Boing boom tschak!

Vilket äventyr jag var ute på igår. Skulle till Cirkus för att se Kraftwerk och eftersom jag inte hittar någonstans och dessutom åkte själv hade jag förberett mig så gott jag kunde. Skrev ut två kartor och en vägbeskrivning. Arrangören hade dessutom mailat typ tre gånger och påpekat att biljetterna är personliga och att man skulle ha med sig id-handlingar. Mitt körkort går ut i år och jag får knappt hämta ut paket från Ica eftersom jag är så olik mig på det så jag tog med mig passet! På jobbet tyckte dom jag var lite överdriven, med hängslen och livrem och extra fallskärm som om jag skulle ut på någon jävla djungelexpedition. "Men folk klipper sig väl" tyckte Janne, tills jag visade mitt körkort. Han och Hanna asgarvade. "Du ser ut som hon Dita von Teese!" tyckte dom. Öööööhh, nej men knappast va... Men Dita von Teese är ju vrålsnygg så - TACK! :)
 
Jag tyckte jag var ute i jättegod tid och det flöt på. Tills jag skulle svänga av motorvägen - då sket det sig på en gång och jag hade ingen aning om var jag var eller vart jag skulle. Efter lite vimsande bestämde jag mig för att stanna och fråga. Inte ens det går ju att göra lite lättvindigt sådär, men jag haffade en p-ruta på någon bakgata och knallade in på ett konditori och frågade tjejen bakom kassan. "Jag kommer inte härifrån och jag kör aldrig bil i Stockholm" sa hon så då kändes det lika bra att inte ens försöka involvera henne. Då kom det en kille som skulle handla och jag frågade honom om han visste hur jag skulle ta mig till Cirkus. Han var jättehjälpsam och ritade ut små landmärken att hålla koll efter på min karta ("här är slottet, här kommer du se Dramaten" etc). Jag skulle bara ut på gatan jag kom från och fortsätta på den så kom jag rätt. Tusen tack, du halvsnygga främling! Det var ju bara en liten detalj som inte riktigt var med i beräkningen - gatan jag skulle åka på VAR AVSTÄNGD! Det finns liksom inte mycket till sömsmån då, det är bara att fortsätta åka varfansomhelst. Hamnade i en tunnel långt åt tjotahejti och lyckades stanna vid en badmintonhall där jag frågade om hjälp. Tydligen var jag så fel att "det är nästan omöjligt att åka dit". Men herregud, tyckte jag, det kan ju knappast vara omöjligt, vi är väl inte omringade av slukhål?? Hittade en taxichaffis som kunde hjälpa mig hyfsat och så satte jag av igen. Jamen herregud som jag körde... Hamnade bakom en polisbil och jag tänkte att i bästa fall så stoppar dom mig och så kan jag fråga om hjälp. Till slut var jag i alla fall framme och då tror jag att jag hade brutit mot varenda trafikregel som finns utom den som gäller nykterheten. Parkerade en bit bort, krafsade ihop mina saker och störtade iväg mot Cirkus. Väl framme var jag så uppe i varv att jag bara stormade in som en tromb och trängdes och knöade. Om jag tagit det lite lugnt så hade jag säkert sett en massa gamla bekanta, men jag hade inte riktigt ro till det utan letade rätt på min plats på en gång. Den där ID-kontrollen som dom tjatat om bestod i att en vakt tittade på min biljett och frågade vad jag hette.. Jaja. Vid entrén fick man 3D-glasögon.
 
 
Tv-piraterna, woh-ho-hoo!
 
Konserten var skitbra! Det är ju ingen dans- och allsångsshow precis, men det är ju heller inte Kraftwerks signum. Hela "Man machine"-plattan körde dom, och jag blev själaglad över att få höra "Das Model".
 
 
3D-effekterna var asgrymma! "Spacelab" var bäst, där vi var ute i rymden och åkte bland tefat och satelliter med antenner och grejs. Trodde jag skulle bli spetsad av en antenn, det var så jäkla coolt.
 
 
"The Robots" var också skitbra, där det såg ut som robotarmarna sträcktes ut över publiken. I "Computerworld" såg det ut som en stor dator hängde ute i luften. De avslutade med att bomba loss hela raddan "Boing boom tschak", "Techno Pop" och "Musique Non Stop" och då regnade det noter och bokstäver ut över publiken. Aaaaah, det var så coolt! Visuellt är det lätt den häftigaste konsert jag varit på.
 
Tja, sen skulle jag då åka hem... *stönar* Det gick inte helt bra, jag hamnade fel hundra gånger och det kändes som jag hamnat i omloppsbana runt helveteshålet Stockholm och inte kunde ta mig ut! Efter mycket om och men och en jääävla massa svordomar och hejdlös körning kom jag rätt. Lyckades ratta in nån radiokanal med lugna favoriter så jag kunde lugna ner mig en smula och sen var det bara plattan i botten. Herregud, jag var helt slut när jag kom hem och idag känns det som jag blivit körd genom en mangel. Vem kunde ana att det var så ansträngande att titta på fyra stillastående tyskgubbar med varsin synth. Men det var det värt! Hoppas jag. Så mycket som jag snurrade och vimsade runt så har jag väl dragit på mig femtusen i trängselavgift också...
 
Det var fantastiskt kul och häftigt att få se Kraftwerk och jag gör det gärna igen. Men då tänker jag inte köra!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0