frodis

Jamen hur var det nu, skulle jag verkligen köpa fler halsband? Nä. Men så blev det.

Let's disco motherfuckers!! (Och till mitt försvar var det på rea. Såklart!)

Partyvalpen har varit så duktig i år så hon fick också lite bling i julklapp. Inte någon discokula direkt, men fint ändå.



Storhunden är inte mycket för det här med snofsiga halsband så han får kex i stället. Alla glada och nöjda!

Det är inte alla som klagar över meterdjup snö och tjugo minusgrader. Familjens yngling går helt bananas i det här vädret.

Ja kära värld.. Mycket ska man vara med om. I kväll följde jag med Elisabeth på julkonsert. Hon skulle recensera och jag fick vara "sällskap". Det var Carolas julkonsert... Jag hade missuppfattat det hela och trodde att det skulle vara fler artister med, som typ Cyndee Peters och Christer Sjögren som man kunde fnissa åt. Men igår fick jag förklarat för mig att det BARA skulle vara Carola. I TVÅ TIMMAR! *svimmar och dör* Men då var det för sent att backa ur, så det var bara att samla kraft, ta på sig sin vänaste uppsyn och traska iväg.

Det första som mötte oss var något slags offeraltare. Gissningsvis hugger Carola huvudet av ogudaktiga och homosexuella här...

Sen satte hela spektaklet igång. Det var verkligen helt förskräckligt. Carola kan sjunga, inte tu tal om det. Vad hon däremot INTE kan är prata. Det blir liksom väckelsemöte över det hela. Efter två-tre låtar höll jag på att kräkas då hon asade upp ett gäng ungar ur publiken som fick sitta i en släde på scenen.

Man rullade in ett stort paket som stod i hörnet och när ungarna suttit tillräckligt länge på släden och sett obekväma ut fick de öppna paketet. Som tack för insatsen fick de godispåse och Carola-bild. *svimmar igen* Sen var det en massa prat om när Carola var i Jerusalem och vi fick lite högläsning ur Lukasevangeliet (eller vad det kan tänkas heta). Då höll jag på att krevera faktiskt, och det beror inte enbart på att jag nästan hade plats nr 666. Carola kan inte prata, hon kan heller inte skriva låttexter. Rimma "varann" med "min syster Susanne" liksom..

  

När frans-micken åker fram - då jävlar blir det åka av! Eller inte.. Det hela avslutades med en jättelång, skrikig gospel-geggamoja som gjorde oss fullständigt lomhörda. Det var heeeemskt! Tiden seeegade sig fram och det kändes som det aldrig tog slut.

När det äntligen var över stapplade vi till O'Learys för en rejäl återhämtning.



Kvällen avslutades med att jag åkte med en taxichaffis som kallade mig lady och körde så jävla fort att man kunde tro att han försökte spränga ljudvallen.

En torsdag utöver det normala får man nog lov att säga! I år har jag och Elisabeth sett BÅDE Europe och Carola. Helt sjukt.. Forhoppningsvis slipper vi göra det igen..

Äntligen tog jag mig tid för lite filmtittande.
An education - rätt bra drama av danska Lone Scherfig som gjort Italienska för nybörjare. Om jag inte minns fel är det den blivande Lisbeth Salander som spelar huvudrollen, Carey Mulligan. Det gör hon bra, men allra bäst är faktiskt Alfred Molina som hennes far.
The disappearence of Alice Creed - kidnapparhistoria som är nästan som ett kammarspel i början. Rätt spännande men tar lite väl många vändningar.
En italiensk familj på gränsen till nervsammanbrott - hahaha, man bara måste ju älska dysfunktionella italienska familjer. Lite allvar men mest roligt. En son ska under en familjemiddag berätta för sin familj att han är gay, men hans bror hinner före och berättar att HAN är gay, varpå pappan får en hjärtattack. Första brorsan kan ju då inte komma ut eftersom farsan förmodlligen skulle dö på kuppen. Galet kul när gaypolarna oanmälda kommer och hälsar på. 
Cemetry Junction - en komedi som inte är rolig får väl ändå anses som ett misslyckande. Det var mest bara deprimerande tyckte jag. En stor besvikelse då det är Ricky Gervais och Stephen Merchant som är upphovsmän.

Idag var det dags för det årliga psykbrytet

- att trassla i ordning ljusgardinen. Samma visa varje år, jag står och svär och förbannar mig själv för att jag inte lindat upp den lite fint utan bara knövlat ihop skiten och kastat in i klädkammaren. Men efter min städbonanza i förrådet härom veckan kändes det här som en baggis faktiskt. Det blir dock sista säsongen för den här belysningen för det är några lampor som inte funkar. Nästa år får det bli något nytt, spektakulärt tror jag bestämt!

Jag har på skoj ondgjort mig över att Marion har en hel poporkester som mobilsignal, men jag har inte tänkt bränna ner hennes hus för det... Hahahaha, folk är ju inte kloka. Som konstaterats tidigare, vid ett flertal tillfällen..

Hrmmmm.... Jag har fått höra att mitt stökiga förråd är ångestframkallande.. Nåja, nu ser det ut såhär:

Vilken skillnad va? Man kan ju se golvet! Jag behöver inte ens rita en pil för att man ska kunna se elementet. Okej, det är inte "städat" i ordets absoluta bemärkelse kanske, men nog fan är det skillnad i alla fall. Härnäst på tur är att slänga den döda krukväxten eftersom den tydligen är det mest provocerande i röran. Av någon anledning.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här. Att karln är ett arsel råder det ju ingen tvekan om, men jag tycker det var skickligt att lyckas dölja det så länge. Men stackars fruarna, vilken chock. Man kanske skulle ta och googla sig själv för säkerhets skull? Törs man det? Egentligen? Tänk om det dyker upp en massa knas man ställt till med på fyllan! Vem vet, jag kanske råkat gifta mig med en doktorand från Cypern eller något annat tok jag inte minns. Det kanske dyker upp någon här snart och knackar på dörren och gör anspråk på min lägenhet. Det skulle se ut det! "Huh? Och vem fan är DU då?!"



 

Vill man så att säga klättra på karriärstegen kan man ju hänga med den här snubben på jobbet en dag...

 

Själv kan jag knappt titta...