frodis

I lördags hade Ebba trädgårdsbaluns. Jag kände mig lite sliten så planen var att det för min del skulle bli en lugn och städad kväll. Well, tanken var ju god och det började ju bra.. 

 

Kanonväder var det, vilket var tur eftersom muurikkan skulle invigas. Ebba fixade mat för ett helt kompani.

 

Är det fest så är det, sa Halo och snofsade till sig med fluga.

 

Värsta festprissen!

 

Marcus och jag fixade musiken och fick förklara för det yngre gardet vad det var dom lyssnade på (80-tal, quelle surprice!). Vi satt i trädgården i flera timmar och åt, drack, snackade och skrattade. Jättetrevligt! Sen åkte vi in till stan och satte oss på Makeriets uteservering. Marcus fick för sig att han ville klättra upp på häststatyn utanför och jag tyckte det lät som en jättebra idé! Problemet var att det förmodligen inte var minsta tillåtet och att det stod en vakt två meter därifrån. Marcus hävdade att det ju är allmän plats men jag ville inte riktigt tro att man får göra hur man vill bara för det, så då gick Marcus och frågade, haha! Vakten såg helförvirrad ut och kunde inte alls svara, det verkade till och med som att han aldrig fått den frågan ens, utan han hänvisade till en snubbe i baren som ba "eh, den tillhör Örebro kommun, vi har ingenting med den att göra". Ja om inte det är tillåtelse att klättra upp så vet då inte jag! 

 

Nästa problem var ju att faktiskt ta sig upp på hästen. Jag hade katat mig och ba "jamen jag hjälper dig, jag är gammal hästtjej vettu, jag har kastat upp en och annan på en hästrygg!". Ja, jo, det är ju förvisso sant. Dock var det ju sådär en 25 år sedan sist, hästarna i fråga var för det mesta ponnyer med en något lägre mankhöjd än 2.15, och framför allt var ryttarna typ sjuåriga barn och inte fullvuxna tvåmetersmän! Herregud vilket meck! Jag knuffade och bökade och vid ett kritiskt ögonblick såg det ut som Marcus skulle tippa med huvudet före över på andra sidan så då kom jag med pedagogiska tips, utbasunerade i ungefär 200 decibell. "Marcus, RÄTA på dig! Ta tag i manen! SÄTT dig upp! Marcus! SÄTT dig upp! Ta tag i manen!". Ellen ryckte in och hjälpte till att baxa och lagom när ryttaren nästan var på plats kom vakterna och ba "Hörru du Napoleon, tycker du att det funkar bra det där..?" Hahahaha! 

 

"Men han där gav oss lov!" hävdar Napoleon, medan vapendragaren står bredvid och ser helt orimligt nöjd ut. *skrattar så jag dör*

 

Sen skulle vi dra oss mot bussen, men Ebba skulle på toa först. Jag tyckte hon tog sån tid på sig så jag gick in för att kolla så hon var okej. Ett enda toabås var upptaget så jag drog en slutsats att hon var där och ropade om hon var där. Ett ynkligt "jaaa..." hörde jag. Jag väntade. Det spolade. Ingen kom ut. Jag tittade på klockan, som började bli mycket. Ropade barskt "Alltså, bussen går snart!". Det spolade igen. Dörren öppnades - och ut raglade en totalt främmande människa, lite härligt blekblank i ansiktet sådär som man blir när man kräkits. Arma kraken, där har hon suttit och mått jätteilla och så har jag stått och hojtat i dörrspringan att rappa på för bussen går snart. *facepalm* Jag vet inte vem som såg mest förvånad ut av oss två. Jag skyndade ut igen och där stod Ebba med de andra och väntade på mig. Vet inte vad hon tog för hemlig väg ut från dass men uppenbarligen sprang vi om varandra. Håhåjaja. Eftersom jag ödslat dyrbara minuter på att gorma på en främling genom en toalettdörr fick jag hastigt vinka av de andra och springa till bussen. 

 

Igår vaknade jag tidigt och kände mig förhållandevis pigg och fräsch, och för en nanosekund fick jag för mig att jag varit skötsam och ordentlig kvällen innan. Insåg snart att så icke varit fallet, och när sedan Ebba smsade en liten bildkavalkad från uppbaxningen så dog jag nästan. Vilken jävla cirkus! Jag är för gammal för sånt här! Jag är liksom 45 år, jag kan inte hålla på och härja runt som en huligan. Jeeez.... 

 

Men kul var det! Och vi frågade ju faktiskt om lov, så SÅ himla huliganigt var det ju inte. Fast jag tänker kanske inte gå till Makeriet på ett tag..