frodis

 

Ja det var signaturen till "Boktipset" jag syftade till där. Jag har fått ovanligt mycket läst den här semestern. Vädret och min nya sköna solstol har gjort att jag kunnat sitta på balkongen långt in på kvällarna och läst. Det har blivit lite gott och blandat.

 

Hundhuvud/ Morten Ramsland - en riktig familjeskröna i stil med "Hundraåringen...". Stundtals rolig, stundtals allvarlig. Det som var lite jobbigt var att det hoppade så mycket i tid och att det var så många namn att hålla ordning på. Jag fick stanna upp ibland och tänka efter vilka karaktärer det var som avsågs.

 

Den femte årstiden/ Mons Kallentoft - har läst de fyra tidigare årstiderna och känner att nu får det vara nog. Böckerna i sig är det inget fel på, men det blir så oerhört mycket samma lika hela tiden. Det blir tjatigt helt enkelt och jag stör mig på det där pratet från de döda.

 

Ögonblick som förändrar livet/ Annika Östberg - jag gillar lagom långa biografier, eller rättare sagt lagom tjocka böcker om verkliga händelser. Det här var en sån. Tidigare i år har jag läst både Natascha Kampusch och Emma Jangestigs böcker. Kampusch bok var för distanserad och opersonlig och Jangestigs kändes lite för tillrättalagd och puttrig liksom. Annika Östberg är befriad från ömk och ält, hon konstaterar att man ibland gör skitdumma grejer och får ta konsekvenserna för det. Jag tyckte det var en intressant bok. Man kan tycka att svenska fängelser är rena fritidsgårdarna men hellre det än som det ser ut i USA där det ju liknar äggfarmar av sämsta slag. Slutet var lite enformigt och det kändes lite konstigt att läsa hur Annika Östberg skrev till sina kompisar i USA om hur fantastiskt hon hade det - på Hinsan! Men har man inte fått gå rakt fram en kilometer på 30 år så kanske man blir lite lyrisk.

 

Sankta Psyko /Johan Theorin - Theorins första två böcker var kanonbra, den tredje en besvikelse och den här hamnar mittemellan. Jag fick lite Fight Club-känsla ibland och den hade några twister. Nån episod var så spännande att jag höll på att poopa i byxorna.

 

Konsten att tala med en änkling / Jonathan Tropper - dråpligt, roligt, sorgligt. Lätt dysfunktionell familj, precis som i hans "Sju jävligt långa dagar". Fast den här var både bättre och roligare. Och sorgligare.

 

Kvinnan i rummet / Jussi Adler-Olsen - en ny bekantskap, som mamma tipsade om. Åh vad jag gillade den här! Deckare skriven med lite humor. Jag kände igen mig i kriminalinspektör Carl Mörck, jag har det som han ibland när folk runtomkring är så jävla dumma i huvudet. Jag kommer absolut fortsätta följa Avdelning Q i fler böcker.

 

Nu har jag huggit in på Två soldater av Roslund&Hellström. Den är på över 600 sidor, så det blir ett lite längre projekt.