frodis

I söndags läste jag in min sista taltidning någonsin. I oktober finns inte det jobbet längre. Det känns konstigt på flera sätt. När vi sitter på ålderdomshemmet när vi är gamla så kommer folk liksom inte ha en aning om vad vi jobbat med. Lite som att ha varit typograf eller rallare. Eller som min mormor som var finstrykerska på Nockebytvätten. Men nu är det som det är och inte mycket att göra åt den saken. Ingenting att göra åt den saken faktiskt. Det har hursomhelst varit fantastiskt roligt! Kul människor som kommit och gått genom åren, en del vänner för livet och en del man bara kan skaka på huvudet åt. En hejare på Sveriges geografi har man blivit också :) Och alla dessa nyheter man har läst in! Bästa crazy-nyheten är killen som blev osams med sin granne och pucklade på denne med en didjeridoo. Vet inte hur det stavas, men ni vet, en sån där australisk skitstor näverlur. Detta var i Skåne, såklart. Allt galet händer i Skåne, Skåne levererar alltid nyheter! Bästa crazy-nyheten ever är ju killen (i Skåne) som fick en kniv i ryggen men inte märkte det förrän han kom hem och inte fick av sig jackan *asg*. Den nyheten fick dock inte vi ta del av, det var innan vi fick Skåne-tidningarna.

 

Favorittidning att jobba med: Helsingborgs Dagblad - alltid fullmatad, många lokalredaktioner som levererade riktiga nyheter, satsning på lokal kultur, välskriven tidning. Åh vad jag gillade att jobba med den, även om jag aldrig i livet skulle vilja flytta till Skåne. Dom är ju uppenbarligen inte kloka där :)

Mest händelselösa stället: Enköping med omnejd. Hände iiiiiiingenting där.

Torftigaste tidning: Laholm. Ujuj, det var en kamp att få ihop något vettigt.