frodis

Utflyktsdags! Ända till Kvarntorpshögen blev det i kväll, för att se Konst på hög. Elisabeth och jag bestämde redan i våras att en tur till Kvarntorpshögen skulle bli ett sommarevenemang och Marion och Kristoffer hängde med. Vädret var perfekt, soligt men lagom varmt. Tänk om vi åkt igår kväll, då hade vi hamnat mitt i åskovädret och förmodligen blivit träffade av blixten. Jag har aldrig varit på Kvarntorpshögen och även om jag inte är så intresserad av konst så tycker jag det är en kul grej att ha en massa skulpturer och grejs där uppe, så det var kul att ha varit där och sett det. Konstverken som sådana...mja, de var väl sådär faktiskt. Men som sagt, kul att se!

 

 

 

Jag har nog aldrig fått så mycket läst som den här sommaren, jag har suttit på balkongen i timmar och bara plöjt böcker. Härligt!

 

El Choco / Markus Lutteman - inte för att jag var sugen på att smuggla knark innan, men jag blev ju heller inte mer sugen nu... Mycket bra skildring av svenske Jonas vistelse i ett av Bolivias värsta fängelser. Fy fan vilka förhållanden! Helt sinnessjukt. Jag gillade bokens upplägg där väldigt mycket av samhällsstrukturen, samtidspolitiken och det allmänt rådande klimatet i Bolivia förklarades. Mycket intressant! Och precis som med Markus Luttemans bok med Patrik Sjöberg var det ett bra språk som kändes äkta.

Sophies historia / Jojo Moyes - två historier berättas parallellt, en i nutid och en i dåtid, för att så småningom vävas ihop. Det är hyfsat, men just inget mer. Ganska förutsägbart på slutet men en bra "ligga på stranden och läsa"-bok.

Vecka 36 / Sofie Sarenbrant - jag är ju sist på bollen som inte läst Sarenbrant förrän nu, och rent spontant känner jag att jag väl kanske inte missat något superviktigt. Det här var en rätt typisk dussindeckare tycker jag, där det inte blev spännande förrän mot slutet. Men det var en rätt bra cliffhanger och jag ska ge Sofie Sarenbrant en chans till.

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek / Lena Andersson - den här har ju fått helt oproportionerligt bra recensioner. SÅ himla bra var den verkligen inte. Men det tycker jag nog mest för att jag inte alls kände för huvudkaraktären. Någon recensent menade att det var hög igenkänningsfaktor, men det håller jag inte med om. Mitt 18-årsjag kunde relatera till en del, men mitt obstinata, självständiga 42-årsjag blev faktiskt ganska irriterad och tyckte huvudkaraktären var en klängranka.

I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början / Kristian Gidlund - ja det här är ju bara så hjärtskärande, men också väldigt, väldigt bra. Man får ta paus mellan varven för det är sorgligt och jobbigt och man får magknip. Samtidigt är det också en hel del humor i den och språket är helt fantastiskt. Läs!

Geim / Anders de la Motte - mja, ska man fastna för den här boken ska man nog inte ha sett vare sig "Fight club" eller "The Game" innan. Jag har sett båda och tyckte att boken var lite väl mycket av båda filmerna. Visst, det tog några oväntade svängar men en hel del gick att räkna ut på förhand och så tyckte jag det var lite överdrivet mycket action.

Dödsdömd / Damien Echols - åh herregud så upprörd jag blir av sånt här. Damien Echols och hans två vänner, som kom att kallas West Memphis 3, blir dömda för trippelmord de inte begått. Echols satt nästan 18 år på death row för något han inte gjort. Boken är smart uppdelad, där man först får läsa Echols story, hans bakgrund och livet på death row, och sen som en bilaga får läsa en mer objektiv skildring av polisutredningen och rättegångsförfarandet som är ett stort jävla skämt. Man tror inte sina ögon, en rättsskandal av episka mått.

Schackspelaren / Anderas Utterström & Anna Wetterqvist - intressant om kidnappningen av Siba-direktören Fabian Bengtsson. Det var ju inte direkt den mest genomarbetade planen kan man väl lugnt påstå.. Vilka klåpare.

 

Mindre än två veckor kvar av ledigheten, men någon mer bok ska jag väl hinna klämma innan jag börjar jobba. Mitt NYA jobb, iiih!

Det blev en barrunda igår också. Inget våldsamt party utan vi provade oss genom uteserveringsutbudet. Inte hela givetvis, då hade vi inte kunnat ta oss hem.

 

O'Learys - bra mat och trevlig uteservering, men vad har hänt? Tidigare somrar har det ju varit knökat med folk, nu är det stendött. Igår t ex stängde dom klockan ett tror jag. En lönelördag mitt i högsommaren? Jättekonstigt.

Ivy - sköna soffor, bra utbud och mycket folk. Varning för torsdagar då det är trubadurbajs.

Texas Longhorn - lite mörkt och igår hade vi en lätt förvirrad bartender, men ett rätt bra spaningsläge. Speciellt om man vill kolla på töntarna som cruisar :)

Pitchers - bra mat, bra utbud, bra läge. En favorit.

East West Sushi - vill man ha japansk öl är det här the place to be. Vill man ha cider är det bara att glömma. EN sort hade dom. EN. Något persikoelände som var skitstark. Som vi konstaterade - den var inte god men den gjorde sitt jobb. Tanterna blev alldeles vimsiga i kolan.

Sushi Yama - otroligt intetsägande uteservering som ser ut som ett kebabhak i Alanya. Men bra musik! Vi fick höra både The Knife och Red hot chilipeppers. Somersby hade dom, och största krogtoaletten jag sett tror jag. Bonus för de piffiga lamporna i olika färger, som gjorde att folk som gick förbi såg helt sinnessjuka ut. Engagerad bartender även om vi misstänker att han knappt var tonåring.

Level - väldigt litet och rätt trist. Musiken hördes bara om man stod precis vid högtalaren i baren.

 

Nästa gång ska vi supporta slottets uteservering, för den såg så sorgligt ensam ut. De hade satt upp ljusslingor och allt - och så var det inte en käft där! Inte en enda människa! Vi ser fram emot kunglig behandling när vi går dit. En hel slottsgård för oss själva, ujujuj.  

Nej det blev ingen quizvinst igår... Men vi bättrade på vårat resultat från förra veckan med en poäng! Hade jag inte varit tvärsäker och envis på en hockeyfråga hade vi haft ytterligare en poäng. Men men, vi hade inte vunnit för det. I kategorin Obskyra sportfrågor briljerade Elisabeth än en gång, och musikintron var även denna vecka min paradgren. Sen kunde jag även vilket år Whitesnakes album med "Here I go again" släpptes. Ingen kunskap man kanske bör skryta med, men det är inte min förtjänst utan Magnus. Jag lånade ett videoband med musikvideos av honom när jag och Erika skulle redovisa om Rick Astley i skolan, och på det bandet var Whitesnake med. Jag räknade ut att då måste det varit 1987 eftersom jag mindes att det var i nian, det var vinter och jag hade långt hår. Vansinnigt långsökt, jag vet, men det gav oss en poäng! Magnus ville inte alls kännas vid detta när jag påminde honom via fejjan. "Om det var Rick Astley på videobandet var det Andreas band!" försökte han. Hahaha, moget att skylla på lillbrorsan! Nänänä, jag minns allt. Och då menar jag ALLT! Utom vem som gjorde Tysklands mål mot Frankrike i kvartsfinalen i VM... Det var ju hela två veckor sedan, sånt går ju inte att hålla reda på. Hade vi gått efter min vanliga princip att välja antingen det mittersta alternativet (som vi inte hade några) eller välja den snyggaste så hade vi fått poäng (det var Mats Hummels). Nu försökte vi i stället TÄNKA och det gick ju som det gick... Jag tyckte vi även borde fått ett bonuspoäng för att vi kunde förnamnet på den italienska fotbollsdomaren Pierluigi Collina. "Det räcker med Collina" sa quizmastern vid genomgången, varpå team Två arga tanter (vi alltså) tjöt "Näääääj!!". Roligt var det i alla fall. Till nästa vecka får vi plugga klubbemblen och ÖSK-spelare!

 

Efter quizet gick vi till Ivys uteservering. Det var ett väldigt otaktiskt drag. Där var det nämligen trubadurtorsdag... Jag avskyr trubadurer och det här var katastrofdåligt. Vilken låtlista! "Hallå du gamle indian", "Dagny", Lasse Berghagen, något slags jazzfusioninspirerat Lönnebergamedley, "Hit the road Jack" med ett skitlångt orgelsolo och jag vet inte allt vad vi fick utstå. Gaah! Jag hade huvudvärk när jag kom hem. Aja, då vet vi vart vi inte går nästa gång.

 

 

 

Idag har jag badat! The Badkruka of the Badkrukor! Det var faktiskt inte ens kallt, det ska erkännas. Jag tog Partyvalpen och stack till sjön i morse innan det blev för mycket folk. Vi var där vid nio och då var det redan så varmt att man nästan smällde av. (OBS! Jag gnäller inte! I love it!) Vilda vesslan är ju inga problem att få i vattnet, det är ju då lite värre med matmor i huset. Men jag varken ii-ade eller drog in magen sådär som man gör när det är kallt, det var bara att kliva i på en gång. Det låter skitlarvigt jag vet, men jag gillar ju inte alls att bada om det inte är riktigt varmt i vattnet.

 

Hej och hå, här händer det grejer! I lördags förmiddag när jag typ vaknat men just inget mer, ringde morsan och babblade lite. Hon frågade om jag skulle se Monty Python live på bio. Jag fattade inte vad hon pratade om, men det visade sig att flera biografer skulle visa Monty Pythons avskedsföreställning live från London. Något som Erik tipsade mig om för flera månader sedan men som jag totalt glömt bort. Föreställningen skulle visas i E-tuna bland annat, och jag bestämde mig för att kolla upp det. Den visades dock inte i Örebro, men jag ringde Elisabeth och frågade om hon ville hänga på och det ville hon. Vid närmare letande såg vi att den gick i Kumla och det är ju lite närmre så vi ringde turistbyrån för att försöka boka biljetter men det gick inte. De hade nämligen bara telefontid ett par timmar på vardagarna. Nähäpp, då provade vi Karlskoga. Samma sak där, ingen som svarade en lördag. Helt sanslöst, det gäller verkligen att det inte kommer några vilsna turister till Kumla eller Karlskoga på helgerna.... Så det fick bli Tuna. När jag skulle klicka på beställ så insåg jag - jag har ingen skrivare att skriva ut biljetterna på. Elisabeths skrivare kör lite sitt eget race och skriver bara ut bilder, ingen text. Vad göra? Man kunde köpa biljetter på turistbyrån i Tuna och på nån restaurang bredvid bion så jag tänkte att jag kanske kan be mamma att göra det åt oss. Ringde henne, men hon sa att jag skulle beställa biljetter så knatade hon in till grannen och skrev ut dom där. "Men va?" sa jag, varpå mamma förklarade att så brukar hon göra, och Lena var hemma så det skulle inte vara något problem. Oh well... Sagt och gjort, jag köpte biljetter och vidarebefordrade mailet till mamma. Efter ett par minuter ringde hon upp.

 

Mamma: Jag kan inte se biljetterna, det går inte att öppna länken. *börjar skriva ner adressen*

Jag: Men det är bara att kopiera och klistra in.

Mamma: *djupt koncentrerad och YTTERST skeptisk* Nja....jag vet inte... *knåpar vidare*

Jag: Nej du gör som du vill.

Mamma: Så, nu går jag in till Lena och provar igen, hejdå! *slänger på luren*

Jag: *i en tom telefon* Men ring därifrån i stället!

 

*skrattar så jag dör* Vilket jävla bestyr! Och allt detta innan jag ens hunnit äta frukost, jag var ju helt slut efteråt. Ska man behöva involvera en halv radhuslänga, tre internetuppkopplingar och en telefonlinje för att köpa två jävla biljetter år 2014? Inte ens när Erika och jag skulle på A-ha 1986 var det så omständligt. Hahahaha! Man kan säkert köpa biljett i mobil, men så liten och skruttig som min mobil är vågar jag inte chansa. Som tack för hjälpen lovade jag mamma att vi skulle stanna på lite fika när vi kom för att hämta biljetterna.

 

Så igår åkte vi till hemmahooden. Först fikade vi hos päronen och sen åkte vi in till stan. Elisabeth fick the grand tour, först över Stora torget i Torshälla och sen när vi åkte in till stan visade jag vilken busshållplats Bono-Jocke klev på och av på när vi åkte buss ihop i fornstora dar (ja alltså, han klev väl av och på där även när jag inte var med på bussen). "Borde det inte sitta uppe nåt slags minnesmärke" tyckte tant E :) Jag trodde bion låg inne i centrum men det var visst i Nyfors och jag har ju inte varit där på över 20 år så jag var inte alls säker på hur vi skulle hitta. Jag hade dock kollat på Google Maps och gjort en plan. Såklart. Det gick som geschwind, jag hittade som en local! Man skulle nästan kunna tro att jag bott i Nyfors. Vilket jag också har.. *harkel* Men det var över 20 år sedan och bara ett par månader! *slår upp sidan 271 i Stora Ursäktsboken*

 

Föreställningen var jättebra! Vi fick se både döda papegojan, the Lumberjack-song, nudge nudge och såklart Always look on the bright side of life som avslutning. En av mina absoluta favoriter var med, när John Cleese är påven och Eric Idle är Michelangelo som målat The Last Supper. "Oh I know, you don't like the kangaroo", hahahaha! Många sångnummer där det var flera jag inte kände igen, så jag kan tänka mig att de kom från "Spamalot" som jag inte sett.

 

Men lokalen.... Herreguuud så varmt det var! Jag var svettig redan innan det börjat. Det var paus mitt i tack och lov, då vi kunde storma ut och andas luft. Alla satt och fläktade sig med sina programblad.

 

Jag som vurmar för tillgänglighet tycker det är en skitbra idé det här med att sända föreställningar på bio, och jag kommer gå på fler evenemang. Jag har t ex aldrig varit på opera och det är ju inte något jag skulle prioritera om jag t ex var i New York. Men att se en föreställning från the Metropolitan på bio kan jag absolut tänka mig. Det är ju inte så ansträngande att åka till Kumla t ex. Gäller bara att se till att ringa om biljetter på rätt tider....

 

 

 

Igår var Elisabeth och jag på quiz på O'Learys. Jag har inte varit på quiz på evigheter så det var jättekul. Vi gjorde ganska bra ifrån oss faktiskt! Alla de andra lagen var större än oss så vi behöver inte skämmas på något vis. Musikfrågorna gick bäst, resten var det gott och blandat med. Elisabeth imponerade med att efter febril tankeverksamhet lyckas klämma fram både för- och efternamn på spelaren som gett namn åt ÖSK-klacken. En av musikfrågorna var från vilket land gruppen Enigma kommer från. Den kunde jag, det är Tyskland. "Är du säker?" undrade E och fick en lång utläggning om vem personen bakom gruppen är och vem han är gift med, haha. *nerd alert-lamporna blinkar* Sista frågan var en hårdrocksfråga. Inte min melodi kan man ju lugnt påstå. Låten kände jag i alla fall igen, det var "Balls to the wall". Jag var helt säker på att det var Judas Priest, men Elisabeth sa att det var Accept. Jag kunde inte direkt ta gift på att det var Judas Priest, och eftersom E sa att hon kunde "hoppa från en klippa på" att det var Accept så svarade vi det. Sen skulle vi byta papper med laget bredvid och rätta deras svar. Dom var helt suveräna! Skit vad duktiga dom var, det var rätt efter rätt efter rätt. På sista frågan hade dom svarat Judas Priest och eftersom dom var så sjukt bra på allt så blev E lite blek om nosen och sa "men tänk om det är Judas Priest?!". Jag hade nästan förberett ett "vadvardetjagsa", men sen avslöjade quizmastern att det var Accept och tant E jublade högt :)

 

Markoolios alla EM-låtar, bowling och töntfilmen "The Goonies" var vi lost på, men det tycker jag inte ska hållas emot oss. Snarare tvärtom, det tyder på synnerligen gott omdöme! *harkel*

 

Det här var bara början, nu får de andra lagen se upp för nästa vecka - då jävlar! Då kommer vi igen med buller och bång.

 

 

 

Jag brukar ju lägga ut liggalistan innan finalen, men jag hade en sån hemsk huvudvärk hela dagen igår (och det berodde mer på åska än det faktum att tant E och jag tog en barrunda i fredags. Faktiskt!) så jag orkade inte. Men en dag sent är bättre än inte alls. Well.. Det var lite klurigt i år. En del spelare har varit väldigt osynliga och lite hänsyn till prestationer på plan tar jag ju, även om det inte på något sätt är avgörande. Sen har jag inte sett alla matcher heller och har säkert missat några lakrits, men jag orkar verkligen inte bildgoogla ALLA spelare i hela VM.

 

Here we go!

 

 

 

Världens raraste gulle-Iker kniper förstaplatsen i år, av flera anledningar. Givetvis för att han är gulligast i hela VM, men också för lång och trogen tjänst och som lite tröst för att det gick så katastrofalt uselt för laget. Det här lär ha varit sista chansen, på EM om två år lär han nog inte vara förstekeeper längre. Buhuuu, som vi kommer sakna Iker!

 

 

 

Har tuffat till sig lite sedan EM -12 and I love it! Jaowsa. Duktig har han också varit och gjort flera mål.

 

 

 

Nej men det gick ju inte så bra det här. Laget förlorade och Panagiotis blev dessutom skadad. En grekisk gud med världens mest ledsna ögon och en sån där frisyr som jag älskar (nähä!?).

 

 

 

Killen med de blåaste ögon jag sett....

 

 

 

En nykomling! Lagom lång, pigg och väldigt duktig. Det skar ju i tanthjärtat när Frankrike blev utslagna och Mathieu grät på planen.

 

 

 

Vänligen notera att jag hittade bilder på en spritt språngande näck Olivier men jag valde bort dom eftersom han hade en sån förfärligt ful frisyr där. Olivier har tappat placeringar sedan sist, beroende på konkurrens och på att jag inte tycker han verkar vara så jättereko. Men han var förfärligt gullig när han gjorde mål!

 

 

 

Förutom Blind (Holland) och Lahm (Tyskland) borde Immobile vara det minst lämpliga namnet på en fotbollsspelare, hahahaha. Rise above your name, som Robin Williams säger i "Döda poeters sällskap" och det gjorde Ciro.

 

 

 

Årets hästsvanshottie och numera hela lagets hottie då Diego Forlán mer och mer börjar likna Erik Hamrén.

 

 

 

Han har suttit på listans avbytarbänk i ett par mästerskap, men nu tog han plats. Han har åldrats med värdighet, lite grå tinningarnas charm. Duktig har han också varit, även om det tyvärr varit på "mina" lags bekostnad.

 

 

 

Jag är ju väldigt svag för den här killen, det är ingen hemlis precis. Och till skillnad från de flesta av hans lagkompisar så gjorde han ju faktiskt mål..

 

Så! Det var det!

 

Årets roligaste uppstickare: Costa Rica. I samma grupp som England, Italien och Uruguay. Undrar vad det var för odds på att Costa Rica skulle vinna den gruppen. Inget militärt försvar och en kvinnlig president - det är ordning och reda på dom! Dessutom bjöd dom de andra lagen på rejält motstånd.

 

Årets målgest: Valbuena hoppar upp på ryggen på Olivier Giroud, som ett litet barn! När Olivier försökte samma sak gick det sådär, eftersom Olivier är 1.92 lång och nästan kapsejsade hela ekipaget.

 

Årets vildaste firande: den engelska funkisen (materialare eller sjukvårdare eller vad han var) som jublade så hårt efter Sturridges mål att han vurpade omkull, bröt fotleden och fick bäras ut på bår. Allt medan matchen stoppades. Hahahahahahaha!

 

Årets idiot: Luis Suarez

 

Årets WTF-moment: Tyskarnas 4 mål på 6 minuter i semin mot Brasilien.

 

Årets smäll: Christoph Kramers i finalen. Ajajajajajaj!

 

Årets mest handlingskraftige: Bosnien-Hercegovinas målis som blev irriterad på den skadade nigerianen som sinkade spelet, och handgripligen försökte lyfta av denne från planen. Hahahaha, så jävla skönt!

 

Årets fans-outfit: de schweiziska osthattarna!

 

Årets busigaste: den som placerade ut dom där maskotbarnen som gick in med spelarna, och parade ihop längsta ungen med Valbuena som knappt syntes, hahaha.

 

Summa summarum har det varit ett skoj VM (förutom att det gått åt helvete för mina lag..) med mycket mål och flera väldigt bra matcher. Bara två år kvar till EM och då ska tanterna vara på plats, jihaaa!

 

 

  

Semestern rockar fett so far! Jag bara slappar och äter skräp (damn you, dyr-Coop med era dumlesnittar och jordgubbspajer!! *hötter med näven*) och kollar på fotboll. Och sitter i solen på balkongen och läser! Det har blivit mycket läsande på sistone. Den senaste högen:

 

Fjärilseffekten/ Karin Alvtegen - jag har gillat alla hennes tidigare böcker, men den här var inte alls intressant. Det kändes som en lång transportsträcka fram till...inte mycket.

Stenhjärtat/ Katarina Wennstam - även hennes böcker har jag gillat mycket. Det här är inte hennes bästa, men som alltid skriver hon bra och intressant. Katarina Wennstams böcker är alltid läsvärda.

Gräspojken/ Christer Lundberg - hahahaha, vilken skröna! Otroligt underhållande om än inte helt trovärdig på slutet om en tonårskille som råkar odla marijuana hemma. Dråplig och skoj.

Marcoeffekten/ Jussi Adler-Olsen - min favoritförfattare det senaste året. Det här är inte hans bästa (det är Flaskpost från P) i serien om Avdelning Q, men det är alltid ett nöje att läsa om Carl Mörck och hans kompanjoner Assad och Rose.

Fördelarna med en kollaps/ Jonathan Tropper - väldigt lik hans andra böcker. Inte lika bra som Konsten att tala med en änkling men bättre än Sju jävligt långa dagar.

Glöm inte att låsa/ Elizabeth Haynes - precis så otäck som titeln antyder. Hualigen, den här läste jag bara i dagsljus och det var skönt att ha en hund hemma kan jag säga. Krypande spänning. Den enda invändningen jag har är att det verkar vara en uråldrig pensionär som översatt. "Veckoslut" - inte fan säger 30-åringar på 2000-talet så? "Hur var ditt veckoslut?". Det var så genomgående och det var ganska störande eftersom det ofta pratades om vad man gjorde och skulle göra på HELGERNA. Men klart läsvärd! Glöm inte låsa dörren bara...

Davidsstjärnor/ Kristina Ohlsson - hon levererar, som vanligt. Det finns ju en uppsjö svenska deckarförfattarinnor och jag har inte läst alla, men jag vågar ändå påstå att Kristina Ohlsson tillhör den absoluta toppen. Här kommer små instick av epilogen in i den löpande handlingen, och man blir ju helt förtvivlad när man inte vet riktigt vad det hela handlar om utan bara har en aning. Spännande och välskrivet och det märks att hon vet vad hon pratar om.

Spår/ Lena Sundström - rena agenthistorian som är helt sann om avvisningen av två egypter. Många rundor och namn att hålla reda på men mycket intressant.

Flykten från Läger 14/ Blaine Harden - helt hemsk berättelse om vad som verkar vara den enda person som lyckats fly från Läger 14, ett arbetsläger i Nordkorea. Intressant och fullständigt vidrigt.

New Delhi-Borås/ Per J Andersson - hahaha, det här är alltså inte en skröna utan en helt sann berättelse om Pikej från Indien som blir kär i Lotta från Borås och bestämmer sig för att cykla (!!) dit. Vilken kille, haha! Och vilken resa!

 

Fortsätter vädret på det här viset så har jag snart inga böcker kvar.

 

Fotbolls-VM börjar gå mot sitt slut. I lördags skulle Elisabeth och jag se kvartsfinalerna på lokal. Vi valde O'Learys vilket är lite av en chansning, då de tar det här med sportbarskonceptet ganska så lättvindigt ibland... Det var glest med folk och vi fick plats där vi såg ordentligt. Bra så. Mat och dryck beställdes och smakade mycket bra. Bra så. Första halvlek både såg och hörde vi ordentligt. Bra det med. I halvlekspausen drog de ner volymen när det var studiosnack och reklam. Det gjorde inget, då vi hade egna saker att avhandla. Sen började andra halvlek och då var det fortfarande ytterst dåligt med volymen så vi hörde inte kommentatorerna. "Kan vi få lite ljud?" frågade vi en servitör som svarade "Ljud? Javisst!", knatade iväg och, hahahahaha, stängde av TV-ljudet i hela lokalen och satte på musik i stället!! *facepalmar så jag får blåmärken* Hahahaha! Folk började bua och vissla och vi dog nästan. Snälla, trodde han att vi ville lyssna på musik mitt i fotbolls-VM? Och - trodde han att ALLA ANDRA också ville det?? Gud så roligt.

 

Efter första matchen kände vi att ett lokalbyte var på sin plats, så då gick vi till Ivys uteservering ett tag och sen till Pitchers. På Pitchers var det också dålig volym när andra matchen började så då frågade vi även där om vi kunde få lite ljud. "Och med ljud menar vi inte musik" tillade jag, men det slapp vi. Matcherna gick ju som vanligt - inte min väg. Suck. Men det var en kul kväll ändå!

 

 

I söndags läste jag in min sista taltidning någonsin. I oktober finns inte det jobbet längre. Det känns konstigt på flera sätt. När vi sitter på ålderdomshemmet när vi är gamla så kommer folk liksom inte ha en aning om vad vi jobbat med. Lite som att ha varit typograf eller rallare. Eller som min mormor som var finstrykerska på Nockebytvätten. Men nu är det som det är och inte mycket att göra åt den saken. Ingenting att göra åt den saken faktiskt. Det har hursomhelst varit fantastiskt roligt! Kul människor som kommit och gått genom åren, en del vänner för livet och en del man bara kan skaka på huvudet åt. En hejare på Sveriges geografi har man blivit också :) Och alla dessa nyheter man har läst in! Bästa crazy-nyheten är killen som blev osams med sin granne och pucklade på denne med en didjeridoo. Vet inte hur det stavas, men ni vet, en sån där australisk skitstor näverlur. Detta var i Skåne, såklart. Allt galet händer i Skåne, Skåne levererar alltid nyheter! Bästa crazy-nyheten ever är ju killen (i Skåne) som fick en kniv i ryggen men inte märkte det förrän han kom hem och inte fick av sig jackan *asg*. Den nyheten fick dock inte vi ta del av, det var innan vi fick Skåne-tidningarna.

 

Favorittidning att jobba med: Helsingborgs Dagblad - alltid fullmatad, många lokalredaktioner som levererade riktiga nyheter, satsning på lokal kultur, välskriven tidning. Åh vad jag gillade att jobba med den, även om jag aldrig i livet skulle vilja flytta till Skåne. Dom är ju uppenbarligen inte kloka där :)

Mest händelselösa stället: Enköping med omnejd. Hände iiiiiiingenting där.

Torftigaste tidning: Laholm. Ujuj, det var en kamp att få ihop något vettigt.