frodis

Hej och hå, här händer det grejer! I lördags förmiddag när jag typ vaknat men just inget mer, ringde morsan och babblade lite. Hon frågade om jag skulle se Monty Python live på bio. Jag fattade inte vad hon pratade om, men det visade sig att flera biografer skulle visa Monty Pythons avskedsföreställning live från London. Något som Erik tipsade mig om för flera månader sedan men som jag totalt glömt bort. Föreställningen skulle visas i E-tuna bland annat, och jag bestämde mig för att kolla upp det. Den visades dock inte i Örebro, men jag ringde Elisabeth och frågade om hon ville hänga på och det ville hon. Vid närmare letande såg vi att den gick i Kumla och det är ju lite närmre så vi ringde turistbyrån för att försöka boka biljetter men det gick inte. De hade nämligen bara telefontid ett par timmar på vardagarna. Nähäpp, då provade vi Karlskoga. Samma sak där, ingen som svarade en lördag. Helt sanslöst, det gäller verkligen att det inte kommer några vilsna turister till Kumla eller Karlskoga på helgerna.... Så det fick bli Tuna. När jag skulle klicka på beställ så insåg jag - jag har ingen skrivare att skriva ut biljetterna på. Elisabeths skrivare kör lite sitt eget race och skriver bara ut bilder, ingen text. Vad göra? Man kunde köpa biljetter på turistbyrån i Tuna och på nån restaurang bredvid bion så jag tänkte att jag kanske kan be mamma att göra det åt oss. Ringde henne, men hon sa att jag skulle beställa biljetter så knatade hon in till grannen och skrev ut dom där. "Men va?" sa jag, varpå mamma förklarade att så brukar hon göra, och Lena var hemma så det skulle inte vara något problem. Oh well... Sagt och gjort, jag köpte biljetter och vidarebefordrade mailet till mamma. Efter ett par minuter ringde hon upp.

 

Mamma: Jag kan inte se biljetterna, det går inte att öppna länken. *börjar skriva ner adressen*

Jag: Men det är bara att kopiera och klistra in.

Mamma: *djupt koncentrerad och YTTERST skeptisk* Nja....jag vet inte... *knåpar vidare*

Jag: Nej du gör som du vill.

Mamma: Så, nu går jag in till Lena och provar igen, hejdå! *slänger på luren*

Jag: *i en tom telefon* Men ring därifrån i stället!

 

*skrattar så jag dör* Vilket jävla bestyr! Och allt detta innan jag ens hunnit äta frukost, jag var ju helt slut efteråt. Ska man behöva involvera en halv radhuslänga, tre internetuppkopplingar och en telefonlinje för att köpa två jävla biljetter år 2014? Inte ens när Erika och jag skulle på A-ha 1986 var det så omständligt. Hahahaha! Man kan säkert köpa biljett i mobil, men så liten och skruttig som min mobil är vågar jag inte chansa. Som tack för hjälpen lovade jag mamma att vi skulle stanna på lite fika när vi kom för att hämta biljetterna.

 

Så igår åkte vi till hemmahooden. Först fikade vi hos päronen och sen åkte vi in till stan. Elisabeth fick the grand tour, först över Stora torget i Torshälla och sen när vi åkte in till stan visade jag vilken busshållplats Bono-Jocke klev på och av på när vi åkte buss ihop i fornstora dar (ja alltså, han klev väl av och på där även när jag inte var med på bussen). "Borde det inte sitta uppe nåt slags minnesmärke" tyckte tant E :) Jag trodde bion låg inne i centrum men det var visst i Nyfors och jag har ju inte varit där på över 20 år så jag var inte alls säker på hur vi skulle hitta. Jag hade dock kollat på Google Maps och gjort en plan. Såklart. Det gick som geschwind, jag hittade som en local! Man skulle nästan kunna tro att jag bott i Nyfors. Vilket jag också har.. *harkel* Men det var över 20 år sedan och bara ett par månader! *slår upp sidan 271 i Stora Ursäktsboken*

 

Föreställningen var jättebra! Vi fick se både döda papegojan, the Lumberjack-song, nudge nudge och såklart Always look on the bright side of life som avslutning. En av mina absoluta favoriter var med, när John Cleese är påven och Eric Idle är Michelangelo som målat The Last Supper. "Oh I know, you don't like the kangaroo", hahahaha! Många sångnummer där det var flera jag inte kände igen, så jag kan tänka mig att de kom från "Spamalot" som jag inte sett.

 

Men lokalen.... Herreguuud så varmt det var! Jag var svettig redan innan det börjat. Det var paus mitt i tack och lov, då vi kunde storma ut och andas luft. Alla satt och fläktade sig med sina programblad.

 

Jag som vurmar för tillgänglighet tycker det är en skitbra idé det här med att sända föreställningar på bio, och jag kommer gå på fler evenemang. Jag har t ex aldrig varit på opera och det är ju inte något jag skulle prioritera om jag t ex var i New York. Men att se en föreställning från the Metropolitan på bio kan jag absolut tänka mig. Det är ju inte så ansträngande att åka till Kumla t ex. Gäller bara att se till att ringa om biljetter på rätt tider....