frodis

Igår var jag och Elisabeth på Weeping Willows i Stadsträdgården. Vi grundade med mat på Hellas, som var kanon som alltid. Visa av erfarenhet från ösregnet på Marit Bergmans konsert hade vi med oss paraplyn båda två som besvärjelse mot regnet, och det funkade! Det var inte jättevarmt precis, men man får liksom vara glad bara det inte regnar.

 

Konserten var skitbra! Jag är inte särskilt inlyssnad på Weeping alls, jag har två skivor som är från millennieskiftet typ, så jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att jag ville gå och se dom. Det var nog för att jag tyckte det skulle vara kul, det var inte så himla dyrt vad jag kan minnas, jag vill supporta när det händer saker i stan, och inte minst - för att mina föräldrar har sett dom! Att mamma och pappa sett ett bra band jag inte sett är ju fullständigt oacceptabelt :) Hursom, det var ett väldigt bra infall av mig för det var jättebra. Magnus Carlsson kan ha Sveriges bästa röst. Fy satan i fakking gatan vad han kan sjunga! Jag brukar väldigt sällan få gåshud av sång, men nu fick jag det. Helt galet bra. Han gav dessutom ett trevligare intryck än jag fått. Jag vet inte varför, men jag har uppfattat honom lite som Morrissey - lite flamboyant och samtidigt en smula introvert (säga vad man vill om Moz, han är hyperintelligent, rolig och ett geni på alla sätt men vidare likable och trevlig verkar han ju inte om man ska vara ärlig). Magnus Carlsson var avspänd, pratglad och verkade trevlig. Dessutom är han den hittills enda som gjort acceptabla (faktiskt riktigt bra) versioner av både "Somebody" och "There is a light that never goes out". 

 

Efter konserten cyklade vi till O'Learys som som vanligt var halvtomt och ville stänga tidigt, så vi knatade till Pitchers i stället. Det blev en tidig och ganska städad kväll eftersom dagen idag skulle bli en smula busy med packning, städning, avvinkade av husdjur etc. I natt sätter vi oss på flygbussen och i morgon bitti flyyyger vi till Barca! Hoppas inte medpassagerarna på bussen har lust att sova för vi måste lyssna på Radiosporten (fakk jo Viasat) och heja på Sarah Sjöström. 

 

Adios amigos!