista gången. Ever. Jättemärkligt! Skulle man känna depp eller pepp liksom? Eftersom vi ju även ska se dom på Tele2, den absolut sista konserten, valde jag att försöka vara lite pepp. Elisabeth och jag gick först ut och åt och babblade innan vi traskade till Conventum. Det gällde att vara med på momenten, för det jag sett på sociala medier är att dom börjar prick på minuten på utsatt tid. Mycket riktigt. Vi var där typ 8 minuter innan och hann hitta bra platser innan det började (varför sover folk utanför lokalen? Det är ju bara att knata dit i hyfsad tid så får man bra platser).

 

Det blev inte riktigt den urladdning jag hade trott att det skulle bli. Låtlistan lämnade faktiskt en del att önska. Visst har man alltid synpunkter och önskemål, men den här gången var det fler låtar än vanligt jag saknade (400 slag, Skisser för sommaren, Skogarna, Petrolium, Socker mfl). Alltså, det var ju bra! Självklart! Men jag var inte i samma hyperextas som jag brukar. Kanske lika bra det, så blir man inte så emotionell. Nu klarade jag mig bra, det var bara när de körde "Mannen i den vita hatten" som jag blev lite våt i ögonen och svajig i rösten. Än finns det tusentals tårar kvar, för att travestera den gode Bono-Jocke. På Tele2 kommer jag garanterat grina som ett barn.

 

Sista låten blev ju självklart "Den sista låten" och då hade bandet bytt kläder. Pluspoäng! 

 

I fredags stack jag till den kungliga huvudstaden för att gå på konsert med Jenny. Denna gång var det Human League på Debaser Medis, en lokal jag aldrig varit på. Jag var jättesugen att se Anton Corbijns utställning på Fotografiska så jag frågade Ebba om hon möjligen skulle kunna vara hundvakt så kunde jag sova över hos Jenny och passa på att gå på Fotografiska medan jag ändå var i stan, och det gick bra. Det hade ju varit snökaos hela veckan så jag tog god marginal i åktiden. Det gick alla tiders! Numera behöver jag ingen felkörningsmarginal när jag ska till Jenny och Niklas, det är verkligen jättelätt att hitta och inte behöver jag in och stöka i storstan heller. Smidigt. Vi tog en öl hos Jenny och snickesnackade lite innan vi åkte in till Söder och käkade. Det blev Pizza Hut och det var väl inte riktigt meningen att vi skulle äta så magarna stod i åtta hörn, men det blev en riktig brakmiddag. Först beställde Jenny vitlöksbröd som "förrätt" och då blev jag så sugen att jag också ville ha det. Sen pizza, och jag åt nån spicy historia som riktigt brände i munnen. Jag kände att jag ville ha något svalkande och/eller sött efter det och såg en gubbe som satt och käkade banana split, och då blev jag akut sugen på det. Jenny med, så det beställde vi in. Det var ju verkligen inte igår man åt det!

 

Ursäkta men vad fan var det som hände i natt? Här går man och lägger sig i tron att USA ska få sin första kvinnliga president - och när man vaknar har dom gått och valt fucknugget Trump! HUR är det möjligt? Hur många rasistiska, sexistiska, vapengalna rednecks finns det i världen? Jag har förstått att Hillary Clinton inte är särskilt poppis, men oavsett så KAN ju inte Donald Trump vara ett bättre alternativ! Hur tänkte dom? "Jaha, nu när vi måste välja mellan en liten bajskorv och ett jättestort bajsberg så tar vi såklart och hugger in på DET JÄTTESTORA BAJSBERGET!!". Galet. Idioter! Jag fattar ingenting och blev både chockad och bestört. Valresultatet var det stora samtalsämnet på jobbet i morse och när jag satt i receptionen kom en av våra tolkar och vi babblade av oss ordentligt och spydde galla tills hon entusiastiskt utropade "Ja! Du och jag skulle bli president!". Haha, ja vi har väl ungefär lika mycket politisk erfarenhet som Trump. Och är smartare. "Gjorde jag ett test nu skulle jag vara smartare än honom, jag lovar!" tyckte M. Snyggare skulle vi definitivt vara om man nu ska gå in på såna oväsentligheter, men det säger å andra sidan inte ett skit.

 

Skämt åsido, det här är ju en fakking katastrof. En del tycker att Clinton är en stridspitt, men Trump är ju en komplett galning. Herregud. Och helt otippat är LePen, Putin och Åkesson dom enda som inte är bedrövade (vet inte hur det är med Farage, men han gråter säkert inte han heller).

 

Total kaos i världen och på SVT blev dom så snurriga att dom presenterade den här väderprognosen för i morgon

 

Men halli hallå, har jag finaste ljuslyktan eller?

 

Det börjar bli ordentligt kallt nu (hur fan jag ska palla när det blir massor med fler minusgrader undrar jag varje år, men på något sätt har det ordnat sig varje år) så jag föreslog att vi skulle grilla korv på vår hajk. När vi vandrade Ånnaboda-Suttarboda för några veckor sedan såg vi att det fanns en grillplats vid Ånnabodasjön nära parkeringen, så mitt förslag var att gå runt sjön och sen hämta grillgrejerna i bilen, så slapp vi släpa på det. Ebba gick all in kan man säga och asade med kol, tändvätska, tidningspapper, något att tända med, grillpinnar, pinnbrödsdeg, korv, honung, smör, kniv (egengjord! Sådär som man tydligen får göra på mellanstadiets slöjd i Norrland), sekatör och fan och hans moster. Jag har tidigare sagt att det är som att var på utflykt med McGyver, men nu var det mer som att grilla med Skalman :) 

 

Hursom, vi började med att promenera! 

 

Som sagt, nästa år kommer bli det galnaste ever rent evenemangsmässigt med mina 4 DM-konserter. Jag har fått lite höjda ögonbryn gällande det där, en del har lite svårt att förstå varför jag ska se dom FYRA gånger, det låter lite överdrivet. Oh well, fattar man inte är det ingen idé att förklara. Här måste jag inflika att jag på intet sätt är den mest överdrivna av alla fans, snarare är 4 konserter rätt normalt. Det är en väldig aktivitet i alla Depeche-grupper på FB, folk lägger upp bilder på biljetter och är glada etc. Häromdagen var det en kille från Engand tror jag, som hade fått biljetter till spelningen i Budapest och skrev om det och var så taggad. En ungersk tjej svarade och hälsade honom välkommen till Budapest och att han då måste hänga med på efterfest på "depeche-partybus", och så skickade hon en länk till en FB-grupp. Det där lät ju intressant tyckte jag även om jag givetvis inte begrep ett ord på sidan, och anmälade genast att jag hängde på. Bjöd in Jenny också och skickade ett mess att jag hittat någon slags suspekt efterfest med en partybuss. Eftersom Jenny är Jenny (d v s inte bangar för särskilt mycket) var hennes svar "Toppen!" och så joinade hon också eventet.

 

Så för att späda på galenskaperna lite ska vi alltså hänga med på efterfest i Budapest. Två tanter på en ungersk partybuss - VAD kan gå fel, jag bara undrar! *asg* Jag får väl ha med mig en liten parlör i handväskan, som en riktig turisttant. När det börjar närma sig (vilket inte kan bli snart nog!) ska jag nog be dom lägga upp lite info på engelska om vad det är som gäller så vi vet vad som förväntas av oss. Ska man ha med passet? Kondomer? Eget knark? Intyg från sitt försäkringsbolag? Inte fan vet väl jag, jag har aldrig åkt med någon partybuss! Än mindre en ungersk sådan. 

 

Men det är inte som att jag längtar! 

 

 

Så heter Brynolf&Ljungs show och igår var de i Örebro. Jag har följt dom på tv och blivit ömsom imponerad, ömsom förbannad. Jag förstååååår ju inte hur dom göööör! Jag ville jättegärna gå, men hade då fan ingen lust att sitta där själv som en stenkorkad fågelholk så jag gjorde en shoutout på Fejjan för att kolla om någon mer vill hänga på. Ett helt litet gäng blev vi!

 

Det har varit en omväxlande vecka måste jag säga. I måndags fick jag halsont och en helt sinnessjuk huvudvärk. Det kändes som skallen skulle explodera och jag kunde knappt läsa på datorskärmen så vid lunch fick jag gå hem från jobbet. Gick ut med hunden, petade i mig min matlåda som jag ju fick ta med mig hem igen, och sen tvärdog jag i soffan. Jag sov och sov och sov men var ändå helt slut framåt kvällen. Stannade hemma i tisdags och sov vidare och åt glass mot halsondet. Sen var jag back on track och resten av veckan bara susade förbi. Trots att jag varit lite småkrasslig har jag ändå känt mig helt glad och nöjd. Märkligt att man ska reagera över det och undra varför liksom.. Kom på att det nog var dels för att jag fått lön. Den senaste månaden har varit minst sagt knaper och biljettköperiet mitt i gjorde ju inte saken bättre, men nu har jag läget under kontroll. I veckan bokade vi även in alla flyg och hotell. Budapest, London, Berlin - allt är bokat och betalt och det är nog det som gjort mig så tillfreds. Det är liksom klart! Bokat och betalt! Oavsett hur min timvikarieekonomi ser ut i vår så kommer jag kunna ta mig dit. Nu är det bara att vänta och längta. Blir en lååååång väntan detta... Men FY FAN vad kul det ska bli!

 

 

Jag fick biobiljetter från jobbet både vid alla hjärtans dag och påsk. Dom var giltiga ända till januari nästa år så när jag fick dom tyckte jag att det var ju lugnt. Svipp så är det snart november och eftersom jag jobbar så mycket och har en hel del inplanerat när jag inte jobbar börjar det bli lite snoigt. Jag är ju filmnörd och för närvarande luspank och gratis är gott och allt det där - dags att utnyttja några biljetter! Elisabeth var upptagen och Ebba jättesjuk och jag orkade inte fråga någon mer så jag gick ensam. Jag har inget alls emot att gå själv på bio, snarare tvärtom tycker jag det är riktigt mysigt att sitta själv i biomörkret med en (groteskt stor) påse godis. I lördags såg jag Snowden och den var bra. Det var intressant att få lite bakgrund och så, och Joseph Gordon Levitt var galet lik Edward Snowden. Han lät precis som honom också. Men mer än så var det inte. Det var som sagt intressant och lite spännande mellan varven, men jag tyckte faktiskt musiken störde lite. Det var lite för mycket pompös hjältemusik. Plus att Snowden verkar vara en dötrist person, men det kan han väl inte hjälpa kanske.

 

Jag bestämde mig för att passa på att gå på bio även i söndags eftersom Ebba var sjuk och det följaktligen inte skulle bli någon hajk. Nu fick det bli tantmatiné! Jag såg Florence Foster Jenkins och den var bra! Rolig, men också allvarlig och lite sorglig. Meryl Streep är en av mina favoritskådisar. Hon kan spela ALLT. Hugh Grant är väl ungefär Meryl Streeps motsats, han kan ju bara spela en typ av karaktär. Här var han inte fullt lika tafatt och stammande som han brukar och får ett helt okej betyg. Simon Helberg gjorde inte heller han någon stor avstickare från sin karaktär i "Big Bang Theory" men han var bra, och så himla rar. Rekommenderas! När fina damer med diamantdiadem skulle på konsert tillsammans med tusen berusade sjömän skrattade jag högt. 

 

 

Egentligen är det köpstopp generellt för hjälp vad det skenade iväg den sista veckan. Tyskarna var dösnabba att skicka biljetterna (hallå, vad är det för fel på e-mail??) och redan i måndags började det dyka upp bilder på biljetter som glada devotees la upp. Själv fick jag bara ett sms från UPS att de inte kunnat leverera mitt kuvert... Såklart! *stön* Ett snabbt telefonsamtal fick ordning på det hela och i onsdags damp dom ner!

 

Det ÄR ju trevligt med "riktiga" biljetter, det ser ju onekligen lite festligare ut än utskrivna A4-ark, men det är ju det där med att man måste hålla rätt på dom och inte tappa bort dom. Det här är ju om åtta månader! Magnus tyckte att jag skulle skicka biljetterna till honom så skulle han hålla ordning på dom. Jomen tjena. Agnetha föreslog att jag skulle rama in dom och sätta upp dom på väggen tills det är dags, och det får nog bli något sådant. 

 

Sen råkade det visst bli så att vi även ska till Budapest.. *harkel* Jag hade inte möjlighet att passa det biljettsläppet utan överlät det till Jenny. Det var lite blandade känslor innan. Å ena sidan var ju tre konserter redan inbokade vilket ju är helt galet, å andra sidan var just Budapest enda stället jag inte varit på så det var nästan så jag kände att jag nog skulle bli lite besviken om det inte blev av, även om jag självklart är asnöjd som det är. Nu var Jenny en lika slipad biljettköperska som jag visade sig, så det kom ett mess att vi visst hade ståplats även dit. Men det är ju inte kloookt! Vi ska se Depeche FYRA gånger nästa år! Fyra, och ståplats på alla! Inom loppet av två månader dessutom. Däremellan klämmer vi in Midge Ure i Stockholm också :) 

 

Jeeez vilka dagar det varit! Efter tisdagens presskonferens diskuterade jag, Jenny och Annelie vilka spelningar vi skulle försöka åka på. Vi pratade redan förra turnén om London, och när jag tog upp det igen i våras så bestämde vi att vi skulle dit. Nu infaller den spelningen på en lördag dessutom så det passade perfekt. Bra så. Jag är ju även jättesugen på Berlin, som är dagen innan midsommarafton (en semesterdag sparad m a o) och nämnde det. Jenny nappade. Såklart :) Bra så. Jenny undrade om vi även kunde tänka oss Budapest för där har hon möjlighet att låna en kompis lägenhet för nästan inga pengar alls. Det ville både jag och Annelie. Och sen ville Jenny till Friends också, och jag med. M a o fyra biljettsläpp att hålla ordning på. Lite mycket kanske, men man vet ju inte om man får biljetter till alla ställen så det är lika bra att gardera sog och sikta högt liksom.

 

Jag lyckades som vanligt luska fram presale till både London och Berlin och sa att jag kunde hålla koll. Meddelade samordnaren på jobbet att jag ville ha rast annan tid än vanligt (inga problem), och så satt jag där klockan 10 i torsdags morse med darrande händer och skulle passa två släpp samtidigt. Herregud vilken pärs! Londonsiten brakade samman efter ett par minuter, så jag fick koncentrera mig på den tyska. Där fick jag tag på biljetter, men när jag skulle logga in så funkade inte lösenordet. Fick begära ett nytt och då gick det bra, men sekunderna tickade ju på. Sen skulle jag betala och då stämde inte kortuppgifterna de hade sedan tidigare. Såklart, eftersom det kortet blev stulet i Barca. Sekunderna tickade på och jag skulle försöka få dom att fatta att jag 1. inte var en robot och 2. ville betala med ett annat kort. All information på tyska, givetvis. Jag klickade hejvilt hit och dit och till slut gick köpet igenom. Jenny och jag hade ståplats till Depeche Mode i Berlin!! Jag vågade inte jubla alltför mycket innan bekräftelsemailet kommit, eftersom jag i stressen och den allmänna röran lika gärna kunnat köpt något helt annat. Pytsade iväg ett meddelande till tjejerna att London inte var klart än, men att Berlin verkade vara bokat.

 

Sen provade jag Londonsiten igen och det funkade! Jag fick tre biljetter, men fattade inte var på arenan det var, det gick liksom inte att välja. "Standing" stod det men jag tyckte det lät konstigt, inte fanns det väl ståplats kvar efter det gigantiska haveriet tidigare? Skitsamma, jag testar tänkte jag. I värsta fall få vi väl passa ordinarie biljettsläpp och försöka då. Här gällde det att vara med på momenten nämligen, för jag hade TVÅ minuter på mig att bestämma mig. Kör i vind. Då började debaclet om. Jag lyckades logga in och fick ytterligare två minuter på mig att övertyga dom om att jag inte var en robot. Jag var så uppe i varv att jag misslyckades, haha! Dom var snälla och gav mig en ny chans och då gick det bättre. Sen skulle jag återigen byta betalkort. Dom ba "är du HELT säker på att du inte är en robot?". JAAAA!! Ge mig mina biljetter för fan! Alltså, stresspåslaget! Har väl aldrig varit med om maken. Men efter lite funderande bestämde dom sig att jag nog bara var ett hysteriskt fan som slant på knapparna och ingen robot, så då fick jag meddelandet "Sara, you are going to Depeche Mode!". IIIIHH!! Jag blev helt ställd, hade jag lyckats köpa ståplats till London OCKSÅ? Skickade iväg ett mess till brudarna med en brasklapp att jag kan ha klickat fel, men mest troligt så hade vi faktiskt fått biljetter. Dock skickas dom med snigelpost (de tyska också) så det blir en minst sagt otålig väntan. "Men du får dom garanterad 48 timmar innan eventet" bedyrade engelsmännen. 48 TIMMAR? Jag vill ju ha dom typ fem månader innan. Jaja. 

 

Jag var HELT slut efteråt! Stresspåslag delux följt av ett lika stort adrenalinpåslag och eufori. Jag gjorde't! Jag fixade ståplats till både London och Berlin! Jag blev så utmattad att jag hade huvudvärk hela kvällen, haha.

 

Sen fick jag veta att jag som Tele2-kund även hade tillgång till ett presale till Friends i fredags. *matt* Jenny skulle sitta i möte så jag erbjöd mig att passa även det eftersom jag visste att jag skulle jobba administrativt och inte behöva svara i telefon den dagen. Vilket fiasko! Total härdsmälta på sidan. Jag fick biljetter säkert fem gånger men så fort köpet skulle slutföras så blev det tekniskt fel. HELA tiden. Jag satt och uslades ett bra tag men det funkade inte. Såg på Facebook att jag inte var ensam, folk var helt galna på att ingenting fungerade. Efter en timme gav jag upp. Jennys möte var klart tidigare så hon messade och sa att hon kunde prova. Det sket sig. Hon satt också och uslades ett bra tag men det funkade inte. Aja, då provar vi med det ordinarie släppet på måndag sa vi. Inte mycket att grina över, vi har ju redan biljetter till två spelningar. Senare efter lunch såg jag av en slump på FB (gotta love Fejjan ändå!) att någon skrev att nu gick det att köpa biljeter igen. Jag skyndade mig in och mycket riktigt, det funkade. Skickade ett hysteriskt meddelande till Jenny att jag höll på att köpa så inte hon också gjorde det, och vips - ståplats till Friends fixat! Köpte dessutom en extra biljett ifall någon mer vill hänga på. Haha, då messar Annelie och berättar att hon blev så sugen att hon också köpte biljett till Friends - ståplats :) 

 

Haha, HEEEELT sjuuukt! Jag lyckades fixa ståplats till TRE Depeche-konserter nästa år! Det är ju helt galet. Galet! Och så jävla roligt, jag är så glad! SÅ glad! Det kan ju dessutom bli fyra konserter eftersom biljetterna till Budapest inte släpps förrän nästa vecka. Då är det dock Jenny som är biljettvakt. Hon har mycket att leva upp till efter mitt excellerande :) 

 

Ja jisses, nu blir det till att leva på vatten och potatis resten av året efter de här utsvävningarna. Men det får det vara värt! För jag ska se Depeche, trallalallalaaaa!! Minst tre gånger :) 

 

 

Halleluja, nu kan jag identifiera mig igen! Passet blev klart jättesnabbt och jag kunde hämta ut det i torsdags, utan minsta krångel. Jag hade fått ett kvitto när jag ansökte om det, och det var bara att visa upp det. Jag stålsatte mig och räknade med någon form av strul eftersom det ju varit så i princip hela tiden sedan det här debaclet satte igång. Men nix pix, det gick som smort! Bilden är ju som vanligt helt bedrövlig, men det är väl nästan lag på att se ut som en idiot på sitt passfoto. Den här gången lyckades dom kapa av luggen så det ser ut som jag har en låda på huvudet! *skrattar högt* 

 

Nu ska jag bara ringa Transportstyrelsen och be dom skicka körkortet en gång till (på den bilden ser jag f ö ut som Marge Simpson...) eftersom jag inte hann hämta ut det sist. *suck* Oh well, det får jag ta när jag känner mig på mitt soligaste humör! Nu har jag ju passet så det är ingen jättepanik.

 

Pjuh, tog bara två månader detta...

 

 

Presskonferens i tisdags! Jag satt på jobbet och kunde bara titta sporadiskt (läs: typ 15 sekunder åt gången, sen ringde det) och fick förlita mig på uppdateringar från Jenny och Facebook. FET jävla överraskning att de förlägger turnépremiären till Stockholm! Lite förvånande med bara en spelning i London och lite snålt med spelningar i Norden, medan Tyskland fick 5 datum. Jag hade hoppats på Göteborg men det kanske blir nästa vända, precis som sist. Det tillkommer ju datum allteftersom, 3 månader är ju inte mycket till världsturné ens för ett gäng 50-plussare. 

 

Förra helgen hade Ebba och jag inte tid att gå på tur. Den här helgen hade vi väl inte någon superduperlust egentligen heller. Jag kände mig lite småkymig och Ebba hade ont i ryggen, men vi tänkte att vi behöver ju inte gå världens långtur uppför berg och ner i dalar. En runda i ett elljusspår i ett naturreservat lät lagom! Efter lite meck hit och dit och några felkörningar hittade vi fram till en parkering, och sen började vi gå. Det första som hände var att vi hamnade på någon mountainbikeled, men den kom vi snabbt av. Det var helt usel skyltat och små avstickarspår överallt, och den där 5-kilometersslingan vi tänkt följa blev nästan dubbelt så lång. Jag tror vi var vilse mest hela tiden, vi hade noll koll var vi var och det kändes som vi gick och gick men aldrig kom till bildörren. "Har vi inte gått väldigt långt nu?" undrade jag efter ett tag och vi började titta oss omkring. "Kom vi därifrån?" "Nej, kanske därifrån" och så höll vi på. Till slut tog Partyvalpen befälet och svängde bestämt av på en stig och tja, det var ju helt korrekt. Ett tu tre så började vi känna igen oss och vips var vi framme vid bilen igen. 

 

Snart så är detta förbaskade körkorts- och passtrams över! Jag lackade ur, frågade mamma om hon kunde ställa upp som målsman och så drog jag till hemmahooden i fredags.. Det blev en fullspäckad dag, minst sagt. Först jobbade jag fram till lunch ungefär, sen drog jag till Torshälla och hämtade upp mamma och så åkte vi till stan och polisen. Jag mindes först inte ens var polishuset låg (jag har tro't eller ej inte haft så många ärenden dit) så morsan fick dirigera mig efter bästa förmåga (hon som aldrig kör bil, hej och hå). Jag hade varit förutseende nog och bokat tid eftersom jag dels skulle jobba på kvällen och hade en tid att passa och dels inte hade minsta lust att sitta där och uggla i en evighet (det gäller att minimera irritationsmomenten när tålamodet är på noll redan från början). Och det var väl en jäkla tur! Det första som mötte oss när vi klev in på polisstationen var en skylt att de inte tog emot fler drop-in-ärenden denna dag. My God, tänk om jag hade åkt dit helt i onödan. Jag hade ju fått ett anfall och rivit hela stället. Nu blev jag uppropad nästan på sekunden och det var en supertrevlig människa som hjälpte mig/oss. Allt gick väl så bra det kan gå med fotografering där jag hade polisens instruktioner i ena örat och morsans "vad arg du ser ut" i andra örat. Som sig bör såg jag ut som en förbannad bov på bilden. Men men, snabbt gick det och det var inget krångel alls. Så snart är mitt papperslösa liv ääääntligen över!!

 

Efter besöket hos polisen köpte vi med oss mat från Hamburgerbruket tror jag det hette. Lite snofsigare hamburgare och jag valde såklart den största (och följaktligen dyraste) som hette Släggan. Det var gott! Kladdigt och slabbigt med mycket smak och fruktansvärt mätt blev jag. Sen var det bara att hoppa in i bilen, åka hem, ta en kort middagslur på soffan och så in till studion och köra tre timmars livesändning. Det är ingen överdrift att påstå att jag somnade ovaggad när jag kom hem.

 

 

I torsdags kväll var jag på en spännande utflykt! Elisabeth hade fixat biljetter till Konserthuset, där Edda Magnason skullle sjunga Björk-låtar ackompanjerad av Svenska Kammarorkestern. Jag hängde bara med och hade absolut noll koll, så jag blev jätteöverraskad när jag kom dit och läste i programmet och såg att de skulle vara tre solister och att det dessutom skulle blandas in lite Kraftwerk. Det lät ju helskumt! Solister var Edda Magnason, Jenny Wilson och Moto Boy. Jag har ju ingen vidare koll på någon av dom ska erkännas, även om jag hört talas om dom och vet vilka de är.

 

Alltså, det var verkligen jättecoolt! Bäst var faktiskt Moto Boy, han var skitbra. Björks låtar gjorde sig fantastiskt bra i kammarorkester-tappning. Min bästa Björk-låt är "Bachelorette" och den gjorde Jenny Wilson med den äran. Just den här konsert var det dock "Hyperballad" och "Human behaviour" som var bäst, för det var ett sånt fantastiskt arrangemang. Edda och Moto Boy körde "Hyperballad" tillsammans, sen växlade den över till Kraftwerks "Metal on metal", som sedan gick över i "Human behaviour" som Moto Boy körde, med "Metal on metal" i bakgrunden hela tiden. SÅ jäkla coolt!