Den sista sången
Ja nu är det slut. Kent-eran. Igår åkte Elisabeth och jag till Tele2 för att se den sista konserten ever. Vi var ute i god tid och hade planerat att parkera på vår hemliga parkering vi hittade när vi var på ESC. Gps-tanten hade dock inte alls lust att samarbeta med oss och var helt seg och slö, så vi satt och skrek "Men SÄG något då jävla kärring, vart ska vi?!" medan jag rattade runt hejvilt i stockholmstrafiken. Oh well, ingen dog, vi krockade inte och ingen tutade ens på mig så det gick väl bra antar jag. Vår hemliga parkering visade sig inte direkt vara så superhemlig som vi trodde utan det var en hel del bilar där men vi fick plats. Sen tog vi en sväng till den högst temporära Kent-pop up-butiken vid Tele2 och jag köpte en tisha. Lite mat fick vi också i oss innan vi gick in på arenan. Där träffade vi Jenny och Niklas och pratade med dom en stund. Vi hade läktarplats den här gången och det kändes helt okej även om jag föredrar ståplats. Kanske inte ståplats just på Tele2 dock, det har jag haft två gånger och det är jätterörigt. Hursom, på utsatt tid började dom spela och sen bara flög tiden iväg. Vi trodde att folk skulle fara upp och ställa sig på en gång, men publiken på vår sektion var lite sega i starten. Eftersom vi satt ganska långt fram ville jag inte resa på mig ifall att dom bakom skulle bli störda (det har hänt, folk är ju lite trista ibland) så jag väntade tålmodigt på att dom skullle börja resa på sig där bak så kunde vi hänga på, men dom verkade inte vilja det. När sen "Ingenting" drog igång sa jag till Elisabeth att nu fan skiter jag i det här, jag kan inte sitta, jag måste stå och dansa, och så gjorde vi det. Tja det tog väl 15 sekunder så var hela sektionen på fötter och dansade järnet. Kalla mig partystarter :) Alla utom paret precis bakom mig. Dom satt hela tiden och vägrade resa på sig, det var knappt dom applåderad ens en gång. Hade jag vetat att dom ändå bara skulle sitta och sura hela kvällen hade jag rest mig mycket tidigare, tråkmånsar!
Konserten var svinbra! En klar förbättring från Conventum. Mindre snack (typ inget snack alls), längre och bättre låtlista. "Thinner" var bortplockad och säkert något mer också, och den här gången fick vi höra "Socker", "Vinternoll2", "Stoppa mig juni (lilla ego)" och "December" i stället. Plus en ny låt som tyvärr inte var just något att hänga i granen. Men allt annat var så bra! Skitsnygga backdrops och ljuseffekter som vi kunde uppskatta mer från läktarplats än när vi stod nästan längst fram på Conventum. Men det var ju det här med att det faktiskt var en avskedkonsert också.. När dom körde "747" började det bli lite jobbigt, och när sedan "Mannen i den vita hatten" kom så fick jag ta fram näsdukar ur handväskan, det ska erkännas.
Efteråt kändes det lite konstigt. Inte deppigt utan mest overkligt. Vi kommer aldrig mer gå på en Kent-konsert. Hur märkligt är inte det liksom? Jättekonstigt ju. När vi inser det om något år eller så får vi försöka trösta oss med att vi trots allt var med den sista gången. Sista gången, som givetvis avslutades med "Den sista sången".
Inga mer skivor, inga mer konserter. Bara en stor samling grymma låtar att lyssna på och en massa minnen att försöka bevara. Tja, det är väl bara att säga som alla andra idag - TACK SOM FAN!
Kommentarer
Trackback