Brevvän
Andreas deklarerade stolt igår att han blivit isbjörnsfadder. Man kan tydligen bli det, på samma sätt som när man blir fadder till ett barn på andra sida jordklotet som man skriver till. Andreas var dock på det klara med att han kanske inte skulle överösas med brev från nordpolen eller var nu isbjörnarna nu kan tänkas bo. "Antar att man inte kan förvänta sig att de skriver tillbaka" sa han. Jag undrade lite vad hans fadderpeng skulle gå till och efter lite funderande hit och dit fick jag svaret "Förmodligen tar de tester och skit. Precis som om man själv skulle gilla att få en bedövningspil i arslet och vakna med fotboja.". Om Andreas sponsrar sån verksamhet så kan jag faktiskt förstå om isbjörnarna inte vill skriva tillbaka till honom. Faktiskt.
Pengarna går till WWF:s arbete för att minska utsläppen av växthusgaser som gör att polarisarna smälter vilket i sin tur leder till att de vesslerara isbjörnarna drunknar eller svälter ihjäl. Behjärtansvärt värre mao och man behöver inte skriva ett enda någe till sin fadderbjörn eller åka och hälsa på den på semestern.
Men så bra!
Ja jag vet, för vem f-n vill fira semestern i arktis?
