Tantsemester ftw!
Ciss (som trots allt bytte namn till Ebba för snart två år sedan och faktiskt får heta det även här i fortsättningen) och jag har ju försökt det här med tantsemester tidigare utan att lyckats, och nu var det dags för ett nytt försök. Förberedelserna var inte optimala på något sätt men borgade ändå för att vi skulle vara så illa tvungna att ta det lite lugnt. Jag fick feber dagarna innan avresan och Ebba lyckades knövla till foten på något vis, så jag låg här i Örebro och ömsom frös ihjäl, ömsom kokade upp, och hon linkade runt i Västervik och packade med en djupfryst varmkorv nerstoppad i strumpan... I onsdags kom hon hit, och så babblade vi en massa. Jag blev utdragen i snöyran mitt i natten på geocaching som gick åt helvete. Jag kravlade runt på rygg med ficklampa och skruvmejsel och letade efter något som jag inte ens vet vad det var, och inte hittade heller. Jättefestligt.. Sedan blev det tantrenovering! D v s ansiktsmask och tandblekning i sista sekunden.
Klockan fem på morgonen var det bara att ställa sig på en snöhög och skrapa bilrutorna, iförd jeansjacka och gympadojor.
Fy fan... Resan gick bra i alla fall, och solen sken när vi landade på Gran Canaria. När vi hoppat på rätt transferbuss fick vi en liten ihopvikbar karta av Ving-värden som skulle komma till stor nytta visade det sig. Kartan alltså, Ving-värden såg vi inte röken av. Busschaffisen var lika otydlig som alla andra transferbusschaffisar jag åkt med tidigare. Jag satt och försökte hänga med på kartan var vi var och vilket hotell som skulle komma härnäst, för att ha en liten aning om när vi skulle av, och så sufflerade jag för några äldre medpassagerare vad chaffisen ropade ut för hotellnamn för de hörde också jättedåligt vad han sa. Hipsvips var vi framme vid vårat hotell och det var jag inte alls beredd på. Jag fick inte av mig bältet utan började hojta, och sen kastade jag mig av bussen så den lilla kartan vecklade ut sig som en sån trollerikortlek och så tog vi våra väskor och skenade in på hotellet, fortfarande med den nu utvikta gigantiska kartan i näven.
I receptionen fick vi hjälp av en tjej som gav oss våra nyckelkort och all inclusive-armband. Hon gav oss även ett papper med info om vad som gällde för all inclusive och lite sånt. På pappret skrev hon vårat rumsnummer och så sa hon "you have room 343" och förklarade att det var våning tre och så vänster ur hissen. Sagt och gjort. Längst bort i korridoren bodde vi, i ett mörkt hörn. Hade jag rest själv hade jag vägrat bo här kan jag säga, rena våldtäktshörnan!
Själva rummet var det dock inga som helst fel på! När vi hade varit där en halv minut frågade Ebba vilket rumsnummer vi hade. Jag tittade på pappret vi fått och där stod det 345. Då blev vi fundersamma, var det inte rum 343 vi gått in i? Hade hon inte sagt 343? Vi kollade på dörren, jodå vi befann oss i rum 343. Hur gick det här till nu då? Vilket rum ska vi ha egentligen? Hade vi lyckats bryta oss in i fel rum? Kommer det in några tyska pensionärer i natt och ska ha det här rummet? Förvirringen var total, så vi fick åka ner till receptionen och reda ut det med en hottie som först bara stirrade på oss när jag förklarade att vi flamsade och inte lyssnade så noga utan knatat in på rum 343. Han slet sitt hår lite men sedan visade det sig att allt var i sin ordning, vi hade uppfattat rätt och tjejen hade skrivit fel på pappret bara. Pjuh! Sen var det bara att byta om och rusa ner till poolen och få lite käk i poolbaren hos den jätteentusiastiska personalen. När solen försvunnit tog vi en liten siesta och sen bytte vi om för middag.
Det var stort utbud i matsalen, men bäst var chokladfontänen!
Bitar av banan, melon och mango stod runt fontänen, så fick man ta och doppa bitarna i chokladen. Gaaaah, så gott!! De hade en glassbar med självservering av kulglass, där var det Fawlty Towers! De bytte några smaker varje dag. Eller rättare sagt, smakerna var samma, de bytte bara skyltar, hahaha! Den vita glassen som skulle vara citron smakade vanilj ena dagen, kokos den andra dagen. Glassen som skulle vara banan smakade citron ena dagen, passion andra dagen och sen banan en dag. Man fick vara lite öppen för förslag när man försåg sig kan man säga!
Hursom, efter middagen satte vi oss i baren och började smaka av cocktailmenyn. Det gick strålande! Det är väl ungefär vad jag har att säga om den saken. Vi satt och kollade på folk och flamsade. Ute på terrassen var det styrdans! Det var väldigt underhållande även om jag efter ett tag började se dubbelt... Under höga skratt rasade tanterna i säng kvart i tolv (!). Mitt i natten vaknade jag och undrade vad som dött i min mun. Fy satan så jag mådde. Jag lyckades somna om men på morgonen trodde jag huvudet skulle rasa av. Det satt fint med frukost, min vana trogen valde jag pannkakor med chokladsås. När vi piggat på oss lite gav vi oss ut på långpromenad. Ebba ville ta några cacher längs strandpromenaden så vi siktade på det. Man kan väl säga som så att vi inte direkt tog den raskaste vägen. Herregud som vi gick! Men till sist var vi nere vid strandpromenaden i Maspalomas och tog en sittpaus i öknen.
Vi gick en lika krånglig väg hem så totalt var vi ute och gick i tre timmar. Jag var väl inte helt i toppform men lyckades faktiskt hitta en cache! Jag satt på en mur och sa "Du...kolla i hörnet där..". Storartad insats! :) När vi kom tillbaka till hotellet var jag tvungen att sova ordentligt så det blev en lång siesta. Efter middagen gick Ebba loss på cocktailarna igen men jag tyckte det var skönt att vara huvudvärksfri mer än två timmar så jag tog det lite lugnare. Gode gud, sen fick E en nyhet från Aftonbladets app och gick full retard och yrade om att artisten Storskräll gått till final i Mellon hemma. *himlar med ögonen* Jag förklarade att det väl knappast var någon som kallade sig Storskräll utan att det var en storskräll vem det nu som gått vidare. Det föll inte alls i god jord, jag är ju ett teknikmongo och uppenbarligen inte tillförlitlig i massmediala frågor. Nej, det här med tidningar och press vet jag ju just ingenting om....
Vi slog oss ner på terrassen och noterade att de holländska pensionärerna (som var i klar majoritet på hotellet) verkade gilla line dance. Det var två eller tre som började och så hängde fler och fler på. Inklusive två svenska tanter, gissa vilka! Vafan, vi ville ju också vara med och prova något nytt. Det var lite avancerat, man skulle ta steg hit och steg dit och hoppa hit och vända sig dit. Jag tyckte jag hade koll på movesen men det tog väl ungefär 10 sekunder så hoppade jag åt fel håll, rätt på en liten holländsk pensionärstant och höll på att välta hela raden av dansare likt dominobrickor och sedan var dansen slut. Lilla tanten bara skrattade och sen spelade de lite poppigare låtar så vi fick dansa lite disco. De holländska line dance-tanterna hängde på efter ett tag och vi bombade loss ordentligt till den gamla 70-talsdängan "Love is in the air". Tanterna älskade oss! Dom shakade loss med oss och skrattade så de tjöt efteråt. Megasuccé! Det var i sanning en oväntad och oväntat kul kväll!
På lördagen började vi med att testa soldäcket uppe på taket. Det var helt suveränt. Det fanns en jacuzzi där uppe också, men det var lite för blåsigt för att vi skulle vilja prova den.
Extra bekväma solstolar och så fanns det både toalett och drickfontän där uppe. Dock ingen servering såklart, då fick man pallra sig ner till poolbaren vilket vi gjorde efter ett par timmar. Nere vid poolside var det ovanligt mycket liv när vi kom ner. En skitstor bandspelare stod och skrålade. "Här vad det livat!" konstaterade jag och trampade vidare mot baren. Mot mig kom en ung tjej med snärtig gång. Jag noterade att det satt en lapp på axelbandet på hennes klänning. "Vafan, har hon glömt prislappen kvar" tänkte jag. Jamen håll i hatten, vi hade lyckats klampa in rätt i en modevisning som var runt poolen! Vi märkte ingenting och inte gjorde vi oss någon brådska heller, vi lufsade vidare som två yrvakna björnar på catwalken så mannekängerna fick maka sig ur spår när vi skulle ha läskeblask. *facepalmar* Sjukt smidigt! Till råga på allt, hahahahahahaha, hade vi inga byxor på oss heller utan alla som tittade på modevisningen fick se våra dallriga bikinirövar vare sig de ville eller inte. Gud jag dör, klappmongon! *skrattar fortfarande*
På eftermiddagen skulle vi på ett geocachingevent. Det är tydligen ett globalt nörderi det där. Jag hängde på, det kunde ju vara kul att träffa lite folk och komma ut och röra lite på sig. Vi skulle hålla till i Maspalomasöknen. Som vi gick alltså! Uppför sanddyner och nerför, över sten och genom buskage.
För den som inte vet det så är Maspalomasöknen något av ett nudistsol-Mecka, vilket vi blev varse med råge. Det var rena snoppsafarin! "Det finns liksom ingen gräns för hur social du är!" tyckte Ebba när jag vinkade till ett par killar på en kulle. Men jag vinkade mest för att göra dom uppmärksamma på att vi såg dom så att de kanske inte behövde...runka av varandra...just då... Ja jisses, fyra timmar var vi ute! Det blev lite mycket för tanterna, vi blev totalt knäckta. Jag fick skyhög feber och Ebbas fot svullnade upp. Det blev en extremt lugn kväll, där vi bara drack läskeblask och gick och la oss tidigt.
Hotellet hade ett spa som vi med all inclusive fick använda gratis. Det var helt suveränt! Vi provade det en eftermiddag när det var lite molnigt ute. Det fanns två jättevarma pooler, en medelvarm pool med vattenfall, bubbelpool, bastu och så döda havs-poolen som man flöt som en kork i. Jättehäftigt! Hur man än bar sig åt så flöt man.
När jag skulle ta kort på Ebba när hon flöt så kom det en busig pensionärsfarbror och tecknade att han skulle kittla henne, haha! Jag började dock skratta och avslöjade därmed vårat bus. Överlag var det otroligt många skojiga pensionärer på hotellet! Speciellt dom holländska gillade vi, dom var så otroligt trevliga och glada.
Varje kväll var det någon form av undermålig underhållning på hotellet, precis som när vi var i Egypten. Här blev jag dock inte fullt lika provocerad som då. Därmed inte sagt att kvaliteten var särskilt mycket högre, men det var inte lika mycket dåligt mimande som debaclet i Egypten. Det var en rätt rar kille som höll i bingon (som vi INTE var med på, något måtta på tanterierna får det vara!), så honom spanade vi lite på när det var salsakurs. Salsakursen var en braksuccé! Det var faktiskt rätt rart att titta på, några pensionärspar kämpade verkligen på och sen gick de ut på styrdansen och testade sina färdigheter. Som sagt, bingo/salsakillen såg ju rar ut. Tyckte vi. Tills det var dags för karneval.... Då dooooog vi. Det var så jävla anskrämligt! Och jag har aldrig sett en mer förnedrande outfit i hela mitt liv.
Då kom ändå inte de volangförsedda byxorna med... Vi skulle gå på dragshow på en bar runt hörnet, men var inget den dagen så vi fick vara utan. Det gjorde inget, för sista kvällen var det dragshow på hotellet! Det såg det i alla fall ut som..
Någon som säger emot?
Vi hade en vag 2 do-lista, men den reviderade vi efter ork och väder. En punkt som jag var orubblig på var att vi skulle gå till danspalatset Playa del sol och titta, bara för att jag skulle få se om det var lika hemskt som på tv. Sagt och gjort, vi knatade dit efter en god middag på Las Brasas.
Det blev jackpot, den här veckan var det ett finskt dansband som spelade.... Vi satte oss i baren och beställde varsin öl av den stackars personalen som idag fick ha komönstrade cowboyhattar på sig. På dansgolvet såg vi en Hulk Hogan-kopia som buggade till det finska dansbandet med en partner som gäspade. Det var så bisarrt! Det var så bisarrt att vi inte ens pallade med att dricka upp ölen, vi var tvungna att fly därifrån. Gudars skymning.
Efter ett par dagar hade vi tröttnat på maten på hotellet så då åt vi ute varje kväll. För den som ska äta tapas i Playa del Inglés rekommenderar jag Tango Tapas. Vi gick dit sista kvällen och herrejäääävlar vilken god mat! Hovmästaren pratar svenska och är helt sjövild! Man får en meny att markera sina val på. Hovmästaren satt en stund med oss och förklarade hur vi skulle göra, hur mycket ungefär som är lagom etc, samtidigt som han markerade och visade på menyn. Våra namn skulle han ha också, och då flamsade han till det.
Sen kom en servitris som bara pratade spanska och tog vår order och hon bara stirrade på menyn och fattade ingenting, hahaha. Hon trodde väl vi var ena riktiga idioter som kluddrat på hela menyn och markerat saker vi inte skulle ha. Men det var ju inte vi som ritade!
Det blev en riktig tantsemester och det var så skönt! Inget nattsuddande (förutom alldeles i början, men inte ens då var vi uppe särskilt sent), det har vi varken haft ork eller lust med och det har känts bra! Mycket promenerande och så har vi spaat oss, solat, badat, shoppat och bara haft det bra. Nu har vi ju varit halta och lytta och febriga, men vi hade nog inte gjort så mycket mer oavsett. Woho, för första gången har vi lyckats med tantsemestern! Vi har skött oss exemplariskt och varit jättetrevliga. Visst, det var väl inte helt lyckat när Stora och Lilla Björn sabbade modevisningen, men det var verk-LI-gen inte meningen!
Tantsemester rockar fett!
Boing boom tschak!
Vilket äventyr jag var ute på igår. Skulle till Cirkus för att se Kraftwerk och eftersom jag inte hittar någonstans och dessutom åkte själv hade jag förberett mig så gott jag kunde. Skrev ut två kartor och en vägbeskrivning. Arrangören hade dessutom mailat typ tre gånger och påpekat att biljetterna är personliga och att man skulle ha med sig id-handlingar. Mitt körkort går ut i år och jag får knappt hämta ut paket från Ica eftersom jag är så olik mig på det så jag tog med mig passet! På jobbet tyckte dom jag var lite överdriven, med hängslen och livrem och extra fallskärm som om jag skulle ut på någon jävla djungelexpedition. "Men folk klipper sig väl" tyckte Janne, tills jag visade mitt körkort. Han och Hanna asgarvade. "Du ser ut som hon Dita von Teese!" tyckte dom. Öööööhh, nej men knappast va... Men Dita von Teese är ju vrålsnygg så - TACK! :)
Jag tyckte jag var ute i jättegod tid och det flöt på. Tills jag skulle svänga av motorvägen - då sket det sig på en gång och jag hade ingen aning om var jag var eller vart jag skulle. Efter lite vimsande bestämde jag mig för att stanna och fråga. Inte ens det går ju att göra lite lättvindigt sådär, men jag haffade en p-ruta på någon bakgata och knallade in på ett konditori och frågade tjejen bakom kassan. "Jag kommer inte härifrån och jag kör aldrig bil i Stockholm" sa hon så då kändes det lika bra att inte ens försöka involvera henne. Då kom det en kille som skulle handla och jag frågade honom om han visste hur jag skulle ta mig till Cirkus. Han var jättehjälpsam och ritade ut små landmärken att hålla koll efter på min karta ("här är slottet, här kommer du se Dramaten" etc). Jag skulle bara ut på gatan jag kom från och fortsätta på den så kom jag rätt. Tusen tack, du halvsnygga främling! Det var ju bara en liten detalj som inte riktigt var med i beräkningen - gatan jag skulle åka på VAR AVSTÄNGD! Det finns liksom inte mycket till sömsmån då, det är bara att fortsätta åka varfansomhelst. Hamnade i en tunnel långt åt tjotahejti och lyckades stanna vid en badmintonhall där jag frågade om hjälp. Tydligen var jag så fel att "det är nästan omöjligt att åka dit". Men herregud, tyckte jag, det kan ju knappast vara omöjligt, vi är väl inte omringade av slukhål?? Hittade en taxichaffis som kunde hjälpa mig hyfsat och så satte jag av igen. Jamen herregud som jag körde... Hamnade bakom en polisbil och jag tänkte att i bästa fall så stoppar dom mig och så kan jag fråga om hjälp. Till slut var jag i alla fall framme och då tror jag att jag hade brutit mot varenda trafikregel som finns utom den som gäller nykterheten. Parkerade en bit bort, krafsade ihop mina saker och störtade iväg mot Cirkus. Väl framme var jag så uppe i varv att jag bara stormade in som en tromb och trängdes och knöade. Om jag tagit det lite lugnt så hade jag säkert sett en massa gamla bekanta, men jag hade inte riktigt ro till det utan letade rätt på min plats på en gång. Den där ID-kontrollen som dom tjatat om bestod i att en vakt tittade på min biljett och frågade vad jag hette.. Jaja. Vid entrén fick man 3D-glasögon.
Tv-piraterna, woh-ho-hoo!
Konserten var skitbra! Det är ju ingen dans- och allsångsshow precis, men det är ju heller inte Kraftwerks signum. Hela "Man machine"-plattan körde dom, och jag blev själaglad över att få höra "Das Model".
3D-effekterna var asgrymma! "Spacelab" var bäst, där vi var ute i rymden och åkte bland tefat och satelliter med antenner och grejs. Trodde jag skulle bli spetsad av en antenn, det var så jäkla coolt.
"The Robots" var också skitbra, där det såg ut som robotarmarna sträcktes ut över publiken. I "Computerworld" såg det ut som en stor dator hängde ute i luften. De avslutade med att bomba loss hela raddan "Boing boom tschak", "Techno Pop" och "Musique Non Stop" och då regnade det noter och bokstäver ut över publiken. Aaaaah, det var så coolt! Visuellt är det lätt den häftigaste konsert jag varit på.
Tja, sen skulle jag då åka hem... *stönar* Det gick inte helt bra, jag hamnade fel hundra gånger och det kändes som jag hamnat i omloppsbana runt helveteshålet Stockholm och inte kunde ta mig ut! Efter mycket om och men och en jääävla massa svordomar och hejdlös körning kom jag rätt. Lyckades ratta in nån radiokanal med lugna favoriter så jag kunde lugna ner mig en smula och sen var det bara plattan i botten. Herregud, jag var helt slut när jag kom hem och idag känns det som jag blivit körd genom en mangel. Vem kunde ana att det var så ansträngande att titta på fyra stillastående tyskgubbar med varsin synth. Men det var det värt! Hoppas jag. Så mycket som jag snurrade och vimsade runt så har jag väl dragit på mig femtusen i trängselavgift också...
Det var fantastiskt kul och häftigt att få se Kraftwerk och jag gör det gärna igen. Men då tänker jag inte köra!
What do the dogs say?
Det är snö. Det är minusgrader. Man kan väl säga som så att det är en familjemedlem som går helt jävla bananas då....
Big brown eyes, pointy nose...
Chasing mice and digging holes...
The fur is black, so beautiful...
Like an angel in disguise...
WHAT DOES THE PARTYVALP SAY?
-Ding-ding-ding-din-ding-ding-ding-ding-ding!
WHAT THE PARTYVALP SAY?
-Yep-yep-yep-yep-yep-yep-yep!
WHAT THE PARTYVALP SAY?
-Haki-haki-haki-haki-hej!
WHAT THE PARTYVALP SAY?
-AAAAAOUUUUUUU!!!!!
What does Herr Hund say?
-Men dra inte in MIG i de här tramserierna, hejdå!
Födelsedagsfarbror
Jubel och salut! Pukor och trumpeter! Idag fyller Herr Hund hela TOLV år! Finaste farbrorn har beställt plättar med jordgubbsglass till middag (jomen jag lovar!). Fyller man år så gör man! Det är inte så mycket drag i gubben längre, men den lilla fotosessionen var ju helt the Herr Hund way. Han tyckte det var jobbigt att pulsa i snön så efter en minut tröttnade han, vände på klacken, travade därifrån, ut på gångbanan och iväg, medan jag skubbade efter och gapade åt honom att stanna. Hahahaha, dåre! Han hör rätt dåligt, men det spelar inte så stor roll, han skiter ändå i vad jag säger :) Gamla gubbar liksom, dom kör sitt eget race.
Härligaste farbrorn, grattis på födelsedagen!
Filmtajm!
Året började bra med några dagars ledighet, då jag verkligen BARA kollade film och SVTPlay. Sjukt skönt!
The master - här hade jag skyhöga förväntningar då en av mina favoritregissörer (Paul Thomas Anderson) jobbade med två av mina favoritskådisar (Joaquin Phoenix och Philip Seymore Hoffman). Det höll tyvärr inte hela vägen. Jag tyckte inte den var särskilt bra faktiskt, den var lite tråkig faktiskt även om Joaquin var helt fab och Philip mycket bra.
Du gör mig galen (Silver linings playbook) - en bra bagatell. Lite småkul feel good-film, sådär lagom förutsägbar utan att man blir irriterad. Oscar till Jennifer Lawrence, men jag tyckte nog Bradley Cooper var bättre. Han var jättekul. Robert de Niro med.
Änglarnas andel - feel good igen, men nu i Skottland. Ovanligt munter historia för att vara regisserad av Ken Loach! En riktig skröna, och en rolig sådan. Fantastisk debut av Paul Brannigan och John Henshaw var också jättebra.
Mitt liv med Liberace - Michael Douglas gör en helt formidabel insats som Liberace! Han är så lik att det blir lite otäckt nästan. Lite yr i bollen blir man ju av allt glitter och guld och kandelabrar och pälskappor och fan och hans moster. Så vansinnigt tacky! :) Men det är en intressant film, där scenograf och sminket gjort ett strålande jobb.
Krigets barn - förvånansvärt oengagerande om barnsoldater i Afrika. Jag hade väntat mig något otäckare och mer gripande. Visst, det var otäckt på en del ställen, men mest bara segt faktiskt.
No - en sån där typisk film som jag gillar. Den handlar om folkomröstningen i Chile 1988 och Nej-kampanjens arbete. Intressant och riktigt spännande faktiskt.
Shame - oj, här var det jämmer och elände. Michael Fassbender var väldigt bra som Bobby Sands i Hunger. Här spelar han sexmissbrukare. Alltså... man får ju se VÄLDIGT mycket av Michael Fassbender här.. Kan man säga.. Vilket det väl inte är något fel med. Men det var en lite för deprimerande film, jag fick aldrig någon riktig kläm på den. Carey Mulligan var hjärtskärande.
Sen har jag även sett Hundraåringen... på bio tre gånger, då jag ska syntolka den nästa vecka. Den håller inte för tre gånger kan jag väl säga... Jag tyckte den var sådär, lite väl mycket snopp- och kisshumor och så vete sjutton vad de gjort med Mia Skäringers karaktär. Men jag gillade hur de fått till sörmländskan! Särskilt karaktärerna Alice och Gäddan.
På SVTPlay kan jag varmt rekommendera Hitlåtens historia! Jättekul halvtimmesavsnitt för den som är musikintresserad och gillar värdelöst vetande.
Ett riktigt bra år!
Dags att summera 2013. Det har varit bra, mycket fler ups än downs. Främst blir 2013 året då jag, Annelie och Jenny TRÄFFADE FLETCH!!
Bäst, alla kategorier: Köpenhamnsresan, då VI TRÄFFADE FLETCH!!
Årets dåndimp: När VI TRÄFFADE FLETCH!!
Årets bästa konsert: Depeche i Köpenhamn
Årets bästa låt: "Pompeii" med Bastille
Årets bästa filmer: Prisoners, Argo och En oväntad vänskap.
Årets comeback: Alison Moyet
Årets bästa album: Här var jag på väg att säga "Delta Machine", men efter att ha lyssnat på Hurts hela december väljer jag deras "Exile".
Årets soloprestation: Johan Olssons femmil. Extrabonus: Petter Northugs kasande på bakhala skidor :)
Årets mest otippade: Morsan blir utvald att vara med i Svensktoppsjuryn och röstar på Avicii, hahaha!
Årets idiot, tillika störst behov av att byta rådgivare: Miley Cyrus
Årets uppviglare: Ciss lurar in mig på Happy Pancake. Herregud! Skratt, ögonhimlande, facepalm och faktiskt flera roliga nya bekantskaper.
Årets roligaste fest: Depeche-efterfesten, följt av dårkvällen när Pernilla och jag träffade barbackakillen, den italienska filmfantasten och diskuterade smurfarna på engelska med polackerna som vi dansat grupptryckare med. Taxichaffisen kom ihåg fortfarande ihåg oss ett halvår senare :)
Årets dansmove: Dirty Dancing-dödslyft. Tätt följt av Elisabeths boybandmoves som hon drog fram ur rockärmen.
Årets roligaste: Danny Bhoy
Årets Rally-Kalle: Marion svänger ner i Ullevigaraget i raketfart, där vi sedan fick stå och invänta hjälp...
Sämst: Allt relaterat till de fyra nya grå hårstrån jag fick!
Som vanligt är det ett gäng som förtjänar en extra nyårskram: Mikael, Ciss, Elisabeth, Pernilla, Marion, Kristoffer och devotee-brudarna.
Gott nytt år från hela lilla Frodisfamiljen!
(nej det finns faktiskt ingen bild på oss alla tre)
I år det jag som är Grinchen
Regn, lera, gröna gräsmattor, decimerad julledighet - jomen visst svämmar julefriden över! Så här grinig har jag nog aldrig varit på julen tidigare, igår höll jag på att kvävas av julilska precis som Tyko Johnsson. Men men, jul är det och hela två dagar med garanterat fritt från jobbsamtal. I år bjuder jag inte på Band Aid som jag brukar, det blir Tyskarna från Lund i stället. Bara för att jag gillar den tarvliga tomten.
Kein Paket, moahahahahaaaaa!!
God Jul! Mvh Grinch-Frodis
Nu kan du få oss så lätt, Håkan
Igår var jag, Elisabeth och Husmor på Conventum och såg världens bästa Hååååkan! Hellström alltså. Såklart. Jag är inte helsåld på hans två senaste plattor, men tycker ändå att det var en bra blandning av gammalt och nytt. Och Håkan Hellström är inkapabel att göra en dålig spelning, så är det bara. Det var så jävla bra! Han är en så sjukt bra liveakt. Det är kärlek från första tonen, ömsesidig kärlek. Man blir bara så glad ända in i hjärtat och Håkan är ju så rar att jag bara vill ta hem honom och pussa på honom och mata honom med chips :) Ja, sen blir det ju rätt ner i Fritzl-källaren med honom.. Såklart.
Fina, fina Håkan.
Ja alltså, det finns inte så mycket mer att säga. Det var världsklass!
Sen traskade vi till O'Learys en sväng och där var det inte mycket till världsklass... Snarare dårhus deluxe med plusmeny. Folk var som vanligt helt galna och dansade styrdans till allt. ALLT. Husmor har inte varit ute på krogen och singelmarknaden på evigheter så hon blev helt förskräckt. "Men är det såhär jämt? KAN man verkligen dansa styrdans till Timbuktu??" undrade hon. Välkommen till vår värld, sa jag och Elisabeth, på O'Learys kan man dansa styrdans till allt... Helt absurt hög volym var det också. Jamen jag vet, det är pensionärsvarning att klaga på volymen, men det VAR verkligen helt galet högt. Vi fick sitta och gallskrika till varandra. Otroligt mysigt och precis vad man har lust med efter att ha skrålat till Håkan i två timmar... Kul hade vi i alla fall, det är ju ett nöje bara att sitta och kolla på folk. Musiken däremot var under all kritik. Fy fan, så mycket skit har jag inte hört på bra länge! Tydligen går det inte bara att dansa styrdans till alla låtar i hela världen, man kan även göra technovarianter av alla låtar i hela världen. Gaaahhh.... Lagom när vi skulle gå hem så kom det rumlandes ett gäng som började slåss precis där vi satt. Elisabeth blev inklämd mellan väggen och borden och kunde inte komma därifrån. Ungefär när hon börjat putta bort ett aggressivt fyllo på stridshumör drog discjockeyn igång "Inget stoppar oss nu". Det var så bisarrt!
E: Men FLYTTA på dig!
Fyllo: *till kompis* Men det var han som började *bröl*
Högtalarna: Åååååh, i natt i natt är det du är det jag
E: Men kan du AKTA på dig!
Fyllo: Han ska passa sig jävligt noga *bröl*
Högtalarna: Ååååh i natt i natt kom och ge kom och ta
Jag skrattade så jag grät. En kaoskväll, precis som vanligt.
Precis så är det!
"Everybody waits for Christmas, for me it's New Year's day, that's gonna come and take my blues away" Helt überfaba Hurts säger som det är!
Har ni inte upptäckts Hurts redan innan så gör det nu. Så jävla bra!
Men i kväll är det världens bästa Håkan som gäller, yey!
Om jag är snyggast i stan? Jomen alltså, faktiskt!
Igår fick jag en julklapp i posten. Det var Ciss som skickat ett litet sött paket. Jag var inte hemma just då, så självklart passade Partyvalpen på att göra sitt bästa för att sabba julfriden...
"Jamen jag trodde det var till mig!"
Jag fick hjärtsnörp när jag kom hem och såg något trasigt, glittrigt på hallmattan, men det var bara själva asken. OCH DET VAR VÄL EN JÄVLA TUR DET! Hade Partyvalpen haft sönder den här presenten hade hon varit dödens lammunge... Presenten kan nämligen vara den finaste ever - ett Depeche-armband!!
Hallå eller, snyggaste blinget i universum! Jag anade att jag skulle få ett armband då Ciss helt jättehemligt frågat hur bred jag är runt handleden (och nästan smällt av när hon fick veta hur jättesmala armar jag har, haha), men jag hade väl aldrig trott att jag skulle få något sånt här fint! Uppenbarligen har jag varit fasligt snäll i år, och uppenbarligen har Ciss på något vis fattat att jag är hardcore devotee for life med en fäbless för bling :)
Jag kommer aldrig ta av mig det här armbandet, jag ska begravas med det på mig! :)
Ensamdansarn, Goat whisperer - eller Hur man sover så lite som möjligt
Nu börjar jag återhämta mig efter min korta men galet intensiva Göteborgsresa. Jag har inte hunnit ladda så mycket som jag velat då det varit tokkörigt på jobbet, men i tisdags började jag känna lite konsertfeeling. I onsdags var det uppstigning klockan åtta! Okristligt tidigt för att vara mig, men jag hade ett tåg att passa. Håll i hatten nu - tåget höll tiden hela resan! Mikael skulle möta mig på stationen när jag kom fram, och jag höll honom a jour via sms och Facebook med hur resan förlöpte. När jag nästan var framme ringde han och bara "men vaddå, kommer du fram i tid?? Jag vet inte om jag hinner dit tills dess", haha. Han hade kallt räknat med en försening. Inte utan fog får man lov att säga. Nu hann han fram så jag behövde inte vänta. Vi stack till Nordstan och åt först en jättegod lunch och babblade av oss lite, sen shoppade vi ett par timmar. Jättekul hade vi och jag hittade det jag letade efter. Sen stack vi hem till honom och lämnade min väska, för att sedan promenera till Lisebergs julmarknad. Jag skulle ju vinna choklad hade jag tänkt mig! Vi började med att spela på chokladhjulet. Jag såg ut två brickor som jag tänkte spela på. Jag hade inte paxat eller betalat eller så, utan sa bara till Mikael att "dom där tar jag" och så plockade jag fram pengar. Då fick en tant bredvid mig för sig att hon skulle ha ett nummer på den ena brickan jag tänkt ta, och så hann hon betala och få lampan tänd. Jag tyckte att det var väl inte hela världen, jag tog en annan bricka i stället. Jamen självklart vann väl den brickan hon knyckt från mig! Inte hennes nummer, tack och lov, men jag hade ju tänkt spela på hela brickan och hade följaktligen vunnit då. Högsta vinsten - på första försöket! Jag höll på att smälla av och gick därifrån arg som ett åskmoln och svor över att kärringen snott min bricka. Mikael skrattade så han nästan dog. "Men du STOD ju bara där, varför SA du inget?" tyckte han. Jamen vafan, jag kanske inte tyckte att det var något att tjafsa om? Jag försöker vara en god människa, att då börja bråka med en pensionärstant så jag blir utslängd från Liseberg finns liksom inte, lite hyfs och fason har jag ju. Faktiskt! Mikael har också anammat det här med att vara en god människa och önskar sig i julklapp att alla hans vänner gör en god sak för en främmande människa. Jag försökte få det till att det här var min julklapp till honom - jag lät tanten ta vinstbrickan utan att bråka. "Men du, det gills inte" sa han, "du blev ju JÄTTEarg och bitter och sa 'jävla kärring'" (inte till henne såklart!), haha. Här försöker man vara snäll och vad får man för det liksom - man blir bestulen på två kilo choklad! Jag ska aldrig mer vara snäll i hela mitt liv! *muttrar* Jag spelade på flera andra hjul men vann inte ett skit. Men jag fick gosa med en get! Som jag sen kom på var ett får, men noga då. Han var jättesöt och snäll och vi bondade, det var så rart så. Sen hämtade vi lite thaikäk, stack hem och åt och gjorde oss i ordning. Jag hade letat rätt på den officiella förfesten så vi gick dit.
Förfesten var jättekul! Vi missade quizen men det var bra ändå. De spelade Depeche hela tiden (såklart) och jag drog igång ett dansgolv som inte fanns. Men det fanns en liten yta där det inte stod några bord och så spelade dom ju DM, så då tyckte jag att det var ett dansgolv så jag började dansa och så hängde fler och fler på. You can call me partystarter :) En kille blev så lycklig, han dansade så slipsen flaxade och svetten lackade. När Mikael gick till baren stannade jag kvar på mitt improviserade dansgolv och då kom den här killen fram till mig och sa på klingande göteborgska "Det är brrra jobbat, ensamdansarn!", haha. Jätterart ju.
Sen knatade vi till Scandinavium och intog våra platser. Fick sett lite av ett skitdåligt förband först, innan DM började. Konserten var såklart skitbra! Låtlistan var lite kortare än i Köpenhamn, och Martins låtar var utbytta. Nu körde han "But not tonight" och "Shake the disease"!! Ahhh, jag blev så lycklig! Båda två akustiskt med piano, "Shake the disease" var helt fantastisk! "Barrel of a gun" var utbytt till fördel för "Behind the wheel", vilket bara var bra tycker jag, det känns som det var ett bra tag sedan man fick höra den.
Bästa bandet i hela jävla världen, dom är så grymma!
Efter konserten knatade vi, svettiga, törstiga och skitnöjda, till den officiella efterfesten som jag också luskat rätt på. Där hade dom ett ordentligt dansgolv men det var ingen vidare fart först. Tre killar stod i ett hörn och gungade lite med knäna och jag sa till Mikael att "dom där tre vill så jävla gärna dansa, men dom törs inte. Om vi börjar hänger dom på, jag lovar". Så vi började dansa och det tog väl en minut så var det full fart på killtrion och sen höll dom igång hela natten :) Det var en så sjukt kul efterfest! En hel lokal full med folk som är där av en och samma anledning - vi älskar Depeche Mode. Som vi dansade alltså! Pratade med lite trevligt folk, men mest bara dansade och sjöng vi. När de spelade "Boys say go" trodde jag taket skulle lyfta, folk blev helt galna. Stackars Mikael har diskbråck och höll ju på att avlida vid halv två, men lite sittpaus gjorde susen. Jag vågade knappt sätta mig ner. Är man 41 och baktung får man noga överväga varje nedsittning vid den tiden på dygnet eftersom det inte alls är säkert att man orkar ta sig upp igen :) Vi orkade hålla igång till halv tre på natten, sen fick det faktiskt vara nog så då gick vi hem. I sakta mak :) Helt ledbrutna var vi. Pensionärsfaktorn höjdes av att vi dessutom fick sällskap en katt! Två stela pensionärer ute och går med katten, haha. Den var jättesöt i alla fall och sprang sicksack framför våra fötter och pratade HELA tiden. Han hade minsann jättemycket att berätta! :)
Väl hemma satt vi och babblade ett tag innan det var dags att sova. Det gick sådär. Jag sover som bekant inte bra borta, och när jag väl somnat så började Mikael snarka så jag vaknade. Han lät som en utombordsmotor eller en sån där puttersmälla man hade på cykeln när man var liten. Gaaah, jag höll på att bli galen men jag var så sjukt trött att jag knappt orkade andas, än mindre slå någon som snarkar. Jag tänkte att går nåt brandlarm nu så blir jag liggandes, jag ORKAR inte gå upp! Sov knappt nåt på hela natten, så när klockan ringde och det var dags att gå upp så kände jag mig nästan full, och sen bakis. Jag var dock "bara" trött. Äta frukost tidigt är inte min paradgren heller, men lite fick jag i mig.
Vatten, Ipren och Lisebergs-fudge. Acetylsalicylsyral och socker - vad mer kan man begära? :) Sen var det bara att pallra sig till stationen och sätta sig på tåget. Som höll tiden även den här gången! Jisses. Jag var helt förbi av trötthet men kunde inte sova utan satt och slumrade, och det blir man ju inte piggare av. När jag kom hem ringde Elisabeth och bjöd med mig som sällis när hon skulle recensera en julshow. Jag var helt yr i bollen och fattade knappt vad hon sa, men vi bestämde tid och plats i alla fall. Sov en stund, hämtade hundarna, sov en stund till och knatade sedan till Conventum. Där var det julbord och grejer, och sen blev det show med Agnes, Darin, Andreas Johnsson, Brolle, Jill Johnsson och *trumvirvel* Lasse Berghagen!! *asg* Jag höll på att smälla av, han fick mest jubel av alla till en början. Från Dave Gahan till Lasse Berghagen, det var en viss kontrast mellan onsdagens och torsdagens underhållning kan man väl säga... Lasse sjöng "Rudolf med röda mulen" bland annat. *dåndimpar* Men Agnes är skitduktig! Och Darin med för den delen. Han är otroligt begåvad, jag gillar honom och det står jag för :)
Den här julgrejsen var lite som Ladies Night - inget jag skulle betala för att se, men kul att hänga med när det är gratis. Fast jag var så fruktansvärt trött att jag inte engagerade mig särskilt.
I morse vaknade jag med träningsvärk från hakan och hela vägen ner till tårna. Seriöst! Hahaha, jag har väl aldrig varit med om maken! Men å andra sidan - vi kom till förfesten vid sextiden och gick från efterfesten halv tre så med några korta uppehåll för lokalbyte, toalettbesök och barköande så har jag dansat till Depeche Mode i sisådär åtta timmar! Det sätter sina spår, herrejösses. Men det var det värt! Alla gånger!
Galet roligt var det i alla fall, och förutom att jag inte vann på chokladhjulet som planerat så hann vi med allt vi skulle. Bra jobbat! Brrra jobbat, ensamdansarn :)
Paus i Bregottfabriken
Eller rättare sagt kaos i Bregottfabriken. På jobbet är det fullt ös så jag hinner inte med mycket annat just nu. Pernilla och jag var ut en sväng och lekte vettvillingar för två veckor sedan, och det har jag fortfarande ångest över då saker och ting gick lite överstyr. Vuxna människan.... Nåja, det var då och nu är nu! Nu laddar jag mest för Depeche i Göteborg om 1½ vecka. Det ska bli så kuuuul! Jag har en massa saker på 2 do-listan när jag ändå är i Götet och har en personlig guide och allt (världens snällaste Mikael såklart, som lagt till grejer på listan. Klarar vi av hälften är det fan bra jobbat!). Mikael har dessutom lovat att jag ska få kanelbullelimpa till frukost, haha. Man skulle nästan kunna tro att han känner mig :) Fram tills då är det mest jobb, men i kväll jag Elisabeth och jag ut och äta och älta våra liv över en öl eller två (bli inte förvånade om vi hittar på en plan för world peace, det brukar ju bli så när vi slår våra kloka skallar ihop) och nästa lördag är det hockey, så lite skoj har jag allt att se fram emot. December kommer bli bra!
Jomen bara en liiiten biljett till, please!
Köpstopp är infört här från och med.....nu! Tur att jag hann med ett biljettsläpp igår då :) Nu är det Kraftwerk som skrivs in i kalendern för januari. Det ska bli skitkul, jag har faktiskt aldrig sett dom live men det känns som att det ingår i min konsertallmänbildning. Det är ju inte precis ett band som bjuder upp till dans men visuellt kan det bli en höjdare tror jag. Boing boom tschak!
Filmtajm!
Min långlediga helg bjöd på en riktigt bra filmsejour.
Call girl - den här hade behövt gå igenom korrekturet en gång till, för att tala i boktermer. Den var bra, men kändes rörig och det var väldigt många människor att hålla rätt på. Ljudteknikern måste ha varit full på jobbet för ljudet var emellanåt helt hysteriskt högt. Jag förstår om syftet var att få fram nattklubbskänsla, men det gick knappt att höra vad de sa. Pernilla August och scenografin var jättebra.
Jakten - Tomas Vinterberg och Mads Mikkelsen - det går nästan inte att misslyckas. Det här var en bra film, obehaglig men bra. Tomas Bo Larsen var med också, så det kändes ibland som man satt och kollade på "Mordkommissionen" med de gamla vapendragarna Fischer och LaCour :) Nej men den var jättebra.
En oväntad vänskap - åh, se den! En riktig må-bra-film som dessutom bygger på verkliga händelser. Jätterolig med en gnutta allvar, så som en riktigt bra må-bra-film ska vara enligt mig. Den var toppen helt enkelt.
Broken - jag gillar ju brittisk diskbänksrealism, men här blev det bara FÖR mycket elände. Bra skådisar men det var för deprimerande och så gillade jag inte alls slutet.
Tidigare har jag även sett Prisoners på bio och den rekommenderas! Skitspännande, väldigt våldsamt emellanåt och med en Hugh Jackman i högform.
Ännu mera tickets, det är ingen hejd på mig!
Marion och jag är ju något av Mellofantaster. När så en delfinal nästa år ska gå i Linköping var M sugen att gå. Jag kollade upp det, men det visade sig att det är dagen efter jag och Ciss kommer hem från Kanarieöarna så det kändes lite snoig. Marion erbjöd sig att köra om det var så att jag var trött, men jag tyckte inte det kändes så gästvänligt att först sjasa upp C på morgonen för att följa med och hämta hundarna och sen sjasa hem henne för att jag ska på Mello. Jag visste inte riktigt hur intresserad hon skulle vara av att hänga på. Men så fanns det biljetter kvar och jag tänkte att jag kan ju fråga i alla fall - och hon ville skitgärna gå. Så jag, Ciss och Marion ska på Mello! Vi har rätt dåliga platser, men skitsamma. Det blir kul ändå!
Än hänger gubben med!
Fick ett jättetrist besked i söndags. Karin hade fått låta Asta somna in. Världens finaste Asta, Herr Hunds fina fina syster och allra bästa kompis. Usch, jag blev så himla ledsen. Karin och jag har ju gjort så mycket tillsammans med dår-syskonen - åkt på kurser, läger, utställningar etc. Många galna utflykter har det blivit och vi är kända i halva hoffeklubben som dom där som blev inlåsta på rummet en gång. Men nu blir det ju inget mer sånt.
Jag har tyckt att gammgubben blivit lite stöpplig och sleten och därför fick det bli en seniorkoll i samband med vaccinationen idag. (Partyvalpen trodde som vanligt att hon blev möööördad när hon blev stucken med sprutan och satt och tjöt i bilen flera minuter efteråt...) Herr Hund klarade kollen med beröm godkänt. Åh så skönt! Han har lite tandsten, men i övrigt var det prima. Veterinären hittade inga konstiga felbelastningar p g a smärtor, han är proportionerligt musklad och hjärta och lungor var tiptop. Hon tyckte att han var "mycket välbevarad för sin ålder. Jag hade gissat att han var 8-9 år". Herr Hund fyller 12 i januari. Men det är ju så vi rullar i den här familjen! :) Vi är evigt unga helt enkelt.
Så än hänger fina farbrorn med, även om det inte är så väldigt mycket action längre.
Alltid med ett leende på läpparna och solsken i blick - här vilar inga ledsamheter!
I afton damernas
Igår skulle Elisabeth recensera "Ladies Night" på det gamla DDR-badhuset Conventum. Jag fick följa med som bihang. Eller +1 som det också heter. Jag följde med för två år sedan när hon skulle recensera och jag håller fast vid att jag aldrig skulle betala för att gå. Men gratis är gott! Sist kom mina fördomar till viss del på skam, men jag var ändå ytterst skeptisk i år. Vad var det för ena gamla aber de släpat med liksom? Christer Sandelin och Tommy Ekman? *dåndimpar* Tommy Nilsson?? Patrik Isaksson? Really? Aja, jag gick in med ett öppet sinne och de har ju en bar så.. Organiseringen bör de dock se över en smula, vi fick stå och vänta en kvart på att rätt person skulle dyka upp och visa var pressen skulle sitta. Jojo, det låter det.. Pressläktaren såg ut såhär: *trumvirvel*
Två stolar med varsitt A4 på, haha!
Showen var inte alls så hemsk som jag oroat mig för. De som var sämst var med minst så jag behövde inte dåndimpa allt för mycket. Men Christer Sandelin alltså... Vad hade han där att göra? Noll koll, noll tajming. Tommy Ekman hade kunnat styra Style-skutan helt på egen hand. Patrik Isaksson har utstrålning som en spann vatten, men den något salongsberusade bruden bakom mig var av annan åsikt. Hon skrek sig hes över honom. Jaja, bra att någon är nöjd!
Bäst precis som sist var Tomas Järvheden - och såklart teckenspråkstolken! Han är fan alltid bäst! Nej men seriöst, det är verkligen världsklass på Örebros teckenspråkstolkar.
Näst bäst var David Lindgren och Alcazar-Anderas. Jag har bara sett David Lindgren i Mellon och bara hört dom två låtar han tävlat med där, men han var riktigt bra! Sjöng bra och hade en komisk ådra. En jävel på breakdance är han också. Att Alcazar-Andreas kan sjunga och dansa vet man ju, men även han var rätt rolig.
Sammantaget så var det en bra föreställning. Bra avvägning där med hur mycket plats var och en skulle få. Tomas Järvheden hade kunnat få lite mer utrymme, det var väl det enda.
När det var klart gick vi till O'Learys och tog en cider. Där var det fullt med folk och det första vi fick höra när vi kom var en mashup med AC/DC och "Ghostbusters"! Herregud. Sen blev folk som tokiga och dansade styrdans till Avicii och hade sig. Vad är det för nytt påhitt?? Sen när dansar man styrdans och buggar till Avicii? Vi orkade vara där en stund, sen skulle recensenten hem och knåpa på sin text så jag tog en sväng till Harrys. Det var hur lång kö som helst, klockan halv ett! Hamnade i samspråk med en killtrio, där en var oförskämd, en ville dansa tango och den tredje inte sa flasklock. Den oförskämda var tydligen 28 år och gissade att jag var MINST 10 år äldre än honom, "det ser jag på rynkorna". Hrmmmmm..... Han frågade även om jag inte var för gammal för att ha den frisyr jag har och när jag blev sur och tyckte åldern väl inte spelar någon roll om man har en frisyr som är snygg, försökte han släta över det med att säga "jamen jag sa att du är GAMMAL, inte att du är FUL eller så! Kvalitet går före kvantitet!". Jahaaaa, jamen DÅSÅ. Man tackar.. Tango-killen var 21 och gissade att jag var 34. Jag trodde han menade att HAN var 34 (jamen hallå, 21 eller 34 - inte ser väl jag någon skillnad heller!!) så förvirringen var total ett tag där. Väl inne på Harrys så tjöt 21-åringen "Men ska vi dansa tango eller inte? Jag vill ha en cougar!" *asg* Jag dog en smula men visst, klart killen ska få dansa tango om det nu var så viktigt! Vi tog en svängom till "Kärleken är evig" innan jag smet iväg. Herregud, dansa tango med en 21-åring till Lena Philipsson.. Jag var på väg att gå hem och skulle tränga mig över dansgolvet, då en kille högg tag i mig och tyckte jag skulle dansa med honom och hans tjejgäng. De dansade till den där Dirty dancing-låten (ni vet vad som kommer hända nu va?) så jag sa att "okej, men då får du ju göra lyftet" och han blev skiiitglad. Nu var han tyvärr inte lika stark och reslig som Ivan Drago-polacken så det blev inte riktigt samma schwung som den gången. Dessutom fick vi en åthutning av en vakt som sa åt oss att sluta upp med dom där dumheterna, haha.
Men SEN kom jag därifrån och satte mig i en taxi. Dags för nästa bisarra inslag. Chaffisen var ganska pratglad och jag svarade snällt. När vi nästan är framme kläcker han ur sig "du har åkt med mig förut". Jaha, tyckte jag, det är mycket möjligt.
- Från Burger King
- Hehe, ja det låter som mig.
- Du hade en kompis med, hon skulle till väster. Ni skrattade jättemycket åt en kille som hoppat med en häst.
- *ASG* Barbacka-killen! Men herregud, kommer du IHÅG det???
- Jaaa!
Helt galet, det var snubben som körde hem mig och Pernilla efter dårkvällen i våras! Det var i maj, alltså nästan ett halvår sedan, och han minns det! Han måste ju kört tusentals med människor efter det, men han minns oss precis. Hahahahaha, tanterna gör intryck.
Ja, det var min kväll det. Business as usual!
Tickets, please! Nu ska tanterna på baluns!
Håll i hatten gott folk, nu ska två tjocka tanter i sina bästa år på rejvparty. Typ. Elisabeth frågade häromdagen om vi skulle försöka få biljetter till Avicii sista februari och jag tyckte att det lät kul. Idag fick jag av en slump se att ett telebolag jag är kund hos men inte vill göra reklam för aviserade att de hade försläpp. Ringde tant E som blev eld och lågor, och så köpte jag två biljetter. Wohoo! Givetvis till "dansgolvet" (d v s innerplan) och inte läktarplats. Vi behöver ju lite, ehm, svängrum. Ahaha, det ska bli så kul! Vi ska kicka ungdomarnas spinkiga små arslen så det bara smäller om det. Efter megasuccén på Harrys när vi gjorde boyband-moves kommer vi träna in en mängd med coola grejer som kommer imponera storligen på kidsen. Tanterna vet minsann var dansskåpet ska stå! Det här numret tänkte jag att vi skulle börja med:
Sen räknar vi med att få komma upp på scenen för vårat extranummer, le grande finale. Det eventuellt ovärdiga momentet när vi kravlar upp på scenen glöms genast bort när vi river av värsta bästa movesen ever. EVER!
Det ska bli så sjukt kul, legen-waitforit-dary!
Ni-na-ni-na-ni-nana! Boktips!
Det är oktober och snart är jag klar med årets hög av semesterböcker :) Åja, för det mesta brukar högen räcka till nästa års semester så jag har jobbat på bra tycker jag. Jag är skitnöjd med den senaste skörden!
Två soldater/ Roslund & Hellström - jag gillar deras andra böcker och den här var bra den med. Mycket välskriven som vanligt, och andan är samma som i de andra. Den väcker tankar och funderingar, och är upplysande och kritisk. Det enda jag inte gillade riktigt var slutet, i övrigt har de återigen gjort ett mycket bra jobb.
Fallet Thomas Quick - Att skapa en seriemördare/ Hannes Råstam - åh herregud.. Jag visste att hela det här Quick-debaclet var illa, men jag kunde ju inte tro att det var SÅ illa. Och de inblandade verkar ju inte ens ha vett att skämmas! Det är inget mindre än en skandal av grandiosa mått. Helt jävla sanslöst. Läs! Det är allt jag har att säga.
Delhis vackraste händer/ Mikael Bergstrand - ni vet när man funderar lite i banorna "Man kanske skulle sadla om och bli författare, skriva en kul bok om alla galna grejer man varit med om" - och så är det någon som redan skrivit den boken? Nä, så är det ju inte precis. Men den här boken hade jag velat skriva. Den är så rolig! Inget märkvärdigt sådär, bara mysig och småkul och roligt formulerad utan att vara för konstlat lustig.
Det du inte såg / Patrik Sjöberg & Markus Lutteman - jag ska erkänna att det var skvallerkäringen i mig som gjorde att jag köpte den här boken. Nu fick jag bra mycket mer än så kan jag säga. Jag gillar verkligen Patrik Sjöberg, han är så härligt dryg och bångstyrig och jag kan förstå hur han måste reta fullständig gallfeber på folk. Boken ger en väldigt intressant inblick i idrottsvärlden (SOM jag hade velat vara med på "Hochsprung mit Musik", nån slags bisarr kombination av disco och höjdhoppstävling!) genom Patrik Sjöbergs karriär och i hans liv naturligtvis. Den är välskriven och jag kan riktigt höra Patrik säga dom där sakerna. Samtidigt som den är intressant och lite sorglig ibland är den även galet underhållande med dråpliga händelser och framför allt fantastiska formuleringar. Jag har skrattat högt flera gånger och jag kunde aldrig tro att den här boken skulle vara en sån bladvändare.
Lump-Stina storstädar
Jojo, vissa vet hur man roar sig en ledig helg. Ni som hängt med ett tag vet att mitt stökiga förråd är ett återkommande inslag. Jag skäms bara lite över att det ser ut som kriget där inne, men ju mer mina vänner dåndimpar och ojar sig över det - desto roligare är det att skita i att röja upp. Nu har krigsstöket spridit sig in i klädkammaren också, utrymmet i förrådet är ju trots allt begränsat, så nu började det bli dags att städa. I morgon är det städdag i området och då har min bostadsrättsförening hyrt en container där man kan dumpa skräp man samlat på sig. Alla har ju inte möjlighet att åka till sopstationen eller tippen så det tycker jag är en bra grej. Nu är ju jag ung (oh well, i jämförelse med många av grannarna!), frisk och har bil så det är väl inte tanken att just jag helt själv ska fylla containern. Tro mig, jag hade kunnat göra det om jag anstängde mig! Igår kväll baxade jag ut vad jag tyckte var "lite smått och gott". En gammal hallbyrå, en gammal resväska, säckar med kläder som är för gamla och trasiga för att skänkas bort, gamla tomma fodersäckar etc. Alltså, det tog ju aldrig slut! Jag slet som ett djur och eftersom jag i tjurighet över att behöva sitta hemma en ledig fredag tryckt i mig en chokladkaka och en påse cheez crunches till kvällsmat höll jag ju på att svimma till slut. Vilket bestyr. Men fint blev det!
Man ser ju golvet! Det är en stor förbättring måste jag betona. Allt skräp har jag inte kastat som synes, men det är fortfarande en milsvid skillnad mot förut.
Idag tänkte jag fortsätta med förrådet. Det är ju en utmaning i hästväg eftersom det är där jag förvarar alla mina Pepsi Max-flaskor plus allt annat som jag inte vill ha kvar eller inte hittar något bättre ställe för. Däck t ex. Det börjar bli dags att byta till vinterdäck och eftersom jag vet hur mycket jag brukar gny och gnö när jag ska asa fram däcken bland allt bråte var det lika bra att hugga in. All pant gjorde jag mig av med! Herreguuuud vad jag släpade. Men bara ett stopp i maskinen blev det, och hela 679 spänn cashade jag in. *asg* Lodisfaktorn späddes på med roadkillblod på bilen. Jag körde på ett rådjur när jag åkte hem från jobbet häromnatten. Eller, jag körde på ett halvt rådjur. Jag krockade inte med djuret så det dog, det var redan stendött och låg trasigt mitt på vägen. Jag hann inte väja undan utan touchade det med framdäcket. Trodde jag. Vid närmare inspektion visade det sig att båda däcken på den sidan hade blod på sig. Blääääääää! Hade tänkt tvätta bilen igår men orkade inte, så det fick vara. Idag har det regnat och jag körde i alla vattenpölar jag kunde hitta på vägen till affären, så jag tror bilen är hyfsat ren nu :) I'm still fabulous som jag sa i Turkiet när jag spytt ner hela mig.. Jag lovar, jag ska tvätta den innan jag skiftar däck!
Det var ju verkligen inte så här jag tänkt spendera helgen - som en jäkla baglady med den blodiga bilen fylld av pantflaskor. Att inte beundrarna står på kö är ett jäkla mysterium. Verkligen.
