frodis

Bredbandet hemma spunkar sig och det är full fart på jobbet, så jag har inte hunnit med att fundera över Oscarsgalan. Men KUL att Malik Bendjelloul vann, heja heja!! Jätteroligt att Daniel Day-Lewis också vann, nu är han i topp när det gäller guldgubbebelönade skådisar. Försökte kolla lite på sammandraget i måndags kväll, men jag hann inte se slutet och lyckades missa både Malik och Daniel. Suck. Fick se Dustin Hoffman prata med Charlize Therons bröst, typ. Jaja. Sen, hahaha, hamnade jag och Kristoffer i en våldsam diskussion som till slut involverade halva jobbet.

 

*Claudio Miranda går upp på scenen och håller tacktal*

 

Jag: Woh, Gandalf Grå får pris!

Kristoffer: Han ser ut som han den där skådisen som stammar.

Jag: Vem då??

K: Han den där som du gillar så mycket.

Jag: ???

K: Han som du tycker är snygg, som spelade kung som stammade och vann en Oscar.

Jag: *tror inte mina öron* Colin Firth?!

K: Ja, han!

Jag: Men Kri-STOFF-er, ta tillbaka det där! Nu får du ju skärpa dig..

K: Jomen det är ju jättelikt!

Jag: Ehm, nej det är det inte, sluta tramsa!

 

Sen blev Janne involverad också, och ingen av dom kunde riktigt se Colin Firths storhet. Jag förklarade att det inte handlar om att vara picture perfect, att han kanske inte är hunksnygg men att han har oumpf. D v s karisma, utstrålning, han är het. Och inte minsta lik Claudio Miranda! *skrattar* Alltså, intet ont om Claudio, han är säkert en hyvens kille på alla sätt och uppenbarligen duktig på sitt jobb. Men lik Colin Firth är han då faen inte. Sen tyckte herr K att det var läge att gjuta olja på vågorna eller vad man säger, så han började gnälla på Joaquin Phoenix och tyckte att "han ser ju efterbliven ut". Då blev det en så het diskussion att Tomas och Tommy var tvungna att lägga sig i, haha. Och som pricken över i kläcker han ur sig att jag borde åldras som Charlize Theron. Som är YNGRE än mig! Det är väl ändå inte rättvist att försöka åldras som någon som är yngre. Heregud vilket debacle. 

 

Hursom, på måste-listan enligt min princip att se de filmer som kammat hem de tyngsta priserna hamnade Les Miserable, Django unchainde, Berättelsen om Pi och Du gör mig galen. Argo, Lincoln och Searching för Sugar man hade jag redan tänkt se.

 

 

Det artade sig ju hyfsat i sista delfinalen av Mellon. Thank the lord! Army of Lovers var bara pinsamma och Camilla Henemark mimar ju sämre än det där bedrövliga entertainergänget i Egypten, ni vet han tysken som jag råkade såga jäms fotknölarna efter Mamma Mia-framförandet *skrattar* Army of Lovers var väl lite småkul 1991, men det var ju..då.. Kvällens låtstöld var den där Lucia-nånting-tjejens rip av Adeles "Rolling in the deep". Karbonpapper någon? Idol-Robin verkade ha magknip så som han brölade. Så det lät! Och sen, hahaha, trippade Sylvia Vrethammar in bland bokstäver i plexiglas! Fem myror är fler än fyra elefanter goes bossanova. "Wo-wo-wo ett litet trolleri" kan man ju inte sjunga på fullt allvar. Jeez... Kvällens favoriter var Ralf Gyllenhammar (eller vad han heter) och Ulrik Munther. Ralfs låt var lite egen, på ett bra sätt, och han har en helt okej pipa. Snäll verkar han vara också. Ulrik hade ju stulit lite här och där från U2 och allt möjligt. Han var sämre än förra året, men det hade jag bara väntat mig. Men jag gillar honom! Nostalgisuckern i mig blir lite löjlig och fnissig eftersom han påminner om en gammal tonårskärlek. Aaawww...

 

I Andra Chansen hoppas jag på Martin Rolinski och den där unga danskillen, Edvard eller Elmer eller nåt sånt, men inför finalen har jag ingen solklar favorit. Som det känns nu får man väl vara glad om det inte blir Sean Banan eller gubbstruttarna som vinner... Är det såna internationella jurygrupper i år igen? Dom kan ju inte fatta ett jota i så fall. "Que? Juan Banana? Zero punto por favor".

 

 

Välkommen in på söndagslunch at casa de Frodis!

 

Men alltså, jag orkar inte. Delfinal 1 - axelryckning. Delfinal 2 - irritation. Delfinal 3 - totalt vanvett. Pösmunkarna i det där Ravioli-bandet direkt till final och jag blir inte bara irriterad utan förbannad. Kan tyckas banalt att bli så upprörd över Mellon, men jag tycker det är ett jävla ofog att sitta och rösta på pin tjiv för att man inte gillar Melodifestivalen. Det MÅSTE ju vara så det går till, jag vägrar tro att folk i gemen är helt efterblivna och faktiskt gillar den låten. Sluta sabba! Tycker ni Mellon är trams - titta inte! Det är verkligen inte svårare än så. Ge fan i att rösta på bajs för att jävlas, jävla huliganfasoner. Jag blev så arg att, haha, jag glömde ta på mig byxor när jag skulle rasta hundarna och knallade ut i långkalsonger. Ja jisses. Förra året blev jag fly förbannad på Björn Ranelid i finalen och kastade chilinötter på tv'n. Hur det ska bli i år med både gubbstruttarna OCH Sean Banan vågar jag inte tänka på. Och då är det en delfinal kvar. *blir rädd*

 

Nåja, det var ju inte bara gubbslem med! Martin Rolinski dammade av Modern Talkings gamla dänga "Cheri cheri lady" och hoppades att ingen skulle opponera sig. Totalt ogenerad ripoff, men bäst i startfältet. Som den 80-talsnörd jag är gillade jag det, även om jag avskyr ripoffs och gärna läxar upp alla som ägnar sig åt sånt. Men Martin är ju snyggare än både Thomas Anders och Dieter Bohlen (även om jag tyckte den förstnämnda var skiitsnygg när jag var 13) så jag låter honom komma undan med bara en liten luggning. Ser honom gärna i final, men det lär inte vara någon idé att skicka honom till Eurovision för då stöter vi nog på patrull. Det finns en gräns för hur mycket man kan stjäla. 

 

Kvällens skrattfest stod synthkillen i State of Drama för. Är det något jag och Elisabeth hånar mer än velodromcykling så är det rockgubbar som gör "coola" moves. Första gången pekade han in i kameran och då dog jag nästan av skratt. Sen gick de till final och vi satt som på helspänn för att checka in honom igen. Då bytte han och gjorde ett discomove i stället! Som John Travolta i "Pulp Fiction"! Jag höll på att svimma. Vad ska han hitta på i finalen? Vilken thriller.

 

Sen hade Janet Leon klätt ut sig till Beyonce-smurfen och Amanda Fondell hade mer bling än Daniel har på krogen. *flinar* Det ska jag tråka honom för nästa gång jag ser honom :)

 

Jag orkar inte ens ha några förväntningar till nästa vecka, det blir ju bara trams ändå. Kan inte förstå hur det ska gå att få fram en vinnarlåt ur den här samlingen. Okej, jag förstår att det är dyrt att arrangera ESC och att man helst inte vill vinna igen - men man kan väl skicka en bra låt för det?

 

 

Jesus Christ Superstar vad tiden går. Idag är det 25 (TJUGOFEM!) år sedan jag var på min första Depeche-konsert. 12 februari 1988 på Johanneshovs isstadio. Magnus och jag ägnade skoldagen åt att räkna ner timmar och minuter, haha. Ett kvarts jävla sekel sedan. Herregud, vi var ju bara småbarn känns det som. Och i sommar är det dags igen. En gång devotee, alltid devotee.

 

"Peters Popshow" julen -87. Jag satt som förhäxad framför tv'n och kunde inte fatta att något kunde se så bra ut :)

 

 

Men jisses, redan lördag igen. Det har varit en riktig skitvecka då jag jobbat hela tiden, varit förkyld och varit på vippen att krocka. Det sistnämnda var riktigt läskigt, men jag fick kvitto på att mina reflexer funkar bra. Kristoffer var väldigt imponerad! "Men JÄKLAR vad bra kört där! Shit, värsta rallybruden."

 

Hursom, Mello idag igen och om förra veckan var en axelryckning så var den här deltävlingen ett enda stort irritationsmoment. Det började ju bra med de tre tanterna som gjorde "Bingohall", "Majgull" och allt vad det var. Galet skoj! Jag blev helt chockad först och började skratta så jag satte mat i halsen. Jag gillar Siw Malmkvist, jag tycker hon är störtskön, men jag visste inte att de andra två var lika skojiga. Det är väl själva fan att tre paustanter ska skåpa ut hela startfältet. Jaja. Den där första ynglingen som dansade så käckt men inte sjöng vidare bra hade jag blivit jättekär i om jag var hälften så gammal som jag är. "Han ser ut som en tjej! Han ser ju ut som dig!!" tyckte Janne, haha. Grattis Anton Ewald, du ser ut som en 40-årig kvinna. Måste kännas bra :) Låten kändes som en avslagen, bojkottad Saade-låt. Trots det tyckte jag den var bäst. Eller minst dålig ska man väl säga. Jag var helt lost och gissade alldeles bortitok galet. Att den där Sean Banan skulle gå till final anade jag väl, men jag hade ju hoppats på ett litet mirakel. Seriöst? Det är ju bara så jävla efterblivet! Jag känner mig som en gammal dinosaurie, jag hör inte vad han sjunger och jag fattar inte vad som ska vara roligt. Gaaah! Men men, nån ska väl komma sist i finalen. Hemmafruarna hade snott Maltas bidrag från förra året och Joakim Cans ska vi inte tala om. Jag gillar Joakim Cans, han verkar vara världens raraste kille, men nu blev jag förbannad. Det där var ju en ren rip off av Magnus Johanssons "Vakna nu Annelie" - fast mycket sämre. Så får man faktiskt inte göra! Han kunde väl åtminstone bytt ut namnet. Malla och jag blev irriterade, Katinka höll på att kräkas när det kom nyckelharpa och Janne fattade ingenting. "Men han kan ju inte göra rockermoves till det HÄR??" Resten av låtarna var ju bara så tråååååååkiga. Och som sagt, den där satans bananen till final...

 

Men nu har ju tävlingen kommit halvvägs - utan en enda bra låt?! Jag blir orolig.

 

För alla som inte har en susning om vem Magnus Johansson är så kommer här "Vakna nu Annelie" från 1990. Hans första skiva är sjukt bra, den borde alla ha. Och som vem som helst märker så var Joakim Cans "hyllning" rena förolämpningen. Tror jag ska vara med nästa år med en låt som heter "Enjoy the non-silence" eller "Almost nothing compares 2 U" för att hylla mina idoler. Jävla trams!

 

 

Lite sent att komma med en Mellorapport såhär på måndagkvällen, men jag kan ju inte frångå traditionen. Delfinal 1 bjöd inte på särskilt mycket åt något håll. Jag tyckte att David Lindgren och Eric Gadd var bäst. Gadds låt hade sköna trummor och en vessleglad liten pianotrudelutt som jag gillade. Vid pianot satt Johnny Depps skräckslagna bror. Jag höll ju lite koll på fejjan när vi var ute i lördags och såg att folk blev vansinniga på den där gosa-låten så den var jag ju nyfiken på. Alltså, jag hörde inte så mycket Jag blev en smula distraherad av sångerskan. Vad fan hade hon på sig?? Hammerpantsen from hell. Hon såg ut som en blandning mellan MC Hammer och samtliga Cosby-ungar. Vilket mischmasch, färger och mönster huller om buller. Anna Järvinen kändes en smula malplacerad i sammanhanget tyckte jag. Inte var låten särskilt bra heller. Hon har en bra röst men som sagt, här var det fel sammanhang. Sen tycker jag det är lite småcreepy att hon är så lik sin svärmor Lisbeth Palme. Jay-Jay Johansson var ju också på lite fel ställe. Jag tyckte låten hade potential, hade de bombat på lite så hade den låtit som nån gammal Bond-låt typ "Diamonds are forever". Yohio vill inte avslöja sitt riktiga namn, så då gör väl jag det: Anna Bergendahl. Låten var rätt menlös och jag tyckte inte det var något särskilt med artisteriet heller. Jag ville verkligen få någon känsla där, för jag gillar folk som kör sitt race, men det blev bara en axelryckning. Sen var det nån dansduo där killen lekte Swedish House Mafia i ett dj-bås och dessutom hötte med nån jävla saxofon. Hua. Cookies-brudarna sjunger väl fint och så men har utstrålning som Coops lågenergilampor. Boring.

 

Jag kan inte tycka så mycket om resultatet, det var inget av bidragen jag kände jättemycket för. En rätt slätstruken start m a o, förhoppningsvis blir det bättre.

 

 

 

Riktig rollercoasterkväll igår, rent kvalitetsmässigt. Kvällen började på Klubb 700, där vi skulle se Hives. Vi var där i god tid och hängde lite i barområdet. Plötsligt kom det en kille och knackade mig på axeln och frågade "Heter du Sara?". Ja, det gör jag ju. "Får jag bjuda på en bärs?" Eeeh, nej knappast va, du totala främling. Otroligt märklig fråga tänkte jag, och hur fan vet han vem jag är? Han lär ju knappast chansat och gissat på random namn. Då frågade han om jag jobbade med Kristoffer och sen tjattrade han vidare om att dom är gamla polare, och jag ba' "Men... har vi träffats förr??" Nej det hade vi inte, och jag tänkte då att det var ännu märkligare att han hade full koll på mitt namn, mina kompisar etc. Sen redde det ut sig då det visade sig att hans sambo är en f d kollega till mig. Men hahahaha, SÄG det på en gång då! Jag trodde ju det var nån jävla stalker. Sen träffade vi även Erik som jag inte sett på ett par år, det var skoj! 

 

Förbandet var inget vidare och basisten var en smula på lyset tror jag, för han babblade järnet mellan alla låtar och hade sönder nån grej och viftade med basen i rena segergesten som om han vunnit velodromguld. Men Hives var bra! Jädrar anåda vilket drag! Jag är ju inte precis jätteinlyssnad, men senaste skivan har jag lyssnat en del på och så känner man ju igen en dröse andra låtar. Howlin' Pelle måste ju bränna femtusen kalorier varje spelning så som han struttar runt. (Vid det laget visste vi inte att hans rörelseschema skulle komma att vara ett av kvällens mer normala) Hursom, konserten var skitbra!

 

 

Efteråt visste vi inte riktigt vart vi skulle gå. Jag hade fått mail från biljettsäljarsället att vi skulle få gå in gratis på nån klubb som hette Nivå, mot att vi visade upp konsertbiljetten. Varken jag eller Elisabeth hade hört talas om det stället (pantertanterna håller sig till ett fåtal utvalda vattenhål..) men E konsulterade sin 21-åriga systerdotter som dåndimpade och menade att DIT kunde vi då verkligen inte gå, dit går 20-åringarna som är för fulla för att komma in på Strömpis. Men Erik och gänget skulle dit och när vi lämnade Klubb 700 så var det en strid ström av folk som verkade vara på väg till Nivå, så vi tänkte att vi kan ju gå in och titta i alla fall vad det är för ställe. Det var ju gratis entré och öl lär dom ju sälja. Sagt och gjort. Alltså... Nej... Räkna inte med att se oss där någon mer gång. För det första fattar jag inte hur dom byggt stället. Två sektioner med sittplatser, med ett litet dansgolv mellan. Konstig belysning vilket gjorde att om man satt i den bortre sektionen som vi gjorde, så såg man inte ett jota av vad som hände i den andra sektionen. Man såg liksom bara silhuetter på folk och kände följaktligen inte igen en kotte och kunde inte vinka till bekanta eller kolla på folk. Elisabeth hamnade så hon fick en brutal var-det-du-som-sköt-Palme-lampa rätt i hela nyllet och blev skitsur :) Och musiken sen då! Jag hade googlat och fått fram att det här skulle vara nån houseklubb tydligen, vilket lät lovande. Just denna afton var dock temat "Hillbilly goes Gandhi". Har väl aldrig hört någon värre musik på en offentlig lokal i hela mitt liv. 60-talsrock med inslag av sitar. Förskräcklig kombo. Erik som bott i Norge ett par år hade inte heller koll på vad vi befann sig på för ställe och jag förklarade att det var en houseklubb. "House?... Känns som att dom..missat nåt.." hahaha. Vi stod ut en timma, sen fick det vara nog. Försökte passera dansgolvet utan att få stryk av det femtal personer som stod där och gjorde gummitarzanmoves och slängde med armar och ben åt alla håll. Hade någon skrikit "Yeee-haaa!" hade jag inte ens reagerat.

 

Efter denna bisarra uplevelse satsade vi på ett säkert kort - moderskeppet O'Learys. Där tog det tvärstopp redan när vi skulle hänga in jackorna, då vi hamnade bakom en brud som aldrig varit utanför hemmets fyra väggar verkade det som. Jag hoppas verkligen för hennes egen skull att hon gjorde sig dummare än hon är, för annars blir jag orolig. "Men hur vet ni att det är min jacka då? Får jag någon slags kvitto som talar om vilken jacka som är min?" *facepalmar ända in i hjärnbarken* Det var lite dålig fart först, men sen gick vi upp på övervåningen och där var det fullt ös. Folk var helvilda och dansade som galningar. Vi tog det lite lugnt först och satt mest och kollade på folk och tokgarvade fnissade. Inte för att man kanske är nån Travolta själv, men lite kroppskontroll och taktsinne har jag ju. Här dansades det hejvilt i vad som såg ut som jenka/cancan/soultrain/lapdance. Helt galet var det, folk for runt som flipperkulor högt och lågt. Efter ett tag tänkte vi att det var bäst att tanterna visar var dansskåpet ska stå, så då kastade vi oss med berått mod rätt in i lejonkulan. Väldigt blandad musik var det, vi fick dansa till Primal Scream, Clash, Jackson 5, Supremes och allt möjligt. Skitkul! Om någon undrar vad begreppet "män som gör saker tillsammans" egentligen betyder så har jag svaret - stå i ring och sprätta runt likt lealösa fågelskrämmor till "Come on Eileen". 

 

Nästan så Hives kom lite i skymundan faktiskt efter våra besök på det ena dårhuset efter det andra. Och då har jag inte nämnt killarna som misshandlade en sittpuff på dansgolvet eller tjejen i illröda allvädersstövlar som fick panik när killen hon raggade på hellre ville dansa med oss. Galet. Galet,I tell you!

 

Fantastiskt rolig kväll, om än en smula bisarr stundtals. Idag blir det till att kolla på Mellorepris, sen lär jag väl göra ett inlägg om det också. Herregud, jag har snart fyllt bloggkvoten för ett halvår :)

 

 

 

Igår var jag först skitarg och sen blev jag kär i Danny Bhoy, så jag glömde nästan bort att Depeche släppte nytt. Men bara nästan! "Heaven" växer och får klart godkänt av den här enmansjuryn. Magnus gjorde en liten snabb undersökning på fejjan vad vi gamla T-hälladevotees tyckte och de flesta var nöjda. Jag önskar dock lite mer tempo till fullängdaren. Eftersom Martin Gore sagt att den kommer bli nåt mellanting mellan Violator och Songs of faith and devotion försöker jag att inte ha alltför orimliga förväntningar. Det är svårt.. Men som sagt, första smakprovet är helt okej. B-sidan är dock ännu bättre.

 

 

 

 

Ikväll var Elisabeth och jag på Konserthuset och såg Danny Bhoy. Knappt halvfullt var det, SKÄMMES Örebro med omnejd! Först var det en svensk kille som jag aldrig uppfattade namnet på. Han var inte särskilt rolig utan mest dryg och småplump och jag blev lite nervös och tänkte att det ska väl inte vara så hela tiden? No worries. Danny Bhoy är snäll. Och rolig. Fruktansvärt rolig! Och söt. Vaaansinnigt söt! Vilken kille alltså. Jag skrattade så jag grät vid något tillfälle. Det är inte ofta jag möblerar om på Fem Fria-listan, men nu är det läge för ett nytillskott.

 

Loggade som vanligt in på Facebook i morse, och möttes av en massa dumheter. Som vanligt, inget konstigt med det. Men nu var det precis som att bägaren rann över för jag blev JÄTTEirriterad. Var har det kritiska tänkandet tagit vägen? Omdöme? Sunt förnuft? Helt som bortlåst. Folk delar efterlysningar av personer helt urskillningslöst utan att tänka det minsta på konsekvenserna, eller ens fundera på om personen i fråga öht är saknad. En bild på fyra män och en halshuggen katt cirkulerar med en text om att det här hände i VAGNHÄRAD av alla jävla ställen. Helt fel naturligtvis. En väldigt otrevlig bild, det säger jag inget om, men att bara dela den (med den ihoppåhittade texten) utan minsta tanke mer än att man blir upprörd finns det väl ingen vits med. Och så dessa varningar där Kalles morsas killes kusin vet någon som haft inbrott och/eller blivit bestulen på sina hundar. En vit skåpbil varnas det för, och hundarna som stjäls säljs vidare till diverse skumma öststatsländer i hundkampsyfte!! Okeeej... tänk efter lite nu här.. HUR vet man det? *stön* Vita skåpbilar är tydligen djävulens färdmedel. Så fort någon haft inbrott eller blivit bestulen eller något barn blivit trakasserat så är det av en skummis i vit skåpbil. Vit är en vanlig färg på skåpbilar, det är lätt att ha företagsloggor och streamers på en vit bil. Att utmåla förare av vita skåpbilar som tjyvar och banditer är ju bara ett sätt att få okritiskt tänkande att gå man ur huse och skrämma skiten ur någon stackars bärplockare som råkat parkera sin bil lite på sniskan i skogen. Seriöst, varför sväljer folk sånt med hull och hår? Tror dom på allt som sägs på TV-Shop också? Som en jävla fårskock.

 

Jamen, sen dyker det upp nån bild med texten att män som slår kvinnor är inga riktiga män, gilla och dela om du håller med. Men varför dåååå?? Vad händer sen då? Inte ett skit, så vad var syftet? Att visa att man tycker att män som slår kvinnor är ynkryggar? Det tror jag nog att mina vänner tar för givet att jag tycker, såna självklarheter behöver jag inte terrorisera dom med. "Kopiera och sätt som din status om du tycker cancer är hemskt" och den typen är ju också meningsfullt. Är det inte bättre att de som INTE tycker sånt är självklart kopierar? Eller såna som slutar med "*valfri procenthalt* kommer inte ha modet att kopiera". Jag vill verkligen veta hur man räknar ut den där procenten! Och sen undrar jag ju vad mod har med saken att göra? Sen när är det fegt att inte kopiera och sprida trams och floskler? 

 

Men det som störde mig mest var en text (i en ruta som var blå och gul, såklart..) som löd: "Vi kommer förmodligen tyvärr aldrig att få höra vår statsminister tillräckligt tydlig i målet (om det är röd eller blå) att säga detsamma som statsminister Julia Gillard i Australien säger: Detta ar (sic!) vår nation, vårt land och vi har vårt sätt att leva på. Vi ger gärna alla invandrare rätt att njuta av det. Men om du är invandrare som klagar, bedrar å klagar över vår flagga, vår ed, vår tro eller vårt sätt att leva, skulle jag starkt rekommendera dig att utnyttja den andra rättigheten, det är rättigheten att lämna landet. Om du känner att du inte passar här, så res. Vi tvingade dig inte att komma, du valde själv att komma hit.." Det är ju så jävla dumt att jag blir helt matt! Vad är det för svenska till att börja med? Och vaddå "bedrar å klagar över vår flagga"? Hur bedrar man en flagga? Jag kanske bedrog flaggan i somras när jag hade den som picnicfilt. Ska jag flytta? Eller menar man bedrar i största allmänhet, typ sin fru eller man? Mjaha. Och sen när blev det olagligt? Det gör väl folk till höger och vänster oavsett nationalitet? Och vad är det för jävla ed? Och tro? Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, majoriteten av svenskarna tillhör inte någon religion, så att påstå att det finns någon "vår tro" är ju bara ren och skär lögn. Och TACK OCH LOV att vi aldrig kommer få höra en svensk statsminister säga såna saker, det visar ju bara på gott omdöme. Den enda som skulle resonera så är ju Jimmie Åkesson och den dag han blir statsminister är det ju bara att säga tack och gonatt, morsning och goodbye och antingen emigrera eller ta cyanid.

 

Jag gillar verkligen Facebook, synd bara att folk är så imponerande hjärndöda mellan varven. Jag vill bara slita mitt hår och likt Gary Oldman i Leon skrika "I haven't got time for this Mickey Mouse bullshit!". Så, nu har jag fått kräka ur mig lite och kan fira helg!