frodis

Fick ett jättetrist besked i söndags. Karin hade fått låta Asta somna in. Världens finaste Asta, Herr Hunds fina fina syster och allra bästa kompis. Usch, jag blev så himla ledsen. Karin och jag har ju gjort så mycket tillsammans med dår-syskonen - åkt på kurser, läger, utställningar etc. Många galna utflykter har det blivit och vi är kända i halva hoffeklubben som dom där som blev inlåsta på rummet en gång. Men nu blir det ju inget mer sånt.

 

Jag har tyckt att gammgubben blivit lite stöpplig och sleten och därför fick det bli en seniorkoll i samband med vaccinationen idag. (Partyvalpen trodde som vanligt att hon blev möööördad när hon blev stucken med sprutan och satt och tjöt i bilen flera minuter efteråt...) Herr Hund klarade kollen med beröm godkänt. Åh så skönt! Han har lite tandsten, men i övrigt var det prima. Veterinären hittade inga konstiga felbelastningar p g a smärtor, han är proportionerligt musklad och hjärta och lungor var tiptop. Hon tyckte att han var "mycket välbevarad för sin ålder. Jag hade gissat att han var 8-9 år". Herr Hund fyller 12 i januari. Men det är ju så vi rullar i den här familjen! :) Vi är evigt unga helt enkelt.

 

Så än hänger fina farbrorn med, även om det inte är så väldigt mycket action längre.