Oh my gadd
Jag har velat tatuera mig ett bra tag. Tänkte göra det när jag fyllde 30, men än har det inte blivit av. Inga förhastade beslut här inte! (jag är för feg, tänk om det gör ont!!) Men nu börjar jag bli mer och mer sugen på att gadda mig. Inget stort, inget spektakulärt, bara en liten grej. Närmast till hands ligger Delta Machine-loggan. Men så, hahaha, fick jag syn på de här mästerverken! Jag kan inte sluta skratta, det är ju så helt hysteriskt! Missa inte slutet på inlägget där det finns en länk till flera horribla barngaddningar. Vad nöjda kunderna måste vara.. Vetefan om jag törs alltså. Jag får nog fundera en tio år till!
Try walking in my shoes
Det blev en spontanutgång igår. Karin och jag drog en sväng till Harrys för att dansa bort lite frustration. Först var vi här en stund och tog en drink och pladdrade. Trevligt och välbehövligt! På Harrys var det mycket folk men inte en jävel jag kände. Jättemärkligt, inte ens min hårdrocksvän var där. Trodde han bodde på Harrys. Nåväl, vi var ju där för att dansa arslena av oss. Riktigt så blev det inte, däremot dansade jag sönder skorna. Det kändes som något fastnat under klacken, som om jag trampat i nåt, så jag drog loss det - och insåg att det var en bit av klacken som lossnat. Då ser jag att hela skorna håller på att rasa i småbitar. Det var lagom när vi skulle gå hem så jag trodde att jag skulle klara mig, men när vi står i garderoben för att hämta jackorna så snubblade jag - på min egen klack. Halva höljet hade ramlat bort i en stor klump. Karin hade gympadojor med i en påse så jag fick låna dom och bära hem mina skor i bitar i en systembolagskasse. Avdelning Saker man sällan gör.
Totalt söndertrasade. De har inte använts på många år utan legat och skräpat i garderoben, så de dog väl av chock när de äntligen fick komma ut på baluns.
Roligast: vimmelfotografen som tvingade mig att vara med på bild som straff för att jag "gör kaninöron på alla! Dina fingrar syns överallt!!" Hahaha.
Störst nostalgi: Bananaramamix samtidigt som killen bredvid luktade Fahrenheit. Aaaah, gymnasiedisco!
Föltitt
Igår åkte Elisabeth och jag ut till Marion för att fika och snacka skit. Och givetvis titta på senaste nytillskottet - lilla Jakob! Faktiskt var det väl titta på Jakob som var prio ett och det egentliga syftet med utflykten, fika och skitprat är en trevlig bonus :) Jakob är inte ens en månad gammal, så unga har inte Marions tidigare fölungar varit när vi hälsat på. Det var inte bara att klampa in och klappa, som man kunde göra med Åke och Ola, för då blev Jakob JÄTTEBUSIG och bara rusade runt. Andreas skulle ta in hästarna härom kvällen när Marion jobbade, det hade tagit halva kvällen för Jakob bara sprallade runt hela tiden, haha. Sjuk söt är han förstås.
Mamma sur-Sussie är inte alls sur längre utan väldigt lugn och tillfreds. Livet som mamma passade visst henne utmärkt. Jättekul att höra!
Självklart hälsade vi på de andra hästarna också. Störst av alla är Caps.
Åke och Ola stod och hängde vid vägen och ville bli gosade med. Bröderna Brothers är en smula...sociala kan man säga :) Har man zoom på kameran när man fotar Åke blir resultatet på det här viset:
Nej det är inte Sigurdsristningen eller en close up av en karljohansvamp, det är Åkes nyfikna snok. Rara Åke, stor som en älg och jättegosig. Om han kunde skulle han sitta i knät.
Ola är också väldigt kärvänlig, fast med lite hårdare tag. Han bet mig i armen, haha.
Sen var det fikadags, och då var Jakob helt färdig av all uppståndelse så han somnade som en stock.
Gah, så jäkla söt!
Tillbaka i saltgruvan
Igår kväll var det dags att jobba igen... Jag hade verkligen ingen lust alls och kände mig skitirriterad och ville helst bara stänga in mig i min studio och häcka där hela kvällen. Janne fyllde år och bjöd på två sorters rulltårta, så med lite socker i kroppen kändes det bättre. Som jag glufsade alltså! Verkligen inte vad jag behöver äta just nu efter semesterns glassbonanza, men det var en ren arbetsplatsmiljöåtgärd! *slår upp sidan 128 i Stora Ursäktsboken*
Semestern var jättebra! Inget storstilat alls men ändå rätt fab. Det fantastiska vädret gjorde ju en hel del, då behöver man liksom inte hitta på så mycket mer. En bok, en solstol och ett glas Pepsi Max och jag är nöjd. Men jag har gjort en hel del ändå - varit i Göteborg på konsert (känns som det var flera månader sedan), varit på festival i Brunnsparken, varit på Kolmården, partajat (ovanligt lite dock, vilket mest berodde på att stackars Elisabeth haft virus på balansnerven och inte varit så dansant), solat, läst. Har även rensat ur en garderob och en bokhylla (läs: avlastningsplats för allsköns skräp och bråte). Och så åkte jag ju berg- och dalbana! Herregud, vilka äventyr alltså.
Bäst: Vädret!
Sötast: Kolmårdens elefantbäbis! Och Timo Räisänen :)
Godaste varmrätt: Pulled pork
Godaste glass: Finns på Go'Glass i Hjortkvarn (nästa gång ska jag göra som killen före mig i kön - han kunde inte bestämma sig utan valde FEM kulor! Haha!)
Största chockern: Frodis i klänning! TVÅ gånger till och med!
Summa summarum - en riktigt bra semester! Nu är det bara att se fram emot december och Depeche-konsert. Joråsåatte, det är ju bara 4 månader kvar.... *biter ihop* Nåt litet skoj ska vi väl kunna hitta på innan det får jag hoppas.
Ni-na-ni-na-ni-na-na -semesterläsning
Ja det var signaturen till "Boktipset" jag syftade till där. Jag har fått ovanligt mycket läst den här semestern. Vädret och min nya sköna solstol har gjort att jag kunnat sitta på balkongen långt in på kvällarna och läst. Det har blivit lite gott och blandat.
Hundhuvud/ Morten Ramsland - en riktig familjeskröna i stil med "Hundraåringen...". Stundtals rolig, stundtals allvarlig. Det som var lite jobbigt var att det hoppade så mycket i tid och att det var så många namn att hålla ordning på. Jag fick stanna upp ibland och tänka efter vilka karaktärer det var som avsågs.
Den femte årstiden/ Mons Kallentoft - har läst de fyra tidigare årstiderna och känner att nu får det vara nog. Böckerna i sig är det inget fel på, men det blir så oerhört mycket samma lika hela tiden. Det blir tjatigt helt enkelt och jag stör mig på det där pratet från de döda.
Ögonblick som förändrar livet/ Annika Östberg - jag gillar lagom långa biografier, eller rättare sagt lagom tjocka böcker om verkliga händelser. Det här var en sån. Tidigare i år har jag läst både Natascha Kampusch och Emma Jangestigs böcker. Kampusch bok var för distanserad och opersonlig och Jangestigs kändes lite för tillrättalagd och puttrig liksom. Annika Östberg är befriad från ömk och ält, hon konstaterar att man ibland gör skitdumma grejer och får ta konsekvenserna för det. Jag tyckte det var en intressant bok. Man kan tycka att svenska fängelser är rena fritidsgårdarna men hellre det än som det ser ut i USA där det ju liknar äggfarmar av sämsta slag. Slutet var lite enformigt och det kändes lite konstigt att läsa hur Annika Östberg skrev till sina kompisar i USA om hur fantastiskt hon hade det - på Hinsan! Men har man inte fått gå rakt fram en kilometer på 30 år så kanske man blir lite lyrisk.
Sankta Psyko /Johan Theorin - Theorins första två böcker var kanonbra, den tredje en besvikelse och den här hamnar mittemellan. Jag fick lite Fight Club-känsla ibland och den hade några twister. Nån episod var så spännande att jag höll på att poopa i byxorna.
Konsten att tala med en änkling / Jonathan Tropper - dråpligt, roligt, sorgligt. Lätt dysfunktionell familj, precis som i hans "Sju jävligt långa dagar". Fast den här var både bättre och roligare. Och sorgligare.
Kvinnan i rummet / Jussi Adler-Olsen - en ny bekantskap, som mamma tipsade om. Åh vad jag gillade den här! Deckare skriven med lite humor. Jag kände igen mig i kriminalinspektör Carl Mörck, jag har det som han ibland när folk runtomkring är så jävla dumma i huvudet. Jag kommer absolut fortsätta följa Avdelning Q i fler böcker.
Nu har jag huggit in på Två soldater av Roslund&Hellström. Den är på över 600 sidor, så det blir ett lite längre projekt.
På zoo kan man göra vad man vill och lite till
Nä det kan man ju faktiskt inte, det är en rad ur en låt med Mora Träsk. Men man kan göra mycket! Elisabeth och jag tog en tur till Kolmården igår. Vi har inte varit där sedan 70- respektive 80-talet så det var på tiden. En liten felkörning bara, sen var vi där. På vägen dit hann vi bland annat se ett Volkswagen-museum i Pålsboda och ett av Sveriges största lantbruksmuseum i *funderar stenhårt*.. Nej fan, jag kan inte minnas vad stället hette. Vi var ju inte in och kollade utan åkte bara förbi, men det låter ju snyggt :)
På Kolmården sken solen och det var faktiskt inte särskilt mycket kö. Vi började med att titta på djur. Jag hade gjort en grundlig research och i vanlig ordning planerat besöket á lá Charles Ingvar Jönsson. Vi fick en karta och ett dagsprogram i entrén och sen var det bara att börja knata. På avdelningarna öken och savann såg vi många djur. Bland annat kamelen Putin.
Här med sin skötare, Putin är till vänster i bild. En rolig sak är att de har visningar vid vissa klockslag. Då är skötarna ute bland djuren och pratar med besökarna och berättar och svarar på frågor. Jättekul! Bland annat fick vi veta att alla kameler på Kolmården har ryska namn, utom avelshanen - han heter Reidar :)
Kamelbonanza! Som det hade hetat i kvällspressen.
Noshörningar alltså, rena dinosauriedjuret! Galet stora och skitarga.
På Kolosseum träffade vi Saba!
Hon är 45 år. Jag älskar elefanter! Världens coolaste och mysigaste djur. Och otroligt märkliga egentligen, med snabel och megakonstiga fötter.
Men ibland känner man igen sig, det gör man ju...
Hyfsat stora djur
Elefant - häpp! De på Kolmården är dock asiatiska och en smula mindre, men det är ju marginell skillnad i sammanhanget.
Bland aporna var det rätt stillsamt.
Det var ju så varmt att de inte orkade göra så mycket. Det var en chimpansunge som hade lite hajlajf, men resten tog det mest lugnt.
Sen var det dags för safari! Förr i tiden åkte man ju runt i sin egen bil (helt sjukt egentligen, hur kunde man tro att det var minsta safe? Inte såg man väl särskilt mycket heller) men numera åker man linbana. Det är ju otroligt mycket bättre eftersom man ser bättre och inte stör djuren lika mycket, men för mig som har sån extrem höjdskräck var det lite jobbigt mellan varven.
Se så högt uppe vi är, och se så cool jag är! *stolt* Det gick bra, jag pep till ibland när det svängde och jag inte var beredd. Elisabeth betedde sig som om hon inte gjort annat än åkt linbana i hela sitt liv, hon kartade runt i gondolen och fotade hejvilt så jag fick ryta "Nu får tant sitta still i båten!" när det krängde för mycket. Men när vi inte svävade uppe i himlen (well..) så vågade även jag röra på mig. Det var väldigt roligt och mysigt och vi såg en massa djur.
Badbjörn. Jag är livrädd för björnar. Dom springer snabbt, klättrar bra och simmar bra. Man kommer liksom inte undan.
Men dom är rätt gulliga ändå, det måste till och med jag erkänna.
Värsta busiga giraffen försökte gömma sig bakom en pinne
Utslaget lejon
Simba
Efter safarin var det dags för delfinshow. Vi var inte ensamma om den tanken kan jag säga, herreguuuud vad folk det var! Långt upp i backen var det kö. Men när de väl öppnade dörrarna och släppte in så gick det snabbt och delfinariet sväljer en hel del folk så vi fick plats utan problem.
Delfinshowen var jättebra! Självklart var det en hel del tricks och spex, men också upplysande och en gnutta allvar. Skitbra musik till, när de pratade om miljöförstöring till ett musikstycke ur "Den siste mohikanen" (Uncas på klippan, den sorgligaste biten!!) och när tränarna och delfinerna dansade till "Titanic"-musik så blev jag alldeles tårögd och det var jag inte ensam om.
Efter delfinshowen åt vi mat i gassande sol, sen svalkade vi oss genom att åka berg- och dalbana! Jo det är sant, jag vågade! Delfinexpressen heter den karusellen. Den går 13 meter upp och man måste vara 95 cm lång för att få åka så det är en riktigt halsbrytande attraktion, jojo...
Nu är vi sådär högt igen! Att det mest är barn som åker behöver ni ju inte notera..
Efter den våldsamma färden på säkert en minut besökte vi Tiger World! Där kan man gå i en tunnel och hamnar m a o i nivå med tigrarna. På ett ställe är det bara galler mellan. Ja alltså, det är ju ett räcke också så att man inte kan sticka in armarna även om det kanske verkar lockande.
Snyggast på Kolmården var den här posören. Han var så sjukt rolig! Först låg han och posade lite, sen tog han en catwalksväng förbi besökarna, sen ställde han sig på en staty, sen la han sig ner. Hela tiden hade han full koll på att vi tittade på honom :)
Kan vara världens vackraste djur
Mys!
Kolmården har fått tillökning på Kolosseum - en elefantbäbis! Han får vara ute en stund varje dag, om han och mamma Bua vill. Som tur var ville han det den här dagen.
Så sjukt söt att man ju smäller av!
Seriöst, cuteness overdose!
Han mamma och extramammor skyddar honom från alla nyfikna blickar. Och från att drulla i poolen, vilket han gjorde första dagen ute! *asg* Skötaren berättade att de tömt ur en massa vatten ur poolen just för att den här lilla krabaten tyckte att det var en bra idé att bada det första han gjorde. Skötarna höll på att få hjärtattack, men elefantmammorna styrde upp det hela, haha.
Det var ett roligt besök! Djurpark, safari, delfinshow, karusell, Tiger World - allt ingick i entrébiljetten så det var väldigt smidigt. På vägen hem stannade vi på ett glassfik i Hjortkvarn av alla ställen. Ett café som serverar hemgjord, italiensk glass i säkert 20 olika smaker - i Hjortkvarn??
Hursom, det var jättegott och rekommenderas å det varmaste om någon nu passerar Hjortkvarn.
Tickets, please!
Ställde klockan för att vakta biljettsläpp i morse. För första gången vad jag kan minnas hamnade jag i kö på Ticnet. Det var tydligen världens tryck och sidan bråkade för en del såg jag. Men det gick bra, så nu ska jag till Göteborg i december och se Depeche i Scandinavium! YEY! Blev inga golden circle-platser eftersom Ticnet tydligen inte tyckte att de var de "bästa platserna" men om jag läste kartan rätt blev det jättebra platser ändå. Och man kan ju inte hänga i golden circle varenda gång som en annan groupie *harkel* Lite oklart vem jag åker med, men klart är att jag får bo hos bästa Mikael. Sjukt kul att ha något att se fram emot nu när semestern snart är slut!
Sommar deluxe
I helgen var det minifestival i Brunnsparken - Örebro Sommar deluxe. Det blev en riktigt lyckad tillställning måste jag säga, klart värd pengarna. Elisabeth och jag nappade på erbjudandet om tvådagars festivalpass plus en tvårättersmiddag för sammanlagt en femhundring. Det är ju inga pengar alls och vi uppmuntrar gärna såna här lokala evenemang.
I fredags promenerade vi till Brunnsparken i sisådär en 30 graders värme. Pjuh! Vi skulle vara där redan klockan 18 för då spelade Olle Ljungström. Förutom Reeperbahn på Forever Young 2010 var det 20 år sedan jag såg Olle Ljungström vad jag kan minnas.
Olle var jättebra, med en bra blandning av gammalt och nytt. Mest sånt jag kände igen, det är ju såklart alltid trevligt. Jag stormgillar Olle Ljungström! Han är liksom så rar, och otroligt rolig. Sån där välformulerad, knastertorr humor som jag bara älskar.
Olle måste ha världens yngsta kompband - trummisen såg ut att vara tolv bast och doatjejen femton.
Efter Olle var det lite paus, sen var det dags för Amanda Jenssen. Då tyckte min kamera att det var för varmt så den strejkade resten av kvällen. Jaja. Jag är inget fan av Amanda Jenssens musik, jag tycker låtarna låter väldigt samma lika och inte riktigt min typ. Men hon har en för jävla bra röst och jag gillar henne som artist. Hon har integritet och begåvning. En rolig show bjöd hon på, med snygg scendekor och lite roligt ackompanjemang. När hörde man dragspel och såg sist liksom?
Sist ut för kvällen var Moneybrother. Inte heller det en artist jag är särskilt inlyssnad på, men han var rätt bra. En riktig kortis är han dock, kan jag avslöja som lite skvaller :) Han gick förbi oss ett par gånger när vi lyssnade på Amanda nämligen. Eller kortis och kortis, han är väl som mig, men jag hade av någon anledning fått för mig att han var jättelång.
När Moneybrother var klar hade klockan hunnit bli elva och vi tänkte ta en sista öl som matsäck och ge oss in till stan. Vi stötte på patrull redan vid utgången där en megaung vakt stoppade oss och sa att man inte fick ta med sig dryck ut. Han kan omöjligen varit äldre än 18, inte en chans. Vi ville inte stanna kvar så vi försökte lirka lite med honom. Elisabeth tog till det tunga artilleriet på en gång och började ifrågasätta och rabbla (hastigt egenkomponerade) lagparagrafer. Då dök det upp en äldre kvinnlig vakt som tittade barskt på oss och sa "Ni lyssnar väl på honom här?". Elisabeth fortsatte prata utskänkningstillstånd medan jag svarade "Nej, jag tänkte distrahera honom genom att flasha". Tjejvakten höjde på ögonbrynen medan, hahahaha, tonårskillen sken upp och log som en jävla sol. Han tyckte det var bästa idén i universum, jag har väl aldrig sett en mer förväntansfull uppsyn i hela mitt liv, hahahahaha! Ingen av våra taktiker funkade (okej, jag provade ju aldrig min men den där tjejvakten la ju en smula sordin på stämningen kan man säga *flin*) så vi fick gå tillbaka och lyssna på Rolle & Partajbandet medan vi intog vår tilltänkta färdkost. Men sen tog vi en taxi in till stan.
Lördagen bjöd på ännu mer värme. Årets varmaste dag och man dog nästan. Att gå på baluns iförd enbart trosor och en sladdrig t-shirt hade kanske funkat om det var pyjamasparty jag skulle på, men det var det ju inte. Jag klagar absolut inte på värmen, men den ställer till med vissa outfit-besvär eftersom jag avskyr att ha klänning och öppna skor. Nu fick det bli så ändå eftersom alla andra alternativ kändes helt övermäktiga. Lagom när vi stack så började det givetvis mulna på. Den här kvällen var det dags för vår lilla middag. Till förrätt fick vi blinier med närkeskagen och till varmrätt kalvytterfilé med potatisbakelse och kantarellkräm. Jag hade bara ätit en glassbåt till lunch i värmen så jag var utsvulten. Det var inga jätteportioner och vi fick äta på plasttallrikar men det var jättegott! Och som sagt, klart prisvärt. Artistutbudet var lite sämre på lördagen. Efter maten spelade Jeremias Session Band, nåt lokalt projekt med bland andra Lolita Pop-Karin (Wistrand?). Hon är ju bra, men fy fan vilken tråkig musik! Gubbgung kallar jag det, i samma klass som UIf Lundell. In genom ena örat och ut genom andra utan att passera gå. Då satt vi mest och pratade. Sen var det ett annat lokalt band som jag aldrig hört talas om, Mainliners eller nåt sånt. De var helt okej. Sen kom regnet...
Värsta ösregnet. Och där stod jag i klänning och öppna skor, helt i onödan. Vafan..
Vi hade tänkt ta en tur ut från festivalområdet, för sen var det nämligen dags för Stiftelsen, men när det nu ösregnade och dessutom blixtrade ville vi inte ge oss ut. Vi tog skydd i discolokalen och satt i hörnet och kuckelurade. Panelhönor AB :) Det gav skydd från regnet men inte från Stiftelsen tyvärr. Gud så värdelösa dom var! Jag vet inte vad det är som jag blir så provocerad av, men jag blir helt arg av den musiken. Så jävla dålig. Mitt i allt blev jag hungrig igen så då testade jag pulled pork i ett av mattälten. Sjukt gott! Och plus i kanten till krögaren som lät mig få ett smakprov innan jag köpte. Gilla gilla!
Kvällen avslutades med helgens bästa - Timo Räisänen. Återigen en artist jag inte är så inlyssnad på men det jag hört tycker jag om.
Raraste Timo var jättebra! Precis som Olle Ljungström är han så där söt så man bara vill krama honom och ta hem honom och mata honom med chips.
Värsta öset var det, inte undra på att Timo och hans spelmän är smala som pinnar så som de håller igång.
Rätt vild publik också, speciellt den packade blondinen längst fram som tog av sig tröjan och viftade med så hon höll på att smocka Carina i skallen ungefär 35 gånger. Hennes kompis gjorde hjärtan och kastade slängkyssar (!!) till basisten. Lite plågsamt att titta på faktiskt, haha. Sen när han gav respons - då var hon upptagen med att babbla med sin polare så hon MISSADE det! Två gånger! Groupiefail :)
Summa summarum en väldigt trevlig och prisvärd tillställning! Hoppas arrangörerna fick den respons de önskat så att arrangemanget återkommer nästa år!
