Annandagshockey
Julen flöt på utan större mankemang, precis som vanligt. Precis som vanligt åkte jag till Torshälla på julafton, och precis som vanligt åt vi mat, kollade på Karl-Bertil, snackade skit och så avslutade jag och mamma traditionsenligt med att spela Alfapet, till tonerna av Beatles. Så som jultraditionen påbjuder!
Jag åkte hem igen på juldagen och sov mest hela dagen. Igår var tanken att jag skulle ge mig ut på mellandagsrea och uppgradera mig på mobilfronten. Om jag orkade? Men i helvete heller, inte när det finns nätshopping! Som vanligt var jag hejdlöst konsumentmedveten. Jag messade Ebba tre gånger och frågade "funkar den här tror du?", och efter att ha fått hennes godkännande tryckte jag på "Köp". Easy peasy. Nu ska tant bli med iPhone förstår ni! Jomen det är ju snart 2015, även jag måste ju hänga med lite.
Igår var det hockey! Elisabeth och jag hade fått platserna bredvid hemmaklacken och det var trevligt. Mycket ramsor och hejande och en spännande, bra match. Nu har Örebro vunnit ALLA matcher jag varit på. Jag börjar fundera lite på vilket arvode jag ska ta :) Efteråt tog vi ett par cider på Pitchers och babblade.
So far rockar jullovet!
The end of an era - igen
I fredags jobbade jag min sista dag på jobbet. Jag har tagit ut lite ledig över jul och nyår, och sen är jag arbetslös. Det känns väl sådär. Det kändes dock helt okej att sluta på jobbet. Det var en projektanställning året ut, det har varit förutsättningarna från början och det har jag varit inställd på. Vänner och bekanta har kommit med hurtiga tillrop om att "jamen det kan ju förlängas, sånt vet man aldrig" och liknande, men det har jag avfärdat. Det är onödigt att gå och hoppas liksom. Nu är jag färdig med det här, nu har jag jobbat klart med taltidningar. Det blev ju ett halvt avslut i somras när jag slutade mitt förra jobb, men då var det slut med inläsningsbiten. Nu är det finito punkt slut. Vad jag ska göra sen har jag ingen aning om men jag känner mig inte tokstressad än. Det ordnar sig på ett eller annat vis, jag är ju varken outbildad eller dum i huvudet.
Det blev i alla fall en trevlig sista dag! Jag fick både tårta och present. Tårtan var jättegod, jag hade önskat något med choklad och chefen tog mig på orden :) Någon present hade jag verkligen inte förväntat mig efter den korta tid jag jobbat, men kollegorna chockade mig med ett presentkort på Ticnet! Shit vilken överraskning! Dom har på något vis snappat upp att jag älskar att gå på konsert :) Jag blev superduperglad, någon bättre present hade de nästan inte kunnat hitta på. Sen kom världens gulligaste vaktmästare Eva och gav mig två trisslotter och en blomcheck också. Alla jobb skulle ha en vaktis-Eva, som Elisabeth så klokt konstaterade. Världens raraste, vaktis-Eva lär nog vara den mest omtyckta anställda i hela koncernen.
Nu har jag jullov! Jag är ju faktiskt ledig eftersom min anställning inte går ut förrän vid årsskiftet. Jag har inte varit julledig sedan jag gick i skolan. Vet inte hur många jular jag jobbat annandagen och mellandagarna och allt vad det nu är. Det är nog lättare att räkna antal jular jag INTE jobbat så... Det har känts en smula motigt när alla andra ba "Hejdå jobbet, nu ses vi inte förrän den 7 januari" och så sitter man där natten till julafton och läser in radio- och tv-program tills man storknar. Men nu har jag jullov som nästan alla andra! Jag hade tänk fixa lite här hemma, kanske måla lite och piffa. Får väl se hur det blir med den saken, jag hamnar väl på rygg i soffan med laptopen på magen som vanligt.
Håkanbio
I måndags var Elisabeth och jag och såg filmen om världens bästa Hååååkans konsert på Ullevi i somras. Det var mer en dokumentär, det var inte konserten från start till mål utan låtar varvades med prat av Håkan, fansen, gästartisterna, musikerna etc. Det var kul, men jag hade önskat liiite mer musik och lite mindre prat. En av gästartisterna var Adam Lundgren som spelade Håkans alter ego i "Känn ingen sorg". Men gah, vilken charmig kille! Jag blev helt kär. Sjukt begåvad är han ju också, förutom att skådespela kan han sjunga och spela gitarr. Själv kan jag inte en enda av dom sakerna. Hursom, Håkan var ju som vanligt alldeles underbar både på scen och bakom. Som en 70+-dam i publiken sa - "Hur kan man inte gilla honom?"
Souvenirer
Ingen konsertresa är komplett utan en band-tisha och en elefant av något slag!
Elefantutbudet i Köpenhamn var över förväntan, jag fick med mig 6 stycken hem.
Danskalas med Andy å Vince
Det där ovädret blev det ju verkligen inget av, i alla fall inte i mina trakter. Jag tog bilen till Stockholm i onsdags kväll och sov över hos Jenny och Niklas. Åkte bara fel en gång men med telefonsupport från Jenny gick det bra. I torsdags morse bar det av mot Köpenhamn! När vi kom fram regnade det, och när vi satt i taxin till hotellet öööösregnade det så det kändes lite sådär. Men faktiskt slutade det när vi var framme vid hotellet. Vi var tidiga och kunde inte få vårat rum än, så vi lämnade väskorna i deras bagagerum och gick ut på stan. Planen var att gå på julmarknad på Tivoli, men där hade de inte öppnat än så vi tog en kort runda på Ströget först.
Julmarknaden i sig var väl sådär. Jag är ju inte så förtjust i julpynt och det och mat var väl ungefär det som erbjöds. Det erbjöds å andra sidan i helt massiva mängder så det fanns en del att se. Och Tivoli var väldigt fint utsmyckat!
Första affären vi gick in i var en butik med fint designpynt, där Jenny tappade en julgranskula i golvet så den gick i tusen bitar. "Den fastnade i vanten!" förklarade hon när hon bad om ursäkt. "Det er okej" sa butiksinnehavaren med en suck. Man skulle kunna tro att de haft med klåfingriga turister att göra förr, hahaha.
Vi hittade inte så mycket att shoppa på julmarknaden så vi gick tillbaka till Ströget för lunchöl och mat på The Irish Rover. Sen gick vi till varuhuset Ilum. De hade en väldigt fin entré och jag trodde det var såna där automatiska dörrar (som jag inte kommer på vad de heter, såna där som åker upp när man ska gå in), så jag ställde mig och väntade men inget hände trots att jag tog ett steg tillbaka och sen fram igen. Sen såg jag handtaget som satt en bit bort och fattade att man visst var tvungen att öppna för egen maskin. Mjaha, stå och glo som en idiot liksom. Sesam öppna dig funkade visst inte... Jag handlade faktiskt ett litet julpynt, en elefant såklart.
Även på Ströget hade de en liten julmarknad och där träffade jag självaste jultomten!!
Jultomteselfie - det ni!
Sen skulle vi gå till hotellet och checka in på riktigt och då började det ösregna iskallt regn. Vi var helt dyngsura när vi kom fram. Hotellet var ett hostel och man kan väl säga att vi höjde medelåldern en smula. Men vi hade bokat eget rum med eget badrum så vi skulle inte direkt hänga med di yngre. Rummet var rent och fräscht men liiiitet. Och med våningssäng!
Vi var rätt trötta efter den tidiga uppstigningen så vi tog en tupplur en timme. Sen var det bara att svida om, kleta på allt smink i hela världen, blinga sig som en julgran (en vanlig utekväll med Frodis m a o) och dra ut. Jag hade gjort lite research (jamen är man reseledar-Hitler så är man) för att vi skulle slippa vimsa runt i evigheter och vela var vi skulle äta, och sett att restaurangen tvärs över gatan fått bra omdömen så den tog vi. Jättetrevligt ställe, ett riktigt värdshus kändes det som, med supergod mat. Vi åt plankstek, som jag inte ätit sedan man kunde få det för 29 spänn på Crazys våren -94. Den planksteken var väl stuvbitar från nåt billigt Tjernobyl-kött kan jag tro. Det var liiiite skillnad på planksteken som serverades på Restaurang Puk.
(det är kryddsmör som ligger på köttet) Det var SÅ gott! Vi åt tills vi höll på att spricka. Man blir ju så jäkla mätt av potatismos. Rekommenderas! Det verkar vara en poppis restaurang för alla bord utom vårat var reserverat.
Efter maten gick vi till gaybaren Oscars en gata bort. Där ställde vi till med viss oreda då vi beställde cocktails. Vi tänkte fira till det lite, vi skulle ju på konsert för sjutton. Dom hade ingen jättestor drinkmeny men en White russian är ju aldrig fel, så en sån beställde jag. Jag anade väl lite oro när jag såg att bartendern läste innantill vad som var i en sån (hallå, tre ingredienser!), men den blev god. Jenny beställde deras specialdrink, Oscars cocktail, och då fick vår bartender gå och hämta chefen! Han var så gullig och bad om ursäkt, han var ny på jobbet och visste inte hur man gjorde den drinken utan var tvungen att fråga sin chef. Helt okej tyckte vi, vi hade ingen brådska. Chefen visade och då kom det en till bartender och ville se hur man gjorde, så det var rena bartenderskolan bakom disken, haha. Fin blev den i alla fall, och god också!
Planen var att gå vidare till konsertlokalen och stanna någonstans på vägen dit för att ta en öl. Vi visste ungefär vart vi skulle, men det räcker ju sällan.. Vi gick vilse. Det var en kvinna som såg att vi stod och tittade oss omkring som yra höns, så hon frågade om vi visste vart vi skulle. Vi visste vad gatan hette, men inte riktigt hur man gick dit. Hon började förklara, sen ba "äh, följ mig!" och så gjorde hon oss sällis och ledde vägen. Jättesnällt! Vi gick och gick och gick och jag började tro att hon skulle lura iväg oss och mörda oss. Efter en lång promenad var hon framme dit hon skulle och vi fick en beskrivning på hur vi skulle gå. Tack tack sa vi, glömde vad hon sa och vimsade vidare. Men vid det laget var det en hel del folk som rörde sig åt det vi trodde var rätt håll så vi följde med strömmen och kom rätt. Pjuh!
Det var ett förband som spelade, Shelter hette dom. Jag hade aldrig hört talas om dom men de var riktigt bra faktiskt. Jag vet att man inte ska bry sig om hur folk ser ut, men det gick inte att låta bli här. Det lät så rätt men såg så fel ut. De såg ut som en parodi på en 80-talsgrupp. Sångaren påminde om Edina i "Helt hysteriskt", det blev liksom lite för mycket. Tomteluvorna till sista låten var ju pricken över i.
Men som sagt, dom var bra! Sångaren var dessutom helskön och rolig med massor av självdistans.
Sen var det dags för Erasure! Dom rivstartade med "Oh l'amour", följt av "Star".
Andy Bell i sin finaste glitter-outfit. De rev av hit efter hit och vi dansade som galningar. Herregud som vi dansade! De körde några låtar från nya albumet, sen var det bara gamla låtar från 86-94. Precis de låtarna man vill höra! "Always" och "Ship of fools" var de enda lugna låtarna vad jag kan minnas, sen var det upptempo och dansparty för hela slanten. När de körde "Love to hate you" och följde upp den med "A little respect" blev jag så exalterad att jag fan höll på att få hjärnblödning. Det var så bra! Det var så braaaaa! Men helvete vad vi svettades. Det var jättevarmt i lokalen och vi dansade som om det inte fanns någon morgondag. Efteråt var vi totalt slut i fötterna. Då skulle vi hitta hem.. Det gick sådär, vi lyckades haffa en taxi efter en stund. Trötta och mörbultade stapplade vi in på hotellet där det var musik och oväsen i baren. Jag sov som vanligt inget vidare. Det var musik i baren, spring i korridorerna och smäll i dörrar. Sen låg Jenny som vanligt och sprattlade så hela våningssängen gungade. Så fort jag rörde mig knarrade det till ett jättehögt, gällt knarr. Gäsp!
Igår började vi med att checka ut och sen leta rätt på ett brunch-ställe. Det fick bli Restaurang & Café Nytorv. Där står snapsglasen och snapsmenyn framme på bordet redan klockan 10 så man har all tid i världen på sig att bli yr i mössan.
Vi skippade snapsen och koncentrerade oss på mat. Mycket bra brunch, lite dyr men god! Latten var däremot galet dyr och inte värt sitt pris hälsar Jenny.
Vi hade tid på oss att gå på stan så vi gick runt på ströget och shoppade. Det var dock inte riktigt samma schwung i steget som dagen innan, tanterna var en smula trötta överallt :)
När vi skulle till Kastrup kände vi oss lite äventyrliga (och snåla) så vi tog tåg i stället för taxi. Så nu har vi gjort det också! Väl på Kastrup fikade vi. Jag köpte sedvanligt wienerbröd med sjokolääääde. Läsk fick man ta själv i ett kylskåp som stod en bit bort. Jag vet inte hur jag tänkte där, men jag fick för mig att det var en öppen kyl utan dörr som det bara var att stoppa in handen i och ta en flaska. Det var det inte blev jag varse när jag boxade näven rätt i kylskåpsdörren... Gubben som satt bredvid både facepalmade och fnissade. Dörrar allltså... Komplicerade grejer det där..
Sjukt bra resa som vanligt, och en fantastiskt bra konsert.
Uppdrag: ta oss hem igen
Jamen jaha... På torsdag morgon ska jag och Jenny åka till Köpenhamn på konsert. Idag var det bombkaos på Arlanda och sen utfärdades stormvarning. *suck* Jag åker upp till Stockholm i morgon kväll för att sova över hos Jenny och Niklas och hade planerat att ta bilen. Jag avskyr ju att köra bil i Stockholm, och i allra högsta grad till ställen i Stockholm jag inte hittar till (vilket är allt utom Globen, typ) men Niklas hade förklarat att det var såååå lätt att hitta till dom - "till och med Jennys mamma hittar och törs köra!". Det såg verkligen inte svårt ut på kartan, det måste jag erkänna. Men så ska det tydligen bli värsta skitvädret... Såklart.. I morgon går det säkert bra, men på fredag skulle det vara storm och då kommer jag vara rätt trött har jag en känsla av, så jag tar tåget i stället. Inte det mest tillförlitliga kommunikationsmedlet när det är skitväder, men jag chansar! *living on the edge* Jag har packat ner en bok att sysselsätta mig med vid eventuellt tågstrul. Vi får väl se om vi öht tar oss hem, eller om stormen skjutsar iväg planet någon helt annanstans.
Det blir inte mycket till 2 Do-lista den här gången. Vi ska bara vara där i 31 timmar och ska inte turista något, det gjorde vi förra gången. Egentligen är det nog bara 2 saker som står på listan:
* Gå på konsert
* Gå på julmarknad på Tivoli
Tja, och sen att ta oss hem igen men det är inte något vi kan påverka precis. Jag gillar inte att inte ha läget under kontroll, så det här annalkande ovädret stör min uppladdning en hel del faktiskt. Men kommer vi väl fram så kommer jag vara helt övertaggad. Gaaah, det ska bli så skoj! Nu dansar vi soldans till "Oh, l'amour!"
Quizqueen på julbaluns
Igår var det julfest på jobbet. Jag velade in i det sista om jag skulle gå eller inte. Jag är ju nygammal på jobbet, arbetsplatsen är gammal men avdelningen är ny. Sen är det ju många av mina gamla kollegor som slutat så jag visste inte om jag skulle känna så många. Visst, många namn kände jag ju igen och är folk man hejar på och pratar med, men det är inte många kvar längre av dom jag umgicks mest med förr. Men så såg jag att Matts anmält sig, och det var faktiskt det som avgjorde saken. Han har alltid varit en favorit och har varit så himla rar och verkligen månat om oss på taltidningen, så jag tyckte det skulle vara superkul att träffa honom igen. Först var det lite mingel och när jag stod där och kände mig lite ensam så dök Matts upp, ropade "Sara!!" och gav mig en stooor kram. Haha, han hade glömt att jag var tillbaka på jobbet och frågade "men jobbar du här nu??". Men alltså, det är väl klart att jag gör - vad skulle jag annars gjort där liksom?? Våldgästat? Haha. Hursom, det var superroligt att prata ikapp lite.
Sist jag var på personalfest med det här jobbet var när jag, Elisabeth och Erik cyklade fel på hemvägen och hamnade på en bondgård *asg* Jag hade väl anat att det inte riktigt gick till så nuförtiden, och när jag under middagen i fredags berättade att jag headbangat på en annan personalfest så jag fick nackspärr (när jag, Elisabeth och Fredrik lekte Europe och jag var Joey Tempest....) så sa de andra "Eeehmm...du kommer nog bli rätt besviken på onsdag...", haha.
Det blev en lugn tillställning och det var skönt, jag hade ingen lust att röja loss. Vi började med att äta buffé och det var såååå gott! Herregud som jag åt. Sen blev det musikquiz! Jag satt nästan och hoppade på stolen, jag var så ivrig. Det var inte så svårt faktiskt. Tyckte JAG i alla fall. Det yngre gardet bara "är du säker på det?" och jag ba "men jaaaaa, det är klart jag är!" :) Och när inte jag var bombsäker så var Stellan det så jag hade på känn att vårat bord stått sig bra i konkurrensen. Jamen kan ni fethaja att det gjorde.. VI VANN! Vi hade ALLA rätt! *high fivar mig själv* Tyvärr fick vi varken pokal eller springa ärevarv. Det var ju lite fjuttigt förstås. Idag har jag och Johanna varit ganska märkvärdiga faktiskt. Åsa försökte förklara att hennes lag fått 11 rätt (av 12) om de inte "skrivit fel" på en fråga. Haha, jojo. Vi bara "men asså, det hade ju inte hjälpt ändå..".
Aaah, det var så gött att vinna! Äntligen få vara lite quizqueen efter sommarens mer eller mindre halvdana insatser.
