Så var det väl dags att ta fram julpyntet. Det enda julaktiga jag har är min ljusgardin som legat i klädkammaren i en stor hög sedan jag tog ner den. Känns som det kommer kräva en smula tålamod att trassla i ordning den, något jag har i överflöd...
Idag är det 22 (!!) år sedan jag och Erika såg A-ha på Johanneshovs isstadio. Låtarna håller än och Morten Harket är fortfarande snyggaste norrmannen genom tiderna.
Den här gamla godingen var det ett tag sedan man hörde.
Veckans one-hit-wonder från 80-talet dansar vi breakdance till och inget annat! Det var helt seriöst en av mina högsta önskningar när jag var typ 11 bast och den här var poppis. Att vinna på lotto, få en häst och kunna dansa breakdance *asg*
Här får vi slå våra kloka huvuden ihop minsann. Ingegerd åker till Thailand på söndag och ska bland annat hälsa på ett av sina barnbarn. Barnbarnet har mailat en lista på grejer hon vill ha från Sverige, som knäckebröd, kaviar, lösgodis, Försvarets hudsalva, Lypsyl etc. Och sen en sak som då krävde lite tankearbete. Ingegerd: -Vet du vad loshar är? Jag: - Loschar?? - Ja, loshar. L-o-s-h-a-r. Hur uttalas det? - Va? - Men vad fan är loshar, har väl aldrig hört. - Det låter ju skitkonstigt.
Hehe, det var visst skrivet på ett thailändskt tangentbord med bokstäver utan prickar. Det handlade om löshår.
Jag har inte lyssnat på The Mission på evigheter men så idag hörde jag "Like a child again" och blev helt übernostalgisk. Jag lyssnade på Mission i två omgångar, först när jag gick i trean på gymnasiet och var tillsammans med J och bråkade typ varenda dag och så, haha, brevväxlade jag med Mikael. Sen när jag pluggade filmvetenskap och hängde på Kåren varenda onsdag och hittade på bus med Anders och Jesper. Aaaah, det var tider det. Fast jag saknar inte bakfyllorna särskilt, de var lite för många och för... kraftiga. Nu måste jag gräva fram min Mission-samling och poppa!
Vi har drabbats av spelmani på jobbet. Så fort vi har en minut över så spelar vi spel. Marion är en hävert på Pacman och igår stod jag bredvid henne när hon spelade. Shiiiit vad det gick undan! Jag blev helt apstressad och stod till slut och skrek "Spring Marion, spring!". Sen hittade Kristoffer nåt rymdspel där man svischade runt i rymden och samlade på sig olika vapen som man sköt ner sina motståndare med. Ett av vapnen såg ut som en rosa lasersnopp som liksom högg sig fast så det såg ut som man ollade sina fiender till döds. Det såg så jävla sjukt ut, jag garvade så hårt att jag höll på att pinka ner mig.
Har fastnat på nån spelsajt som Marion och Ingegerd lurade in mig på. I natt satt jag och lirade Tetris till klockan var två. Gud så dålig jag är, jag måste vara sämst i Sverige på Tetris! Jag kan liksom inte tänka, och så blir jag helt stressad och trycker hejvilt på alla knappar. Körde lite i kväll och till och med Kristoffer vågade sig på ett "You suck!" utan att jag blev sur. För jag ÄR verkligen helt urusel. Sen hittade jag ett annat spel där man var en gris som skulle rädda en sheriff genom att hoppa efter pengar och stampa på ormar och grodor. Jag var lika dålig på det, jag fick inte grisen att hoppa och jag snubblade på en groda och dog efter typ 23 sekunder. Så jäääkla värdelös är jag, Kristoffer bara suckade och sa till slut "Nej nu går jag härifrån innan jag säger något dumt och får sparken". Haha. Men jag ska önska mig "Master of movies" i julklapp! Sällskapsspel är mer min melodi, då jädrar anåda ska jag kicka K's magra ass!
Minns ni 80-talsstjärnan Fancy? Jag tyckte han var skitbra och vissa låtar håller än idag. Men hur ser människan ut?? Skitspooky ju! *ryser* Jag blir nästan lite skraj. Och den där spejsiga jackan gör ju inte saken ett dugg bättre.
Veckans one-hit-wonder från 80-talet blir Nolan Thomas och "Yo little brother". Den var med på Bagen minns jag och var en stor hit i min klass. Alla tyckte att ungarna i videon var typ ascoola *asg*
Marion och jag spånade lite om framtiden och kom fram till att vi kanske borde marknadsföra oss lite på jobbet eftersom vi är ganska okända och anonyma (ja inte just på vår avdelning, där syns och hörs vi så det räcker till och blir över).
Marion: Vi kanske skulle göra en drive nästa år, en "Marion och Sara-kampanj". Frågan är bara var man börjar och hur. Jag: Man kan börja med att inte bli så jävla packad på personalfesten.. - Ja! Och inte åka hem klockan nio på kvällen, det är liksom inte så smart om man vill synas. - Nä, och inte tvinga nån stackars människa att cykla runt halva länet med en på pakethållaren. - Vi får sätta en gräns, bara EN drink på förfesten. - Hrm...mja... - Och vara skittrevliga mot alla - Men jag ÄR skittrevlig, det var jag i år med, det är bara att jag inte minns vilka jag är trevlig mot...
Jag och Ingegerd följer slaviskt Bonde söker fru. Jag tittar för en orsak och en orsak only - hästbonden! Jag vet att det är lönlöst men vafan, jag skulle bli en så bra hästbondmora *tjuter* Vilket slöseri.. Nu har vi blivit så involverade i serien att vi har favoriter bland böndernas uppvaktare. Igår skulle jag visa Marion vilken min favorit hos hästbonden är - han med de vackra ögonen. Marion kastade ett halvt getöga på honom och konstaterade raskt "Jamen det är väl klart, en typisk Sara-kille". WHAT?? En homosexuell norrlänning - skulle det vara en typisk Sara-kille? Nåja, det skulle ju i så fall förklara ett och annat gällande mitt civilstånd.. Helt klart är i alla fall att vi har olika anledningar till varför vi tittar på serien. Jag spanar in hästbonden, Ingegerd kikar på hästbondens kavaljerer och Marion suktar efter hästbondens hästbuss! Känns som vi har ungefär lika stora utsikter alla tre att få vad vi vill ha.
Svisch så rusade dagen iväg och det blev kolsvart igen. Jag är så kräktrött på regn och rusk nu att det inte är sant. Det har ju fan regnat i flera veckor! *klagar* Nåja, lite gladmusik går ju alltid att trösta sig med.
Jag hade en liten crush på dessa ecstasy motherfuckers i början av 90-talet
Vesslerara Howard Jones kan man ju inte låta bli att gilla. Det här är väl definitionen av en gladlåt?
Veckans one-hit-wonder från 80-talet kan vara en av världens bästa låtar. Desireless med "Voyage voyage". Den inkapslar liksom hela essensen av det som var snyggast och bäst på 80-talet. Och för den som undrar så är det den här frisyren jag försöker odla. Det går inte så bra, jag måste köpa mig en plattång tror jag.. Men skorna, rocken och polon har jag fixat!
Jag är inte mycket för reklam-tv men måste medge att Familjen Dafgård har lyckats två gånger om. Först killen med kamasutra-boken och sen den här
Jag gillar hur pappan liksom störtar fram och verkligen bara SMÄLLER igen dörren. Och sen peeeetar i maten, haha. Det är tur att man själv aldrig kommer bli tonårsförälder och vara tvungen att komma på såna kreativa lösningar.
Idag när jag var hos tandläkaren upptäckte jag att i taket satt det en stor bild på en massa grönsaker och frukter! Det är vad man får ligga och kolla på liksom. Vad är det för stil? Inte nog med att de är sjukt bra på att ta betalt för att åsamka smärta och komma med förmaningar - inte ens trevlig underhållning kan de bjuda på under tiden. Eller är det som någon slags uppläxning som man får glo på potatisar, tomater, majs och nötter? "Jahaja, om du ätit lite mer sånt här i stället för en massa snask så hade du kanske sluppit ligga där du ligger nu" ungefär. Fast jag tordes inte börja krångla och fråga, för då kanske tandhygienisten tagit ett extra varv med tandtråden och dessutom tagit extra betalt för det. Hövvaligen!
Shit, nu höll både jag och Kristoffer på att skita ner oss. K var uppe på kulturen och grejade lite och jag hade inget att göra så jag gick upp och snackade lite skit med honom (läs: diskuterade Falcon Crest...). När jag står där och pratar så ser jag hur klockan på väggen bakom K får spelet och visarna börjar skena runt. Jag kom helt av mig och utbrast "Men Kristoffer, kolla på den där klockan!". Vi stod och kollade på den galna klockan och undrade vad fan det var som pågick. Då ser jag hur klockan på väggen mittemot börjar göra samma sak! Spoooky! Vi blev helt nervösa och rädda och trodde det var nån jävla twilight zone vi befann oss i. Efter en stund stannar den ena klockan och börjar gå normalt - på rätt klockslag! Efter ytterligare en stund gör den andra klockan likadant, saktar ner och går normalt på rätt klockslag. Då tyckte inte jag det var så roligt längre att vara på kulturen så jag gick ner... Det spökar i borgen, det har vi konstaterat ett antal gånger! Självställande klockor är ett otyg.
Men... hur gick detta till?? Hur lyckas man kliva ur en bil rätt ner i en grop med kokande vatten? Det måste ju vara en skitstor grop eftersom hon dråsade i och dog. Hur kan man inte märka att det inte finns någon mark? Vi har suttit på jobbet och klurat och klurat hur människan bar sig åt när hon klev ur bilen men inte riktigt kommit på hur hon gjorde. Nu står det visserligen inget om någon eventuell promillehalt så hon kanske liksom ramlade ur bilen.
Alltså, jag undrar om inte "Färjan" är det mest pinsamma tv-programmet sedan "Tutti Fruttis" dagar. Ni vet det där hemska lekprogrammet där Bruno Wintzell lallade runt bland en massa brudar som visade tuttarna. Fröken Mandarin kom f ö från E-tuna, det är vi alla väldigt stolta över :) Hursom, "Färjan" är ju pinsamheter på riktigt liksom. Jag fixar bara inte att titta, jag sitter mest och håller för ögonen och säger "nejmen åh!" hela tiden. Det bara kryper i hela kroppen på mig, hua. Kollade en kort stund idag på jobbet medan jag åt, men jag fixade bara 10 minuter sen höll jag på att krevera. För Kristoffer var det premiär, han satt kvar och tittade medan jag gick därifrån. Tog ca 7 minuter, sen ringde han och tjöt "Men det är ju så piiiiinsamt!". Told you so..
Hahahahahahahaaaa, undrar om Hans har lite för lite att göra om dagarna? Föra diagram över chokladbitar liksom. *asg* Har de ingen PRO-förening i Skivarp som han kan engagera sig i i stället? Ordnar de inga bussresor till Ullared eller nåt? Vadsomhelst måste väl vara bättre än att sitta och fundilera på (och dessutom bli mäkta upprörd över) After Eight? Gode Gud, jag vill verkligen inte bli gammal...
Här är en tävling jag skulle kunna vinna, lätt! Äntligen, jag visste väl att min röra skulle komma till nytta någon gång. Synd bara att jag var lite halvduktig och åkte och pantade igår. Tyvärr har de ju slutat med fyrakronorsflaskor så det blir ju bara tvåkronors numera. Lika mycket space men hälften så mycket betalt. Inte helt okej tycker jag. Jag fick bara ihop 160 spänn den här gången vilket jag tyckte var oerhört dålig utdelning. Men vid närmare eftertanke är det 80 flaskor... Och då har jag minst lika mycket kvar. Men resten måste jag trolla bort på något vis eftersom de står i vägen i förrådet. Måste ha ut vinterdäcken.. De där däckbytena är rätt bra faktiskt, jag vill minnas att det var i samband med att sommardäcken skulle grävas fram som jag asade fram den där extrema mängden tomflaskor i våras.
Det är ingen ordning på nånting just nu, jag har ett litet tekniskt förfall i hemmet och kan inte surfa och följaktligen inte blogga så flitigt heller (nej, jag bloggar inte enbart på arbetstid. FAKTISKT!). Trött som skam är jag hela tiden så det blir inga partylåtar i frodisbloggen idag. Vi kör lite tryckare, det är fan vad jag orkar med för närvarande.
Först ut blir "Everytime" från 1986 med tyska gruppen Freiheit. Dom hette Münchener Freiheit först men bytte namn sen vad jag förstått. Den här låten är så extremt förknippad med en person och det är min gamla flamma Jocke P som jag var helt toookkär i när jag gick i åttan. Helt sinnessjukt, det var verkligen stalker-varning på mig då. *skäms*
När jag gick i gymnasiet var det under en period Royal som gällde när man skulle ut och stuffa. Dj var Kenta och han avslutade alltid med Art of Noises "Moments in love"
En superfavorit i kategorin "One-hit-wonder-tryckare från 80-talet" är Fiction Factorys "Feels like heaven". Underskattad och bortglömd låt.
Nej nu är inte Frodisfamiljen i bästa form precis. Partyvalpen är magsjuk, jag har haft huvudvärk i två dygn är helt galet trött hela tiden och storhunden verkar ha ont i benet. Dessutom har han ett sår i ansiktet (partyvalpens verk). *suck* Lika bra att skicka oss på nödslakt alla tre.
Jäklar vilken slö helg jag haft! Har varit helt ledig i fyra dagar och inte haft ett skit inplanerat. Dagarna har fyllts med hundpromenader och "Mot alla vindar", jag betade av hela boxen och den var ju skitbra precis som jag mindes. Hur tråkigt på en skala var det att börja jobba igen idag.. Jag vill bli hemma fru. Synd bara att det kostar att leva. Får ta och vinna de där miljonerna på något, typ Triss eller Lotto eller trav.