frodis

Ah jisses. Söndagkväll på jobbet, Kristoffer och jag sjunger radiotidningens jingel! Ta-ra-da-taaaa-tatata-ta-ra-ta-taaaaa. *asg* Samtidigt dessutom, som på en given signal. Vad kan man dra för slutsats av detta? Antingen är vi yrkesskadade efter att ha hört den jämrans jingeln sjutusen gånger. Eller så har allt Milli Vanilli-dansande gjort oss synkade in absurdum så att  det stämmer det som K sa i somras - "vi är som Henke och Zlatan". Eller så är det helt enkelt så att vi bara är plain störda...

Kom inte och säg att vi inte pysslar med viktiga saker på mitt jobb. Kvällens frågor som vi dryftat är:
1. Varför är kockbyxor rutiga?
2. Vad är det för skillnad på indiansommar och brittsommar?

Svar som "Just fucking google it" (m a o svar som jag själv skulle kunna ge) undanbedes, sånt har vi inte tid med. 

Det här var väl ändå förskräckligt onödigt?? Jag och Elisabeth som så sent som igår pratade om darling Håkan och såg fram emot konserten så mycket... Inte nog med att vi nu får vänta flera mååånader extra - jag ska behöva hålla reda på de förbaskade biljetterna en halv evighet till. *suck*

Betade av några filmer när jag var ledig i helgen. Vet inte riktigt, men det var ett tag sedan jag såg någon sådär riktigt bra film känns det som. Det mesta på sistone har inte riktigt hållt måttet.

Buenos Aires 1977 - började lite småsegt men blev skitspännande på slutet.
The Darjeeling limited - alltså, VAD var detta? En helt obegriplig film, jag förstod aldrig om det skulle vara en komedi eller ett drama eller båda delarna. Satt och väntade hela tiden på att något roligt eller dramatiskt skulle hända men det gjorde det aldrig. Dessutom kändes det som om de tagit bort första kvarten eller nåt, det gavs liksom ingen förklaring till nånting. Vilket otroligt slöseri på Adrien Brody.
American gangster - på tok för lång. Hyfsad men som sagt för lång, och så blev det aldrig särskilt spännande. Sen är det ju synd att Russel Crowe nästan alltid får se ut som en nörd i sina filmer.
Falskmyntarna - okej, men inte så mycket mer. Värd en Oscar? Nja, jag vet ju inte vad det var för konkurrens. Vill man prompt se en tysk Oscar-vinnare så rekommenderar jag hellre De andras liv som är suveränt bra.

Dagens mest observanta iakttagelse, av litet barn på trehjuling: "Här kommer en stor vovve med lång tunga". Sagt om storhunden och ja, det är då så sant som det var sagt!

En person som inte kan räkna ut vad 43.50 minus 33.50 är kanske inte ska sitta i kassan i en affär? Först tänkte han inte ge mig nånting tillbaka, sen ville han ge mig en tjuga?! Jag fick förklara två gånger att det var en tia jag skulle ha, men det var knappt han trodde på mig. Undrar hur den dagskassan kommer se ut..

Yeeey, äntligen helg! Och en ledig sådan dessutom. Det måste firas med lite musik. Varsågoda, här är några av mina bästa gladlåtar.









(nej Elisabeth, jag hittade inte penislåten *s*)

Årets mest förolämpande mail från okänd person: "du ser ut som min mamma ... hon är 86 men som hon såg ut som 20-åring då hon blev erbjuden att åka till världskonferensen för att visa upp sitt vackra röda hår MVH"
Wtf? Vad menar människan - att jag ser ut som en 86-åring? Och vilket jävla röda hår, jag har väl inget rött hår? Jag väljer att avfärda skribenten i fråga som ett totalt blindstyre... Sen går jag hem och smetar in mig med lite antirynkkräm och försöker tona över de gråa slingorna i mitt röda pensionärshår innan jag tar av stödstrumporna och parkerar rollatorn för natten.

I morse styrde jag kosan mot Vretstorp. Jag skulle hem till Marion och sen skulle vi vidare till chokladsalongen. Jag hade en vägbeskrivning skrivet med röd tusch på ett A3 och jag hittade! Jag åkte rätt, på första försöket! *gör vågen till mig själv* Sen åkte vi till Askersund för att äta choklad :) När vi kom fram så vägrade Marion betala 20 spänn för att parkera på anvisad plats, så vi ställde oss vid en mack i stället och köpte varsin dricka för 20 spänn... Hrm.. Med facit i hand var det faktiskt inte så dumt som det låter för det behövdes verkligen lite dricka. Vi traskade in till stan och började leta efter all choklad. Givetvis hade vi inte med vår fina karta som vi printat ut varsitt ex av, men vi fick en ny karta på ett fik. Sen vimsade vi runt som två halvsenila turister och hittade ingenting! Vi fattade nada, var fanns all choklad?? Efter en halvtimmes virrande hade vi fortfarande inte sett en enda pralin. Vi hade sett Rickard Sjöberg på en scen och jag hade fått smaka en bit salami - det var allt. Vid det laget var vi färdiga att avfärda hela evenemanget som en riktigt flopp, vi kunde inte för vårt liv hitta alla montrar och utställare som enligt kartan skulle vara med. Lite håglöst började vi gå mot torget för att prova nya vägar. Då såg vi en ingång där det verkade vara en del folk, in till Auktionskammaren. Vi bestämde oss för att kolla vad det var och halleluja - paradiset öppnades! DÄR var det där jävla Hamnmagasinet som vi letade efter (vars två stora skyltar vi lyckats missa...) och där var all choklad! Vet inte hur länge vi var där inne men det fanns hur mycket grejs som helst.


Man fick testa alla sorter och guess what - det gjorde vi också

Vi åt och åt och åt och fällde det ena expertutlåtandet efter det andra. "Mja, den här smakade för mycket Björnklister", "Det är ju typ såna som de har på Videobiljarden", "Den här smakade... buske", "Den här smakade byrålåda med underkläder". Vi varvade chokladen med tunnbrödchips (rekommenderas!) och Marion testade även ett förskräckligt te som luktade spenatsoppa.



Jag provade något som hette cigarrtryffel och det kan jag bara rekommendera till den som till äventyrs gillar att äta cigarrer. Fy fan vad äcklig den var, det bara rev i hela halsen. Men överlag var det väääldigt gott...


Färgglada praliner i allsköns olika smaker

Efter ett tag var vi helt spyfärdiga av all choklad, men magarna ville ha något med lite mer substans så vi gick för att äta lite riktig mat. Men först svängde vi in på någon slags inredningsaffär som visade sig vara en riktig allroundaffär. Efter trängseln på Hamnmagasinet var det skönt att få lite spejs och slippa knuffas och trängas. Marion skulle ha ett draperi, det var det enda. Vi kom därifrån med ett draperi också. Plus fyra par skor och två ljusstakar :) Som vi härjade runt i affären, det var rena guldgruvan! Efter det var vi riktigt hungriga och gick till Hamngrillen Torggrillen för att äta. Jag tog något som hette Janisrulle och den var SÅ god! Kyckling och kebab i samma bröd, yuuuum. Men all choklad tog sin plats så jag orkade inte äta upp allt. Sen styrde vi kosan tillbaka till Vretstorp och gosade med Marions hästar innan jag åkte hem.


Jag och Åke gosar

Det var en JÄTTEkul dag, det måste vi göra om! Nu när vi vet var Hamnmagasinet ligger :) Någon mer choklad blir det inte i kväll i alla fall, det är då säkert. Den kvoten är fylld för ett tag framåt. 

Marion och jag bestämde att vi skulle hitta på något skoj utanför arbetstid, något som inte involverade vare sig hundar eller hästar. Kvar blir ju då ett enda gemensamt intresse (förutom att titta på Top Model) - godis. Vi kom fram till att vi skulle åka till Askersund på chokladsalongen i helgen. Efter diverse velande hit och dit skulle vi i boka biljetter till någon form av chokladprovning. Först hittade vi inte sidan vi var inne på igår men efter letande på varsin dator i stereo hittade vi de olika provningarna. Det första alternativet gick bort, då det skulle innefatta intagande av alkohol (inte så kul för den av oss som kör). Marion ville inte baka med tv-Leila, så då fick det bli "Choklad och hälsa". Sagt och gjort, två biljetter skulle bokas. "Gör du det?" frågade Marion från andra sidan skrivbordet. Jomen visst, jag hann inte mer än klicka två gånger så blev det fel och gick inte att rätta till. Jag svor ve och förbannelse och trasslade och knappade och grejade. "Nä men prova du i stället" sa jag och så fick Marion försöka på sin dator. Puckopatrullen i sitt esse! Tja, det hela slutade med att det inte blev några biljetter eftersom vi ångrade oss i sista sekunden. Varför göra något enkelt för sig när man kan krångla till det lite!

Äntligen! Efter sju sorger och åtta bedrövelser blev det äntligen lite ordning och reda på min fanskarma. Det visade sig att jag visst kommit på en vinnande taktik. Jag bloggade ingenting om matchen innan, lyssnade varken på Tyskarna från Lund eller New Order och för att verkligen vara på den säkra sidan så kollade jag inte ens på matchen. Et voila - Sverige går och vinner! *plats för alla svenska fans att utropa "Tack snälla Frodis!"* Enda kruxet är ju att jag nu är dömd att aldrig få se en Sverigematch mer i hela mitt liv eftersom det då går åt helvete. Det känns väl kanske inte så vessleskoj faktiskt.

Jisses, hur ska man hinna med allt till i morgon? Jag tror jag skiter i att jobba, jag tar och super mig knallfull och går ut på krogen och hånglar, sen åker jag hem och kramar hundarna. Det låter som en bra sista kväll.

Happ, i kväll får man vässa fanskarman och se om det går vägen... Med det miserabla EM:et i färskt minne hyser jag inga större förhoppningar.


 

Men stön.. Strosade lite i skogen med partyvalpen och vips så trampade jag snett och stöp som en fura. Det kändes som foten gått av först men det gick över efter en minut så jag tänkte inte mer på det utan gav mig ut och gick en timme med storhunden. Ja, och nu sitter jag här med en bultande fot och kan knappt gå. Vesslebra start på helgen, verkligen.

Nu kanske jag svär i kyrkan, inte vet jag. Lennart Swahn var säkert skitbra i radion och i de program som jag är för ung för att minnas, men sorry.. Mitt bestående minne av denne radio- och tv-legend är från Melodifestivalen 1986. Erika hade den inspelad på video och på den tiden fanns det inte så mycket att titta på så vi såg det programmet säkert 30 gånger. Det är svårt att få ett annat intryck av den nu bortgångna Lennart Swahn, när man sett gång på gång på gång hur han liksom korsförhör Lena Philipsson om sanningshalten i hennes påståenden, hur han drygar sig mot Torgny Söderberg, Peo Thyrén, Nanne Grönwall, säger fel namn till Pling och Gigi Hamliton etc. Omdömen som "påläst", "trevlig" och "proffsig" överensstämmer liksom inte med min uppfattning. Men kul som fan är det! Jag skrattar lika mycket varenda gång. Fint folk kommer alltid sent, haha.

Det mest återkommande citatet på jobbet just nu är "kärleken är Evig" :) En rolig detalj är ju att SVT ringde in Tommy Engstrand i halvtid så han fick komma och försöka styra upp det hela. Han var lika osmidig han och sa rätt ut i tv att de ringt och sagt att Lennart behöver hjälp! *asg*  Schysst!