frodis

Efter Napoleonspektaklet känner jag att jag måste vara lite seriös också. En kille i en svensk DM-grupp jag är med i på FB hade filmat konserten på Friends. Jag hade inte sett mer än några små sekvenser och inte brytt mig så mycket, men några uttryckte intresse av att få hela konserten på dvd om det var möjligt och i så fall hur mycket skulle det kosta. Visst, tyckte han, det skulle väl gå att ordna. Men i stället för att folk skulle swisha honom några spänn för porto startade han en insamling så de som var intresserade skänkte portopengarna, eller hur mycket man nu kände för, till Barncancerfonden i stället. Insamlingen skulle vara öppen i två veckor och målet var att få in 500 kronor. Med facit i hand visade det sig att det var en minst sagt blygsam målsättning. Igår var sista dagen och sist jag tittade var summan uppe i över 24.000 spänn! Tjugofyra tusen! I en liten Facebookgrupp med svenska Depeche Mode-fans. Jag ville inte ha någon dvd, men pytsade in en femtiolapp bara för att jag tyckte det var en så fin sak, och jag tror många med mig gjorde så.

 

Solidaritet liksom, rätt schysst påfund ändå. 

 

På fredag bär det av till London! Apropå bananer... British Airways har ju haft datahaveri av episkt mått men det verkar ha ordnat upp sig. Väderleksrapporten igår lovade regn hela helgen, men det verkar ha ordnat upp sig det med. Jamen då kör vi då! Halv fyra på morgonen ska jag hämta Annelie, snaaaark.... Men vafan, vi ska till LONDON baby! 

 

 

 

I lördags hade Ebba trädgårdsbaluns. Jag kände mig lite sliten så planen var att det för min del skulle bli en lugn och städad kväll. Well, tanken var ju god och det började ju bra.. 

 

Kanonväder var det, vilket var tur eftersom muurikkan skulle invigas. Ebba fixade mat för ett helt kompani.

 

Är det fest så är det, sa Halo och snofsade till sig med fluga.

 

Värsta festprissen!

 

Marcus och jag fixade musiken och fick förklara för det yngre gardet vad det var dom lyssnade på (80-tal, quelle surprice!). Vi satt i trädgården i flera timmar och åt, drack, snackade och skrattade. Jättetrevligt! Sen åkte vi in till stan och satte oss på Makeriets uteservering. Marcus fick för sig att han ville klättra upp på häststatyn utanför och jag tyckte det lät som en jättebra idé! Problemet var att det förmodligen inte var minsta tillåtet och att det stod en vakt två meter därifrån. Marcus hävdade att det ju är allmän plats men jag ville inte riktigt tro att man får göra hur man vill bara för det, så då gick Marcus och frågade, haha! Vakten såg helförvirrad ut och kunde inte alls svara, det verkade till och med som att han aldrig fått den frågan ens, utan han hänvisade till en snubbe i baren som ba "eh, den tillhör Örebro kommun, vi har ingenting med den att göra". Ja om inte det är tillåtelse att klättra upp så vet då inte jag! 

 

Nästa problem var ju att faktiskt ta sig upp på hästen. Jag hade katat mig och ba "jamen jag hjälper dig, jag är gammal hästtjej vettu, jag har kastat upp en och annan på en hästrygg!". Ja, jo, det är ju förvisso sant. Dock var det ju sådär en 25 år sedan sist, hästarna i fråga var för det mesta ponnyer med en något lägre mankhöjd än 2.15, och framför allt var ryttarna typ sjuåriga barn och inte fullvuxna tvåmetersmän! Herregud vilket meck! Jag knuffade och bökade och vid ett kritiskt ögonblick såg det ut som Marcus skulle tippa med huvudet före över på andra sidan så då kom jag med pedagogiska tips, utbasunerade i ungefär 200 decibell. "Marcus, RÄTA på dig! Ta tag i manen! SÄTT dig upp! Marcus! SÄTT dig upp! Ta tag i manen!". Ellen ryckte in och hjälpte till att baxa och lagom när ryttaren nästan var på plats kom vakterna och ba "Hörru du Napoleon, tycker du att det funkar bra det där..?" Hahahaha! 

 

"Men han där gav oss lov!" hävdar Napoleon, medan vapendragaren står bredvid och ser helt orimligt nöjd ut. *skrattar så jag dör*

 

Sen skulle vi dra oss mot bussen, men Ebba skulle på toa först. Jag tyckte hon tog sån tid på sig så jag gick in för att kolla så hon var okej. Ett enda toabås var upptaget så jag drog en slutsats att hon var där och ropade om hon var där. Ett ynkligt "jaaa..." hörde jag. Jag väntade. Det spolade. Ingen kom ut. Jag tittade på klockan, som började bli mycket. Ropade barskt "Alltså, bussen går snart!". Det spolade igen. Dörren öppnades - och ut raglade en totalt främmande människa, lite härligt blekblank i ansiktet sådär som man blir när man kräkits. Arma kraken, där har hon suttit och mått jätteilla och så har jag stått och hojtat i dörrspringan att rappa på för bussen går snart. *facepalm* Jag vet inte vem som såg mest förvånad ut av oss två. Jag skyndade ut igen och där stod Ebba med de andra och väntade på mig. Vet inte vad hon tog för hemlig väg ut från dass men uppenbarligen sprang vi om varandra. Håhåjaja. Eftersom jag ödslat dyrbara minuter på att gorma på en främling genom en toalettdörr fick jag hastigt vinka av de andra och springa till bussen. 

 

Igår vaknade jag tidigt och kände mig förhållandevis pigg och fräsch, och för en nanosekund fick jag för mig att jag varit skötsam och ordentlig kvällen innan. Insåg snart att så icke varit fallet, och när sedan Ebba smsade en liten bildkavalkad från uppbaxningen så dog jag nästan. Vilken jävla cirkus! Jag är för gammal för sånt här! Jag är liksom 45 år, jag kan inte hålla på och härja runt som en huligan. Jeeez.... 

 

Men kul var det! Och vi frågade ju faktiskt om lov, så SÅ himla huliganigt var det ju inte. Fast jag tänker kanske inte gå till Makeriet på ett tag..

Hehe, ja det där regnet jag gormade över blev det ju inte så mycket av kan man säga.. I lördags åkte jag som vanligt upp till Jenny och Niklas. Det var hockey-semi så det satt vi och kollade på. Tidigare hade jag sett på FB att det planerades som en flashmob under konserten, där publiken uppmanades att ta på sig vita handskar under "Never let me down again"armvevandet. Några vita handskar äger jag inte och det kändes lite overkill att köpa såna bara för att använda fem minuter. Jag nämde det i alla fall för Jenny, som ba "men jag har ett par vita vantar i fickan på min regnjacka". Det visade sig att hon hade två par till och med. Dom var en smula skitiga så hon körde dom i något slags snabbprogram på tvättmaskinen, med lite Vanish oxy action superdupergrejs, och vips så var vi utrustade för att flashmobba. Haha! Garanterat första gången jag åkte med både bikini och vantar i bagaget. Åkte till Arlanda svintidigt i söndags och intog den sedvanliga dyrfrukosten. Flygresan gick snabbt och bra, och eftersom vi bara reste med handbagage behövde vi inte vänta på några väskor utan kunde försöka få tag på en taxi på en gång. De hade ett väldigt smidigt taxisystem på flygplatsen! Man gick fram till en hytt precis utanför utgången, sa vart man skulle, och så fick man ett kvitto med adress, uppskattad kostnad och så ett könummer. Jenny hade skrivit ner adressen och till och med fotat lappen så hon bara visade bilden för damen i luckan. Vi fick ett aslångt kvitto och hann väl inte mer än säga tack så rusade det fram en kille och undrade vilket nummer vi hade. Jenny visade kvittot och han ba "jamen då är det här er taxi", så kastade han in väskorna i första bästa bil och vi fick hoppa in. Chaffisen sa "welcome to Budapest" och börnade iväg innan vi knappt hunnit spänna fast oss. Jenny höll fram kvittot för att visa adressen men den var redan inlagd i färddatorn. Jisses amalia vilken rivstart! Vi hade väl nästan hunnit halvvägs genom stan innan vi ens fattat att vi öht tagit oss ur flygplanet.

 

Den här gången bodde vi inte på hotell utan lånade Klaras lägenhet. Jenny kände igen sig när vi var framme och visste vilken port det var. Porten låstes upp utan problem och vi tog oss in i huset. Det var en väldigt gammal byggnad, och lägenheterna hade järngrindar för dörrarna. Grinden låstes upp utan problem, lägenhetsdörren fick vi också upp och vi hann väl utropa ett entusiastiskt ta-daaaa - då fastnade nyckeln i låset! Alltså paniken! Vi micklade och macklade i gott och väl en kvart. Jenny ringde Klara som inte svarade, så hon skickade ett desperat sms. Stresspåslag delux, skulle vi behöva ringa efter en låssmed? På ungerska, en söndag? Jenny tog femton djupa andetag och efter ytterligare lite meck så insåg hon vad problemet var - nyckethålet var inte lodrätt som på "vanliga" dörrar utan vågrätt. Pjuh! Vilken thriller. Vi lämpade av väskorna, bytte om och sen gav vi oss ut för att turista! Första anhalten var Fiskarbastiljonen, som ligger ungefär vid kedjebron.

 

Man kan åka linbana upp till bastiljonen, och eftersom vi hade hela dagen på oss tyckte vi att vi kunde köa till det. Då kom det en kille och undrade om vi inte ville åka shuttlebuss i stället? Den skulle gå om någon minut en liten bit bort. Det kostade inte mycket, så vi valde det alternativet i stället. Uppe vid bastiljonen var det jättefint!

 

 

 

På söndag åker Jenny och jag till Budapest! Det ska bli asroligt. Tyvärr verkar det som att vi kommer få regn på oss.. Vafan då! Var det EN sak jag kände mig säker på så var det att det skulle bli fint väder... Men den här våren har ju sannerligen inte levererat. Jag håller koll både på Yr och SMHI och även om deras prognoser diffat lite och ändrats så verkar de vara överens om att det ska regna på söndag. Mjahapp... Aja, det är bara att gilla läget. I stället för att lapa sol och sitta på uteservering får vi göra annat. Jag är inte lika strukturerad som jag brukar och har inte någon Charles-Ingvar-Jönsson-plan tajmad och klar in i minsta detalj. Det är Jenny som har ordning på både biljetter och resehandlingar, jag bara svansar med, och vad vi gör får nog bero lite på vädret. Jag hade ju då tänkt mig utomhusaktiviteter hela tiden och har t o m köpt en selfiepinne för att kunna gå all in i turistandet, men det kanske inte blir så då om det ska bli fakking regn!

 

Hursom, jag TYCKTE inte jag hade just någon plan, men det visade sig (quelle surprice!) att jag nog ändå har en del grejer på 2 Do-listan.Förutom att gå på konsert såklart då.

 

* se ett slott (det måste man alltid göra när man turistar!)

* äta gulaschsoppa

* besöka ett termalbad

* spana in den enorma saluhallen

 

Sen ska vi tydligen dricka nåt som jag tror hette spritzer, typ vin och soda. Det lät inte så supersmaskigt men är tydligen vad the locals dricker, så då är det väl bara att ta seden dit man kommer.

 

Resten blir improvisation. Det ska i alla fall bli jättekul med ett helt nytt resmål!

 

 

Jaha, ja jag var ju då på konsert och såg inte finalen, men lyssnade på slutet av röstningen i bilen. Idag såg jag reprisen för att få lite grepp om vad tusan det var som hände. Jag hade liksom inte memorerat alla bidrag så när de sa på radion att ditt eller datt fick poäng sa det inte mig så himla mycket. Sen visade det sig att jag faktiskt kom ihåg en hel del, det var bara det att jag inte kunde tro att det var just de bidragen som fick poäng, därför blev det en smula förvirrat.

 

Hursom, jag var ju tvungen att kolla för att se de direktkvalificerad bidragen.

 

Italien - jamen det här gillade jag! Lite lagom svängigt och även om det var en dansande gorilla med så kändes det inte för spexigt eller skämtigt. Schyssta "Never let me down again"-armmoves! 

Spanien - my God så trist! Sånt där baktaktsgung som man av någon jävla anledning förväntas gilla när det är sommar. Dålig musik är dålig musik, oavsett årstid! 

Storbritannien - mja, hon sjöng ju jättebra men mycket mer än så var det inte tyckte jag. 

Tyskland - den började ju nästan som "Titanium" men sen hände absolut ingenting. Totalt färglöst, till och med bokstavligen då både sångerska och bakgrund var gråare än Ruhr-området. Snark.

Ukraina - för att vara ett ryskt rockband med namnet O.Torvald var det bättre än förväntat. Å andra sidan förväntade jag mig något katastrofalt efterblivet så det säger liksom inte så mycket.

Frankrike - den gillade jag! Skulle inte kunna gnola den ens under pistolhot, men jag minns att den var bland de bättre. Söt sångerska med snygg klänning.

 

Precis som förra året var dock pausunderhållningen bättre än alla tävlande bidrag, med coola synthbrudar i några slags stormtrooper-tights. Sen somnade jag i soffan och såg inte mer.. 

 

Jag fattar ingenting av resultatet! Portugal hade jag liksom inte ens med som en kandidat till topp 10. Och hur faaaan kunde dom där spexiga moldaverna komma så bra? Joddelskiten fick ju också mycket poäng. Huh?? Nej det här var en mycket märklig final.

 

Enmanssoffjuryns resultat:

1. Belgien

2. Italien

3. Armenien

 

Någon liggalista blev det inte i år, så knapert var det. Den vinnande portugisen var faktiskt fin, men han hade ju hjärtfel så där blir det ju inte något åka av.

 

Om man ska avsluta lite positivt så var det ändå kul att ett land som varit med så många gånger utan pallplats fick vinna - och givetvis ett stort plus med en vinnarlåt på "originalspråk". 

Konsertdags igen! Sa ju att jag har skojigheter inbokade varenda helg i maj. Igår åkte jag till Jenny, och så stack vi till söder. Söder i Stockholm alltså - där folk ser ut som om dom ska på 70-talsfest. Hipsterparadise :) Hursom, folk får se ut som dom vill, det är inte mycket att tjafsa om.

 

Vi började med att äta god mat på Oliver Twist och sen gick vi till Södra Teatern. Det var ett nytt ställe för mig, även om entrén kändes så bekant att jag var tvungen att fråga Jenny om vi varit där tidigare men det hade vi tydligen inte. Vi slog oss ner i champangebaren. Jojo, fint ska det vara! Jenny tog ett glas skumpa (är det fest så är det!) medan jag fick nöja mig med en skitdyr Cola. Jenny hade fått ett sånt där inför-konserten-mail där arrangören påpekade att de minsann brukar börja i tid, så det var bara att lyda. Nu var det verkligen som att vara på teater, de ringde in oss och allt. Jag hade liksom inte alls någon koll på hur det skulle vara upplagt, men det var bara sittplatser visade det sig. Precis som på teater. Jättemysig liten lokal var det. 

 

Först var det ett förband, två killar som var riktigt duktiga. Ena spelade gitarr och sjöng, och andra verkade vara nån slags multitalang för han spelade gitarr, fiol och piano. Inte samtidigt förstås! Toksnygg var han också. Dom utgjorde Midge Ures enda komp senare. Som sagt så hade jag ingen koll alls förutom att det hade utlovats låtar från alla epoker i karriären, d v s både sologrejer och Ultravox, samt Visage. 

 

Det var så bra! Akustiskt, avskalat och svinbra - med en Midge som trots att han enligt egen utsago var döförkyld efter att ha turnerat i soliga Australien och Nya Zeeland sjöng så jag trodde taket skulle blåsa av, och pratade och skojade. Satan vilken röst! Det var förstås en hel del låtar som jag inte kände igen eftersom jag inte lyssnat så mycket på hans solomaterial (och inte hunnit heller eftersom jag mest lyssnat på DM den senaste tiden), men han körde ju "alla" favoriter som "If I was", "Reap the wild wind", "Vienna", "The voice", "Fade to grey" etc. Publiken var jätteentusiastisk och när han drog igång "Hymn" blev folk helvilda där de satt. Allsång bjöd vi på också. Som extranummer blev det såklart "Dancing with tears in my eyes".

 

Jag såg Ultravox 2010 och minns att jag efteråt var döimpad över Midge Ures fantastiska röst, och att han dessutom var rolig och verkade vara en jättesympatisk och jordnära person. Det intrycket befästes igår, då han bjöd på flera skratt. Bland annat skojade han om det här med extranummer och när han sen skulle börja spela satt folk på helspänn, knäpptysta och bara väntade på "Dancing..". Jenny och jag hade fortfarande hans extranummerskämt i huvudet och fick värsta fnissattacken - i en lokal som var så tyst att man hade kunnat höra en knappnål falla. Haha, det var så jobbigt, jag försökte frusta ner i tröjan och kunde inte titta på Jenny som satt och skakade av fniss. 

 

Efteråt var vi helt glada och upprymda - vilken rolig kväll det blev! Jag hade liksom inga förväntningar alls, inte så att jag inte trodde att det skulle bli bra, men jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, och så blev det så bra med god mat, mysig lokal, fantastisk konsert och som grädde på moset den snygga multitalangen.

 

I bilen hem kom jag på efter typ 15 mil att jag ju kunde lyssna på ESC så jag rattade in P4 och kom in mitt i röstningen och fick höra att Portugal var på väg mot en jordskredsseger. Fattade nada och tänkte att jag nog mindes fel, inte var det väl han den spattiga med de fina ögonen? Jomen det var det visst.. *skakar på huvudet* Mer om det i ett annat inlägg, nu blir det BRA musik med Midge!

 

 

 

Smärre Eurovisionchock at casa de Frodis igår! Hur fan röstar folk? De två absolut sämsta låtarna i hela startfältet gick vidare - givetvis till förmån för de jag tyckte var ungefär bäst. *suck* 

 

Serbien - det här lät lite snott från Katy Perry och något annat som jag inte kan komma på vad. Vansinnigt intetsägande, vid första snabbreprisen hade jag helt glömt bort den och kände inte alls igen det, och vid andra snabbreprisen blev jag precis lika förvånad och kunde inte minnas att jag hört den.

Österrike - menlöst radioskval av jätteglad gubbe i måne.

Makedonien - kvällens största chock. Hur kunde den här inte gå vidare? Bäst i hela startfältet ju! Katastrof.

Malta - ytterligare en dussinballad. 

Rumänien - okej, jag får nästan slaganfall av vissel och spex i Eurovision, och jag blir jätteprovocerad av acapella. Men joddling i kombination med töntig rap tar liksom dåndimpandet till en ny nivå. Fy satan så dåligt detta var! Och så gick skiten vidare! Hallå Europa, jag trodde vi hade slutat att rösta på trams?

Nederländerna - totalt skamlös rip off av Wilson Phillips "Hold on" som ju var en pekoral redan 1990. Visst, det var ju en fin tanke att de sjöng för sin sjuka mamma eller vad det nu var, men texten kändes lika äkta som såna där visdomsord folk delar helt hämningslöst på Fejjan med kommentaren "tänkvärt" eller "sant". Att delar av texten dessutom visades som backdrop gjorde ju inte att man kände sig mindre skriven på näsan, som jag avskyr.

Ungern - etnoinslaget i den här låten gillade jag, det var ju synd att det skulle poppas till med någon slags försökstuff rap där också. Men det kunde varit ohyggligt mycket värre (ja Rumänien, jag tittar på er..).

Danmark - men alltså, nej det här var inte särskilt inspirerande heller.

Irland - varför ha en luftballong på scenen om man inte tänkt flyga iväg med den? Lurendrejeri! Den irländske kastratsångaren föll då inte mig på läppen. Överlag har Irland levererat dåligt väldigt många år, med undantag för 2013 då de var en av mina favoriter - och kom sist.. Häpp!

San Marino - San Marino måste vara Europas mest omoderna land, i alla fall om man går efter ESC. Liksom.. Har dom varken radio eller tv eller Internet där? Det var ju inte så himla längesedan de tävlade med en låt om Facebook. De snappar upp saker typ sju år efter alla andra. Dessutom verkar de bara ha en enda människa som sjunger för det är fan alltid samma som deltar. Fruktansvärt tråkigt och totalt omodernt!

Kroatien - jamen sjunga duett med sig själv är ju onekligen ett ganska ovanligt inslag! Finns en anledning till det också - DET SER HELT FÖRRYCKT UT! För att inte tala om hur detta lät, gaaaaah så dåååligt! Och den gick vidare..

Norge - den här blev jag inte riktigt klok på. Moniker i snapphanehatt ackompanjerad av Daft Punk-wannabes. Marcus hade den som favorit, så jag får väl se om den tar sig. Jag är dock skeptisk.

Schweiz - kvällens snyggaste klänning! Låten var faktiskt inte alls tokig, och sångerskan sjöng bra och var jättesöt. Lite väl sött var det i bakgrunden med något slags My Little Pony-landskap i lila och gult. Orättvist att den inte gick vidare.

Vitryssland - hoppla! Miriam Bryant och Wannadies-Pär står i en roddbåt och spelar för glatta livet. Alldeles för hysteriskt för mig.

Bulgarien - and the winner is.. en spoling från Bulgarien. Här har vi vinnaren. Inte för att jag nödvändigtvis tycker den är bäst men jag tror den går hem hos flest. Bra sång, rätt hyfsad låt och en gullig kille. 

Litauen - asjobbig synthfunk med Litauens Björk som spelade över så klänningen höll på att spricka. Bedrövligt.

Estland - det började lite konstigt men fasen alltså, sen blev det ju bra! Catchy stick och refräng även om sångarna hade utstrålning som två spannar vatten. Men gick den vidare? Såklart inte, folk ville ju höra joddel för bövelen!

Israel - nja, lite halvsvängigt men inte så mycket mer. Snygga byxor hade dom. 

 

Nu när röstarna gick full retard så kommer det bli den tristaste finalen på många år känns det som. Jag kommer inte se den på lördag eftersom jag ska *trumvirvel* på konsert (quelle surprice!), men jag tänker kolla i efterhand. Jag dömde ju ut Sveriges chanser till en bra placering, men efter den här semin vete tusan faktiskt. Å andra sidan - efter den här semin kan ju vadsomhelst tydligen hända.

 

 

Sådärja, nu har jag fått alla biljetter till sommarens konserter! Ticketmaster i England skickar ju med snigelpost och brukar dröja med det för att stävja andrahandsförsäljning till ockerpriser. Jag har faktiskt inte hunnit bli stressad, jag har haft så mycket annat att tänka på samtidigt som det känns helt bisarrt att det är juni om tre veckor. Sommarfeelingen kommer ju liksom av sig en smula när man får skrapa rutorna på mornarna och har halsduk och vantar på sig varenda dag...Hursomhelst, i onsdags fick jag sms från DHL att en försändelse var på gång, och jag kunde välja mellan att hämta på utlämningsställe eller få levererat hem. Då måste någon vara hemma och ta emot paketet ("någon gång mellan 8 och 17"), och eftersom jag jobbar och inte vill överlämna det ansvaret åt Partyvalpen valde jag utlämningsställe. Jag trodde att det väl blir som när man hämtar ut paket på affären, men så var det inte alls. Mitt emot Ica hade DHL ett eget ställe, ett obemannat. Det var bara ett gäng postboxar, och så satt det som en liten display med knappar. Man fick trycka in sin pinkod man fått via sms, och jag blev lite nervös. Tänk om jag gör fel och får någon annans paket. Eller ännu värre - någon annan trycker fel och får mitt paket! Jag tryckte noga och omsorgsfullt in pinkoden, sen fick jag skriva mitt namn, och till slut signera genom att skriva med fingret på displayen. Jag har signerat så nån gång när jag åkte taxi vill jag minnas, och det blir ju helt jättefult! Ser ut som en strokepatient har försökt skriva. Jag hoppades att det inte skulle matchas mot min signatur i nåt register eller så, för då skulle det verkligen aldrig godkännas. Men det funkade och tjopp så öppnades en av postboxarna och där låg mina biljetter! Jag kände mig nästan som James Bond faktiskt - trycka koder, skriva med fingret och så öppnas en hemlig lucka :) 

 

Sen köpte jag även biljetter till två Depeche-partyn när vi är i Berlin, men det kunde jag skriva ut själv. Till Berlin kommer jag ha med mig en hel bunt papper. Flygbiljetter, hotellvoucher, förfestbiljetter, konsertbiljetter, efterfestbiljetter. Nästa söndag drar vi till Budapest! Då har jag faktiskt inte ett enda papper att hålla reda på för det är Jenny som fixat allt. Känns lite konstigt, det är ju jag som brukar vara reseledare :) 

 

 

Men hoppsan hejsan, så var det visst Eurovisiontajm! Jag var inte alls med på momenten här kände jag, men jag har som haft liiiite annat att tänka på :) Plus att det inte varit några såna inför-program, så jag blev en smula överrumplad och ba "men va, är det nu??". Hursom, självklart tittade jag. Förra ESC var ju världshistoriens bästa så det var redan på förhand en rätt otacksam uppgift att följa upp den. Och det gick ju faktiskt inte så himla bra heller. Jag gnällde ju på att svenska mellons manus var stelt och styltigt med krampaktiga skämt, men den höll ju Seinfeld-klass jämfört med det här. Det är alltid cringeworthy när folk ska försöka skämta på ett språk de inte riktigt behärskar. Hoppas de blivit lite varmare i kläderna till finalen, annars blir det nog en rätt plågsam tillställning.

 

Låtarna då? Rena rama balladbonanzan, gaaaah så långsamt och trist..

 

Sverige - tja, Dressmanreklamen stod sig ju bra i konkurrensen. Tror inte på något toppresultat i finalen, det är den för blek för.

Georgien - dussinballad. Märklig klänning, det såg ut som röda djävulshänder kramade tuttarna på henne.

Australien - men åh, vad jag ville gilla detta! Han var ju superdupergullig och låten var det väl inget fel på. Men det blev lite för många klena toner. Plus att jag mest glodde på hans jättestora fötter! Herregud, dom står han stadigt på down under.

Albanien - ballad igen, framförd av en Barbie-docka i silverslöja.

Belgien - min favorit! Lite indesväg sådär, även omsångerskan såg ut som hon skulle börja gråta vilken sekund som helst.

Montenegro - jomen hej på dig, space-Slavko! Kvällens kalkon, hands down. Som han svängde med sin fläta, han såg ut som en sån i "Avatar" som kopplar ihop håret med nån slags blå rymdhäst (som ni hör av den initierade och respektfulla beskrivningen är det ju sannerligen en av mina favoritfilmer...).. Och så silverglittertights och guldkedjor på det. Inga jävla halvmesyrer!

Finland - den här minns jag inte ett dugg av. Den var förmodligen astråkig, eller så var jag i chock efter Montenegro-discokaoset innan.

Azerbajdzjan - helt obegripligt framförande med klassrumsinteriör kombinerat med hästsnubbe på en stege. Men hon var rätt cool.

Portugal - och apropå obegripliga framträdanden.. Vad var det här nu då? Och hur kunde den gå vidare? Jag ger den ett litet plus dock och det var att sångaren hade vackra ögon!

Grekland - dansarna skulle visst föreställa svanar men jag tyckte det såg ut som de hade Playboy-bunnysvansar på kallingarna. Låten var ett rörigt mishmash.

Polen - här blev jag mest orolig att valparna skulle trilla ur den minst sagt snålt tilltagna klänningöverdelen... 

Moldavien - jaha, vad är det nu fröken Frodis får dåndimpen av i ESC-sammanhang? Jo, förutom acapella-låtar och visslande så är det *trumvirvel* spexiga snubbar! Jag höll på att dö av ilska efter ett par sekunder. Så dåligt! Så töntigt! Så provocerande! Och så ska man till råga på allt genomlida skiten en gång till eftersom den på något vis gick till final. *stön*

Island - inte så himla märkvärdig, men i konkurrensen borde den gått till final. Först hoppade jag till och trodde att det var Erica Jayne från "The real housewives of Beverly Hills" som sjöng.

Tjeckien- Nour El-Refai inlindad i bronsfärgat presentpapper. Inte så kul som det kanske låter.

Cypern - *asg* Ja här blandades det hejvilt mellan urgammalt och bara årsgammalt! Låt och framförande passade ju inte ihop alls, bakgrunden var ju stulen från Ryssland förra året och som pricken över i drog man fram det tyngsta esset ever ur rockärmen - robotmoves! Taffliga och givetvis hejdlöst omoderna sådana. Jag satt och hoppades på att Jösse Halling Breakers skulle valsa in på scenen, men dom kanske sparar den godbiten till finalen.

Armenien - jamen det här var inte så himla pjåkigt! Dansarna hade dessutom schyssta outfits och coolt smink.

Slovenien - förra året blev jag hånad för att jag tyckte en deltagare var för glad. Men kom igen, ingen kan säga att det inte är befogat i år. Pompös låt och glitterkavaj - nej Omar, det finns då ingen anledning att se så jävla glad ut! 

Lettland - Spice Girls möter "Suicide Squad" och ljuv (nja....) musik uppstår. Jag tyckte ändå den skulle gå vidare.

 

Om inte andra delfinalen spottar upp sig så blir det en blek final i år.

 

 

Det blev inte mycket till återhämtning efter turnépremiären. Redan dagen efter var det dags för en ny konsert. Aningen mindre scen och publik dock! Tiger Lou spelade på Klubb Mono, som huserar i Konserthusets foajé. Det lät lite märkligt men Tiger Lou är ju asbra och jag har inte sett dom sedan 2006, så Elisabeth och jag gick dit. Vilket toppenställe! Det fanns mysiga soffor, en dj spelade bra musik, och så bjöds det på snacksbuffé! Nachos, oliver, grissini, grönsaksstavar, dipsåser etc. Jag käkade nachos med dip så det nästan rann ur öronen. Först var det förband, någon kille som körde några låtar som allihop lät likadant.. Sen var det Tiger Lou! Dom blandade gammalt med nytt och mina favoriter "Sell out" och "Nixon" var med. Som extranummer blev det dom allra allra bästa - "Sam, as in Samantha" och såklart "Oh, Horatio". Eftersom det varit totalt knäpptyst från Tiger Lou i typ 10 år har jag nästan glömt bort dom. Dom var jättebra! Och som sagt en jättemysig klubb, dit går jag gärna igen.

 

Medan vi satt och snackade innan de började spela kom det fram en tjej och ba "Ursäkta men jag måste fråga.. Du ser ut som en tjej som lyssnar på Depeche?". Haha! Hon hade också varit på Friends och ville veta vad jag tyckte, och så snackade vi lite om det. Jag kände igen henne från releasefesten på Plektrum, men eftersom hon uppebarligen inte kände igen mig sa jag inget. Man vill ju inte låta som en stalker.

 

Jättetrevlig kväll även om jag var bra trött när jag kom hem.

 

 

 

 

Äntligen var det så dags, det vi väntat på sedan mitten av oktober - världspremiär på Spirit Tour! Det är ingen överdrift att påstå att jag var aaaningens taggad, haha! Efter att Elisabeth och jag våndats och klurat på var vi skulle parkera så kom jag på den, om jag får säga det själv, briljanta idén att kolla om inte Lindbergs Buss körde dit, dom brukar ju ha konsertresor. Jojomän, det gjorde dom. Kastade mig på telefonen och ringde E som också tyckte det lät bra, så bestämde vi oss för att ta buss i stället. SÅ skönt! Slippa hitta dit, slippa mecka runt efter parkering, slippa köra hem mitt i natten. Bra där, Sara! *klapp på axeln*

 

Jag har ju aldrig varit på Friends och rent spontant känner jag att om jag ska dit någon mer gång så lär jag inte ta bilen då heller. Vilket jättemärkligt ställe! Vi gick och gick och gick och till slut var vi framme vid arenaområdet. Där träffade vi Jenny och Niklas på en uteservering och joinade dom och tog en öl. Jag passade också på att köpa den obilgatoriska tishan. Sen kom Annelie, Per och Niklas. Jag är asnöjd med att vi lyckades samla ihop hela lilla gänget redan innan konserten, det hade nog varit bökigt att göra det på arenan. Jag hade lite ont i magen hela förmiddagen, jag var så uppspelt. Det visade sig att Jenny också hade haft det, och när Annelie dök upp så ba "jag är så förväntansfull, jag har liksom haft ont i magen hela dagen!". Hahaha, som ungar på julafton! 

 

Inne på arenan käkade vi lite innan det körde igång. Med sociala medier nuförtiden och promogig, rehearsalgig och allt vad det är så är ju låtlistorna i princip avslöjade flera veckor i förväg, och det är lite tudelat kan jag tycka. Det blir inte mycket till överraskning, men samtidigt kan man peppa på ett helt annat sätt. Själv kollade jag på spelningen från Barrowlands typ tre gånger :) 

 

Hursom, de frångick inte låtlistan som läckt utan den följdes. Och den var BRA! Jätteförvånande att Martin inte körde någon av sina låtar från "Spirit" men med tanke på att de är de svagaste spåren på skivan så var det bara bra. Nu körde han i stället tre av sina bästa låtar ever - "Home", "A question of lust" (akustiskt, man dog ju nästan) och *trumvirvel* SOMEBODY! Kan inte minnas när jag hörde den senast, det kan vara över 20 år sedan. Heeelt fantastiskt. "Stripped", "In your room" och "World in my eyes" är andra favoriter som inte varit med på ett tag, men roligast var nästan att "Everything counts" fick komma med igen! Lite lurigt intro där jag först inte hörde vad det var, men sen flippade jag totalt :) 

 

De gjorde även David Bowies "Heroes" som en liten hyllning och den var jättefin. En viktig låt i Depeche-historien, då det var den låten Dave sjöng när han sökte som sångare i bandet. Varsågoda, lite nördinfo :) 

 

Fantastiskt band, bra låtlista, bra backdrops som vanligt (där "In your room" och "Cover me" stod ut, helt briljant)! Ska man vara lite kritisk dock så var ljudet lite klent i början, rent volymmässigt. Det tog sig dock efter ett tag. Tristast var ändå publiken! Segstartad, stillastående, pratade en massa och var dålig på allsången. Hallå, de körde ju för fan "Everything counts", den optimala allsångslåten! Vad hände med att vråla "The grabbing hands, grab all they can, everything counts in large amounds" i flera minuter? Vi har blivit medelålders, inte halvdöda! Hur publiken var verkar varierat lite i arenan, men den allmänna uppfattningen på FB är att många tyckte det var synd att bandet inte fick den respons de förtjänade. Lite trist att sånt lägger lite sordin på stämningen för i övrigt var det som vanligt en asbra konsert.

 

Hursom, nu skiter vi i det och gläds i stället åt att det äntligen är igång! Jag är sjukt taggad inför fortsättningen. 

 

Mitt fina gäng! Tur man är utrustad med världens längsta armar när man inte får ta med sig selfiepinne in på arenan :) 

 

 

 

April kunde verkligen inte ha avslutats på ett bättre sätt. I fredags åkte jag till Ebba och lämnade Partyvalpen som skulle vara på sova-över i helgen. Jag blev bjuden på middag och åt som en häst, och så satt vi och gaggade och spelade spel ett par timmar. Ytterst trivsamt! 

 

I lördags morse hoppade jag på tåget till Göteborg. När jag kommit halvvägs ringde Mikael och var lite vimmelkantig efter att ha lyckats med konststycket att slå huvudet i ett järnrör när han gick ut med soporna! *tar mig för pannan* "Det knakade ända ner i svanken och jag blev yr, men jag kan såklart gå i kväll ändå!". Ehm, okej. Nu skulle ju Jenny också dit så jag sa att det var okej om han ville ta det lite lugnt, jag skulle inte förbjuda honom att pausa i dansandet som jag gjorde sist.

 

Jag kom fram enligt tidsplanen, och vi började med att gå på stan och shoppa lite (verkligen lite, Gbg levererade inte alls). Sen blev det lunch - på en uteservering!! Mitt i allt fick jag en fyllig fotorapport hemifrån, där hunden levt rövare och i ett obevakat ögonblick hoppat över en grind, plundrat jackfickor, käkat upp Ebbas godis, rotat runt i spritlådan (vems hund är det här egentligen?!?) och haft sig. Jag fick skrämselhicka och höll på att dö av skam (samtidigt som jag nästan dog av skratt) men Ebba bara skrattade. Jäkla skithund, hålla på på det där viset! Aspinsamt ju!

 

Efter ett par timmar på stan åkte vi hem till Mikael och satt och snickesnackade och drack lite öl innan det var dags att göra sig i ordning och dra ner till Avenyn där vi skulle träffa Jenny för att gå ut och käka innan festen. Jag måste säga att mitt slips- och pysselsmink-inköp var mycket lyckat! Jag tyckte det blev aspoppigt faktiskt. Lite overkill tycker säkert en del, men vafan. Är det fest så är det!

 

Att håret från den här vinkeln ser ut att vara tre meter högt kan man ju försöka bortse från.

 

Mikael matchade med skjorta, väst och slips han med, så vi såg ut som tvillingdeckarna men det gjorde då inget, vi var så coola så. Jenny hade också gått all in och det första servitrisen sa när vi klev in på restaurangen var "Vad snygga ni är!". Well, nu satt det ju mest barnfamiljer och ledsna hockeyfans där så vi lyste väl upp lite kan jag tro. Nog med skrävel! Vi käkade god mat och hade jättetrevligt. Sen skulle vi till festen, och jag hade bestämt att vi skulle åka spårvagn dit! Mikael påpekade att det ju gick att ta taxi, men det ville jag inte. Jag har aldrig åkt spårvagn så det här var väl ett gyllene tillfälle att göra det. Jag påpekade att Jenny också ville ta spårvagnen (vilket jag inte ens frågat henne om, men hon bangar ju inte för något) så då fick den infödde göteborgaren sätta sig och googla hur man gör eftersom han inte åkt spårvagn på över 20 år :)

 

Det gick alla tiders!

 

Spårvagnspremiär för glada turisttanter! Jag fick t o m plinga! (När jag glatt berättade det för Ebba påpekade hon "ja, barn brukar ju tycka sånt är kul.." haha)

 

Festen var askul! Dans blandades med kortare liveuppträdanden av vad jag förmodar är lokala förmågor som körde Depeche-covers. Alexander Hoffmann från SPOCK var med bland annat (ingen lokal förmåga, jag vet) och gjorde någon slags bossanova-variant av "Love, in itself" och då skrattade vi så vi kved. Jenny och jag tog givetvis en svängom i en improviserad bossa. Just live-grejerna kunde de ha skippat för min del, men det var inte så långa framträdanden och det var faktiskt lite skönt med danspaus, så det var ändå helt okej. Däremellan dansade vi, och dansade och dansade lite mer. Det är ändå något charmerande med 40-åriga män som ystert far runt i någon slags hamsterdans till "New life", I love it! 

 

Vi härdade ut til' the bitter end, minus ca 8 minuter men då verkade det som att det bara skulle vara tryckare, innan vi tog en taxi till Jennys hotell och lämnade av henne där. Vi ba "vi kan ju dela en taxi till hotellet, sen får vi se om vi promenerar därifrån". Jomen tjena. Dansa som en dåre i flera timmar och sen åka taxi - inte fan orkade vi kliva ur och GÅ sen. Nä det fick bli fortsatt taxi hem till Mikael. Vi hade köpt ett kilo (jag överdriver inte ens, ett helt kilo) smågodis för att ha och snaska på om vi var hungriga när vi kom hem (dom här människorna har minsann varit på baluns förut), men jag var så trött att jag bara orkade peta i mig några bitar, liggandes i soffan.

 

Vid 8 vaknade jag och hade jätteont i huvudet, så då smög jag upp och duschade, sen somnade jag om några timmar. När det var dags att kliva upp kom Mikael in och serverade Ipren och Pepsi Max på sängen :) Vilken service! Sist käkade vi Lisebergs-fudge och Ipren till frukost, nu blev det Ipren och Browniedröm från fin-Ica.

 

 

Brownie, grädde, kolasås, chokladknappar, riven choklad och valnötter (som petades bort). Vuxet värre, men totalt befogat så som vi härjat runt kvällen innan. Speciellt jag, enligt min fine vän hade jag varit "nog nästan den som dansade...minst diskret..". Såklart, inga jävla halvmesyrer. Är det fest så är det!

 

Jenny och jag lyckades hamna på samma tåg hem, och i samma vagn t o m! Det var inget planerat utan bara en ren tillfällighet. Vi hade inte platser brevid varandra men jag tänkte att om någon kommer och tjafsar så kan väl den ta min plats eller så får jag flytta på mig, inte mer med det. Det gjorde det inte utan vi kunde ha sällskap hela resan. Först var vi helt glada och tjattrade och planerade Budapest-resan om tre veckor, men när vi passerat Falköping orkade vi inte längre utan småslumrade resten av resan.  

 

Hem och hämta huliganhunden och be om ursäkt till hundvakten :) Ebba var sugen på att gå upp på stan och titta på lite valborgsfirande vid slottet senare på kvällen, så det fick det bli. Jag hann sova en rejäl middagslur men var inte på något vis särskilt pigg för det. Promenaden dit gjorde gott. Vi stod vid slottet och tittade och lyssnade på en kör som sjöng. Det var någon som höll tal också men det hördes inte ett skit. Efter en halvtimma verkade det som någon hittat on-knappen på ljudanläggningen så då hördes det bättre.