frodis

Riktig rollercoasterkväll igår, rent kvalitetsmässigt. Kvällen började på Klubb 700, där vi skulle se Hives. Vi var där i god tid och hängde lite i barområdet. Plötsligt kom det en kille och knackade mig på axeln och frågade "Heter du Sara?". Ja, det gör jag ju. "Får jag bjuda på en bärs?" Eeeh, nej knappast va, du totala främling. Otroligt märklig fråga tänkte jag, och hur fan vet han vem jag är? Han lär ju knappast chansat och gissat på random namn. Då frågade han om jag jobbade med Kristoffer och sen tjattrade han vidare om att dom är gamla polare, och jag ba' "Men... har vi träffats förr??" Nej det hade vi inte, och jag tänkte då att det var ännu märkligare att han hade full koll på mitt namn, mina kompisar etc. Sen redde det ut sig då det visade sig att hans sambo är en f d kollega till mig. Men hahahaha, SÄG det på en gång då! Jag trodde ju det var nån jävla stalker. Sen träffade vi även Erik som jag inte sett på ett par år, det var skoj! 

 

Förbandet var inget vidare och basisten var en smula på lyset tror jag, för han babblade järnet mellan alla låtar och hade sönder nån grej och viftade med basen i rena segergesten som om han vunnit velodromguld. Men Hives var bra! Jädrar anåda vilket drag! Jag är ju inte precis jätteinlyssnad, men senaste skivan har jag lyssnat en del på och så känner man ju igen en dröse andra låtar. Howlin' Pelle måste ju bränna femtusen kalorier varje spelning så som han struttar runt. (Vid det laget visste vi inte att hans rörelseschema skulle komma att vara ett av kvällens mer normala) Hursom, konserten var skitbra!

 

 

Efteråt visste vi inte riktigt vart vi skulle gå. Jag hade fått mail från biljettsäljarsället att vi skulle få gå in gratis på nån klubb som hette Nivå, mot att vi visade upp konsertbiljetten. Varken jag eller Elisabeth hade hört talas om det stället (pantertanterna håller sig till ett fåtal utvalda vattenhål..) men E konsulterade sin 21-åriga systerdotter som dåndimpade och menade att DIT kunde vi då verkligen inte gå, dit går 20-åringarna som är för fulla för att komma in på Strömpis. Men Erik och gänget skulle dit och när vi lämnade Klubb 700 så var det en strid ström av folk som verkade vara på väg till Nivå, så vi tänkte att vi kan ju gå in och titta i alla fall vad det är för ställe. Det var ju gratis entré och öl lär dom ju sälja. Sagt och gjort. Alltså... Nej... Räkna inte med att se oss där någon mer gång. För det första fattar jag inte hur dom byggt stället. Två sektioner med sittplatser, med ett litet dansgolv mellan. Konstig belysning vilket gjorde att om man satt i den bortre sektionen som vi gjorde, så såg man inte ett jota av vad som hände i den andra sektionen. Man såg liksom bara silhuetter på folk och kände följaktligen inte igen en kotte och kunde inte vinka till bekanta eller kolla på folk. Elisabeth hamnade så hon fick en brutal var-det-du-som-sköt-Palme-lampa rätt i hela nyllet och blev skitsur :) Och musiken sen då! Jag hade googlat och fått fram att det här skulle vara nån houseklubb tydligen, vilket lät lovande. Just denna afton var dock temat "Hillbilly goes Gandhi". Har väl aldrig hört någon värre musik på en offentlig lokal i hela mitt liv. 60-talsrock med inslag av sitar. Förskräcklig kombo. Erik som bott i Norge ett par år hade inte heller koll på vad vi befann sig på för ställe och jag förklarade att det var en houseklubb. "House?... Känns som att dom..missat nåt.." hahaha. Vi stod ut en timma, sen fick det vara nog. Försökte passera dansgolvet utan att få stryk av det femtal personer som stod där och gjorde gummitarzanmoves och slängde med armar och ben åt alla håll. Hade någon skrikit "Yeee-haaa!" hade jag inte ens reagerat.

 

Efter denna bisarra uplevelse satsade vi på ett säkert kort - moderskeppet O'Learys. Där tog det tvärstopp redan när vi skulle hänga in jackorna, då vi hamnade bakom en brud som aldrig varit utanför hemmets fyra väggar verkade det som. Jag hoppas verkligen för hennes egen skull att hon gjorde sig dummare än hon är, för annars blir jag orolig. "Men hur vet ni att det är min jacka då? Får jag någon slags kvitto som talar om vilken jacka som är min?" *facepalmar ända in i hjärnbarken* Det var lite dålig fart först, men sen gick vi upp på övervåningen och där var det fullt ös. Folk var helvilda och dansade som galningar. Vi tog det lite lugnt först och satt mest och kollade på folk och tokgarvade fnissade. Inte för att man kanske är nån Travolta själv, men lite kroppskontroll och taktsinne har jag ju. Här dansades det hejvilt i vad som såg ut som jenka/cancan/soultrain/lapdance. Helt galet var det, folk for runt som flipperkulor högt och lågt. Efter ett tag tänkte vi att det var bäst att tanterna visar var dansskåpet ska stå, så då kastade vi oss med berått mod rätt in i lejonkulan. Väldigt blandad musik var det, vi fick dansa till Primal Scream, Clash, Jackson 5, Supremes och allt möjligt. Skitkul! Om någon undrar vad begreppet "män som gör saker tillsammans" egentligen betyder så har jag svaret - stå i ring och sprätta runt likt lealösa fågelskrämmor till "Come on Eileen". 

 

Nästan så Hives kom lite i skymundan faktiskt efter våra besök på det ena dårhuset efter det andra. Och då har jag inte nämnt killarna som misshandlade en sittpuff på dansgolvet eller tjejen i illröda allvädersstövlar som fick panik när killen hon raggade på hellre ville dansa med oss. Galet. Galet,I tell you!

 

Fantastiskt rolig kväll, om än en smula bisarr stundtals. Idag blir det till att kolla på Mellorepris, sen lär jag väl göra ett inlägg om det också. Herregud, jag har snart fyllt bloggkvoten för ett halvår :)