När de fördomsfria tanterna visar var dansskåpet ska stå
Under påsken ska man väl kontemplera över Jesu lidande och död eller nåt. Elisabeth och jag kom på att det nog görs bäst på lokal. Det började livat värre redan när jag skulle ta mig till E, då jag blev osams med taxichaffisen. Först tog han helt plötslig en jättekonstig omväg när han såg en polisbil stå en bit fram. "Jag åker den här vägen, för polisen står där borta". Eh okeeej, och det är ett problem för att...? Sen fanns det två alternativ - svänga vänster eller åka rakt fram. Han frågade om han skulle ta vänster, men jag sa att det nog var enklare att åka rakt fram. Då åkte han rakt fram, men påpekade att det kanske var enklare men att det tog längre tid för det var så många rödljus. Jamen varför fråga då?? Det är inte JAG som är taxichaffisen här! Sen hade han som vanligt svårt att hitta rätt gata. Jag hade tydligt förklarat att jag ska till N-gatan, men det är enklast att åka till J-gatan eftersom N-gatan är bilfri. Men nejdå, han skulle ta M-gatan och försökte förklara att där framme är N-gatan och den får man inte åka på. Alltså, jag VET det, därför föreslog jag J-gatan eftersom den är närmre det nummer jag ska till. Värsta tjatet blev det. MEN VARFÖR FRÅGA DÅ?? Skitirriterad blev jag, dyrt var det och så fick jag gå dubbelt så långt. Gah!
Men monsterdrinkar, chips och skitprat fick mig på gott humör igen! Sen gick vi till O'Learys. Där var det skitlite folk och jättedålig musik, inte alls som det brukar vara. Vi stod ut en stund, sen gick vi vidare till Harrys. Där var det två köer, en VIP och en för oss vanliga, not so very important folk. Alltså, höjden av fail är väl att komma släntrandes till VIP-kön på Harrys i sketna Örebro - och bli nekad och få vända i dörren! *asg* Vilket nederlag, så nesligt! Vi höll på att garva ihjäl oss, stackars kille.
På Harrys var det knökat med folk. Vi satte oss i ett bås och hann inte mer än slå ner rövarna så var det en snubbe i båset brevid som skulle prata. Han hade något slags talfel för jag hörde verkligen inte ett ord av vad han sa. När jag skrikit "VA??" sju gånger tyckte han att det var en bättre idé att komma över och göra oss sällskap, vilket vi inte alls hade lust med. Speciellt inte som det första han säger är "Vilket kärlekspar!" om oss. Eh, joråsåatt... Jag blev sur så jag sa åt honom att sticka. "Nu var du otrevlig så då tänker jag sätta mig här!" var hans mogna och genomtänkta motdrag. Jaha? Men då flyttar väl VI på oss i stället då. *facepalm*
Sen var cirkusen i full gång. Pratade med en invandrare (hans eget ord, inte mitt!) som tyckte det var lite svårt med svenska idiomatiska uttryck. Han pratade jättebra svenska men hade problem med varför det heter god jul men glad påsk och sånt, och visste inte vad som förväntades när det kom påskkärringar etc. Vi pratade lite om svenska traditioner och Elisabeth puffade för det vi är världskända för - "I Sverige älskar vi att ta livet av oss!". *asg* Sen satt vi och pratade om en tjej (av anledningar jag verkligen inte tänker redovisa för, nån måtta får det vara på hur elaka vi framstår). Huxflux vänder hon sig om och går mot vårat bås. Vi ba' shit hon hörde oss och nu kommer hon stickmörda oss. Men nä. "Hej! Jag sätter mig här, ni verkar ha så himla roligt hela tiden!". Vad ska man säga?? "ja vi har jättekul, vi skrattade just åt dig" liksom. Hon blev inte långvarig, då hon märkte väl att SÅ himla roliga var vi tydligen inte. Lagom när hon gått så hade talfelskillen fått korn på oss igen så vi fick fly och ta skydd i ett bås. Då kom två jättetuffa bikers-wannabes. I stället för att skaffa tuffa tribaltatueringar hade de sejfat lite och köpt swettisjackor med tribaltryck på :) "Undrar hur många gånger dom läst "Snabba cash"" tyckte tant E. Så tittade vi på varandra och sa med en mun "eller sett filmen snarare!" och så skrattade vi. Vi har just inga fördomar, nejnej!
Jag lyckades även sabba pappersanordningen på dass. Det var nåt modernt skit som tryckte ut en bit i taget på nåt vis. Jag tröttnade och drog i pappret och då fick hela maskinen spunk och blinkade rött och bara pumpade ut en meter papper. Då smet vi därifrån. Men sen var det dags för tanterna att visa var dansskåpet ska stå! Vi invaderade dansgolvet och fick dansa till väldigt varierad musik. Bland annat ett pojkband som heter 5ive. Det ska visst uttalas five. Kvällens chock stod E för som visade sig kunna både text och moves! Jag dog nästan av skratt, det var så sjukt otippat. Men givetvis gav jag mig hän med lika stor entusiasm och så gjorde vi coola moves till Five. Eller förlåt, 5ive. Kvällens näst mest otippade move stod killen som försökte ge mig nån slags lapdance på dansgolvet för. Han var garanterat två meter lång, jag har aldrig sett en så lång person tidigare tror jag, och så liksom böjde han ihop sig till en boll och borrade in rumpan i min mage och dansade. Helt bisarrt! Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle göra så jag tog till mitt säkraste kort - jag gjorde älghorn på honom. Folk runtikring skrattade så de tjöt. Elisabeth försökte göra älghorn på honom när jag rest sig upp, men hon nåddde inte :)
Ja kära värld vilken cirkus. Jag har träningsvärk i magen av allt skrattande, det var en galet rolig kväll!
Till nästa gång får vi finslipa movsen lite *asg*
Ho-ho-ho-hockeyfeber
Jahaja, Örebro Hockey spelar i Elitserien nästa säsong. Det var väl kul. Själv håller jag på Brynäs helt enkelt för att min morfar gjorde det, och morfar var BÄST. Morfar bodde i Hedemora. Där håller inte folk på Brynäs kan jag säga, där är det Leksand som gäller. Min morfar var väldigt rolig, och väldigt tjurig - egenskaper som han nedärvt i både en och två och tre generationer. Så när det gått bra för Brynäs tog han på sig sin Brynäs-keps och tog en promenad runt Hedemora på rent djävulskap, haha. Helt underbart, I love it! Värsta busiga farbrorn, hahaha. Eftersom morfar var min idol så ska jag givetvis göra precis som honom nästa hockeysäsong och gå emot strömmen och fortsätta hålla på Brynäs. Vetefan hur jag ska klara mig helskinnad ur det, men jag får väl göra sällskap med Måns på någon match så är vi i alla fall TVÅ svartfötter. Kan bli spännande detta! :)
Med risk för att jinxa hela skiten
Det flyter på helt okej nu! Hade medarbetarsamtal med chefen i veckan och det var riktigt trevligt. Samma dag fick jag ett nytt uppdrag med att skriva syntolkmanus till en långfilm. Gjorde syntolkmanuset till Ego för en månad sedan och den är visst inspelad och klar nu. Så om ni ska hyra den filmen måste ni lyssna på syntolkspåret för det är yours sincerely som skrivit manus till det :) Nu är det en familjefilm jag ska göra - Eskil och Trinidad heter den visst. Det ska bli jätteroligt och spännande! Sjukt kul med nya utmaningar, jag trodde väl aldrig att den där utbildningen jag anmälde mig till på skoj förra året skulle leda till såna här roliga saker.
Och så släpps ju Delta Machine typ nu! Hittade den på nätet och har lyssnat (obs! inte laddat ner olagligt eller så utan bara lyssnat! Självklart ska skivan köpas på cd till samlingen) igenom en gång. Fasen, det låter ju bra! Jag börjar så sakta inse att Depeche inte kommer låta som de gjorde -88 utan de har, precis som hela övriga världen förutom jag, gått vidare och utvecklats. En mer utförlig recension kommer nr jag lyssnat in mig lite mer (jamen gud, jag vet att ni sitter som på nålar!). Men som sagt, det låter lovande!
Men bäst just nu är faktiskt Alison Moyets nya singel. Har inte hört ett pip från henne på många år och så bara tjong drämmer hon till med värsta kanonlåten! Den går på repeat här hemma och jag ser verkligen fram emot ett nytt album från henne. Välkommen tillbaka ms Moyet, jag har saknat din röst!
Och ute skiner solen! Inte mycket att klaga på. Jo, det skulle vara att jag missar nån slags releasefest för Delta Machine i kväll eftersom jag jobbar. Hrm.. Jaja, vad vore väl en bal på slottet och allt det där
.
.
Med så många positiva saker så räknar jag med att bilen går sönder i kväll, eller åtminstone att vi får ett datahaveri på jobbet :)
"Vaddå, BETYDER det här något??"
Jag tror jag smäller av. Det bara måste vara brottsligt att vara så här jävla okunnig. "Jag skulle inte ha gjort det om jag visste att det betyder något." Ibland tappar man ju allt hopp om mänskligheten. IDIOT!! Jag vill gärna tro att det är en bortförklaring. Världens sämsta dito visserligen, men alternativet - att killen faktiskt inte har en aning om vad en hitlerhälsning är - är ju skrämmande och djupt oroande. På allvar.
Men skulle det inte bli vår?
Vad hände? För någon vecka sedan var det ju slaskigt och takdropp och livet lekte. Sen bara POFF blev det kallt, slaskdrivorna frös och blev stenhårda och vassa, gatorna blev isiga och så kom det lite lössnö på det. I natt halkade jag och skrapade benet i en snödriva. Det skar som fakking glas, jag trodde jag rev sönder byxorna. Innan dess hade jag kört hem från jobbet i -23 grader. TJUGOTRE minusgrader?! Det är INTE OKEJ! Hör du det våren, inte okej! Gör om, gör rätt.
Finfrämmande och mellohelg - eller Att lägga allt krut på fel dag
Håhåjaja, tant är en smula sleten efter helgen. I fredags åkte jag till Ikea och hämtade Ciss, som alltså inte är en möbel utan hade blivit avsläppt där av sina samåkningskamrater. Här hemma blev det först paketutdelning! Leksaker till hundarna och "Sons of anarchy"-box till matten. Big success, alla blev jätteglada.
Sen satte vi oss i soffan och åt mat, babblade en JÄVLA massa (löste alla världsproblem, jag lovar!) och drack monsterdrinkar och lite annat. Jag visade såklart stolt upp partymattan, till Ciss stora glädje.
Sen tvingades jag titta på "Farmen" och vid det laget var tant C en smula på kanelen för hon förklarade ungefär femton gånger att hon inte visste vem hon höll på i nån slags duell som utspelade sig i en lada. "Men jag har förstått det!!" tyckte jag efter den sextonde gången, haha. Efter det programmet tog vi en uppfriskande promenad in till stan. På Stortorget blev det fikapaus! Svenska Kyrkan hade en liten vagn och bjöd på kaffe och bullar. Mycket trevligt måste jag säga, och goda bullar hade de också. Snällt att vi fick smaka trots att vi har reserverade platser någon helt annanstans än i himlen om en säger så.. Vi gick på O'Learys där det var full fart precis som vanligt. En kille var i totalextas när de spelade "Fångad av en stormvind" (men hallå...) och gjorde värsta avancerade movsen i slutet att han välte ut sin öl på halva mig. "Men allvarligt grabben, SÅ bra är den inte.." sa jag. "JOOOO!" tjöt han lyckligt. Sen kom det en snubbe med långt vitt hår och träningsoverall och sa nånting som vi inte fattade eller ens orkade bry oss om. Han såg helt bisarr ut, som Gandalf på husvagnssemester! Jag gick på toa och när jag kom ut därifrån såg jag först inte Ciss. "Men var är det för brud som tagit min plats??" tänkte jag, innan jag insåg att det var träningsoveralls-Gandalf som satt och stötte på Ciss! *skrattar* Jag störtade till undsättning och vi förpassade oss till ett par fåtöljer och då kom det någon hockey-ambassadör och tjatade på att jag skulle gå på hockey oftare. Jag förklarade att jag ju knappast tar ledigt för att gå på hockey, men han tjatade vidare. Tröttsamt värre, så jag sa åt honom att jag liksom var här med min kompis som var på besök så jag hade ingen lust att dividera vidare med honom. "Åh förlåt, jag visste inte..". Nä, men att känna av stämningen och läsa av folk kanske kan vara ett litet tips... Sjasade iväg honom - jamen då säger Ciss att hon håller på att kräkas! *tar mig för pannan* Jävla busy kväll :) Bara att traska hem. Det tog sin lilla tid eftersom jag först skulle köpa nattamat på BK och sen fick pallra upp tant C mot en lyktstolpe så hon fick hulka lite (medan jag stod mitt i gatan och höll för öronen). Väl hemma kraschade gästen i soffan och så var det tack och gonatt.
I ottan (med fylletanters mått mätt) började herr Hund bli otålig och trampa runt och tjata. Han ville ju kolla om gästen var kvar, och i så fall gosa med henne! Jag var själv nyfiken på att se om hon alls levde så det var lika bra att knalla upp. Jo, hon hade puls men så mycket mer var det inte *fnissar* Hon låg som en död sill i soffan och ynkade och så skrattade vi åt gårdagen. Efter karatefyllan i Turkiet när Ciss fick baxa hem mig från krogen känns det nästan som vi är kvitt nu, det känns lite bra faktiskt. Sen somnade alla om och där satt jag helt påklädd och vaken... Sova en fesen timme kändes som det kvittade faktiskt, jag surfade och spelade spel. Gästen vaknade till liv och efter att hon känt så inte huvudet exploderade när hon reste på sig, tog vi oss in till stan för den traditionsenliga lunchbuffén på Kinamuren. Efter det blev det hundpromenader i solen och kylan och så hipsvips var det dags att börja förbereda för kvällens schlagerbaluns.
Elisabeth kom och hon och Ciss började genast tjata om min julbelysning partybelysning så jag var tvungen att störta ut till dom och försvara mig. Hörde hur det började låta konstigt i köket och sprang tillbaka. Pastavattnet kokade över en SMULA kan man säga, det bara rann vatten från spisen, ner på hela golvet. *stön* Översvämning efter fem minuters fest, det är fan bra jobbat!
Mellon bjöd på spänning, dramatik och besvikelse. Största besvikelsen var inte att fel låt vann utan att vi inte fick se State of Dramas synthkille göra coola moves! Hörru bildproducenten, hinkar av skam! Vi satt framåtlutade i soffan och vågade knappt blinka av rädsla för att missa något - så blev det inget! Vafan. Vinnare at casa de Frodis blev Ulrik Munther, enhällig jumbo blev Sean Banan. Det absolut sista jag trodde jag skulle behöva oroa mig över var en vinst för Sean Banan. Jag var HEEELT övertygad om att de internationella jurygrupperna bara skulle skaka på huvudet och fatta nada, men ack vad jag bedrog mig. Jag hade fullt sjå att hålla koll på låtar, blanda drinkar, prata och läsa och skriva på Facebook att jag inte fattade att han fått första tolvan. Jag ba "men fick han poäng??" och Ciss ba' "JA! han fick TOLV!!", varpå jag var tvungen att skrika till Elisabeth som var på toa, och som svarade med ett gallskrik när hon hörde. Haha. Vi fick lite panik. Jag hade slagit vad med Per på jobbet om att Ulrik Munther inte skulle vinna, men nu tänkte jag att det där vadet är skitsamma, jag var tvungen att rösta på Ulrik trots att jag egentligen gillade Ralf mer. Vadsomhelst, bara inte Sean Banan! Nu blev det fel låt som vann, men med tanke på hur det kunde ha gått så var det väl rätt okej.
Efter Mellon gick vi till O'Learys. Planen var att vi skulle till Harrys och dansa till schlagers, men vi var så trötta och sletna att myssofforna på O'Learys lockade mer. Det var en betydligt mer stillsam kväll än jag räknat med, men det var rätt skönt. Och kul hade vi ändå! Hann inte mer än hänga in jackorna och ställa oss i baren, sen blev Elisabeth uppbjuden att bugga till Bruce Springsteen. *skrattar högt* Minns ni Steven Segal-kopian i Egypten? Vi träffade hans psykopatiske trailertrash-brorsa! Kvällens mest intressanta studieobjekt var dock serial killer-dansaren. Såg ett par som dansade nån slags hångel-styrdans och vi trodde ju att de på något sätt hörde ihop. Killen höll på att äta upp tjejens ansikte, han tog något lätt stryptag på henne och så envisades han med att bugga. När han inte tafsade henne på bröna eller i skrevet vill säga. Ett bra tag höll de på, sen gick hon på dass och syntes inte till mer. Då hittade han en ny dam! Han började lite försiktigt med att ta henne på armen, sen tvångsbugga, följt av brottargrepp och styrdans. Hon orkade en stund, men sen avlägsnade hon sig med. Nytt offer! Sådär höll han på HELA tiden! Det var som att se en seriemördare arbeta. Elisabeth och jag gav oss upp på dansgolvet för att se om han tordes ge sig på oss, men det gjorde han inte. Elisabeth fånade sig och gjorde älghorn på honom och jag slängde med armen så jag lyckades fastna med knogjärnet i byxlinningen på ställets mest liggbara kille som gick förbi. Han blev en smula förskräckt när jag pillrade runt med fingret vid hans gylf kan jag väl säga.
Skötsamma tanter på krogen, sug på den ni! Nä men det var roligt och precis lagom mycket drag under galoscherna. Sen promenerade vi hem. Söndagen tillbringade vi i varsin soffa framför skidåkning på tv, innan Ciss resesällskap hämtade henne.
Mycket bra helg!
Justin Bieber in da house!
Anne hittade den här osannolika och helt underbara annonsen på nätet
Den är ju helt fantastisk! VEM kom på att ha Justin Bieber som motiv på en persisk matta? *skrattar* Och jag gillar säljarsnacket - ta med mattan på konsert så kanske du får träffa Justin Bieber. Jo för en stor jävla matta vill man baxa med sig på konsert! Jag tyckte det var så roligt att jag delade bilden på fejjan och sa att en sån skulle man ha till nästa fest, tänk vad förvånade gästerna skulle bli. Tog arton nanosekunder så började Ciss dryga sig och tyckte att gästerna nog mest skulle bli förvånade över att jag öht hade en matta. Sen hängde såklart Elisbeth på och KRÄVDE att jag skulle skaffa en sån matta till nästa fest. Jojo, tänkte jag (eftersom jag är så sjukt mogen), vänta ni bara..
Nu var ju 1.200 lite i saftigaste laget att punga ut med bara för att kompisarna minsann ska få äta upp vad de sagt, så jag tog saken i egna händer och gjorde en egen matta! Det blev inte riktigt som jag tänkt, men jag gjorde det!
Hahaha, helt megasnyggt ju! Köpte en matta på Ikea och printade ut resultatet av bildgoogling. På köpet fick jag även lära mig att Justin Bieber fyllde 19 år i veckan, och att han är från Kanada. Sedan tidigare visste jag tack vare en aftonblaska att han hamnade i hamsterblåsväder för ett tag sedan. At casa de Frodis sysslar vi inte med sånt, men Justin blev en smula tillknycklad när herr Hund med berått mod kastade sig in under bordet för att hugga en kebabsmula som jag spillde i söndags. Något som kvällstidningarna säkert skulle kunna kalla kebabinferno. Men det här är en partymatta! Så när det inte är party förpassas Justin Bieber till pappersinsamlingen. Återvinningskaos!!
Bråda dagar
Hej och hå vad dagarna går! I helgen var jag på kurs lördag-söndag med bästa syntolkargänget. Kursen i sig fick jag inte ut så mycket som jag önskat av, men det var kul ändå. Jätteskoj att träffa de andra igen. Känns som det var hundra år sedan vi kursade ihop fastän det bara gått tre månader.
Nu i helgen får jag finfrämmande! Ciss kommer hit, yey! Det var ett bra tag sedan hon var här mer än för mellanlandning innan vi åker utomlands (men hallå, så vräkigt det lät då) så det ska bli jättekul. På lördag blir det schlagerbaluns med henne och Elisabeth. Förutom matlagning och hysterisk städning så ska jag på Elisabeths begäran fixa en partymatta med Justin Bieber också, haha! Blir lite snärjigt detta men eftersom jag är en så bra värdinna som alltid ser till mina gästers bästa ska jag givetvis göra mitt yttersta.
Målet för årets schlagerbaluns äro tvenne - att inte bli så arg att jag kastar jordnötter på tvn och att inte bli så...ehum.. yr i pallet att jag inte ens tar mig ut ur lägenheten... Det kan faktiskt vara tricksigare än man tror!
