Något för Beach 2008?
Var hemma hos morsan och farsan en sväng i helgen och passade på att riva lite i arkiven. Min mor är inte benägen att slänga saker direkt så man kan hitta en del skojigheter från när man var yngre. Däremot kan hon sy trasmattor av precis vad som helst så det gäller att rädda det som räddas kan. Batman-skor inköpta i Eastbourne 1989 är en sak jag sparat, och så hittade jag den här fantastiska kreationen:
Är den inte helt fantastisk? Min fina glamourbaddräkt! Lite Bond-brud från 70-talet så där. Jag gillar verkligen hur överdelen liksom lever sitt eget liv och kuporna står ut helt själva utan stöd :) Då kan ni ju tänka er hur det ser ut när man tar på sig den, det blir rena "Mars attacks". Jodå, jag har använt den. A long time ago in a galaxy far far away. Närmare bestämt... *river fram fotoalbumen och letar* ... Holy crap! Korfu -94. Jisses, det.. var ju ett tag sedan.. Av bilderna att döma var det snapskväll med ett par galna skåningar, då jag skulle ta en genväg och ramlade in genom ett fönster. Jahaja, där ser man.
Men lugn bara lugn, jag tänker inte knata till Gustavsviksbadet i denna utstyrsel, den passar sig mer för poolpartyn och såna lite snofsigare tillställningar. Får väl våldgästa übergravida Husmor och tvinga henne att ha poolbaluns i sommar. Fast det är ju under förutsättningen att jag öht kan korva ner mig i den vilket inte är gjort i en handvändning, let me tell you! Och eftersom formen inte är direkt av modell Korfu-94 och baddräkten legat i en garderob sedan dess är nog risken att den rasar sönder i artontusen knalloranga bitar. Men jag vill jag vill jag vill!! Så sorry eremo, det kanske blir en joggblogg här i alla fall :)
Efterlängtad premiär
Idag var det en stor dag för en av oss i hushållet.
Storhunden sitter på helspänn och väntar ivrigt på det magiska ordet. Vilket det är? "Varsågod" naturligtvis. Inga dallrande premiärnerver där inte, även om det var svårt att behärska sig. Men till slut var det äntligen dags..
Badpremiär!
Det här är livet om ni frågar honom. Själv höll jag mig på säkert avstånd på torra land, min badsäsong börjar inte än på ett par månader (om den ens börjar alls, det är inte säkert). Men jag åt en massa glass, det är ju nästan lika somrigt!
Äntligen tillökning!
Det var inte jätteplanerat, men så fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till... Så nu har Frodisfamiljen utökats med den här ljuvliga krabaten. Säg välkommen till lilla partyvalpen!
Vi håller på och lära känna varandra nu, och vad jag sett hittills är en framåt och pigg tjej med ständigt viftande svans och som gärna sitter i knät. Värsta partyblåsan verkar hon ha, jag vet inte hur många gånger jag rännt ut med henne i onödan i tron att hon måste pinka.
Kan väl säga att herr hund (som väl får kallas Stora Hund hädanefter) inte är lika entusiastisk som matte. Han tyckte det här var den sämsta idén EVER och har då rakt ingen lust att vara en snäll storebror. Han flyr fältet så fort hon närmar sig. Men han får vänja sig! Jag vet att han gillar valpar, men det är väl en stor omställning även för honom att huxflux leva med en.
Hur märker man att tiden går fort?
* Man berättar glatt att man såg A-ha på Johanneshov 1986 och får till svar höjda ögonbryn och ett "Men hur gammal ÄR du egentligen?"
* Man inser att bebisarna som föddes när man var på ridläger fått gå på bolaget i fyra år.
* Man tackar nej till en gin&tonic med förklaringen att man fördrack sig på det på nyårsafton 1989 och killen som bjuder svarar "Då var jag sju år..."
Men HUR har det blivit så här? Jag gick ju nyss i gymnasiet??
Svinskumt sammanträffande
Gråtlåt och bölknöl
* Sid & Nancy - världens mest romantiska, jag bölar alltid i slutscenen när Sid åker i taxin. Bra musik är det också till.
* La vita é bella - shit manhattan, den som inte gråter till slutet där är gjord av sten tror jag.
* Den bästa av mödrar - "herren ger och herren tar". Magnifik uppvisning av Maria Lundqvist.
* Control - uschiamig, slutet och musiken..
Finns säker några till men inte så många. Jag grinar inte till Titanic, Lilja 4-ever, When a man loves a woman och alla dom där man "ska" gråta till. Okej, nu har jag inte räknat med när jag var 14 och halvt tjöt ihjäl mig till "P.S Sista sommaren" och "Karate Kid II". Såna saker man gjorde för 20 år sedan när man var osofistikerad och hormonstinn gills inte...
Musikmässigt är det några låtar jag blir lite svajig av och kan fälla en tår till, mina gråtlåtar:
* Beach Boys / God only knows - well.. världens bästa lovesong tror jag. Men framför allt får jag taskiga vibbar p g a dåliga minnen.
* The nightingale / Julee Cruise - fråga mig inte varför. Tror det är lite minnen där med.
* Into the night / The Motorhomes - mest p g a den übersorgliga videon med hunden
Så överlag är jag ingen gråtmild person. MEN.... min bölknöl är sport.... Jag är helt hopplös när jag kollar på sport, jag blir så glad att jag grinar. Vet inte hur många gånger jag bölat på jobbet när vi kollat på OS och VM och allt vad det är. Sportårskrönikor är det bästa jag vet :) Dessutom blir jag helt vild när jag kollar på sport, jag klättrar runt i soffan på ryggstödet som en bergsbestigare och snärjer in mig i filtar och har mig. När Carolina Klüft skulle hoppa sitt tredje längdhopp i VM 2003 stod jag på knä i soffan med tröjan uppdragen över huvudet. Tror jag stod på huvudet i soffan under en fotbollsmatch någon gång också. I sommar är det fotbolls-EM och Elisabeth och jag ska gå på lokal och titta på matcherna. Det kan m a o bli riktigt pinsamt :) Om det går bra vill säga, går det dåligt blir jag asarg och skriker könsord. Inte lika pinsamt som om jag skulle stå på knoppen på Pitcher's eller slita upp tröjan över huvudet :)
Fotnot: Bölknöl är ett ord jag precis hittade på. Det är ungefär som "öm punkt", hot spot, eller liknande. En punkt som får en att gråta.
Brutalt väckt dagen efter
Intellektet var på astronomiska höjder och resonemangen därefter. Kristoffer skulle berätta något spännande, men ångrade sig och sa att han skulle ta det nästa gång vi jobbade.
Frodis: - Nej men berätta, jag blir ju nyfiken!
K: - Nämen vi tar det sen, jag lovar. Du får påminna mig.
- Men det kommer ju inte jag komma ihåg heller!
- Vi hjälps åt att komma ihåg!
- Ja, det gör vi. Det tummar vi på!
- Ja, vi tummar på det!
Så då vet ni, om man tummar på något då kommer man ihåg det! Herregud.. Jag myntade också ett nytt skällsord - wokbanan. Har ingen aning om vad det är eller vad det kom ifrån, men det var en felhörning av mig (f ö inte det första uttrycket som myntats efter en felhörning från min sida, hrm....). Sen stack vi till Strömpis och skakade rumpa hela kvällen och sen bar det av mot Burger King på tröga ben. Jag hade ingen styrfunktion i kroppen, då är det bra att ha en två meter lång halsduk som man kan ledas i :) På BK var det vansinnigt mycket folk och de andra gick någon annanstans så jag blev själv kvar. Klämde in mig mellan två killar och sov en stund i kön. Det var jättegosigt, som att crowdsurfa lodrät! När jag surfat fram till kassan petade någon på mig och sa "Eh.. är du vaken..?". Köpte lite mat och började leta efter en taxi. Det var inte det lättaste, men jag ville inte GÅ hem eftersom Husmor skäller ut mig efter noter då :) Jag ställde mig vid en taxipinne och åt några ljumna pommes. Inte lika mycket "Sex and the city" som när Elisabeth och jag rasar ut från Pitchers m a o. När jag väl fick min taxi visade det sig att chauffören var av det mer pratglada hållet, jag trodde han skulle prata hål i huvudet på mig! Värsta astråkiga skämten kom han med också, jag fattade ingenting. Det var bara att le och hålla med lite fastän jag helst ville sova. När jag kom hem åt jag upp min mat sittandes framför datorn och lyckades ramla av stolen.
I morse fick jag ett bryskt uppvaknande och kunde konstatera att 1. grannen ovanpå köpt ett piano. 2. grannen ovanpå har även besök av sina barnbarn som testade pianot. Charlie Norman släng dig i väggen, jeeeez... Jerry Lee Lewis-kidsen körde bara en kort session men tillräckligt för att jag skulle hoppa högt och bli klarvaken. Lite som när Tyko Johnsson vaknar till julgudstjänsten i "Karl-Bertil Johnssons jul". "Liket lever! Liket lever!" sjöng herr hund och gjorde ystra piruetter. Bara att masa sig upp, och sen har jag inte sovit mer på hela dagen utan kommer med största sannolikhet somna på jobbet.
Un poco invalido
Ojojoj. I morse hade jag sån träningsvärk att jag fick rulla ur sängen. Helt galet. Vad har jag då gjort? Har jag sprungit ett maratonlopp? Bestigit Mount Everest? Tävlat triathlon? Ridit barbacka på en islandshäst uppför ett berg i tre timmar? Nix, none of the above. Eller jo, jag HAR ju ridit barbacka på en islandshäst uppför ett berg i tre timmar, men det var 1999 så den träningsvärken har gått över. Nej, jag har tränat. Och SOM jag har tränat alltså, en hel kvart! Ciss har varit hurtig och börjat träna efter boken "Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto" och jag tänkte att om hon kan det så kan väl jag det (bara den inställningen var ju lite oroväckande). Sagt och gjort, jag köpte boken i måndags och kvart i ett i måndags natt körde jag min första kvart. Det tog ju mer än en kvart eftersom jag var tvungen att läsa i boken och bläddra och ha mig för att se vad jag skulle göra härnäst och hur jag skulle göra det, men det gick rätt bra. Igår morse blev det en kvart igen. Morgongymnastik - som värsta pensionären! Ett av uppvärmningsmomenten är att skuggboxas i tre minuter, och det höll på att ta livet av mig redan första gången. Jag tog ju i för kung och fosterland och skumpade runt i hallen och slogs hejvilt som om jag försökte tvåla till självaste Mike Tyson. Det kan fan inte vara normalt att ha en sån tävlingsinstinkt - ge järnet för att spöa sig själv i skuggboxning?? Nåja, jag maskar i alla fall inte! Däremot slarvade jag med stretchningen vilket jag får sota för nu. Kände det redan igår på jobbet att jag började bli stel och få ont och framåt natten ojade jag mig och stånkade "håhåjaja" så fort jag skulle röra på någon annan kroppsdel än ögonen. Och i morse var jag aningens invalid. MEN - jag gjorde min kvart i alla fall! Guldnot för det. Lite bättre känns det faktiskt nu, men när jag suttit still en stund är jag stel och det blir stappliga små tomtesteg ett par meter. Helt sjukt otränad är jag.
Får dock försöka att inte ta ut mig alldeles, då kommer jag bli helt död tills på lördag när det är baluns och somna i något soffhörn eller så. Nåja, övriga gäster får väl peta på mig då. Som man fick göra med förre påven när han blev lite pumsig mitt under sina maratonmässor. Jag är m a o i samma fina form som en 90-årig påve. Det känns ju finemang hörni! Å andra sidan - det kan ju inte bli sämre. Eller?
Inget land för gamla gubbar
Vårtecken
Brevvän
Andreas deklarerade stolt igår att han blivit isbjörnsfadder. Man kan tydligen bli det, på samma sätt som när man blir fadder till ett barn på andra sida jordklotet som man skriver till. Andreas var dock på det klara med att han kanske inte skulle överösas med brev från nordpolen eller var nu isbjörnarna nu kan tänkas bo. "Antar att man inte kan förvänta sig att de skriver tillbaka" sa han. Jag undrade lite vad hans fadderpeng skulle gå till och efter lite funderande hit och dit fick jag svaret "Förmodligen tar de tester och skit. Precis som om man själv skulle gilla att få en bedövningspil i arslet och vakna med fotboja.". Om Andreas sponsrar sån verksamhet så kan jag faktiskt förstå om isbjörnarna inte vill skriva tillbaka till honom. Faktiskt.
Gammal som gatan
Och så en uppdatering om lilla trattmannen här hemma. Han behövde bara ha dumstrut första dagen, sen har han varit så duktig och inte brytt sig om sitt bandage så han har fått gå "barhuvad". Pigg och glad är han och helt oberörd av sin skada, som läker jättefint och snabbt. Om några dagar ska jag lägga på ett lager nagellack på klon som en stärkande och skyddande hinna. Jag vet att Elisabeth blir eld och lågor över det och kommer föreslå en massa festliga och fräcka färger, men det blir nog ofärgat nagellack för herr hund :)
Marion och jag fortsatte igår vår "pest eller kolera"-diskussion och Anders lovade att tänka ut sina värsta alternativ till nästa gång. Det vi till slut kom fram till var att det inte spelade någon roll vad vi hittade på - Marion skulle aldrig välja råttcellen i "Fångarna på fortet" och jag skulle aldrig välja luftballongflygning. Men man kan ju välja mellan andra otäcka saker, så vi kommer nog fortsätta med våra fiktiva dilemman.