Stockholmsutflykt med poptema
I fredags stack jag till den kungliga huvudstaden för att gå på konsert med Jenny. Denna gång var det Human League på Debaser Medis, en lokal jag aldrig varit på. Jag var jättesugen att se Anton Corbijns utställning på Fotografiska så jag frågade Ebba om hon möjligen skulle kunna vara hundvakt så kunde jag sova över hos Jenny och passa på att gå på Fotografiska medan jag ändå var i stan, och det gick bra. Det hade ju varit snökaos hela veckan så jag tog god marginal i åktiden. Det gick alla tiders! Numera behöver jag ingen felkörningsmarginal när jag ska till Jenny och Niklas, det är verkligen jättelätt att hitta och inte behöver jag in och stöka i storstan heller. Smidigt. Vi tog en öl hos Jenny och snickesnackade lite innan vi åkte in till Söder och käkade. Det blev Pizza Hut och det var väl inte riktigt meningen att vi skulle äta så magarna stod i åtta hörn, men det blev en riktig brakmiddag. Först beställde Jenny vitlöksbröd som "förrätt" och då blev jag så sugen att jag också ville ha det. Sen pizza, och jag åt nån spicy historia som riktigt brände i munnen. Jag kände att jag ville ha något svalkande och/eller sött efter det och såg en gubbe som satt och käkade banana split, och då blev jag akut sugen på det. Jenny med, så det beställde vi in. Det var ju verkligen inte igår man åt det!
Herreguuuuud så mätta vi blev! Till slut satt vi bara och pustade. Vi hade ingen brådska för det skulle vara förband och grejer och det tog väl två minuter att gå dit så vi tog det lugnt och försökte smälta maten. Sen knatade vi till Medis och hann knappt ställa oss i barkön förrän mitt ex dök upp. Vi stod och pratade ett tag, det var trevligt! Sen kom världens mest pratglada australiensare och frågade vad klockan var och när dom skulle börja spela, och trevliga som vi är svarade vi och sen var det kört. Han slutade verkligen inte att prata! Make till frågvis människa, herregud. Till och med när förbandet började spela och vi försökte lyssna så stod han och babblade. Förbandet hette Ekkoes och var lite lustiga. En snubbe på några slags bongotrummor, en sångare som var rätt snygg men som hade precis samma mimik och rörelseschema som ett gammalt ex från way back, och så en gitarrist som såg EXAKT ut som Englands förre premiärminister David Cameron. Jag blev hysteriskt full i skratt och stod och log mest hela tiden. Men dom var rätt bra.
Men nu var det ju Human League vi var där för att se. Dom gick ut hårt med "Mirror man" och sedan avverkades hitsen på löpande band. Imponerande många klädbyten för en såpass liten konsert, det minns jag att jag tyckte när jag såg dom i Tuna 2010 också.
Givetvis värsta draget till "Don't you want me", och jag trodde det var sista låten men då kom dom in igen och körde "Being boiled" som extranummer. Den funkade skitbra live!
Sen åkte vi hem, fortfarande asmätta. Eftersom jag hade en bit att åka och gärna ville befria hundvakten kom vi överens att ta Fotografiska direkt när dom öppnade på morgonen så kunde jag åka hem sen. Det blev en uppfriskande morgonpromenad och huvudstaden bjöd på finfint väder.
Vi hängde verkligen på låset och var där innan de öppnade. Även om vi tog god tid på oss att gå runt så gick det ganska fort. Oerhört många bilder att kolla på!
Touring for the masses
Morrissey
Den alltid lika überfaba Siouxsie Sioux
Jag trodde jag hade lite koll på Anton Corbijn, jag har ju sett alla DM-videos, hans backdrops och foton på turneerna, visste att han fotat och regisserat U2, sett flera av hans filmer etc. Men jag hade ingen aning om att han hållt på så himla länge. Han har ju för tusan fotat Sex Pistols.
Hans första bild på DM och den enda där Vince är med, 1981.
Vi tog en svindyr finfika på Fotografiska också, och kollade lite på de andra utställningarna innan vi tog tunnelbanan tillbaka hem till Jenny. Där höll utflykten på att bli rejält mycket dyrare än den redan var kan vi väl säga... Note to self: var en laglydig medborgare och betala i tunnelbanan. Det är allt jag har att säga om den saken.
Hemfärden gick skitsmidigt den också och jag lyckades dessutom ratta in nån radiokanal som körde gamla 80-talslåtar så jag fick sjunga med i Alison Moyet, Booomtown Rats, Depeche och mycket mer. Sen hämtade jag hunden som varit jättesnäll och var välkommen på sova-över fler gånger :) Skönt!
Det var en 24-timmarsutflykt bara men det kändes som jag fick en massa gjort. Ytterst trivsamt!
Kommentarer
Trackback
