frodis

Man hoppar ju lite högt när norska polisen släpper en bild på en misstänkt massmördare och vedebörande ser ut som ens ex-svåger. Nåja, SÅ jävla lika är dom inte, men tillräckligt. Hua.

Man dör verkligen inte av att behöva spendera en söndag i dom här småtrollens sällskap...

I tisdags var det dags för blixtvisit i E-tuna för att träffa Annelie ett par timmar. Vi började med att gå och äta på nåt thaiställe. Jävlar vad gott det var! Värsta skogshuggarportionerna fick man dessutom. Så för den som vill äta bra i Tuna rekommenderar jag stället på hörnet på Fristadstorget, ner mot bargatan, ungefär där Optiker Gryding huserade för sådär 20 år sedan... Sen gick vi och satte oss på något annat ställe på bargatan och tog en öl. Pratade och skrattade hejdlöst och konstaterade att vi båda två i detalj minns Annelies 17-årsdag. Seriöst, har vi verkligen inget bättre att spara på hårddisken, hahaha. Kul som attan var det i alla fall, jag var helt slut efter allt skrattande och varm i själen när jag åkte hem.

Igår blev det en trivsam kväll med Marion. Vi började med att äta på O'Learys och snickesnackade en massa såklart. Sen traskade vi till Strömpis för att se stand up med Jonas Gardell. Standupen började redan när vi stod i kön och Kristoffer ringde och berättade om hur han fått besök av polisen när han stod och stekte hamburgare iklädd boxershorts från ÖoB och fått hjälpa poliserna med att klättra in på grannens balkong och allt vad det nu var. Saker man inte säger i telefon så jätteofta: "Men var han död då?". Vilken cirkus.



Jonas var bra som vanligt, även om det inte var något nytt material han körde. Jag hade hört allt förr, men jag har ju också sett alla hans turnéer sedan -93 så.. Det går inte att komma med gammal skåpmat då, jag kommer ju som bekant ihåg aaaallt... till och med Annelies 17-årsdag.. Hursom, det var trevligt ändå! Efter Jonas hängde vi på Strömpis ett tag och kollade lite på folk och hade oss. När discot satte igång blev det underhållning på hög nivå. 80-talsmusik en halvtimme - inte en jävel dansade. Linda Bengtzing - folk börjar skrika som gastar och några brudar for upp som skjutna ur en kanon på dansgolvet. Sen kom det två killar tassandes också, och jag sa till Marion att "jag ser på den där snubben att han kommer börja bugga". Nu hade jag inte riktigt rätt, hans kompis i keps och gredelin knäppkofta var först ut med att bugga loss. Och SOM han gjorde det! Han högg tag i en tjej i skyhöga klackar och gjorde världens moves. Snurrade bruden med ena handen och hade andra handen på höften och gjorde hoppsasteg och hade sig. Marion och jag skrattade så vi tjöt, det var så galet otippat! Hans kompis ville bugga med klack-brudens kompis, som försökte backa undan lite diskret men då hamnade fast i ett hörn mellan två bord och inte kunde fly :) Buggkungen visade sig vara mäkta poppis, huxflux kom det en annan tjej och bara trängde sig och puttade undan klack-bruden och tyckte att "nu är det min tur" och så fick hon dansa, medan klack-bruden fick gå och sätta sig helt själv på kanten. Då garvade vi ännu mer. Galet underhållande!
När Pernilla och jag var ute för två veckor sedan gjorde hon mig uppmärksam på att sommarmodet för killar är rutig skjorta. Det var inget jag tänkt på men när hon sagt det så såg jag bara rutiga skjortor var jag än vände mig. Så jäkla sjukt, det var som att man hamnat på Akademibokhandelns kollegieblockavdelning. Nu var jag tvungen att göra Marion uppmärksam på att alla killar har rutig skjorta. "Har dom?" sa hon, för att 18 sekunder senare utbrista "Jamen det HAR dom ju!!". Vill man vara extra ambitiös ser man till att matcha kalsongerna med skjortan...

Jag blir lite impad, så himla genomtänkt! :)  Själv orkar jag möjligen färgmatcha bh och trosor, men det är knappt det ens en gång.
Det var en lugn och städad, men jättetrevlig, kväll och jag var hemma redan till midnatt. Rätt skönt faktiskt. Skönt att vara pigg idag också.

Jisses vad första veckan på semestern var fartfylld! Jag var ju rastlös efter två dagar, men då dök Pernilla upp som en räddande ängel och vi gick ut en sväng. Vi har inte träffats på eeevigheter så det var jättetrevligt! I fredags åkte jag med Elisabeth till Putte i Parken-festivalen. Elisabeth var on duty och skulle recensera så vi var väldigt städade och seriösa. Inget flams och trams, vi häppade inte ens! Men det gick bra ändå. Vi började med att se Veronica Maggio.



Jag ska inte påstå att jag är särskilt inlyssnad på henne, jag är inget fan direkt och gillar väl egentligen bara någon enstaka låt, men jag tycker hon skötte sig bra. Proffsigt och engagerat. Efter det blev det en lång väntan, där jag passade på att äta mat och så satt vi en stund i öltältet och babblade med folk. Sen spelade Manic Street Preachers.

 

Jag har inte lyssnat på Manics på skitlänge och jag ska inte säga att jag är särskilt inlyssnad på dom heller, jag har nån skiva och jag har gillat det jag hört typ. Men jävlar vad bra dom var! Och vilken pipa snubben har! 

Ujujuj. Efteråt hade jag lite samma känsla som när jag såg Håkan Hellström första gången live för 11 år sedan - helt manglad och ville bara hem och lyssna på mer mer meeeeer. Åh så bra det var! Eftersom det var PiP så regnade det naturligtvis.

Man blir så jävla snygg i håret av att gå på konsert i regn..

Jag HADE ju kunnat köpa en regnkappa för.. 21 spänn..

 

Men.. varför 21?? Varför inte 20 spänn jämnt? Hade dom übermycket växel dom ville bli av med? Hursom, efter manglingen från Manics var vi tvungna att samla lite kraft och energi inför nästa drabbning.



Vissa köper öl när de är på festival, andra köper en låda godis. 20 spänn (inte 21!), värsta fyndet. Hemskt opraktiskt att kånka runt på insåg jag efter 4 minuter. Det blev ytterligare lite väntan, där vi fick utstå en halvtimme med ett hårdrocksband som hette Graveyard. Det hade jag klarat mig utan.. Men sen blev det bra! Då var det nämligen dags för Ola och hans poporkester!

Den vinröda läderoverallen är klart bättre än leopardjumpsuiten han hade på sig senast. Kudos där!

The Ark är ju oförmögna att göra en dålig spelning, men om man ska vara lite kritisk så tyckte jag det kändes lite samma lika som förra årets PiP-spelning. Lite likt spelningen i E-tuna i våras också. Men vafan, Ola Salo är Ola Salo, inte mycket att klaga på liksom.

 

Naaaaw.. Manlove..



Som avslutning blev det naturligtvis guld. Ola hade blingat till overallen lite med en fjäderskrud. Och som le grand finale blev det guldkonfetti!



Man ska ALLTID ha guldkonfetti i håret när man varit på konsert!



Det blev en jävligt sen kväll, jag kom inte i säng förrän vid tretiden. Sen var det bara att sova så mycket som möjligt, vakna, grunda med spagetti och köttfärssås och sen på kvällen ge sig av på "spritpeppfest" hos Jenny. Ett nytt koncept för mig, och med nytt folk men jag har förstått att jag gjorde bra ifrån mig :) Tar man med sig en flaska sprit och gör drinkar som smakar päronsplitt så kan man inte misslyckas. Det blev en helt bisarr kväll som vanligt, men väldigt rolig! Dansade så svetten sprutade och fick en våldsam träningsvärk.

Pjuh! Efter det har jag mest tagit det lugnt. Semesterbokhögen har minskat med tre böcker också, så jag har varit riktigt flitig! Det enda jag inte gjort är väl att gå till gymet.. Jaja, det är väl så det ska vara när man har semester. Mañana, mañana.

Jamen nog har jag förberett mig för semester även i år?

Skulle räckt med den understa klunsen på 900 sidor. Var ändå förutseende nog att ta den i pocket, för att inte riskera att bryta näsbenet om jag skulle somna när jag läser den. Sen ska väl världens segaste bokcirkel ha en träff också. En gång varannan sommar - det är inte som att vi ger Oprah någon match precis!  

Winter's bone - riktigt riktigt bra. Jämmer och elände och skitbra skådisar och scenografi. Inte någon munter historia direkt, hujedamig.
The American - världens bästa musikvideoregissör klarade ju steget över till spelfilm galant med Control. Kanske för att det var rena hemmaplan med svartvitt foto och en musikstory. Nu gick det betydligt sämre. Astråkig film, det hände inte ett skit. Actionrulle utan action. Det hörs ju att det inte kan bli bra. 
Medan åren går - här hände det iofs inte heller ett skit, men det var det väl ingen som förväntade sig heller. Mike Leigh gör ju inte direkt några fartfyllda filmer med snabba klipp och bomber och granater och biljakter. Det är precis som vanligt när Mike Leigh får bestämma - långsamt, pratigt och med utmärkta skådisar.

Det är nödvändigtvis inte en bra idé att göra glass av godis. Det här är ett sådant exempel. Hyfsad glass men den stora KitKat-stången i mitten stör. Den blir helt enkelt inte bra i fryst format, seg och smaklös. Betyget blir därefter, en fyra.

Det här däremot var en mycket lyckad fusion! Kruxet med mint i glass är att det lätt blir tandkrämssmak på det hela. Det har man lyckats undvika här, det smakar bara gott. Mycket gott till och med! En åtta.

Är man gammal och pryd om man tycker den här skjortan är i minsta laget?

Igår spelade Royal Republic på Kåren. Det var ju då inte igår man var på Kåren, det kändes som att vara tillbaka på brottsplatsen :) En del var omgjort men det mesta såg ut ungefär som tidigare tycker jag nog. Först var det två andra band som spelade och då passade jag på att dricka öl. Sol-öl, det var ju inte heller igår! So 90's. Men sen kickade Royal igång och då var det fullt ös.



Jordens drag var det och jag lyckades spilla ut en surbruds öl. Seriöst, väljer man att stå bland hundra hoppande människor när Royal Republic spelar "Full steam spacemachine" så får man nästan räkna med det. Det var inte Kammarorkestern vi lyssnade på. Jag blev så jävla trött på hennes gnäll och tjat och sura uppsyn så jag gick och köpte en ny öl som jag tryckte i näven på henne och sen gick jag och ställde mig på ett annat ställe. Käring.

Adam Grahn är inte bara snygg, han är rena ståupp-komikern mellan varven. Sjukt charmig kille!

Dom andra gossarna är rätt rara dom med.

Skitbra konsert, men oförtjänt lite publik tycker jag. Idag har jag varit lomhörd på ena örat (efter att ha stått bredvid en högtalare) och nacken värker. Men hey, det var bara väntat. Och som jag brukar säga - det var det värt!

Igår stack Elisabeth och jag till E-tuna för att säga tack och adjö till The Ark. För att inte vara helt lost i hemmahooden hade jag kollat med mamma var konsertlokalen låg på ett ungefär (sjukt opoppigt att behöva göra det, men vafan..), och precis innan avfärd ringde jag för att få en lite mer utförlig vägbeskrivning. Nu var båda päronen involverade och det var ju som att konsultera Piff och Puff, jeeez. Pratar med pappa - då står mamma och sufflerar i bakgrunden. "Men får jag prata med morsan då" säger jag - då står pappa och sufflerar i bakgrunden. Bäst är när dom börjar surra med varandra och är helt oense. En har inget lokalsinne, en har lokalsinne men är typ världens sämsta på att förklara. Jaja, vi kom fram utan minsta mankemang och i god tid. Vi var lite hungriga men eftersom det blåste storm och regnade orkade vi inte leta efter något matställe utan chansade på att de skulle ha något ätbart inne på Lokomotivet. Det hade dom..



Den absolut mest patetiska pizzaslice jag sett i hela mitt liv. "Vad.. är det på..?" undrade Elisabeth. Jo det ska jag tala om! Lite tomatpuré, lite ost och några strimlor rödlök. That's it folks! 60 pix, som hittat.. Dessutom var den fisljummen och stenhård i ena kanten. Ocker! Rödvin serverades som synes i flashig plastmugg. Det kändes som vi var på festival. Nåja, nu var vi ju inte där för att äta gourmetmat utan för att titta på världens bästa Ola och hans eminenta poporkester!

Det är nog bara Ola Salo som kommer undan med att bära leopardmönstrad jumpsuit. Faktiskt.

En man med en gitarr - ibland är det allt man behöver!



Special appearence av Henric de la Cour från Yvonne, som körde lite duett med Ola under "It takes a fool to remain sane". Det var lite otippat! Och skoj, det var ju inte igår man såg honom liksom.



Naaaw, men nusse då.. <3

Sedvanlig allsång till "Calleth you, cometh I" avslutade konserten. Killen bakom mig hade missuppfattat konceptet allsång tror jag. Allsång är vad jag förstått att alla sjunger en och samma (förutbestämd) sång, inte att man brölar random toner helt efter eget huvud. Men han kanske var uppslukad av stämningen så jag förlåter honom!



Tack och hej, The Ark! Vi kommer sakna er!

Ciss hon kan hon! Hitta bling till mig alltså. Fick födelsedagspaket häromdagen, innehållande örhängen och halsband. Me like! Som vanligt hittar hon helt rätt grejer. Skönt att ha en personal shopper, själv är jag ju så dålig på att köpa just bling. *host harkel*



Och som vanligt invigdes grejerna på konsert, en tradition i det här huset. Mitt favvoarmband som jag fick för något år sedan (och som jag fortfarande får kommentarer om f ö) invigdes på Kent-konsert och halsbandet jag fick för ytterligare något år sedan har varit med på så mycket bus att hälften vore nog. Dom här grejerna fick invigas på The Ark-konsert och av de småfulla brudarna bakom mig att döma fick örhängena godkänt :)

God, chokladig glass. Inte mycket att orda om, en sexa.