Ooooola-la, vi vill ha dig! Och din poporkester!

Igår stack Elisabeth och jag till E-tuna för att säga tack och adjö till The Ark. För att inte vara helt lost i hemmahooden hade jag kollat med mamma var konsertlokalen låg på ett ungefär (sjukt opoppigt att behöva göra det, men vafan..), och precis innan avfärd ringde jag för att få en lite mer utförlig vägbeskrivning. Nu var båda päronen involverade och det var ju som att konsultera Piff och Puff, jeeez. Pratar med pappa - då står mamma och sufflerar i bakgrunden. "Men får jag prata med morsan då" säger jag - då står pappa och sufflerar i bakgrunden. Bäst är när dom börjar surra med varandra och är helt oense. En har inget lokalsinne, en har lokalsinne men är typ världens sämsta på att förklara. Jaja, vi kom fram utan minsta mankemang och i god tid. Vi var lite hungriga men eftersom det blåste storm och regnade orkade vi inte leta efter något matställe utan chansade på att de skulle ha något ätbart inne på Lokomotivet. Det hade dom..



Den absolut mest patetiska pizzaslice jag sett i hela mitt liv. "Vad.. är det på..?" undrade Elisabeth. Jo det ska jag tala om! Lite tomatpuré, lite ost och några strimlor rödlök. That's it folks! 60 pix, som hittat.. Dessutom var den fisljummen och stenhård i ena kanten. Ocker! Rödvin serverades som synes i flashig plastmugg. Det kändes som vi var på festival. Nåja, nu var vi ju inte där för att äta gourmetmat utan för att titta på världens bästa Ola och hans eminenta poporkester!

Det är nog bara Ola Salo som kommer undan med att bära leopardmönstrad jumpsuit. Faktiskt.



En man med en gitarr - ibland är det allt man behöver!



Special appearence av Henric de la Cour från Yvonne, som körde lite duett med Ola under "It takes a fool to remain sane". Det var lite otippat! Och skoj, det var ju inte igår man såg honom liksom.



Naaaw, men nusse då.. <3

Sedvanlig allsång till "Calleth you, cometh I" avslutade konserten. Killen bakom mig hade missuppfattat konceptet allsång tror jag. Allsång är vad jag förstått att alla sjunger en och samma (förutbestämd) sång, inte att man brölar random toner helt efter eget huvud. Men han kanske var uppslukad av stämningen så jag förlåter honom!



Tack och hej, The Ark! Vi kommer sakna er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0